Jag läser Emanuel och Brians uppdateringar från i natt och gråter. Medan jag har besökt Malmö har alla delar av min närmaste familj varit i Norge under veckan. I Bergen. I Trysil. De har alla kommit hem så imponerade.
Så fort jag läste om bomben i Oslo i går ringde jag till mamma. Hon berättade att hennes kusin jobbar som polis där. Trots omständigheterna hoppas jag att allt är bra men förstår att det inte är det.
Jag kan för mitt liv inte ta in att 80 stycken försvarslösa personer har dött på Utøya. Mitt hjärta brister när jag försöker. Så många familjer och vänner som drabbats. Jag söker tröst i bilderna från min mormors land som min syster tagit. Älskade, älskade Norge. För alltid i mitt hjärta.