Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: mode

Parce que je le vaux bien

Ida!

”Språket bygger en verklighet som vägrar en koppling till materiella villkor. Det används för att undvika. Språket blir lager på lager av overklighet. Till sist blir lagren så många och täta att det de döljer får svårt att hävda sig som just verklighet.”

Malin Ullgren klär i ord det obehag jag känt sedan teppanyakihäll var ordet på allas läppar. Bristen på perspektiv inför andras verklighet och självklarheten i att stoltsera med det. Det är oerhört intressant att se hur detta kommuniceras i helgbilagor, inredningstidningar och annat.

”När människorna i reportagen berättar om sina hem är kodordet att de har valt. De har valt gedigna material till sina köksluckor. Valt att bo i en herrgård, eftersom de behöver mycket utrymme och älskar hus med en historia. Eller, de har valt att blanda designklassiker med kul grejer från HM Home – man ska inte vara så ängslig när man inreder! Ibland är koden för mycket pengar stort konstintresse.”

Jag får samma känsla när jag ser de senaste numren av Damernas Värld och Elle stå i tidningshyllan. För jag vet att de innehåller klänningar för tiotusentals kronor, vilket räknas som mode på riktigt, medan några få lågbudget-varianter från H&M och liknande erbjuds till de som inte har råd. Så att de kan fuska sig till samma stil.

Modetidningar kommunicerar ett ständigt akut behov med ord som vill-ha och säsongens måsten men de går sällan djupare än så. Lotta Häyrynen tog tidigare i år upp det oerhört intressanta ämnet att säga sig stå på kvinnors sida men inte ifrågasätta modevärlden. Volanger, singoalla-klänningar och baddräkter är aktuellt inför sommaren – sweatshops, modellers utsatthet och utseendefixeringens baksida är ständigt – men aldrig någonsin – aktuellt att ta upp.

Majoriteten av läsarna köper inte klänningar för 35 000 kr men känslan jag lämnas med när jag bläddrat klart är att jag är helt ensam om att inte prioritera min ekonomi rätt. Hur kommer det sig att jag inte använder serum och hårinpackningar för 800 kronor förpackningen? Varför spenderar inte jag också hundratals kronor på läppstift och nagellack med Chanel-loggan på? Varför är inte min garderob full av svenska designer-plagg som behöver kemtvättas?

Svaret är att jag gärna provar klänningar oavsett prislapp men jag har slutat lägga pengar på tidningar som får mig att tänka så.

Alla kan vara modell

Är jag den enda som tar kort på mig själv när jag ska köpa nya kläder? I spegeln ser jag hur kläderna ser ut på mig, i kameran får jag en annan vinkel, men det är på min kropp kläderna ska passa, ingen annans. Jag köper inte att Gina Tricot väljer ut en pinnsmal 20-åring utan höfter för mig att vila ögonen på vecka ut och vecka in så fort jag väntar på t-banan eller sätter på TVn. Så ser inte vi ut och med vi menar jag vi tjejer som håller i plånboken och bestämmer över vart vi ska handla någonstans. Okej, jag har aldrig handlat på Gina Tricot men jag mår ändå dåligt över att tjejer i hennes ålder ska titta på sig själv i spegeln och kameran och jämföra och gud förbjude, klura ut knep för att se likadan ut.  Alla ser olika ut. Vore det inte tråkigt annars?

Jag har startat en grupp på Facebook som reaktion för oss som behöver variation. Alla kan vara modell. Vi behöver inte reklamaffischer, vi har egna kameror. Jag vill gärna ha tips på vad som finns i affärerna nu när våren knackar på dörren. Jag har sett mycket marint och randigt och älskar det. Facebook är ett forum där vi är vana att dela med oss av bilder och tips, varför inte inspirera andra om det är något köp vi är extra nöjda med?

Läs mer om Alla kan vara modell på Något smart.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑