”I have found this book by this incredible young author. Her name is my wife”, sa Jon Stewart i sitt allra sista Moment of Zen när han presenterade sin frus kommande bok Do Unto Animals som verkar så himla fin. Den handlar om hur Tracey hittade sin passion för att jobba med djur och hur läsaren själv kan lära sig att utveckla sina relationer med djur, både de som bor inomhus och de som bor utomhus.

När nu Jon Stewart slutar på The Daily Show kommer han och Tracey, som är vegan, starta upp en fristad i New Jersey för djur som vuxit upp inom kött- och mjölkindustrin. Det låter kanske som en dröm för vemsomhelst men jag ser särskilt fram emot att följa deras, och djurens liv, via sociala medier!

Natten till den fjärde augusti genomfördes den första öppna fritagningen av grisar i Sverige. Civil olydnad innebär att någon eller några öppet och utan våld begår ett brott för att belysa lagliga förtryck och orättvisor. Det är en metod för samhällsförändring som bland annat Gandhi och Martin Luther King använde sig av. I det här fallet lämnade Johanna, Ramin, Robin och Sara, som tillsammans med sina vänner kallar sig för Tomma burar, en lapp till bonden tillsammans med en burk hembakta kakor för att få fram sin poäng.

Rätt eller fel?

Selma och Louise, som grisarna nu heter, fördes till en fristad där skillnaden för dem är som dag och natt. 18% av kultingarna som föds i Sverige lever inte tillräckligt länge för att bli skickade till slakt vid sex månaders ålder tack vare den hårda aveln. Majoriteten av de svenska grisarna får aldrig gå ut. De är smarta, sociala och nyfikna djur som kastreras utan bedövning och lever största delen av sina liv på betong. Inom industrin får de inte utlopp för sitt naturliga beteende – att böka – vilket kan leda till beteendestörningar. Grisar som lever utomhus under naturliga förhållanden ägnar ungefär 50 procent av dagen åt att böka och beta.

Rätt eller fel?

År 2014 slaktades 2 566 040 grisar i Sverige. Därför är det oerhört viktigt att vi diskuterar vad de djuren har för behov, vare sig samtalsämnet kommer på tal via en bok eller en aktion, för att bredda bondens ekonomiskt pressade perspektiv. Det är så lätt att fördöma en tjuvjägare som dödar ett lejon när vi själva inte äter lejon. Det är så lätt att fördöma uppfödningen av minkar när vi själva inte bär minkar. Men hur ofta tar vi avstånd från det uppenbara lidandet vi dagligen utsätter djur för? Och vad skulle få oss att göra det när fakta presenterat på ett silverfat inte funkar?

Många gånger påstår bönder att ”de i stan” inte förstår sig på det här med djurhållning, som att faktabaserade slutsatser inte gällde för kännande individer. Glädjen som Sema och Louise visar i videon över att få böka runt i jorden, skvätta vatten och busa i buskarna säger, spontant, allt vi behöver veta. Om människor inte hyser känslor och empati för djur som individer om de saknar namn (eller hashtag) kanske den här typen av aktion kan spela en viktig roll? Även om Selma såklart skulle ha hetat Thelma.