Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: augusti 2010 (sida 3 av 3)

Djur i bur

Att minkdebatten blossade upp häromdan är inget nytt, liknande ”nyheter” har rapporterats i media så länge jag kan minnas. Det intressanta är att jordbruksministern Eskil Erlandsson (c) nu tvingas försvara deras vanvård, ett resultat av det  beslut som Alliansen drev igenom för fyra år sedan precis när Sverige var på väg mot ett förbud av minkfarmar.

2006 hette det i ett pressmeddelande att Allianspartierna räddar minknäringen:

Efterfrågan på päls är i högsta grad internationell. De svenska uppfödarna står sig väl i denna konkurrens, tack vare god pälskvalité till följd av god djurhållning. Utan att ge avkall på djurskyddet, är vi övertygade om att branschen har en framtid också i Sverige. Pälsdjursnäringen skall utvecklas inte avvecklas.

Pengar, pengar, pengar!

Såhär säger Erlandsson i en intervju med SVT (klicka på play innan den försvinner från www), faktiskt riktigt underhållande!

Tack Djurrättsalliansen, ni behövs!

Eating Animals av Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer har tidigare skrivit de framgångsrika romanerna Everything is Illuminated och Extremley Loud & Incredible Close men den här boken handlar om honom själv och om hans familj.

Den handlar även om att äta djur.

För fem år sen när hans fru var gravid med deras första barn började Jonathan intressera sig för mat. Han hade under många år pendlat mellan att vara vegetarian och djurätare men ville nu bestämma sig en gång för alla, för sin sons skull. Han började göra research för att lära sig mer om djurhållningen i USA och om vad det är vi stoppar i oss.

Det han upptäckte drev honom till att fortsätta och efter tre år hade han material nog till den här boken – material som han vill ha hjälp med att sprida vidare till andra.

Han har fyllt den med lättillgängliga fakta, obehagligt målande beskrivningar, riktigt oväntade intervjuer och ett jävlar anamma som jag sällan sett i print i ett sådant här sammanhang tidigare. Just det personliga drivet, med bitska kommentarer och ett ständigt ifrågasättande, fick mig att hurra redan på sidan 31.

En av huvudpersonerna i boken är hans farmor, en kvinna starkt präglad av sin uppväxt som judinna i Europa under Andra världskriget. Hon vill inte ens berätta om vad hon tvingades att äta för att överleva men fram mot slutet av kriget, när hon var på gränsen till att svälta ihjäl, erbjöds hon hjälp från en rysk bonde. Han gick in i sitt hus och kom tillbaka med en bit kött som han räckte fram till henne. Jonathan inspirerades mycket av den här historien och beskriver deras samtal nedan:

”He saved your life.”
”I didn’t eat it.”
”You didn’t eat it?”
”It was pork. I wouldn’t eat pork.”
”Why?”
”What do you mean why?”
”What, because it wasn’t kosher?”
”Of course.”
”But not even to save your life?”
”If nothing matters, there’s nothing to save.”

Eating Animals är den första boken jag läst om djurhållning där författaren är precis lika upprörd som jag själv. Jag kommer nog aldrig vilja rekommendera en annan bok så här mycket. Som vegetarian får den mig att ifrågasätta min mjölk- och äggkonsumtion. Som djurätare bör du ifrågasätta vad du betalar andra för att göra.

”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Jonathan Safran Foer är min hjälte.

Uppdatering! Eating animals kostar ynka 61 kronor nu!

Meet your meat

Har precis sett filmen ovan och den skär i hjärtat men är så oerhört viktig. Just nu läser jag Eating Animals av Jonathan Safran Foer och trots att flera av filmklippen ser gamla ut känner jag igen tillvägagångssätten från hans beskrivningar i boken. Såhär behandlas 99% av alla boskapsdjur i USA. Varje dag under djurens förkortade livstid.

Jag kommer att försöka äta mer veganskt några gånger i veckan eftersom jag inte vill stödja den här typen av uppfödning, vare sig den sker i Sverige eller inte. Jag är mycket nyfiken på vad Arla, Skånemejerier och Stjärnägg (de producenter jag regelbundet handlar hos) har för information till sina kunder om sin uppfödning och hur transparenta de är.

Jag vill gärna se med mina egna ögon om de KRAV-märkta ägg jag äter verkligen kommer från frigående höns eller inte. Har de tillgång till sol? Hur gamla blir de? Hur länge får kalvarna vara med sin mamma? Hur ofta blir de inseminerade? Vad innebär det för deras livskvalité att jag bara köper KRAV-mjölk?

Se även den här videon. Spela fram till 10:30 för att höra när Jonathan berättar om sin familj och om sin bok – det viktigaste jag har läst på länge. Recension kommer.

Rosa maräng, spets och puffärm, på Beyond retro såklart!

Ho ho, så trevligt man kan ha det en regnig dag som denna (skyfall), om man bara är inomhus vill säga.

I dag blev det ett besök till Beyond retro, återigen alltså, för att prova lite klänningar. Anledningen till att jag är där så ofta är att a.) jag blir glad av klänningar och b.) vill fylla en garderob jag har med bara klänningar.

Så här ser jag ut när jag inte har klänning på mig och det är ju så tråkigt i jämförelse!

De här klänningarna har jag testat idag!

Den rosa till vänster är en gammal favorit som jag funderar på att köpa och fixa dragkedjan på. Den rosa till höger (ja, jag länsade deras förråd av rosa klänningar) satt som en smäck men kostade 429 kr så det blev inget impulsköp.

429 kr? Det får man 429 Refresh för ju!

Prinsessigt va? Den till höger är jag lite kär i, skulle kunna köpa den och hänga upp på väggen även om den inte riktigt passade. Spetsen är att dö för.

Sa ju det!

Här kommer den rosa marängen! Gillar hur jag utan skam plockar åt mig plagg som ser ut som en rosa, glasyrprydd bakelse. Den röda var helt okej men gick inte att dra upp i ryggen.

Det var det! Tack Beyond retro för den här gången!

One Day av David Nicholls

När jag bad om lästips för ett tag sedan tyckte Bia att jag skulle läsa One Day och det Bia tipsar om, det läser jag, så är det bara.

Jag är klart imponerad!

Brittiska romaner  har väl aldrig tidigare skrivits såhär omsorgsfullt? Med sådan värme, charm och humor. Jag föll pladask för kemin mellan de två huvudpersonerna.

Framförallt vill jag poängtera hennes humor, jag är så imponerad av hennes humor! Den lyfter hela boken så även om hon har de klassiska Bridget Jones-komplexen tonas de ner och jag ligger i badet och fnissar högt åt nästan allt hon säger.

Boken handlar om Emma och Dexter som träffas för första gången på universitetet, samma dag som de tar examen, i slutet av 80-talet. De ligger i Emmas säng och pratar om allt mellan himmel och jord och kan inte få nog av varandra.

Dex kommer från en fin familj, har ärvt sin mors skönhet och vill ge sig ut och se världen för att hitta sig själv. Emma har inte självförtroende nog att drömma såna drömmar men stöttar Dex som hon känner sig pryd inför, denna vackra yngling med en cigg hängandes ur mungipan.

Under de närmaste tjugo åren får vi titta in i Emma och Dexters liv den 15 juli varje sommar, en dag som enligt sägnen bestämmer vilket väder som kommer råda under de kommande veckorna.

De blir goda vänner, kanske till och med bästa vänner, och funderar på var sitt håll hur det skulle vara att bli ihop. När 80-talet övergår till 90-tal hankar sig Emma fram på olika förnedrande kneg medan hon börjar drömma om att få skriva. Dexters utseende ger honom jobb på ett musikprogram på TV där han intervjuar kändisar och tacksamt tar för sig av de droger och damer som dras till hans kändisskap.

(Här någonstans får jag för mig att han ser ut som Russel Brand, vilket tyvärr förstör boken lite för mig och kanske även för dig nu när jag har planterat den bilden i ditt huvud. Förlåt!)

Det är ett väldigt stämningsfullt upplägg, att få titta in i deras liv på en given dag varje år, vare sig de har det bra eller inte och, hindra mig om jag säger äkta, den äkta känslan som återspeglas i de förhållanden de har under åren träffar mitt i prick.

Jag pratade igår med Pia Printz på Twitter som just nu håller på med den svenska översättningen och som (imponerande nog) kommer ge ut den på sitt egna förlag, Printz Publishing, i november. Lycka till Pia, vilken kanonbok att jobba med! Jag rekommenderar den varmt!

Mireille Mathieu

Sen evigheter tillbaka är det här min favoritskiva, om vi pratar utseendemässigt. (Samt min favoritfrisyr, om vi inte pratar om mig.)

Mireille Mathieu. Kvinnan vars LP-skiva pryder mitt hem.

Skivan inleds med favoritlåten Apprends moi (Lär mig) som bokstavligen är den enda låten jag kan på franska. Jag tackar YouTube, inte bara för lyrics, utan även för översättningen till engelska som gör att jag efter många långa år faktiskt förstår vad den handlar om. Såklart är det kärlek.

Välkommen hem till mig!

Igår handlade jag en randig matta och jag älskar hur den ligger där platt på golvet! Tjusig! Synd att jag inte kan få till en bra bild åt andra hållet också för bredvid min pinsamma tjockteve hänger min finaste klänning på väggen och den matchar mattan perfekt!

Jag har fått korn på ett soffbord i teak och om allt går vägen (kanske) kommer det hem till mig nästa helg. Då tror jag att det blir till att fira med en sjömanstavla!

Till vänster har du balkongen och till höger står öppna spisen, mitt sovrum samt en till balkong. Tack för titten!

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑