Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Anna Karenina

En rörlig recension av en romantisk ryss

Varje kväll ser jag fram emot att ligga i badet och läsa Anna Karenina. Jag blir rörd av de känslosamma männen, inspirerad av de starka kvinnorna och knäsvag av de kärleksyttringar som börjat blomma upp. Det känns redan som ett fantastiskt äventyr att ge sig in i och jag gör små hundöron på var och varannan sida eftersom orden är så välvalda. Hör här bara:

There was no need for her to ask him why he was there. She knew as well as if he had told her, that he was there in order to be where she was. 

”I did not know that you were going too. Why are you going?” she asked, dropping the hand with witch she was about to take hold of the handrail. Her face beamed with a joy and animation she could not repress. 

”Why am I going?” he repeated, looking straight into her eyes. ”You know that I am going in order to be where you are”, said he. ”I cannot do otherwise.”

Åh. Baserat på alldeles för många citat och fina formuleringar att hålla reda på har jag därför beslutat mig för att göra en rörlig recension, en recension i flera delar om du så vill, allt eftersom jag läser boken under hösten. Utan att avslöja för mycket, bara för att spara och kunna plocka fram när det behövs lite värme.

Hösten är bestämt räddad!

ANNA KARENINA

Vengeance is mine; I will repay.

PART I

Chapter I

All happy families resemble one another, but each unhappy family is unhappy in its own way.
Everything was upset in the Oblonsky’s house. The wife had discovered an intrigue between her husband and their former French governess, and declared that she would not continue to live under the same roof with him. This state of things had now lasted for three days, and not only the husband and wife but the rest of the family and the whole household suffered from it.

Så börjar det ryska mästerverket och jag suger i mig varenda ord. Sen lägger jag uppgivet ifrån mig boken, tvättar håret så att det ska hinna torka innan det är dags att sova och slår mig ner igen framför jobbdatorn. Kom höst, kom höstförkylningar under täcket!

© 2019 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑