2018!

2017 var ett sånt där år som jag helst vill be dra dit pepparn växer. Med tanke på Trump, Syrien, flyktingar, Me too, naturkatastrofer, förföljelser och det sjukt otrevliga politiska klimatet här i Sverige kan det faktiskt dra åt helvete. Men även privat var det ett riktigt skitår.

Under sommaren dog ännu en av min mammas bästa vänner som jag känt hela livet och tidigt i höstas fick vi höra att Leia, mina svärföräldrars katt, spenderat sin sista sommar i stugan med Bamse. En kväll i höstas fick jag höra att en gammal kollega fått tillbaka sin cancer och några veckor senare var hon borta, men jag ska för alltid minnas hennes leende. Tack vare mina hormonstormar hade jag och min kille en bråkig semester tillsammans, en semester som dessutom går till historieböckerna som en av världshistoriens kallaste. Fler än jag kan räkna av mina nuvarande kollegor, som jag tycker så himla mycket om, har slutat. Under hela året har jag känt mig överöst av aktiviteter på fritiden som inte varit självvalda, med allt vad hushållsarbete och styrelsemöten innebär. Som grädde på moset avslutades året i ett regnigt och molntäckt Stockholm, istället för i snöiga Umeå med vänner och skridskoåkning.

När jag tittar tillbaka hittar jag förstås även saker som jag har uppskattat. Som att cykla, oavsett om det var fram och tillbaka till jobbet, eller längs rapsfälten i Vellinge i somras när vi besökte Ängavallen. Ängavallen står år efter år för årets höjdpunkt! Jag är så oerhört glad över att Loppan nu är en del av vår familj, det var kärlek vid första mötet! Är även väldigt nöjd över att jag äntligen testade en menskopp (tack för tips!) då det underlättat de värsta dagarna. Jag har kommit närmre vissa kollegor, som stöttat och peppat under året, och hittat vänner i de nya som tillkommit. Utöver det är jag tacksam för alla tillfällen som funnits för bad, vare sig det varit i det iskalla havet, ett kvällsdopp med min systerdotter eller med en bok i badkaret. Den 19 maj tog vi ledigt från jobbet för att det skulle bli 25 grader och drog och badade, så värt!

Men det är fan tufft nu. Solen tar sig inte igenom molnen innan det är dags för den att gå ner. Det är nästan symboliskt för hur vi själva kämpar på. Förhoppningsvis kommer snön nu i januari och med den en rosablå himmel. För då mår man, även så här års. Men om det inte funkar. Stå på händer. Sätt dig i en bastu. Lek med barn. Adoptera en katt. Läs boken Hjärnstark. Ta långa promenader. Besök ett gym. Ät choklad. Ring en vän. Lyssna på musik som gör dig glad. Yoga. Snart kommer våren. Vi tar hand om varandra tills dess, okej?

God fortsättning!