Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: pirr

Man kan aldrig veta i förhand hur det kommer att bli

Under en promenad hem i solnedgången i går mindes jag plötsligt att jag brukade brevväxla med en kille i gymnasiet. Han gick i en parallelklass, pluggade natur och hette Per. Tyvärr har jag glömt bort efternamnet så jag kan inte stalka honom på internet men jag kommer nog på det snart.

När vi möttes i korridorerna brukade vi le busigt och kanske lite blygt åt varandra men vi låtsades inte om det inför andra. Säkerligen berättade jag det för mina närmasta vänner men det var en fin hemlis att ha. Så småningom tog vi mod till oss och satte oss på bussen hem till hans föräldrahem i villaförorten. Vi hånglade på en soffa samtidigt som all spänning vi byggt upp försvann och var *poof* borta för alltid.

Nu kom jag på vad han heter!

Poängen är att man inte kan veta i förhand om någon är dålig på att hångla. Och att spänningen som man bygger upp innan den insikten är helt fantastisk!  Och att ibland kanske det tvärtom var mysigt att hångla och att man vill göra det igen.

Fifty Shades of Grey av E L James bjuder på inte så lite pirr

Förra veckan när jag satt i ett möte och pratade om årets kommande biofilmer fick jag tillfälle att förklara charmen med Twilight-serien för två manliga säljare. Visst ger det en extra krydda att huvudrollerna spelas av vargar och vampyrer men, för mig i alla fall, är det de känslosamma kärleksförklaringarna, löftet om att älska någon för evigt och kanske främst det härliga pirret av nyförälskelse i magen som är hela grejen. Tältscenen!

Fifty Shades of Grey har enligt New York Times jämförts med Twilight och visst kan jag se vissa likheter men framförallt har E L James skruvat upp pirret till max, något som verkligen uppskattas. Hajpen kring Fifty Shades, som är den första delen i en trilogi, jämförs med Da Vinci Koden, Flyga drake och Eat, Pray, Love och vi som jobbade i bokaffär de åren förstår att det här kan bli riktigt stort.

Böcker av den här kalibern har för vana att kategoriseras som tantsnusk, ett ord som låter sorgligt i mina öron och inte så lite nedvärderande. Lite skämmigt snarare vilket är vanvettigt med tanke på hur positivt vi påverkas av det – pirr borde snarare uppmuntras och spridas vidare. Enligt artikeln ger det tydligen resultat i sovrummen på andra sidan Atlanten.

Som jag förstår det behöver killar få det visuella serverat på ett fat vilket gör att de ledande rollerna i porrgenren får så överdrivna drag att kropparna blir helt omöjliga att relatera till. Jag kan inte tala för alla tjejer men många av oss behöver inte den övertydligheten, vi vill fantisera och fylla i luckorna själva. Där passar böcker väldigt bra in och när jag läser lyckas författarinnan locka fram alla möjliga mysiga känslor.

Det är inte riktigt klokt att vi växer upp i en värld där tjejer från en tidig ålder uppmuntras att inte ta på sig själva, där namnet på vårt kön oftare används som svordom av det motsatta könet än vi själva tar det i mun och att vår kåthet sällan representeras av alldagliga svenssons. Det är vedertaget att alla killar vill ligga men om tjejer inte signalerar det *här är mina bröst i ditt ansikte* glöms det bort och tyvärr bildar det en klyfta mellan kåta tjejer och tjejer som… vadå? Inte är kåta? Eller? Fifty Shades of Grey verkar, liksom Sex and the City på sin tid, få kvinnor att prata om det här pirret med sina väninnor och det om något är ett gott betyg i sig.

Fifty Shades of Grey kommer på svenska i september hos Norstedts.

© 2019 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑