När DN dök ner i brevlådan i går läste jag förvånat att Fredrik Strage är lika löjligt förtjust i kärleksfilmerna signerade Julie Delpy och Ethan Hawke som jag är. Before sunrise gör mig kär, så innerligt kär. Det är en av de mest fantastiska filmupplevelser jag varit med om. Även om uppföljaren Before sunset inte alls är lika bra ser jag ändå fram emot att det blir en trilogi av det hela.
Missa förresten inte att Delpy regisserat franska Le Skylab (Jag minns en sommar) som borde gå att se nu, plus att hon svängt ihop en uppföljare till min favorit Två dagar i Paris som utspelar sig i New York.
I have never wanted you so much. Come here.
Förstår mycket väl att många föll hårt för Ryan Gosling efter Drive men det är i The Notebook man trillar dit, på riktigt. Sen att Ryan och Rachel McAdams var ihop efter filmen och spelar upp scenen som de vann bästa kyss för på MTV-galan gör inte saken sämre.
Det här är en av världens finast kärleksfilmer jag vet, om du inte har sett den avundas jag dig enormt.
Minns när Hans vilda hjärta affischerades vid tunnelbanan, trots att det är en evighet sen. Mitt hjärta bultade enormt hårt för Christian Slater under många, långa år och jag kan fortfarande alla repliker utantill.
– Oh my god! You love with your mind and your soul, not actually with your heart. It’s just a saying.
– Why does it hurt so much here when you’re not with me?
Åh!