I morse på yogan föll alla bitar på plats. Jag vaknade med träningsvärk i magen efter gårdagens core/pilates-pass och boxning vilket peppade mig inför dagens pass. Det känns som att den lilla grupp kollegor som yogar tillsammans på onsdagsmorgnar har något speciellt ihop. Och vår instruktör Jonathan förstärker det.
Efter solhälsningarna snuddade han vid min axel när han gick förbi och sa att det var väldigt fint genomfört, excellent. Sen berättade han för gruppen att vi är på en nivå nu där han bara behöver finputsa och det känns verkligen. När han kommer förbi och justerar något vet jag att det är för att han ser potential i mig, att ta ut positionen än mer. Varje gång han föreslår förbättringar säger jag tack för att han ser det. Nu uttryckte han vilket nöje det är att se oss utvecklas som grupp, att se oss alla fokuserade, och vad det betyder för honom. Han var lite tårögd, det berörde honom verkligen.
Jag kan inte låta bli att beundra hans ledaregenskaper. Hur han ser mig som individ, hur han ser oss som grupp. Vi vet aldrig hur passet kommer bli när vi sätter oss på mattan kvart i sju men jag litar fullt på att han har en långsiktig plan. Han är oerhört lyhörd. Idag mediterade vi i 10 minuter, så länge har vi aldrig suttit tidigare, och min kollega sa efteråt att det var precis vad hon behövde, ”som om du läste mina tankar”.
Under meditationen upprepade han samma fraser som vanligt. ”You are the center of your universe and you have every right to be there.” Trots att jag hört det så många gånger förr utan att reagera tårades ögonen, fick bita mig i läppen. Det var något som slog an. Jag antar att han är precis vad jag behöver just nu. Namaste för det!