Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: kycklingar

En äggochlammfri påsk i år?

Kycklingar

Fler kycklingar än något annat djurslag föds upp och dödas för kött vilket innebär ungefär 80 miljoner individer per år i Sverige. Alla pojkkycklingar som föds, de gula ulliga som syns i marknadsföringsmaterial som påskmust och vykort, sorteras ut direkt efter födseln och dödas eftersom de inte ger bonden några pengar. Somar skriver bra om det på Politism.

Den tillväxtinriktade aveln har gjort så att kycklingarna växer så snabbt att de får ont. Mängden ägg skiljer sig enormt från vad hon normalt skulle producera och de små liven utsätts för lampor som ska likna det ljus som kommer nu under våren, fast året om, nästan dygnet runt för att öka produktionen. Det är med andra ord inte ”naturligt” att äta vare sig ägg eller kyckling och det är ingenting ”människan har gjort i alla tider” under de här förutsättningarna. Kycklingarna får som du kanske vet aldrig träffa sin mamma och bor inomhus hela livet. På väg till slakt dör dessutom 150 000 individer varje år av skador, oöm behandling och syrebrist.

Så vad sägs om att skippa äggen i påsk? Och när du ändå är igång, låt lammet leva också! En äggochlammfri påsk, om inte annat för att de är så söta.

Skool of vegan

Jag tar kycklingen! Om att inte reflektera över sina val.

Jag har helt missat det här avsnittet av Oprah när hon och hennes Harpo Studios testar att äta veganskt i en vecka. Riktigt intressant! Gästerna inkluderar en vegan, en journalist och en företrädare för ett av de största slakterierna i USA och det blir en bra mix av åsikter tillsammans med inslag från hur det har gått för Oprahs medarbetare till att Lisa Ling besöker slakteriet där 4 500 djur dör varje dag. Imponerande att media släpps in, det ser vi sällan i Sverige! Undrar varför?

Journalisten tycker att alla som äter kött bör veta hur det kommer till tallriken men jag är rätt så säker på att vi alla vet det vid det här laget?

Ändå står vi där gång på gång – chockade, bestörta, förtvivlade – när vi får en liten inblick i hur vår mat produceras och kanske särskilt inför högtider. Varje år är det samma visa. Inför julen pratar vi om grisarna, inför påsken pratar vi om kycklingarna, inför hösten funderar vi på om skaldjur som kokas levande känner någon smärta osv. Sen förtränger vi det till nästa år och ögnar förvånat igenom samma spaltmeter av lidande i repris över hur djuren behandlas, utan att reflektera över att detta sker under hela året.

Under Almedalen noterade Djurens rätt att det gick omkring en gosedjurskyckling som kallas Gula pippin och log mot alla, ett marknadsföringsstunt som Kronfågel ligger bakom. Camilla Björkbom, Djurens rätts ordförande, skriver på Nyheter 24 om vad livet för en riktig kyckling innebär och det är inte så gulligt. 80 miljoner kycklingar som aldrig någonsin får gå ut. Tuppkycklingar som mals levande till döds när de är en dag gamla. Ammoniakhalten från avföringen som fräter sönder bröst och fötter. 160 000 kycklingar som dör på väg till slakt. Fakta som snart glöms bort.

Det jag reagerar på i artikeln är att Svensk fågel, med så många liv på sitt samvete, har avböjt att ta emot de 30 000 namnunderskrifter som Djurens rätt samlat in för att förbättra livet för de små liven. Vad är det om? I avsnittet ovan skryter företrädaren för slakteriet om vilka vänliga slaktmetoder de har, något som tåls att diskuteras. Då avbryter journalisten henne och påpekar att det är tack vare djurrättsaktivister, det är tack vare PETA, som de har infört den här typen av labyrint som djuren vandrar längs med, på väg till slakten, för att de ska slippa se på medan andra djur dö. Det är tack vare att vi protesterar som djuren får det bättre, det är tack vare att folk som äter djur ifrågasätter hur de levt innan de blev mat. Glöm inte bort det.

Eating Animals av Jonathan Safran Foer

Jonathan Safran Foer har tidigare skrivit de framgångsrika romanerna Everything is Illuminated och Extremley Loud & Incredible Close men den här boken handlar om honom själv och om hans familj.

Den handlar även om att äta djur.

För fem år sen när hans fru var gravid med deras första barn började Jonathan intressera sig för mat. Han hade under många år pendlat mellan att vara vegetarian och djurätare men ville nu bestämma sig en gång för alla, för sin sons skull. Han började göra research för att lära sig mer om djurhållningen i USA och om vad det är vi stoppar i oss.

Det han upptäckte drev honom till att fortsätta och efter tre år hade han material nog till den här boken – material som han vill ha hjälp med att sprida vidare till andra.

Han har fyllt den med lättillgängliga fakta, obehagligt målande beskrivningar, riktigt oväntade intervjuer och ett jävlar anamma som jag sällan sett i print i ett sådant här sammanhang tidigare. Just det personliga drivet, med bitska kommentarer och ett ständigt ifrågasättande, fick mig att hurra redan på sidan 31.

En av huvudpersonerna i boken är hans farmor, en kvinna starkt präglad av sin uppväxt som judinna i Europa under Andra världskriget. Hon vill inte ens berätta om vad hon tvingades att äta för att överleva men fram mot slutet av kriget, när hon var på gränsen till att svälta ihjäl, erbjöds hon hjälp från en rysk bonde. Han gick in i sitt hus och kom tillbaka med en bit kött som han räckte fram till henne. Jonathan inspirerades mycket av den här historien och beskriver deras samtal nedan:

”He saved your life.”
”I didn’t eat it.”
”You didn’t eat it?”
”It was pork. I wouldn’t eat pork.”
”Why?”
”What do you mean why?”
”What, because it wasn’t kosher?”
”Of course.”
”But not even to save your life?”
”If nothing matters, there’s nothing to save.”

Eating Animals är den första boken jag läst om djurhållning där författaren är precis lika upprörd som jag själv. Jag kommer nog aldrig vilja rekommendera en annan bok så här mycket. Som vegetarian får den mig att ifrågasätta min mjölk- och äggkonsumtion. Som djurätare bör du ifrågasätta vad du betalar andra för att göra.

”Just how destructive does a culinary preference have to be before we decide to eat something else? If contributing to the suffering of billions of animals that live miserable lives and (quite often) die in horrific ways isn’t motivating, what would be? If being the number one contributor to the most serious threat facing the planet (global warming) isn’t enough, what is? And if you are tempted to put off these questions of conscience, to say not now, then when?”

Jonathan Safran Foer är min hjälte.

Uppdatering! Eating animals kostar ynka 61 kronor nu!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑