Egentligen skulle jag åka ut till Värmdö med Emanuel och Wille i dag men kroppen säger ifrån. Den protesterar mot att umgås och ha roligt med folk jag aldrig träffat, mot att behöva komma ihåg saker att ta med sig, mot att anpassa sig efter tider. En reaktion tydligt kopplad till att jag jobbar under sådana premisser hela dagarna. Istället lyxar jag till det och tar dagen som den kommer, bloggar lite och målar naglarna röda och rosa.
Min mamma har gjort en jordgubbstårta och från klockan ett serveras den och hennes goda ostpaj på kolonin. Jag kan ta en promenad genom området, kanske få tag på en famn blommor att knyta till en krans och ta några lotter vid dansbanan. Sen kan jag stanna kvar för att umgås eller gå hem om jag vill, beroende på vad jag känner för. Mitt enda mål i dag är att låna en cykel och cykla till min hemliga klippa för att doppa fötterna. Kanske tvinga mig mot den hala kanten klädd med sjögräs och glida ner i vattnet. Eller bara ligga och läsa en bok.
Det är väldigt fint att Emanuel försöker övertyga mig om att följa med sen jag sa att jag tvekar, för så gör vänner. Och jag kommer säkert ångra mig när jag ser bilderna på Instagram, på uppdukade bord, solnedgångar och skrattande vänner med blommor i håret. Precis som Emanuel skriver om i DN. Men jag hoppas att jag känner mig helt nöjd med mitt val. För jag tror på att lyssna på kroppen och göra som den vill. Även om det är hög tid för sommarens första dopp.