Bloggkalendern, dag 3!

Jag är en sån som förtjust stannar till för att småprata lite med en björktrast, som vördnadsfullt står givakt när en rådjursfamilj hoppar mellan kolonistugorna framför mig, som skriker högt när jag ser en älg i skogsdungen genom tågfönstret, som låter spindlar övervintra hemma hos mig om de vill det… Kort sagt, jag älskar verkligen djur!

Här är jag på Ängavallen i somras omringad av alla korna, lycklig som få! Allra helst uppdaterar jag Instagram med bilder på kor och grisar snarare än hundar och katter men visst gör jag undantag om jag träffar en söt kisse!

Som Doris!

Eller Bamse!

Eller varför inte en kolafärgad blondin?

I somras när jag knöt en krans av pioner blev jag på riktigt kär i en larv. Den var helt underbar! Jag gick runt med den på kolonin och den var med under midsommarlunchen men efter en tupplur i hammocken kunde jag inte hitta den. Hoppas den föll mjukt ner i gräset!

Jag har även blivit riktigt fäst vid Ulla-Skalman som bor i trädgården hos koloniområdets ordförande! Hon älskar vinbär och har den mest makalösa benföringen!

Och de här ögonbrynen kan ju få vem som helst på fall, jag blev i alla fall helt tagen! Hoppas få se hen igen i vår när de släpps ut på bete igen, är osäker på var de står instängda nu någonstans, annars hade jag gärna gjort ett besök! Vill du läsa mer om instängda kor så finns det en rapport om det!

Tja! Jag tror att alla djur som människan äter ligger mig extra varmt om hjärtat och jag tar varje chans jag får att klappa dem och berätta hur mycket de betyder för mig.

Som vegan är det overkligt att någon lägger upp en bild på en död kalv på Instagram och vill att andra ska hjärta det. Gäller alla djur för den delen. Jag försöker visa att de finns på riktigt, att de inte bara är mat.

Som det här gänget! Hur härliga är de på en skala? Till jul ska i alla fall jag äta Astrid & apornas julsk*nka istället för deras små rumpor!

Jag blev så glad när jag såg att Goodstore fått in Hilarius Larssons seitan-sortiment också, det känns för bra för att vara sant! Men var var vi någonstans? Just det, i en hög av grisar! Det gulligaste djuret jag träffat under året:

Den här pussgurkan såklart!