För ett tag sen insåg jag att jag är kär i någon annan än Johan. Det är en mycket märklig situation att hamna i och jag har ingen aning om hur man agerar när det händer. Jag valde att försöka vara väldigt öppen med hur jag känner.
Det ledde till långa samtal med de två inblandade, var för sig såklart, och med kära vänner som lyssnade när jag behövde prata och kom med råd. Jag grät flera timmar om dagen och försökte känna efter så gått det bara gick, velade fram och tillbaka och ville bara lägga ner allt men till slut var jag tvungen att inse fakta.
Jag kan inte vara tillsammans med Johan när jag har så starka känslor för någon annan.
Det har skakat om oss ordentligt och känns fortfarande lite overkligt. Förhoppningsvis kan vi fortsätta vara vänner, det är det jag önskar mest av allt. Vi försöker, har långa samtal som sen byts ut mot pauser, vänjer oss vid allt det här nya och känner efter, båda två. Låter det ta tid. Vi får se.
Johan är en av mitt livs stora kärlekar och kommer så alltid förbli. Han är den smartaste jag känner, så ofattbart kreativ och roligare än någon annan. Jag har sådan otrolig respekt och beundran för honom. Troligtvis kommer han alltid finnas i mitt hjärta. Det är bara lite trångt där inne just nu.