Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: vegohjärta

Grattis alla veganska vinnare i Matbloggspriset!

Det var fint att träffa @bjorn_gadd på @goodstores! Lite irl-@matimunnen!

Nämen, här står ju Björn Gadd från Vegankrubb och bjuder på prinsesskorv vid öppningen av Goodstore nu i lördags! När han beskrev innehållet för en kund var det som att jag fick lajva ett avsnitt av Mat i munnen.

Vet ni?! I dag blev det klart att han och gänget som gör det veganska matprogrammet vann Matbloggspriset för Bästa videoinnehåll! Stort grattis! Och inte nog med det! Vegoteket vann så otroligt välförtjänt priset för Bästa design och hör här då, fantastiska Vegoriket vann för Bästa nykomling! Veganfebern stiger!

Hurra för @goodstores Hornstull!

Det känns så enormt roligt att så fina priser går till andra vegohjärtan här på www! Pinto rapporterar dessutom om att det stora matbloggspriset togs hem av Våra oköttsliga lustar, en lakto-ovo-vegetarisk blogg som även bjuder på en del veganskt. Jag firar här hemma genom att äta Veggokökets korvar som jag ska försöka lura in på Goodstore på något smart sätt! Vegansk mat är för god för att inte sprida vidare!

15 år som vegohjärta!

Ny avatar?

I dagarna firar jag 15 år som vegohjärta och i dag fick jag hem ett brev med provresultaten från det blodprov jag tog för någon vecka sedan för att kolla mina värden (främst B12 och järn) och allt var prima!  På fredag firar jag det med att hänga i hagen hos grisarna och korna på Ängavallen, längtar så!

Jag trivs så enormt bra med att vara vegan, bara ordet gör mig lycklig! De kommentarer jag har fått här på bloggen om att besökare har blivit vego efter att de läst något jag skrivit är bland det finaste jag vet. Behöver du pepp så kika på taggen #vadveganeräter på Instagram, skriv en rad till mig på Twitter eller kommentera nedan.

Och kom ihåg! Om du inte är vegan, bli vegan.

Alla dessa rara små barn på Instagram

Jag avföljer de som behandlar döda djur som en trofé på Instagram. För mig är det ett litet barn - inte en saftig köttbit.

I går avföljde jag en kille på Instagram för att han återigen stoltserade med en bit kött som en fucking trofé. Har avföljt en annan kille av precis samma anledning. Nej, två andra. ”Det får det vara värt” svarade han och avföljde tillbaka.

Jag hoppas att det inte är några konstigheter om varför jag gör det men för säkerhets skull la jag upp en bild på grisen ovan för att förtydliga att för mig är det barn som ligger där. Ingen manlighetssymbol.

Grisbilden är min mest gillade någonsin. Hoppas budskapet gick in.

En kommentar som fick mig att börja gråta

”Men jag vill också säga att även om jag upptäckte din blogg för bara ett par månader sedan (tack vore Bia Sigges retweet) har du faktiskt inspirerat mig. Efter jag läste första blogginlägget som berättade om att äta ”varannan vegan” bestämde jag mig att bli vegetarian. Och det är jag nu och jag är så glad över det. Jag hade aldrig varit stort köttätare. Men ändå någon gång i månaden brukade vi köpa köttfärs och ibland kyckling, och sedan när jag åt ute åt jag ibland kött. Men nu inte mer. Så jag vill tacka dig för det. Jag hade funderat bli vegetarian tidigare men vågade inte av nån eller annan anledning. Så blogginlägget var det kick som jag behovde. Och nu är jag så glad att vara det. Dessutom eftersom jag är matlagaren i hemmet så äter även min sambo vegetarisk nu (iaf hemma). Kanske snart i framtiden provar jag också att äta varannan vegan. Särskilt efter ha sett ”Earthlings” vill man inte längre stoppa mjölkprodukter i sig heller.”

Mitt vegohjärta spricker av alla känslor!

Lycka är att träffa ett annat vegohjärta

I dag efter jobbet hängde jag på Grandpa vid Fridhemsplan och surrade med Martin och Fanny om sociala medier. Jag bloggade ju om att de borde använda Pinterest och nu gör de det efter lite tips och råd. Det fanns en hel del intressanta saker att diskutera, får berätta mer om det när det blir aktuellt. Försökte förklara varför jag tagit bort alla vänner från Facebook och börjar så sakteliga formulera ett inlägg om hur det går.

På väg hem tog jag sällis med Fanny och vi stannade vid en vägkorsning och bara pratade, pratade och pratade om djur eftersom hon också har ett vegohjärta. Det var ruskigt kallt med klänning men jag gissar att vi stod där en timme och huttrade medan vi utbytte erfarenheter och anekdoter och kände igen oss i varandra. Hur fint som helst.

En av anledningarna till att jag älskar min blogg är att den så otippat bjuder in till sådana stunder. Vill du också ha en blogg skapar du enkelt en med WordPress.

Defensiv allätarbingo

Det här är humor för mig, tack för tipset Johanna! Ska skriva ut och ha med mig till nästa middagsdejt!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑