I en podcast från Maktministeriet dyker mitt namn upp när Fredrik tar upp exempel på någon som sagt upp sitt Facebook-konto (runt 10:00 och framåt). Det är väl ingen hemlighet att jag nyligen gjorde det men såhär i efterhand är han nyfiken på hur det har gått och frågade i går på Twitter om en uppföljning så här kommer den!

Tack, det går bara bra! Jag slutade ju inte tvärt egentligen. Först flyttade jag appen på min iPhone så att jag inte skulle gå in slentrianmässigt av ren tristess, sen tog jag bort alla mina vänner och sen, slutligen, hela kontot. Under den här tiden har jag fått två inbjudningar till event mailade till mig från vänner som saknat mig (vilket låter rimligare än att få flera varje vecka som jag inte vill gå på). Annars tänker jag inte så mycket på det.

Eller jo, jag ser i statistiken på bloggen att jag har besökare från Facebook i Palo Alto, samma IP-nummer var inne både lördag och söndag, men det är ingen som plockat upp diskussionen med mig, även om jag träffade dem senast i går. Det är lite som elefanten i rummet. Så det är nog det jag saknar mest, en dialog. Jag är bara en av fem miljoner användare i Sverige men en av de som är mest aktiva i sociala medier och förespråkar det, vilket annat företag skulle inte ta den chansen? Vilket annat företag skulle ha råd att inte göra det.

Överlag tycker jag att det är intressant att leva utan Facebook, för det är så socialt accepterat att ingen tänker på de som inte har konto. Jag hade inte kunnat skaffa Spotify i dag, känn på den. Jag kan inte kommentera på Aftonbladet, Sveriges största sajt. Såna saker. Fnissar åt att jag återigen befinner mig i ett självvalt utanförskap pga mina principer (alkohol, veg osv) men samtidigt så hoppas jag att det får fler att tänka till.

Under de senaste åren har jag hört folk kritisera samlingsnamnet sociala medier. Jag har aldrig haft något problem med det ordet. Tvärtom älskar jag klyschan brinner för sociala medier för det gör jag verkligen och ingen som känner mig kan tvivla på det. Däremot har jag problem med att vi fortsätter kalla Facebook för ett socialt medium istället för att inse vad det egentligen är.