Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: UNHCR

”Har du köpt några julklappar?”

Julkort

Jag fick en önskelista från min systerdotter inför jul, via hennes mamma. ”Du tror inte hon vill ha filtar från UNHCR?” kontrade jag. Det trodde min syster inte.

När jag berättade för min mamma att jag inte riktigt är bekväm med att köpa en plastdocka för 300 spänn till ett barn som har allt hon kan önska sig sa min mamma att det är viktigt att barn får vara barn. ”Och jag har inte köpt något i plast, jag har köpt två klänningar”. Får de ens plats i hennes överfulla garderob?

Ska vi fortsätta inbilla våra barn att det viktigaste som finns på julen är hur många julklappar de får, att vår kärlek sitter i antalet? Eller ska vi ta ett beslut om att låta julen bli tillfället då vi samlas för att fira det vi redan har och prata om vilken skillnad vi kan göra för andra?

God jul!

Vi har ingen planet B

Med tanke på klimatkrisen är min konsumtionsmotivation rekordlåg. Ändå kan jag räkna ut med stortån att Black Friday, resebranschen och julhandeln kommer slå nya rekord i år. När suget ändå slår till räknar min hjärna automagiskt ut att ex. två paket julkulor från Designtorget skulle kunna beskosta ett nödpaket från UNHCR istället.

Så funkar min hjärna i kristider. Hur funkar din?

När verkligheten ringer mitt i maten

UNHCR Sverige

Det ringer från ett okänt nummer. Trots att vi väntar in vår mat, trots att jag slutat svara på okända nummer, svarar jag.

Det är UNHCR som ringer.

Deras representant tackar artigt för de pengar jag skänker varje månad men förklarar att de måste höra av sig ändå, på grund av situationen i Syrien. 13,5 miljoner människor är på flykt, säger de. Hälften uppskattas vara barn, säger de. Rätt in i örat, omöjligt att värja sig mot. När jag får frågan om jag kan tänka mig att dubbla mitt månadsgivande svarar jag ja.

Maten kommer in, eller ut, eftersom vi sitter utomhus i det fina vädret. Comfort food i form av mac ’n’ cheese. Så gott med den krispiga tofun på! När vi ätit klart virvlar blombladen som snö i den ljumma sommarvinden och jag kämpar för att fånga det på film. Vi köper glass, jag väljer mandelglass med choklad på, och så persika. Vid spärrarna till tunnelbanan står tre par och dansar lindy hop till ljudet av en gammal bandspelare. Livet är inte så dumt ändå, hinner jag tänka. Trots allt hemskt som står i tidningarna, trots allt hemskt som hänt den senaste tiden.

När vi åker nerför rulltrappan hajar jag till. Självklart känns livet härligt när solen skiner, det är en av årets finaste dagar. Självklart påverkas inte jag personligen av den orättvisa och sorg som kablas ut i medierna. Vi har ju precis njutit av god mat, vegansk glass och ser fram emot en spännande isländsk fotbollsmatch. Livet fortsätter som förut, oavsett vad som händer i världen. Trots att jag mår så dåligt av det just då, när jag läser om det. Så fungerar människan. Så måste hon fungera.

Mitt liv stannade bara upp några minuter i går kväll, när jag fick ett samtal från 075-757 57 41. Sen kunde kvällen fortsätta som om inget hade hänt. Så om de ringer dig – se möjligheten och svara. De där extra pengarna som dras påverkar inte ditt liv, påverkar inte din kväll. Men de har möjligheten att påverka någon annans. Det är det absolut minsta vi kan göra som privatpersoner. Jag tror att vi kan och vill mycket mer än så. Synd att våra politiker inte lyssnar på sina väljare.

HÄR blir du månadsgivare om du inte redan är det.

 

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑