Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: augusti 2015 (sida 1 av 2)

Engagemang är oerhört värdefullt

"Finns det inget kött här?" Älskar dig @lilla_berlin!Jag minns hur ofta jag imponerades av Martin Kellermans klockrena samtidsskildringar i Rocky när det begav sig. Så fort Lilla Berlin-Ellen ritar dit en BACK-väska på en av sina filurer får jag precis samma respekt för hennes fingerspitzengefühl.

Strippen ovan håller världsklass.

När jag la ut den på Instagram fick jag rekordmånga likes. Ingen av mina andra 3000 bilder har fått så många hjärtan. Är det så det känns att få uppskattning för någon annans skämt?

Överlag har jag en period nu då sociala medier känns som ett tioårigt förhållande där lågan för länge sedan har brunnit ut.

Det känns som att varje gång jag publicerar en tweet eller en bild om något som betyder mycket för mig, som t.ex yoga eller djurrätt, så reagerar någon genom att avfölja. Det känns som att varje gång jag publicerar ett blogginlägg så upprepar jag bara mig själv, som en trasig skiva.

Jag törstar ihjäl efter ett medie som inte finns. Där det jag skriver gör skillnad för någon. Där engagemang inte mäts i likes och följare utan i kommentarer och reaktioner.

Vindrutetorkare. #helenyogar

Jag yogar så länge.

Favoritlåt just nu!

Tack Grandpa och Oatly för att ni bryr er!

Grandpa

Detta nyhetsbrev kommer vara lite dubbeltydigt – för vi känner väl alla just nu att man nästan lever i en parallell värld? Ena sekunden ojar man sig över vilken höstkappa man ska välja, för att nästa sekund sitta och fundera på ifall man faktiskt inte borde bli stödperson åt ett flyktingbarn. Man blir irriterad för att det för hundrade gången är signalfel på tåget, man lipar framför nyheterna. Man går på en modevisning med gratis snittar och bubbel, och man möter människor som inte har mat för dagen på vägen hem.  Denna veckan har det varit Stockholm Fashion Week, och det är såklart alltid roligt att se hur kreativa, inspirerande och driftiga designers som finns och verkar i vårt avlånga land. Men vi kan inte blunda för att situationen i resten av världen är hemsk, och att vi alla måste hjälpas åt.  

Så kommunicerar butiken Grandpa när de skickar ut sitt nyhetsbrev med rubriken En fucked up värld, FW15 och The Grandpa show den här veckan. TACK!

Ibland, för att inte säga nästan alltid, känns det lite förmätet att komma ut med ett nyhetsbrev i syfte att kränga mode och inredning med tanke på hur världen ser ut. Och ibland, som nu, känns det nästan inte okej att prata om FW15, accessoar-måsten och nya marmorbrickor när situationen på Medelhavet, i Makedonien, i lastbilar genom Europa, vid tunneln mellan Frankrike och England, i flyktingläger i Syriens grannländer och andra ställen på jorden är rena helveten. Vi måste, och kan, verkligen hjälpa till! Vi rekommenderar därför alla att skänka pengar till UNHCR som kan hjälpa till att göra livet lite drägligare för dessa stackars människor. Det är ju som sagt löning och allt! Följ den här länken: http://sverigeforunhcr.se/?gclid=COLy5bzryccCFWHbcgodu38FHw

Gör så eller leta upp någon annan valfri organisation att stödja. Bara gör det!

Oatly

I skuggan av Way Out West, aka Way Oat West, drar nu Kaffefestivalen igång på Södra teatern med Oatly som huvudsponsor vilket innebär att ingen komjölk kommer serveras till kaffet. På en kaffefestival. Personligen tycker jag att det här är hur stort som helst!

Det bästa med det här upplägget är att Oatly erbjuder ett utmärkt alternativ som smakar likadant samtidigt som det är bättre för miljön och djuren än vad komjölk är vilket kommer vara omöjligt att motstå för alla kaffeälskare.

De skriver det bäst själva på Instagram: 51% of all coffee consumed in Sweden includes milk. If we swapped cow’s milk for oat drink, we could save 185,448,790 kg CO2e in one year. That’s the same as 328,286 one way tickets from Sweden to Thailand. Or 35,529 trips around the globe in a car.

Wow! No cow.

Yoga mest hela tiden

Kvart i sju-yoga på jobbet hela hösten!

På jobbet tränar vi jämt och det är så roligt! På tisdagar boxas vi på lunchen, på onsdagar är det avancerad yoga kvart i sju (bilden), på torsdagar har vi funktionell styrka, tänk body pump (tror jag!) på lunchen och på fredagmorgnar är det yoga. Det innebär att det finns något att se fram emot varje dag, i princip, om man vill.

Jag fick en kommentar från en tjej som önskade att jag skulle lägga upp före- och efterbilder från när jag började yoga för att se hur jag har utvecklats. Ska se vad jag har i mina gömmor!

Vilket härligt bröllop!

Vilket underbart bröllop!

Det här var det bästa bröllop jag någonsin varit på! Och jag ska berätta varför!

Vilket underbart bröllop!

Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!

Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!

Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!Vilket underbart bröllop!

Jag höll bröllopstal för första gången och fick bruden att börja gråta!

Gillade även när brudgummen tappade rösten i slutet av sitt tal när han sa att han var så glad över att hon hade valt honom.

Det sjöngs en fin låt av Kent i kyrkan. Och de dansade ut till Happy med Pharrell Williams!

Även om jag och tvååriga Amanda ofta pratar i telefon är jag en främling för henne eftersom vi ses så sällan. Därför var det extra mysigt när hon tog min hand och jag fick bära runt på henne innan bröllopsfotograferingen.

Båtresan mellan vigseln och festen var riktigt trevlig även om göteborgaren vi pratade mest med inte kunde någonting om Göteborgs geografi.

En av de absoluta höjdpunkterna var att hänga med den göteborgaren, Sofia. Det sa bara klick mellan oss på möhippan!

Den ack så goda maten! Vilken lycka det är när kocken är intresserad och försöker imponera! Bruden hade bakat kladdkakan till oss veganer alldeles själv, den var underbar!

Jag tog tillfället i akt under talet och berättade inför alla hur mycket min kille betyder för mig. Och bruden förstås!

Kul att leka lekar, blåsa upp ballongdjur och vinna frågesporten om brudparet! (Mitt bord alltså, inte bara jag.)

Det vackra vädret var nästan halva nöjet. Det gjorde mycket för Göteborgs image.

Vi avrundade dagen med att dansa oss svettiga, särskilt till Kärleken är evig som är min och brudens låt. Sedan buggade vi precis som i mellanstadiet.

Tusen tack för att vi fick dela den här dagen med er! Glöm aldrig bort den!

Quorn lanserar två veganska produkter – nuggets och schnitzel

Quorn_vegan_nuggets

Om jag inte minns fel så dök Quorn upp i Sverige för ungefär femton år sedan. Då var jag vegan och kunde inte testa det nya proteinet eftersom det innehöll äggprotein men senare, som vegetarian, har jag ätit det vid ett flertal tillfällen.

Quorn_vegan_schnitzel

I slutet av september lanseras för första gången två helt veganska produkter, nuggets och schnitzel, där ägget är utbytt mot potatisprotein. Det känns extra spännande eftersom så många köttisar numera känner till Quorn och tycker om det. Allt som underlättar uppskattas!

Hur blev du vegan?

För några veckor sedan ställde jag en fråga på Instagram som löd Hur blev du vegan? Även om bara 10% av svenskarna äter vego är det väldigt lätt att hitta dessa i sociala medier och jag följer en hel drös så jag fick in en famn fina svar. Hoppas de kan inspirera någon!

Helen

felicianols Fint initiativ Helen! Jag blev vegan över en natt våren -14. Jag har sedan tonåren intresserat mig av en hälsosam kost och alltid tyckt om frukt och grönsaker. Slutade äta fläsk -09, egentligen för att det äcklade mig. Nöt något år efter. De senaste tre fyra åren innan jag blev vegan åt jag mestadels vegetariskt. Åt fisk och kyckling någon gång i månaden. Sista åren började även ägg äckla mig. Däremot åt jag mycket mejeriprodukter. En sommar levde jag i princip på yoghurt och melon pga en ätstörning jag led av. Keso/ruccola/gurka var en annan variant. Så att animaliska produkter äcklade mig visste jag inte om jag skulle tolka vara baserat på ätstörningen eller på att jag höll på att sakteliga anamma en vegansk livsstil. Jag hade länge velat prova veganlivet innan jag väl gjorde det, men att kämpa med att hålla en ätstörning i schack (prio ett var liksom: undgå viktuppgång) gav inte utrymme för den typen av förändringar. Men när jag väl tog steget ska jag erkänna att det var hälsoskälen främst som lockade mig – ”plantbased diet”. Jag hade också haft mycket problem med mig mage och även om jag åt laktosfritt så tänkte jag att jag ska prova mjölkfritt. Äh va fan jag provar veganskt! Så april -14 hade jag min ”vegan detox månad” och under den månaden kom jag över en del litteratur osv över hur djuren faktiskt har det. Tom mjölkindustrin… jag skäms nästan att säga det men jag hade verkligen ingen aning. Efter den månaden kunde jag inte gå tillbaka, jag var vegan och ville få fler att bli det! Helt ärligt är det ett av de bästa besluten i mitt liv!!! Det hjälpte mig bli av med min ätstörning för det första, men sedan kan jag ärligt säga att jag ser världen och mina medvarelser med nya ögon. Känner mig mer levande och en del i något större (yogan gör väl sitt här också). Det känns bara så självklart! Jag saknar inte livet innan ett dugg! KÄRLEK ✨

@rockspindeln @felicianols Vilken historia! Tack för att du delar med dig! Ja, yogan och veganism hör verkligen ihop, för hela kroppens välbefinnande. Jag tänker att det är upp till bonden och ICA-handlaren att informera ärligt om hur mjölkkorna har det. Att de inte gör det utan istället ritar teckningar på mjölkpaketen om hur djuren (inte) har det säger så mycket om den industrin. Namaste!

Elin

ElinResan tog fart i sena tonåren. Galna ko-sjukan bröt ut, kor i olika länder sprattlade otäckt i nyhetssändningarna och matsalen i min gymnasieskola började servera vegetarisk lunch varje dag till alla som ville undvika kött. Ingen lapp om specialkost behövdes. Jag gick över till en mer vegetarisk kosthållning, men fisk och fågel slank fortfarande ner. Jag minns inte vilka tankar som ledde till den här förändringen, särskilt rädd för kosjukan var jag nog inte. Men redan på högstadiet snuddade jag vid idén om att bli vegetarian, det fanns några stycken i min klass. Det första försöket föll dock pladask framför grillen på familjens veranda.

”Jo, jag är vegetarian” sa jag om någon frågade, ”fast jag äter fisk och fågel.” Och fisk och fågel-vegetarian var jag tills folkhögskolestudierna inleddes några år därpå. Den här gången var majoriteten av mina klasskamrater vegetarianer och inte en enda måltid behövde vi laga själva. Steget till att också välja bort fisk och fågel blev närmast omärkbart, jag slevade bara upp mat från de V-märkta kärlen i stället för de andra.

Och den sociala friktionen var under denna första vegotid minimal, de flesta omkring mig åt ju som jag och
ingen behövde förklara eller försvara valet av djurfri kost. Efter ett år var det dags att kliva ut ur folkhögskolebubblan. Jag grät en skvätt på kökssoffan hemma hos pappa där jag mellanlandat över sommaren. Grät för att jag just lämnat de människor som varit min vardag, men också för att jag insåg att de kloka och självklara värderingar som funnits i bubblan inte alls var självklara utanför den, i verkligheten. Som att inte äta kött till exempel. Fast nu visste jag att det fanns andra ideal än dem jag såg omkring mig, vänner som till och med var veganer. De var så vettiga, de där vännerna, och det blev mot deras ideal jag ställde mina egna. I den världen var vegetarianen på god väg, men det fanns ytterligare steg att ta och det gjorde jag med glädje.

Det blev snart tydligt hur stark påverkan den sociala omgivningen har på de egna vanorna, åt olika håll. Efter ett veganskt halvår blev jag ihop med en köttätare och tillvaron återgick till en vegetarisk med mjölk, ost och ägg i kylskåpet. Då och då damp medlemstidningen från djurrättsföreningen ner på hallmattan. Jag läste om livet som industrihöna, mejeriko, textilproducerande får och kanin och tårarna rann nerför kinderna. Inget av det där onödiga lidandet ville jag bidra till, egentligen. Jag kunde inte försvara varför jag la osten och gräddglassen i varukorgen. Det fanns inget annat alternativ än att leva veganskt, och så blev det, mer och mer för varje besök i matbutiken. Att jag nu hade börjat dela min vardag med en som ville åt samma håll var nog avgörande, men viljan att förändra och förändras fanns i grunden i mig själv, i insikterna jag fått genom åren.

Veganlivet är lätt och svårt. Lätt i praktiken; vi äter köttbullar och potatis med brunsås och lingonsylt, potatisplättar efter mormors recept, julbord, till och med pizza på pizzeria! Allt utan animaliska ingredienser. Den svårare biten är det som sker inombords; min allt större medvetenhet kring vad mänskligheten tar sig rätten att göra mot andra varelser har fått mig att förändra mina vardagliga vanor, men den innebär också en resa på ett annat plan, existentiellt skulle jag vilja påstå. Inte förrän jag kom fram till att nu är det nog, jag är inte med på det här sättet att konsumera och leva längre, och tog klivet, kunde jag riktigt se vilken surrealistisk och destruktiv värld jag befinner mig i. Hur onaturliga de gamla vanorna egentligen var, både för min och djurens del. Hur jag, en vuxen och hyfsat reflekterande person, under alla år till exempel konsumerat mjölk som egentligen var menad som spädbarnsmat, kalvens mat? I efterhand framstår det som ytterst underligt.

Det är jag och mitt gäng, det är jag och mitt crew

Det är jag och mitt crew

Jag var this close att starta ett vegankollektiv ute på landet med det här gänget i somras. Så otroligt trevlig dag ute på Norrbyskär.

Det är jag och mitt crew

Sen kokade sojamjölken över på spisen när vi skulle göra hemmagjord tofu.

Vad skulle du bjuda en vegan på för mat?

Naturell yoghurt med nektarin, plommon, jordgubbar och pumpakärnor. #vadveganeräter

Nyfiken i en strut!

Green Peas nu på Kungsholmen

Rålis.Untitled

Vid Universitetet (Stockholms, förlåt!) ligger en av stans bästa vegohak – Green Peas. Nu har de öppnat upp ett hak på Fridhemsgatan vid Fridhemsplan, nästan nere vid bron över till Rålis. Gå dit på lunch, brunch eller middag så att de stannar där ett tag!

PS, om du tycker att tofun ser god ut så säljs den för en billig peng i princip alla välsorterade asiatiska butiker, kika i kylarna!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑