Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: cykla

Ojoj i trafiken

Cykeltur

En av Annika Norlins låtar som Hello Saferide handlar om en kille som crawlar. Alla andra som simmar i bassängen vid Medis anpassar sig till de andras takt men när crawlaren kommer får istället alla anpassa sig efter honom. The Crawler skulle kunna få uppföljare i låtar som The Biker och The Motorist för lika säkert som att löven snart trillar ner från träden, lika säkert finns det liknande rövhål i trafiken. Jag älskar verkligen att cykla men det finns situationer som får mig att brinna av. Bifogar dessa nedan men du har säkert fem egna!

Fem beteenden i trafiken som provocerar mig

  1. När bilar kör fram och ställer sig mitt på övergångsstället trots att kön uppenbart är stillastående, så att man får åka slalom mellan halvt stillastående bilar när det slår om till grönt.
  2. När det inte går att lita på att bilar och bussar stannar vid övergångsställen, trots att jag leder cykeln och redan är på väg över.
  3. När cyklister bakom mig tror att cykelvägen vi färdas på är tvåfilig och kör om utan att använda ringklockan och varna så att jag kan flytta mig åt sidan för att göra plats.
  4. När cyklister vägrar ställa sig i den köformation av cyklar som redan bildats vid övergångsstället utan slänger sig förbi alla när det blir grönt, så att gående och cyklister som möter varandra får anpassa sig för att inte krocka.
  5. När bilister som ska svänga inte använder blinkers så att det är upp till mig att rädda upp situationen så att det inte sker en olycka.

Det är något med att sitta instängd bakom glas och plåt som verkar skydda en mot trafik- och etikettsregler. Och det är något med äldre män i cykeltajts och dyr cykel som stavas I.D.I.O.T. Om du hör mig ropa ”Ojoj!” efter dig är det egentligen en omskrivning för något annat.

Gör det bara!

Motivera mera helalf.se

Igår morse skakade det i fönsterrutorna hemma av blåsten och när jag tittade ut regnade det med inslag av snö. Vi har precis börjat cykla till jobbet men min kille sa att han skulle ta bussen. Ändå stod jag där i hallen och vägde om jag skulle hoppa på hojen eller ej. Jag har tre saker jag vill prata om gällande det.

För det första.

Träningsmotivation

Fuck it. Jag cyklar ensam, tänkte jag, och drog på mig ett par överdragsbrallor, för små vantar och såklart hjälmen. För trots att jag frös, trots att jag svettades, får jag en känsla av belöning när jag cyklar som inte går av för hackor. Det är en frihet att slippa passa bussen och sitta i bilköer. Tidsmässigt går det också snabbare att ta sig till jobbet. Det är en utmaning med alla broar och uppförsbackar men jag blir så nöjd över mig själv när jag klarar dem och får åka i nerförsbacke. Det är även det överlägset bästa sättet att transportera sig på för miljön, bonus. Och jag vaknar till liv och känner mig peppad när jag kommer fram till jobbet. Check på den!

I går kväll började så proceduren om. Jag kände jag mig lite oroad över att hinna förbereda allt inför morgondagen, dvs idag. Träningskläder till dagens två pass. Kläder till jobbet som skulle funka om jag cyklade. Lämpliga ytterkläder för ett potpurri av hagel, snö och regn. Frukostmacka som jag alltid äter vid skrivbordet efter morgonpasset. Ställa klockan för att komma i tid till passet. Lite såna tankar. Till slut beslutade jag mig för att ta bussen istället. Så skönt!

Jag gick upp 5:35 imorse, då har jag typ en halvtimme på mig innan jag måste gå, core- och pilatespasset börjar klockan sju. Åt en GoOn, drack vatten, klädde på mig och gjorde mig i ordning. När det var dags att gå satte jag på mig vinterjackan, en sjal och en keps, sen stoppade jag nycklarna i dörren för att låsa den. Där och då ångrade mig.

Fuck it. Jag kan ju lika gärna cykla klädd så här. Bytte ut kepsen mot min hjälm, satte på mig vantarna som jag köpt i min storlek och stack iväg. Hann precis fram innan snön började falla! Poängen med den här historien är att den mentala biten med träning, om det så handlar om at cykla till det riktiga träningspasset på jobbet, är jävligt svår att bemästra. Du måste nöta, nöta, nöta för att ta beslut om att göra det. Just do it är en därför en fullkomligt lysande slogan, för det är precis det vi snackar om. Först dividerade jag med mig själv (ursäkter!), sen tog jag beslut om att inte träna (skönt!) och till sist valde jag ändå att cykla, för att jag ville det. För att det ger mig så mycket tillbaka. Precis som träning gör. Många kämpar med den första mentala biten, att bara göra det, andra väntar på att få känna av de där endorfinerna som alla pratar om. Det kommer. Du måste bara nöta, nöta, nöta.

Helen yogar helalf.se

För det andra.

Dokumentera glädjen

Jag kunde inte låta bli att lägga upp ett videoklipp på Instagram stories från imorse när jag susar nerför backen med cykeln. Det är den glädjen jag vill dela med mig av. Bilderna på mitt yogakonto på Instagram lägger jag upp av samma anledning. Det är kul för mig (och kanske för andra?) att följa mina framsteg men framförallt, så fint att se tillbaka och minnas hur kul jag har det när jag håller på.

För det tredje.

Enkla beslut

När vi vaknar upp till snöoväder i maj är det nästan oundvikligt att ta beslut som inte är bra för miljön. Istället för bussen tar vi inte cykeln utan bilen, för när det är ruggigt ute vill vi ha stjärtvärme under rumpan, inte hagel i ansiktet. När vädret inte går att lita på i maj bokar vi en solsäker flygsemester i juni, för skiner inte solen här så kan vi betala för att den skiner någon annanstans. Vi vill inte vänta, vi vill inte svettas, vi vill inte frysa, vi vill inte ändra på oss. Samtidigt är det alla dessa enkla beslut som leder till att det snöar i maj?

Om du ser någon som springer utomhus i regnet och tänker att du aldrig skulle kunna göra det, tänk om. Testa först! Och fundera på vad personen får ut av att göra det, trots att det är tufft och motigt att komma iväg. Det är ju när vi gör saker som inte är enkla som vi växer som människor. Även om det handlar om något så enkelt som att hoppa på cykeln. Kämpa!

Efter uppför kommer nerför

Kvällsdopp helalf.se

Den här veckan har jag tänkt på hur mycket jag uppskattar att få göra saker för första gången. Nu är det cykla till jobbet som är grejen, det gör mig så himla glad! Efter två dagar är jag helt frälst över friheten det innebär.

I morse när jag susade fram över en av Stockholms många broar genom iskallt regn på väg till jobbyogan dök ett citat upp i huvudet. ”Efter uppför kommer nerför”. Min hjärna har alltså börjat skapa cykelcitat av bara farten, hur fett? Yogacitat ger jag inte mycket för men när cykelcitat kommer av sig själv är det bara att ta fram broderinålen!

(Nej, jag har ingen broderinål men OM.)

© 2019 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑