Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: bok

På väg genom Norrland

På Norrtåget med Norrland, någonstans i Norrland.

Norrland.

Norrland.

Norrland.

Den perfekta boken att läsa i Norrland! Just nu, ett stycke om mjölk.

Recension av Lisa Gålmarks briljanta Skönheter och odjur

Skönheter och odjur av Lisa Gålmark, troligtvis den bästa boken jag läst i år! (Året har en till månad på sig, sen avgörs det!)

Det här är en av de bästa böckerna jag läst i år. Och det skriver jag inte bara för att året håller på att slut, den har verkligen stått ut bland alla de böcker, totalt sett någonsin tror jag, som jag har läst. Kanske för att den handlar både om djurrätt och feminism, de teman jag snöat in mig på under mina turer på biblioteksturnén.

Lisa börjar från allra första början. Från den tid när jakten – som endast gav marginellt bidrag till födointaget – fick hög status för att det var män som utförde den. Trots allt som kvinnorna bidrog till. Likadant då som nu. Sen började människan att äga djuren som mannen ägde kvinnorna och barnen.

”Ska människor äta kött till vardags krävs en herdeklass, om folk äter kött behövs fler läkare för de sjukdomar som följer därav, om djuren ska beta och matas under vintern, krävs mer mark. Och om alla samhällen strävar mot lyxkonsumtion – då stundar krig,” summerar Lisa. Ett otroligt intressant sätt att se på det, denna ständiga jakt efter att äga och känna makt över andra. Och vad det leder till.

Människorna gjorde sig vän med djuren för att sedan lära sig att döda dem. ”Förslavandet av djur”, menar Elizabeth Fisher i Woman’s Creation från 1979, ”tycks ha tjänat som modell för förslavandet av människor”.

”Är du djur är du slav. Är du slav är du djur. För att göra dig till slav kallar vi dig djur.” Ett inte helt okänt perspektiv, se bara på hur slavarna och judarna båda har liknats vid djur och när människan känt sig rättfärdigad att stå över djuret har hon gjort vad hon vill med det. Men. Vem som är djur bestämmer den vite människomannen. Och endast han.

När djurindustrierna introducerades under slutet av 1800-talet i Chicago, och djuren började åka på löpande band precis som bilarna i Henry Fords fabriker, blev de pionjärer och satte standarden för flera länder. Exempelvis Tyskland. Nazisterna visste precis vad de gjorde i koncentrationslägren eftersom de redan övat på massmord. Det är läskigt att tänka på hur mycket inspiration de hämtat från djurindustrin. Djur transporteras tätt ihop, under långa sträckor, utan tillgång till mat eller dryck. De skiljs från sin familj och sina vänner. Utsätts för plågsamma medicinska försök. Gasas sen ihjäl. Och blir till tvål.

Bibblan i Gröndal var precis så mysig som jag alltid misstänkt!

Djuren som tidigare synts picka, böka och beta försvann från stadsbilden för att istället stängas in i slakterier långt utanför stan. I Sverige infördes det 1857 en lag som var emot att visa grymhet mot djur. Den var alltså inte emot grymhet mot djur, den var emot att visa upp det. Det kunde nu, som då, väcka anstöt.

”Kött från djur som mat är det vardagliga våldet som pulserar under ytan: någon har dödats men ingen talar om det. Att sälja och servera dött kött är en offentlig angelägenhet medan handlingen att köpa och förtära kött är en privatsak.”

Vi skiljer på djuret och på maten så att de inte syns tillsammans i samma bildruta. Glossiga recept, familjära teveprogram och rundmagade kockar visar aldrig upp transporten, slakten eller hur djuret levde innan hon blev till kött. Vi kallar det för kotlett och kassler för att dölja allt som har med blod och död att göra. För att det goda ska smaka gott måste det icke goda i processen döljas, bli icke verkligt, nästan osant.

Allt medan den som bryter mot köttnormen hånas, diskrimineras och ifrågasätts.

Olika djurs förmågor och beteenden som undersöks jämförs mot en mänsklig måttstock. Det huvudsakliga resultatet har varit att det fattas dem specifikt mänskliga egenskaper, som någon form av narcissism där människan står som enda facit. Många av de saker som hör livet till, som att umgås med andra, para sig, sova och äta gott tar vi ifrån djuren. Och mäter sen resultatet.

Lisa nämner de bidrag som köttindustrin får och som vi sällan hör talas om. Hur det animaliska proteinet är en samhällsekonomiskt beräkningsbar förlustidé. Vad är det som gör att vi glädjs åt billigt kött utan att ifrågasätta att det får miljarder i bidrag, förorsakar vattenbrist och miljöförstöring samt medför en rad sjukdomar?

Sällan har en enda bok sagt så mycket fascinerande, tänkvärt, intressant och smart, jag vill inte ens sluta med hyllningarna. Jag har fått betala böter för att jag var sen med att lämna tillbaka boken men jag vill inte släppa den ifrån mig. Måste köpa ett eget ex. Du kan få låna den sen.

Min Blurb-bok om New York!

Jag gillar verkligen Blurb! Det är supersmidigt att hämta de bilder jag vill använda från Flickr och  sen är det bara att dra och droppa, zooma och passa in.

Den här gången blev det lite dyrare för att jag ville ha en tjock pärm (400 kr inkl frakt) men eftersom det blir ett så fint minne får det vara värt det! Bläddra gärna och kommentera! (Klicka på de knasiga pilarna som pekar åt alla håll för att se bildspelet på helskärm, hett tips!)

Translation: I made a book with pictures from New York, go to Blurb.com and make your own!

Dennis skriver en självbiografi om sin tid i Refused!

Det här är lite som en sanndröm jag inte ens visste att jag hade! Någon som vet när Dennis Lyxzéns bok ges ut? Berätta!

PS! En hel massa fina länkar om Dennis hittar du på PSL!

Åh, Dennis!

Hehe, får visst en liten tår i ögonvrån!

Snart, snart, snart kommer Moonlight Mile, jag är övertygad om att den kommer bli en av årets höjdpunkter.

Åh, Angie! Åh, Patrick! Snart, snart, snart!

Söta saker

Sitter och dricker Fanta på Göken, ett stenkast från mammas lägenhet, där Therésia har bokmingel för ”Söta saker”. Förhoppningsvis kommer vi få smaka lite sötsaker också, boken ser riktigt smarrig ut! Borde inte äta så mycket sött idag igen men om jag måste så gör jag det!

One Day av David Nicholls

När jag bad om lästips för ett tag sedan tyckte Bia att jag skulle läsa One Day och det Bia tipsar om, det läser jag, så är det bara.

Jag är klart imponerad!

Brittiska romaner  har väl aldrig tidigare skrivits såhär omsorgsfullt? Med sådan värme, charm och humor. Jag föll pladask för kemin mellan de två huvudpersonerna.

Framförallt vill jag poängtera hennes humor, jag är så imponerad av hennes humor! Den lyfter hela boken så även om hon har de klassiska Bridget Jones-komplexen tonas de ner och jag ligger i badet och fnissar högt åt nästan allt hon säger.

Boken handlar om Emma och Dexter som träffas för första gången på universitetet, samma dag som de tar examen, i slutet av 80-talet. De ligger i Emmas säng och pratar om allt mellan himmel och jord och kan inte få nog av varandra.

Dex kommer från en fin familj, har ärvt sin mors skönhet och vill ge sig ut och se världen för att hitta sig själv. Emma har inte självförtroende nog att drömma såna drömmar men stöttar Dex som hon känner sig pryd inför, denna vackra yngling med en cigg hängandes ur mungipan.

Under de närmaste tjugo åren får vi titta in i Emma och Dexters liv den 15 juli varje sommar, en dag som enligt sägnen bestämmer vilket väder som kommer råda under de kommande veckorna.

De blir goda vänner, kanske till och med bästa vänner, och funderar på var sitt håll hur det skulle vara att bli ihop. När 80-talet övergår till 90-tal hankar sig Emma fram på olika förnedrande kneg medan hon börjar drömma om att få skriva. Dexters utseende ger honom jobb på ett musikprogram på TV där han intervjuar kändisar och tacksamt tar för sig av de droger och damer som dras till hans kändisskap.

(Här någonstans får jag för mig att han ser ut som Russel Brand, vilket tyvärr förstör boken lite för mig och kanske även för dig nu när jag har planterat den bilden i ditt huvud. Förlåt!)

Det är ett väldigt stämningsfullt upplägg, att få titta in i deras liv på en given dag varje år, vare sig de har det bra eller inte och, hindra mig om jag säger äkta, den äkta känslan som återspeglas i de förhållanden de har under åren träffar mitt i prick.

Jag pratade igår med Pia Printz på Twitter som just nu håller på med den svenska översättningen och som (imponerande nog) kommer ge ut den på sitt egna förlag, Printz Publishing, i november. Lycka till Pia, vilken kanonbok att jobba med! Jag rekommenderar den varmt!

Joråsåatte

Idag var det dags att intervjua Jo och jag var bara en gnutta nervös! Efter åtta böcker tillsammans med Harry Hole kändes det bara roligt att få prata lite med norrmannen som skriver några av de bästa kriminalromanerna jag vet.

Sanna och Linn var med mig och vi var alla imponerade av hur fint det är i Piratförlagets lokaler på Kaptensgatan, alldeles runt hörnan från Dramaten. Intervjun flöt på bra och kommer att läggas upp på Bokaktuellts blogg i sommar. Det enda ojdå som inträffade var när vi bad honom läsa ett stycke och insåg att alla böckerna var på svenska. Som tur var fanns ett ex av norska Pansarhjärta på kontoret, Jenny som jobbar där är en riktig klippa och löste det hela i ett nafs, tack för det!

Jag avslutade intervjun med att fråga om marknadsföringsdelen av författarskapet, något som jag personligen är nyfiken på, om han använder sig av sociala medier som Twitter eller är aktiv på Facebook. Icke!  Vi rundade av det hela med att Sanna tog den här idolbilden vilket känns som ett fint minne av ett trevligt möte med min idol.

Pst! Kunde givetvis inte hålla mig från att kommentera på SvD:s oförståeliga recension, hoppas på en förklaring.

Boktips – Google-koden

Det tog mig ett dygn att läsa Google-koden så antingen läser jag ganska snabbt eller så var den riktigt bra. Jag tror både och. Om du läser det här betyder det troligtvis att du använder Google från morgon till kväll och jag är övertygad om att du skulle tycka om den här boken.

Sydsvenskans journalist Andreas Ekström har besökt Google både i USA och i Sverige och hans olika intervjuer ger en ganska bred bild av ett företag som vill väl (”Don’t be evil”) men som samtidigt planerar att ta över världen. Jag uppskattar hans sätt att presentera information och fakta – vi är beroende av Google – utan att göra det med pekpinnar. Hans uppmaningar är tvärtom tänkvärda och får mig att fundera över varför jag frivilligt ger ut så mycket information om mig själv till ett företag som använder den för sin egen vinnings skull.

Kanske är det för att Google trots sin storlek fortfarande känns lekfullt och schysst, som en kompis som hjälper dig att skaffa fram informationen du vill ha (men som helt kallt kan vända dig ryggen om du bryter mot spelets regler). Boken bjuder på flera intressanta exempel och målande beskrivningar om Google som företag och jag rekommenderar den varmt till alla som googlar titt som tätt.

© 2019 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑