Vi hann knappt ställa oss i lunchkön innan vi skrattade högt ihop, jag och frisörskan. Hon ifrågasatte hur jag kunde smsa ”komsi, komsi” till henne eftersom det tydligen inte är någon som använder det ordet medan jag febrilt försökte försvara motsatsen. Då började hon gestikulera komsi, komsi så att det inte såg riktigt klokt ut och så började vi skratta igen! Så håller vi på.

Vi käkade på Story Hotel i går och pratade ikapp om allt som har hänt sen vi sågs på frisörsalongen för knappt två veckor sen. Ovärderligt. Jag brukar lätta mitt hjärta för Emanuel men det var skönt att få medhåll från någon som gått igenom samma sak och höra hennes spontana ”Men älsklingen” när hon kände igen sig. Det fina samtalet avrundades med ett besök på Sturekatten där jag blev kär i en tant.

Givetvis är Vicci till låns när hon inte klipper mig! Jag rekommenderar henne å det varmaste.