Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: gråta

Lucka 6: Det här fick mig att börja gråta

Att ha med temat Det här fick mig att börja gråta i bloggkalendern är lite känsligt och det är trots allt inte alla som gråter. Jag å andra sidan gråter regelbundet. Att vara ledsen är inte konstigare än att vara glad eller arg, alla känslor måste få ta sin plats. Av de gånger jag gråtit under året minns jag den här gången lite extra.

Den här bambin fick mig att börja gråta för att folk på riktigt äter barn utan att reflektera.

Jag var mitt i ett lyckorus efter att ha hängt med några av landets finaste kor och satt i gräset och klappade en kalv som verkligen tydde sig till mig. Efteråt fick jag höra att hennes mamma stött bort henne och att hon flaskmatats så därför var hon extra tillgiven människor.

Hon tröstade mig med en puss.

Det slog mig där och då att hon, och en overklig mängd andra kalvar, dör innan de ens har levt och hela min kropp började skaka av gråt, mitt bland alla kossorna. Människan äter upp någons barn och tar hennes mjölk utan minsta reflektion. När det tvärtom är något som verkligen är värt att reflektera över.

Det märkligaste med att vara vegan är att inte alla andra också är det.

Lucka 21. En bild på dig när du är ledsen

Bloggosfären fylls just nu av en smart julkalender som Emily startat och som bygger på att man genom bilder visar upp hur man såg ut som tonåring, vilket som är ens favoritdjur, en bild som togs i somras osv varje dag fram till jul. Jag kommer skippa alla fram till den 21 för den fastnade jag verkligen för. 

En bild på dig när du är ledsen. 

Jag gråter väldigt lätt. Senast på Duvchis konsert i torsdags. Hans Morning gjorde att jag fick svårt att andas och bröstet liksom fylldes av känslor som ville ut så då trängde tårarna upp i ögonen och trillade nerför kinderna.

Nej förresten, senast jag grät var i går när mamma och jag var på bio och såg ”Palme”, trots att jag redan har sett den en gång tidigare. Det spelar liksom ingen roll, slutet är så oerhört sorgligt. Spoiler!

För mig är det väldigt naturligt att gråta. Jag får för mig att det inte är så för alla? När jag grät inför min chef för ett halvår sen reagerade han på allra bästa sätt. Genom att förstå att det inte betydde något annat än att jag upplevde en massa känslor just då. Han tolkade mig perfekt, det är jag oerhört tacksam för, och samtalet fortsatte med att han var lika förstående i allt jag sa.

Killar vet ofta inte hur de ska reagera? Spontant hjälper det med en kram! Kramar är överlag bra mot precis allt.

Jag kan lika lätt gråta för att jag är arg, ledsen eller glad, bara känslorna börjar virvla. Härom veckan började jag nästan alla uppdateringar på Twitter med att jag gråtit över något. Av glädje för att Barack vunnit presidentvalet, av stolthet för att Zlatan visat var skåpet ska stå, av ilska över rasister. Okej, jag hade PMS men ändå.

Det är väldigt skönt att gråta och kroppen verkar ha ett behov av det. Däremot gillar jag inte att gråta av ilska (för är jag arg vill jag gärna se arg ut) och jag gillar inte att gråta för att jag tycker synd om mig själv, då skärper jag hellre till mig och gör något åt det. Annars tycker jag väldigt mycket om att gråta.

Råkade be en kille jag vill lära känna bättre om en låt som får honom att gråta, utan att reflektera över att det är så oerhört personligt. Jag kom på det när han redan skickat låten och bad då om ursäkt men han sa att det inte var någon fara.

A song for Mama är och förblir en klassisk gråtlåt för mig, jag blir helt uppfylld av kärlek till min mamma när jag lyssnar på den. Tror att det är den jag gråter åt på bilden om jag inte minns fel. Länka gärna till en låt som får dig att gråta och berätta varför den får dina känslor i gungning – om det inte är en för personlig fråga!

Jag tror jag tror på kärleken

När Emanuel ringde nyss grät jag. Hoppas att du också har vänner som du kan gråta inför utan att tänka på det. Som inte krånglar till det, som känner dig och vet att det är naturligt för dig. Den här gången berodde det dessutom på en alldeles fantastisk kärleksförklaring så det var inga konstigheter.

Jag har många vänner i min närhet som är kära nu. Nyförälskade med pirriga magar och förväntningar som snurrar runt, runt. Förra sommaren var jag precis likadan, kanske ännu värre drabbad. Aldrig någonsin har jag varit så påverkad av en annan person. Så fort vi snuddade vid varandra kändes det i hela kroppen. Minns att jag satt på en uteservering på Söder med Emanuel och berättade om den känslan. Han ville också känna så. Jag hoppas att du gör det nu.

Kärlek handlar till stor del om oförklarlig kemi men framförallt om kommunikation. Utan kommunikation fungerar inte kärleken. Jag kan inte komma på något värre än någon som stänger av den, som inte hör av sig, som låter den andra gissa vad som är fel. Gör aldrig någonsin så. Jag tror jag tror på kärleken men inte på att alla kan kommunicera den.

Men Anja. Hon kan när hon vill. Lyssna på hennes underbara sommarprat innan det försvinner från tablån, hennes vackra kärleksförklaring till sin flickvän och sin kommande roll som mamma. Så kommer du också tro på kärleken. Och kanske gråta just när dina vänner ringer.

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑