Peter Sunde at a team event

Obs, bilden har jag tagit alldeles gratis från Flattrs Flickr

Jag är väldigt nostalgiskt lagd och har ett alldeles särskilt förhållande till videobutiker, platser jag minns med glädje från min barndom. Om jag blundar kan jag fortfarande se de mörka hyllorna med VHS-fodral framför mig. Jag har för övrigt VHS-fodral liggandes hemma bredvid videon just nu, på den nivån.

De som följer mig på Twitter vet att jag ofta hänger i videobutiken på hörnan, jag har till och med ett medlemskort där. Det finns en enkel förklaring till detta i en tid när alla för länge sen lärt sig att ladda hem allt de vill ha gratis, utöver nostalgin.

Jag tyckte att det var sjukt jobbigt att läsa domen mot killarna i The Pirate Bay när den kom. Jag mådde dåligt av att vi användare skulle komma undan helt medan de skulle betala en massa pengar resten av livet och dessutom sitta i fängelse. Eftersom jag inte visste vad jag skulle ta mig till så slutade jag att ladda ner. Boom!

Så nej, jag har inte sett Girls. Sluta tjata om hur bra den är, jag dör snart!

Sen jag lärt känna Peter via Twitter så vet jag att han inte alls vill att jag ska betala filmbolagen pengar via videobutiken men för mig känns det bättre på något sätt.

Det är en märklig insikt att någon man känner och beundrar ska åka i finkan. Alla på hans nya företag Flattr är vegetarianer, bara en sån sak är hur fin som helst. Och jag tror inte att jag hade ställt mig upp inför Facebook om jag inte hade hört hans historier om hur han själv beter sig i liknande situationer. Så jag skyller det på honom.

Peter har bloggat om den oändligt märkliga domen och fått enormt mycket stöd från hela världen, missa inte att läsa det. Och det finns faktiskt något konkret man kan göra för att hjälpa honom som inte involverar att skaffa ett medlemskort på videobutiken så att man bara betalar 30 kr per film och dessutom får en påse chips och 2 liter läsk. Skriv på hans nådeansökan.

Om du inte vill göra det för att du själv laddar ner och känner dig delaktig så gör det för min skull så att jag slipper förverkliga en barndomsdröm om att baka en tårta med en fil i.