Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Kvinnorummet

Plafs, plafs, en stor klump mensblod rakt på tröskeln!

”Gud, hela världen håller på att gå åt pipan. Jag menar, har de en gång släppt in kvinnorna vete gudarna vad som kommer härnäst! Det är en fruktansvärd standardförsämring. Jag menar, man måste ju betänka den verkliga orsaken till att de utestänger kvinnor.

Ni vet, de säger ju att detta att släppa in kvinnor på läkarutbildning eller Harvard eller vad det nu är, betyder att de sänker standarden men ni vet lika väl som jag att flickor är duktigare än pojkar på gymnasiet. Så det är inte det de menar. Och kvinnor far inte illa med böcker eller smutsar ner kortregistret mer än män gör, eller hur?

Så de är bara hövliga, männen, när de talar om standardsänkning. Den verkliga orsaken är sanitär. Släpp in kvinnorna genom huvudingångar – och vad gör de? Plafs, plafs, en stor klump mensblod rakt på tröskeln.”

 Från den fantastiska Kvinnorummet av Marilyn French. Hurra för alla kvinnor i dag och alla andra dagar!

Recension av fantastiska Kvinnorummet av Marilyn French

En helt makalös bok, högsta betyg! #boktips

Kvinnorummet av Marilyn French kom ut 1977 och var den första boken som beskrev själslivet hos den generation kvinnor som hade möjlighet till högre utbildning men ändå fastnade i hemmafrutillvaron. Den börjar i femtiotalets USA och följer en grupp kvinnor fram till 70-talet och det är svårt att inte falla som en fura för var och en av dem. Det är så intressant att läsa om livets relationer, särskilt som de pågår samtidigt vid sidan av läsandet.

Jag ber så mycket om ursäkt till biblioteket för att jag utan skam har hundmärkt alla de sidor som jag vill citera nedan (och några till). Det är en helt fantastisk bok, otroligt njutbar och stärkande, med så många insikter, så mycket sanning och igenkänning. Personligen tycker jag att det är obligatorisk läsning och den får mina allra varmaste rekommendationer som en av de bästa böckerna jag någonsin läst om feminism, dvs livet. Gå till bibblan och låna den på stört!

”Pojkar var löjliga, besvärliga, slogs jämt och braverade och förde oväsen, men män stegade målmedvetet fram till mitten av alla estrader och tog upp hela ytan av varje scen. Varför var det så? Hon började inse att någonting var snett i världen. Hennes mor var dominerande hemma; i skolan hade auktoriteterna samtliga varit kvinnor, med undantag för rektorn. Men så var det inte i världen utanför. Det som skrevs i tidningarna handlade alltid om män, utom då och då när en kvinna blev mördad, och så stod det om Eleanor Roosevelt, men alla skojade om henne. Bara sidan med recept och klänningsmönster var för kvinnor. När hon lyssnade på radion, handlade alla program om män, eller också om pojkar som Jack Armstrong, och hon hatade alla de där och vägrade att äta frukostflingor, när hennes mor köpte dem. Jack, Doc och Reggie (huvudpersonerna i en amerikansk äventyrsserie i radio på 40- och 50-talen) gjorde allt som var spännande, och kvinnorna var alltid trofasta sekreterare som var kära i sina chefer, eller sköna arvtagerskor som behövde räddas.”

”Sanningen är, att jag är intill döden trött på fyra tusen år av män som talar om för mig hur uselt mitt kön är. Särskilt leds jag när jag tittar mig omkring och ser sådana usla män och sådana storartade kvinnor, som alla har en smygande misstanke om att de fyra tusen årens påpekanden är riktiga.”

”Vem som helst som har varit gift någon tid att tala om vet hur erbarmligt äktenskapet är, och vi lyssnade på nyhetskommentatorernas klagan över den höga skilsmässofrekvensen som ännu ett utslag av fromt hyckleri. Det var inte det att vi var gifta eller inte gifta som bekymrade oss. Det var det att vi allihop var så fattiga att vi kunde kränkas, vi kunde misshandlas, man kunde göra vad som helst mot oss och ingen, ingen, från poliserna till domstolarna till delstatsparlamenten, ingen var på vår sida. // Vi förstod att alla lagarna var till för DEM, att hela samhället var uppbyggt för DEM, att allting var till för DEM. Men vi visste inte vad vi skulle göra åt det.”

”Det fanns ingen rättvisa, det fanns bara liv. Och liv hade hon. Dessvärre förändras inte världen nödvändigtvis i takt med förändringar inom oss.”

”Har du någonsin sett dem ta bort krigsböcker från boklådorna? De låter inte Barbie och Ken få ha några könsorgan, men de tillverkar alla slags krigsleksaker. Därför att sexualiteten är ett större hot än aggressiviteten. Det har funnits stränga regler om sex ända sen man började med skrivna regler, och till och med dessförinnan, om vi ska tro på myterna. Jag tror det är därför att det är i sexuallivet som männen känner sig mest sårbara. I krig kan de elda upp sig, eller också har de vapen. Sex innebär att man är bokstavligen naken och blottar sina känslor. Och det är mer skräckinjagande för de flesta män än risken att dö i strid med en björn eller en soldat.”

”Gud, hela världen håller på att gå åt pipan. Jag menar, har de en gång släppt in kvinnorna vete gudarna vad som kommer härnäst! Det är en fruktansvärd standardförsämring. Jag menar, man måste ju betänka den verkliga orsaken till att de utestänger kvinnor. Ni vet, de säger ju att detta att släppa in kvinnor på läkarutbildning eller Harvard eller vad det nu är, betyder att de sänker standarden men ni vet lika väl som jag att flickor är duktigare än pojkar på gymnasiet. Så det är inte det de menar. Och kvinnor far inte illa med böcker eller smutsar ner kortregistret mer än män gör, eller hur? Så de är bara hövliga, männen, när de talar om standardsänkning. Den verkliga orsaken är sanitär. Släpp in kvinnorna genom huvudingångar – och vad gör de? Plafs, plafs, en stor klump mensblod rakt på tröskeln.”

”Socialismen är underbar som princip, hemsk i praktiken. Inte alls! Vi tror det, bara därför att vi ser på socialismen i länder som var outvecklade och där folkets massa skulle ha levt i svält utan socialismen. Men den tycks ändå undertrycka initiativförmåga, skaparkraft, individualitet. Inte i Sverige, sa Val.”

”Äktenskapet vande en vid det goda i livet så att man kom att ta det för givet, men förstorade det dåliga så att det kom att kännas smärtsamt som ett gruskorn i ögat. Ett öppnat fönster, en bortglömd nappflaska, en larmande teve som lämnats på, strumpor på badrumsgolvet kunde ge anledning till otrolig ilska. Och någonting hände sexuellt inom äktenskapet – den ed man svurit att avstå från alla andra hade trots den ringa efterlevnaden en djupgående effekt. En del kände sig fångade i en fälla av den, tvingades att hävda vad de kallade frihet. En del accepterade den som en tygel, och i sitt bemödande att undvika plåga i form av hopplös åtrå avskar de anledningar till åtrå, undvek att på fester samtala länge med tilldragande medlemmar av det motsatta könet, och samlag begränsades till blotta hövlighetshandlingar.”

”Allt hon behövde göra vara att lyfta luren och säga, jag älskar dig, jag följer med. Han skulle vara där på ett ögonblick, han skulle älska henne som han hade gjort förr. Hennes hand stannade i luften. Som han gjort förr. Så han älskade henne inte längre? Nej, inte när hon höll fast vid sina önskningar. Men om han inte älskade henne när hon höll fast vid sina önskningar, hur älskade han henne då?”

Ja betyder ja det vill jag

Söndag.

Jag läste Genusfolkets inlägg Behöver vi en samtyckeskultur – om motsatsen till en våldtäktskultur – om det självklara i att ja betyder ja istället för att bevisa att nej betyder nej – och förundras över att läsa kommentarer som på allvar ser det som sex att våldta någon som sover. Det är inte sex och har ingenting med sex att göra.

Minns när jag läste Katarina Wennstams Flickan och skulden och för första gången insåg att våldtäkt har med makt och inte alls med sex att göra, rätt chockad för att samhället aldrig någonsin lärt mig något annat. (Eller snarare brist på makt kanske.) Läs den! Ibland önskar jag att vi tipsade varandra lika ofta om böcker som om artiklar.

Just nu läser jag till exempel Kvinnorummet från 1977 och älskar den enormt. Det finns faktiskt lite sex med där och det kan ju vara fint att påminnas om vad det faktiskt handlar om så att vi inte glömmer bort det. Tidningarnas samlade skriverier om hemska övergrepp tar fokus från det som är viktigast, från det vi säger ja till, så här kommer ett försök att väga upp det.

”Till en början märkte hon knappt att han börjat smeka hennes kropp igen. Det verkade helt enkelt naturligt att de skulle röra vid varandra. Han gned varligt hennes mage och sidor, hennes axlar. Hon släckte sin cigarett och smekte hans axlar. Så låg han lutad över henne, kysste henne på magen, gned händerna mot hennes lår, mot insidan av låren.

Åtrån vällde upp i henne häftigare än förut. Hon smekte hans hår, så rörde sig hans huvud nedåt och hon stelnade till, hennes ögon vidgades, han kysste hennes könsorgan, slickade det, hon var skräckslagen, men han fortsatte att stryka henne på magen, på benet, han gjorde det oupphörligt och när hon försökte klämma ihop benen, höll han dem varligt isär, och hon slappnade av igen och kände det varma, fuktiga trycket och hennes inälvor kändes flytande och givmilda, hela vägen till magen.

Hon försökte dra upp honom men han tillät det inte, han vände på henne, han kysste henne på ryggen, på skinkorna, han satte fingret mot anushålet och gned det varligt, och hon stönade lite och försökte vända på sig och slutligen lyckades hon och då tog han hennes bröst i munnen och de heta svallen steg ända upp i strupen på henne.

Hon lindade sin kropp omkring honom, höll honom hårt, kysste eller smekte inte längre utan kramade sig bara fast nu, försökte få honom att tränga in i henne, men han ville inte. Hon överlämnade sin kropp åt honom, lät honom ta herraväldet över den, och lät i extatisk passivitet sin kropp flyta ut till oceanens största djup. Det fanns bara en kropp, en känsla, till och med rummet hade upphört att existera.

Han smekte hennes clitoris, varsamt, långsamt, rituellt och hon utstötte små flämtningar som hon kunde höra någonstans bortifrån. Så tog han hennes bröst i munnen igen och lindade sin kropp omkring henne, och trängde in i henne. Det gick för henne nästan omedelbart och hon utstötte ett gällt skrik, men han fortsatte, och det gick för henne om och om igen i en serie häftiga njutningar som var det samma som smärta.”

Enkelt att komma ihåg.

Det går att locka fram känslor

Ring, mig.

Just nu håller jag på med ett litet projekt som håller mig sysselsatt kvällstid och som är mycket givande, på många sätt. I går kväll när jag kom hem och la mig i badet för att läsa Kvinnorummet dök det upp ett citat som passade så bra in på det.

”I livet har man nästan aldrig en känsla som är lämpad för en händelse. Antingen vet man inte att händelsen håller på att inträffa, eller också vet man inte betydelsen av den. Vi firar födelser och bröllop; vi sörjer över dödsfall och skilsmässor; men vad är det vi firar och sörjer? Ritualer markerar känslor, men känslor och händelser sammanfaller inte. Känslor är omfattande och spridda över en livstid.

Jag kan dansa en polka med dig och kraftfullt stampa med fötterna och därmed fira all den energi jag någonsin känt. Men de energirycken var ögonblick, inte kodifierbara, inte konstaterbara, inte möjliga att fastställa: du kan förledas till att tro att mitt firande gäller dig. Nå, det är i alla fall något som konsten gör för oss: den tillåter oss att fixera våra känslor vid händelser i det ögonblick de inträffar, den medger en förening av hjärta och sinne och tunga och tårar.”

Fint va?

Kort rast i biblioteksboksläsandet

Blomma i håret

Jag kliver upp ur badet enbart för att gå att lägga mig i sängen och passar på att blogga lite på vägen. Detta faller sig naturligt eftersom datorn står i köket där jag stannat till för att poppa lite popcorn och lyssna på Amasons singel Magine som känns som ett löfte om sommaren.

Till sängen tar jag givetvis med mig min nya följeslagerska Kvinnorummet och det känns redan som att vi kommer vara oskiljaktiga de närmaste dagarna. På med nattlinnet och rätta till blomman i håret, här ska läsas och spillas popcorn hej vilt innan det är dags att släcka lampan!

Mina bästa boktips inför 2013, fyll gärna på!

Jag försökte förklara charmen med Twitter i går på en fest men det är svårt att få med precis allt en vill säga, jag skulle kunna prata i dagar om alla fördelar! Något av det bästa är ju alla tips en får; på länkar, videos, personer, artiklar, blogginlägg, osv.

De senaste dagarna har jag på olika håll samlat på mig en mängd boktips som jag tänkte dela med mig av här och jag kan knappt hålla mig tills jag får gå till biblioteket i morgon och börja låna och läsa. Håller för övrigt precis på att avsluta Godnatt Mr Tom av Michelle Magorian, så kärt!

Maria Svelands ”Hatet. En bok om antifeminim” kommer inte ut förrän i mars men jag har redan mailat min vän Lina på Leopard och hoppas få tag på ett ex så snart som möjligt. Jag gillade verkligen hennes Bitterfittan. ”Hatet en bok om antifeminism är en resa där Maria Sveland låter oss möta forskare, historiker, politiker och hotade kvinnorättsaktivister. Hur kommer det sig att hätskheten mot feminister och kvinnor ökar just nu? Vad får det för konsekvenser?”

”Kvinnostaden” av Christine de Pizan, som  räknas som en av de första feministerna, kom ut redan 1405 men har precis blivit översatt till svenska. ”Hittills har många kloka och rättfärdiga människor berömt kvinnornas verk, utan att kvinnorna själva skrivit en bok om dessa ting. Vad gäller tiden som har gått utan att deras anklagare och belackare har blivit bemötta, säger jag dig bara, att i evigheten har var sak sin tid.”

”Kvinnorummet” av Marilyn French verkar passa mig som hand i handske just nu, ser verkligen fram emot den! ”För varje man som någonsin trott att han kände en kvinna. För varje kvinna som någonsin trott att hon kände sig själv. För alla som någonsin växte upp, gifte sig och undrade vad som hände.”

”Det enda könet: Varför du är förförd av den ekonomiske mannen och hur det förstör ditt liv och världsekonomin” av Katrine Kielos kommer som pocket om några veckor, håll ögonen öppna! ”Katrine Kielos ifrågasätter på ett lärt och lekfullt sätt de ekonomiska principer och förklaringsmodeller som styr vår tid och våra liv – i högre grad än vad vi kanske själva inser.”

”Å alla kära systrar!” av Ebba Witt-Brattström är kanske den jag kommer kasta mig över först. ”Som proteströrelse var 1970-talets kvinnorörelse unik. ”Det personliga är politiskt” var mer än en paroll, det var en aktivistisk livsstil, en effektiv lobbyverksamhet som sparkade igång den jämställdhetspolitik vi i dag tar för given. Om hur det gick till när kvinnokampen förändrade synen på kvinnan (och mannen) handlar boken om. En djupt personlig och kärleksfull betraktelse av en som befann sig i centrum av den nya kvinnorörelsen.”

Klart färgad av allt kvinnohat vi har sett 2012… Men jag har även två riktigt bra tips på djurrättstitlar som jag knappt kan hålla mig tills jag får lägga vantarna på!

Jordens herrar: slaveri, djurförtryck och våldets försvarare av Pelle Strindlund verkar vara en otroligt intressant bok där författaren jämför slaveri och djurförtryck. ”Under lång tid betraktades förslavandet av andra människor som någonting självklart. Tänkare, forskare och politiker hävdade att slaveriet var nödvändigt, moraliskt ­riktigt och av Gud inrättat. Slavhandeln ansågs skapa arbetstillfällen och leda till att de infångade­ fick ett bättre liv. De få som i början protesterade avfärdades som okunniga, fanatiska, känslo­samma med mera.

Numera är vår syn på slaveri helt annorlunda. Det är lätt för oss att på tvåhundra års avstånd se ihåligheten i de forna argumenten till dess försvar. Men finns det idag andra former av förtryck, för vilka vi är lika blinda som den gamla tidens slaverianhängare var för slaveriet?

Ja, det gör det, menar Pelle Strindlund. Den uppenbara­ parallellen är exploateringen av djur. I Jordens herrar jämför han argumenten för slaveriet på 1700- och 1800-talet med dem för ­dagens djurförtryck. Han visar på omfattande och djup­gående likheter: i hur slavarna och djuren hanteras, hur förtrycket av de båda grupperna legitimeras och hur de som kritiserar exploateringen bekämpas.”

Har du inte sett Earthlings kan jag varmt rekommendera den, på tal om att vi alla är jordbor, både människan och djuren, och att vi alla känner båda smärta och kärlek.

I dag fick jag nys om ”Hur mår maten? Djurhållning och djurskydd i Sverige” av Per Jensen i SvDs artikel Skinkan fastnar i halsen och det känns som en titel jag väntat länge på.

”Äter du mat? Då är du inblandad i lantbruket och tillhör målgruppen för denna bok. De flesta i Sverige idag får sin huvudsakliga information om matproduktionens villkor från sagor, reklam och propaganda. Sagorna berättar om griseknoar och höns som pratar och är fyllda av känslor. I reklamens bilder är alla kor ute på bete, grisar är lyckliga med knorr på svansen och hönsen spankulerar som förr i tiden på en lagårdsplan eller en dynghög. Idyllen bryts med ojämna mellanrum av dramatiska larmrapporter som dominerar nyhetssändningar under några veckor: någon djurskyddsorganisation har filmat missförhållanden på svingårdar eller minkuppfödningar, någon veterinär slår larm om bristfälliga rutiner på slakterier.

Hur mår egentligen de djur som lever för att bli mat? Kanske ligger sanningen som så ofta någonstans mittemellan idyll och elände.”

Har du några boktips får du gärna skriva en rad i kommentarsfältet!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑