Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: SR

Kan det vara en win-win-situation att slå ihjäl grisar vid födseln?

Ängavallen våren 2014

I går spreds nyheten att underviktiga grisas avlivas vid födseln i Danmark. Det grundar sig på en beräkning i Danske Svineproducenters tidning som handlar om hur många kronor de danska bönderna kan tjäna på att slå de underutvecklade kultingarnas bakhuvuden mot betonggolvet istället för att lägga pengar på de små liven som ändå går en säker död till mötes pga den hårda aveln som gör dem i princip chanslösa. Rubriken om en win-win-situation är hämtad från den artikeln.

För bara ett par veckor sen kom ”nyheten” att danska grisars grisknorrar kostar för mycket. Det är nämligen oundvikligt att grisarna kommer bita varandra blodiga när de står så trångt och är så uttråkade. En dansk grisskötare som går runt med en varm elkniv och skär av knorrar till vardags liknar det vid att klippa naglarna.

Min förhoppning är att den här typen av uppenbart djurplågeri inte mynnar ut i ännu mer matnationalism. Griskultingar slås ihjäl även i Sverige. De kastreras utan bedövning, trots att de får ersättning för att lägga den extra tiden. 18% av kultingarna som föds dör för att de, liksom de danska kompisarna, är underutvecklade, de fryser, får inte i sig tillräckligt med mat när mammans spenar helt enkelt inte räcker till för att människan gett henne för många barn, och i det trånga utrymmet kläms de små liven till döds mot betongen av sin egen mamma.

De som överlever får aldrig någonsin gå ut och de halmströn som ligger som mjäll på betongen går inte alls att böka i. Att miljontals grisar inte kan utöva sitt naturliga beteende, som att böka, bygga bo och busa med varandra, går emot svenskt djurskydd och är också en typ av djurplågeri. Slutligen vill Sveriges grisföretagare att svenska bönder ska få använda fixering eftersom det visat sig vara lönsamt. De vill även avla fram ännu fler kultingar och spenar samt låta slaktsvinen stå flera i samma box.

Matnationalism är att hävda att vi har det så mycket bättre än andra länder. Pest eller kolera?

Bo Algers skriver att grisindustrin är på väg mot samma rutiner som värpäggsindustrin, där friska djur dödas dagligen för att de inte passar in i den ekonomiska strategin för lönsamhet. Alla tuppkycklingar som föds sorteras ut och dödas direkt efter födseln. Utan att någon någonsin reagerar över det eller knappt känner till det. Han jämför med hur det var för bara en generation sen när man tog in underutvecklade grisar i värmen i stugan och matade dem. Nu ska de slås ihjäl. Vi har lovat djuren att de ska få slippa onödigt lidande men visa då var gränsen för onödigt lidande går.

Köttindustrin har inte råd att bry sig om djuren. De bryr sig om att tjäna pengar. Dina pengar.

Det som är bra för miljön är i de allra flesta fall också bra för hälsan

Frös hela förmiddagen men sen kom jag in i värmen hos Organic green. #vadveganeräter

Nyhetsappen Omni, som Schibsted ligger bakom, har rubriken Nya råd: Ät mindre ost och kött för miljöns skull vilket är lite missvisande eftersom de länkar till tre olika artiklar varav bara en innehåller ett nytt råd: ”Livsmedelsverket ger redan råd och tips om miljösmarta matval när det gäller kött, fisk, frukt och bär och potatis, bland annat. Idag förnyas råden med en ny grupp livsmedel: ägg och mejeriprodukter, som mjölk och ost.” säger Anna-Karin Johansson, miljöstrateg på Livsmedelsverket, till  SR.

”De som äter mycket kött skulle vinna på att byta ut en del av köttet mot grönsaker och bönor. Det är bra för hälsan och man gör en insats för miljön”, fortsätter hon på Livsmedelsverkets hemsida. För mig låter det som en utmärkt idé för Livsmedelsverket att backa upp en sådan här rapport med att lägga upp länkar till veganska bloggare och kontakta medier för att sprida deras recept i samband med att rapporten släpps. Inte för att det är någon nyhet i sig utan för att påminna om vilka argument det finns för att äta mer grönt och framförallt visa hur gott det är.

Livsmedelsverkets tips för miljösmarta matval:

  • Minska på mängden kött, ät i stället mer vegetabilier. Pröva att byta ut några rätter av nöt, lamm, gris eller kyckling i veckan mot vegetariska rätter, eller minska på köttportionen.
  • Välj fisk som är fiskad eller odlad på ett hållbart sätt, till exempel miljömärkt fisk.
  • Välj frukt och grönt som tål att lagras, till exempel grova grönsaker, och välj känsliga frukter och grönsaker efter säsong.
  • Dra ner på godis, läsk, bakverk och snacks – de påverkar miljön men utan att bidra med så mycket näring.
  • Minska svinnet – förvara maten rätt, planera dina inköp och ta hand om rester.

Jag tycker att det är dags att lyfta upp fisken här för så vitt jag vet är det väldigt få som pratar om att de äter och aktivt väljer miljömärkt fisk. Snarare verkar många tro att fisk är ett bra val jämfört med till exempel kött. Hur många känner till att 80-90% av det som fiskas upp av misstag vid exempelvis räkfiske (som delfiner, sköldpaddor, hajar och andra arter) slängs överbord igen, döda? Eller att det krävs 5 kg fisk i form av foder för att få fram 1 kg odlad lax?

Det finns ju mängder av information på www men då gäller det att avsändaren är trovärdig, som i videon ovan, och att läsaren tar till sig av budskapet. Jag tror på upprepning i form av fakta från Livsmedelsverket men då måste det också ske i samband med inspiration. Infographics istället för diagram. Recept istället för kostråd. Blogginlägg istället för PDF. Och, innan det är för sent, uppmaningen att minska mängden fisk.

Grisen betalar högt pris för kotletten

Älskade Ängavallen

Tanken på att majoriteten av grisarna i Sverige enbart har betonggolv att böka på krossar verkligen mitt hjärta. När jag lyssnade på andra delen av Lena Näslunds serie om matproducerande djur kom tårarna. Dels för att vi inte tillgodoser djuren deras naturliga beteende, dels för att Ängavallen faktiskt gör det. Och hur självklart det är för dem.

Jag är så glad och stolt över att få lära känna deras grisar!

Ta vara på den tid du har

Min mamma har jobbat inom vården i hela sitt liv och vi har faktiskt gjort det tillsammans under en period på ett servicehus, något jag tyckte väldigt mycket om. De var så fint att se de gamla skina upp när de hörde att jag var hennes dotter och jag blev stolt över att hon var så omtyckt av alla. Det är en enorm erfarenhet att jobba med människor på det sättet och man får otroligt mycket tillbaka men när vi slutade jobba där lovade vi varandra att hon aldrig någonsin skulle behöva bo under sådana omständigheter.

I kväll när jag satt på tunnelbanan hem från jobbet ringde hon för att berätta om Richard Larsson, en man som hon träffade för 40 år sedan när hon precis börjat jobba inom vården. Han saknade egentligen utbildning men de jobbade ihop inom långvården där han agerade som ett stöd för de döende. Studio hade precis sänt ett reportage om äldrevården och där blev han intervjuad, nu 96 år gammal och det ville hon berätta om. Jag letade upp klippet så snart jag kom hem, lyssna gärna på det.

Lyssna: Sara Beischer om äldreomsorgen

Efteråt får vi lyssnare veta att Richard Larsson nyligen avlidit men att hans familj ville att reportaget skulle sändas ändå. Monica Saarinen i studion är märkbart rörd över hur han har beskrivit situationen för de äldre och gråter så att hon knappt kan prata. Min mamma ville att jag skulle framföra en hälsning till Monica så det är därför jag skriver det här inlägget. 

När hon på 70-talet jobbade med Richard Larsson bad hon honom om råd. Hur skulle hon bemöta de personer som frågade om de skulle dö? Vad svarar man? Han sa ”Vänd på det. Fråga vad de själva tror. Ofta känner de på sig hur det ligger till.” Det är något som hon har haft med sig i alla år och använt sig av. Hon ville att Monica skulle få veta det och samtidigt tacka för ett bra program!

Hardcore, veganer och straight edge

Jag snubblade över ett guldkorn till reportage i morse: Hardcore, veganer och straight edge – vad hände sen? Hann bara lyssna några minuter innan ett kort ljudklipp från MTV dök upp och tårarna började rinna nerför mina kinder.

1994 intervjuades en kille från Umeå som heter Tomas, då 16 år gammal, om hur det är att vara vegan. Jag minns det klippet med kärlek. Enorm kärlek! Jag var tvungen att stänga av radion för att söka efter klippet på YouTube och hittade det!

Det sammanfattar på några minuter allt som Umeå stod för i mina ögon då (och kanske fortfarande) och vem gillar inte en kille som använder hårspänne?

Nu har jag lyssnat igenom hela radiointervjun och uppskattar den verkligen! På hemsidan beskrivs samtalen som följande:

Varför uppstod  Umeå hardcore – den politiska musikrörelse som exploderade i början på 90-talet och som  fick en hel generation att spola kröken och sluta äta kött. Hur kunde den locka så många och framför allt- vad finns kvar idag? I studion: Peder Stenberg, sångare i popbandet Deportees och tillika forskare i kultur- och medievetenskap,  Karin Holmgren, arkivchef på folkrörelsearkivet i Västerbotten, Emma Swanström, sångare i punkbandet Epidemics och musikern Mattias Alkberg.

Riktigt bra! Jag uppfattade inte om Karin ska sätta ihop de fina hardcoreklippen som finns i Folkrörelsearkivet till en film men jag hoppas det! Får vem som helst rota i det? Fler sköna gamla ljudklipp från Umeå, Galaxen och Refused utlovas i intervjun så missa inte den!

De hade många troliga gissningar på varför veganrörelsen blev så stor just i Umeå och belyste hur mycket den tiden, mitten och slutet av 90-talet, har påverkat de som var med och att flera fortfarande håller på med musik på något sätt än i dag.

Som till exempel Dennis som jag ska se på Debaser på lördag! Ser verkligen fram emot det! Här är förresten en video från när jag såg Invasionen senast på Strand.

Roskilde rapport

I morse var jag uppe tidigt för att lyssna på när Johan var med i radio. Halv sex på morgonen. Det börjar vankas kärlek banne mig.

Han blev intervjuad om Roskildefestivalen där han är nu sen en vecka tillbaka och det var riktigt kul att höra honom prata. Han är så smart och rolig, klicka på länken ovan för att lyssna. Även om vi pratar med varandra flera gånger om dan var det här extra roligt såklart.

När @srvaken la upp artikeln lite senare på dagen länkade jag den till Johans mamma på Facebook och hon blev så glad. Hon ringde mig igår innan jag skulle på bio och vi pratade om killen som vi tycker så mycket om. Det är mys!

Jag gillar verkligen bilden på Henke och Joel som bifogar artikeln. Häromdan när jag pratade med Joel stod han också uppe på Malen så det verkar vara en populär sysselsättning. Antar att det är Johan som har tagit bilden. Jag ser fram emot att få se alla bilder därifrån när jag åker ner till Malmö nästa vecka men framförallt ser jag fram emot att få se roskildebesökarna igen, solbrända och glada. Längtar!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑