Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Straight Edge (sida 2 av 2)

Norra magasinet från 1995 om straight edge, veganism och Refused

Jag börjar gråta när jag ser det här klippet. Flera gånger. Den här övertygelsen om att förändring börjar med de val man själv gör. Det är som ljuv hardcoremusik för mina öron.

Hardcore, veganer och straight edge

Jag snubblade över ett guldkorn till reportage i morse: Hardcore, veganer och straight edge – vad hände sen? Hann bara lyssna några minuter innan ett kort ljudklipp från MTV dök upp och tårarna började rinna nerför mina kinder.

1994 intervjuades en kille från Umeå som heter Tomas, då 16 år gammal, om hur det är att vara vegan. Jag minns det klippet med kärlek. Enorm kärlek! Jag var tvungen att stänga av radion för att söka efter klippet på YouTube och hittade det!

Det sammanfattar på några minuter allt som Umeå stod för i mina ögon då (och kanske fortfarande) och vem gillar inte en kille som använder hårspänne?

Nu har jag lyssnat igenom hela radiointervjun och uppskattar den verkligen! På hemsidan beskrivs samtalen som följande:

Varför uppstod  Umeå hardcore – den politiska musikrörelse som exploderade i början på 90-talet och som  fick en hel generation att spola kröken och sluta äta kött. Hur kunde den locka så många och framför allt- vad finns kvar idag? I studion: Peder Stenberg, sångare i popbandet Deportees och tillika forskare i kultur- och medievetenskap,  Karin Holmgren, arkivchef på folkrörelsearkivet i Västerbotten, Emma Swanström, sångare i punkbandet Epidemics och musikern Mattias Alkberg.

Riktigt bra! Jag uppfattade inte om Karin ska sätta ihop de fina hardcoreklippen som finns i Folkrörelsearkivet till en film men jag hoppas det! Får vem som helst rota i det? Fler sköna gamla ljudklipp från Umeå, Galaxen och Refused utlovas i intervjun så missa inte den!

De hade många troliga gissningar på varför veganrörelsen blev så stor just i Umeå och belyste hur mycket den tiden, mitten och slutet av 90-talet, har påverkat de som var med och att flera fortfarande håller på med musik på något sätt än i dag.

Som till exempel Dennis som jag ska se på Debaser på lördag! Ser verkligen fram emot det! Här är förresten en video från när jag såg Invasionen senast på Strand.

Ett nyktert inlägg om IQ, straight edge och en hälsning till Jonna

I högstadiet bestämde jag mig för att inte dricka alkohol. Jag hade det som nyårslöfte ett år och sen fortsatte det av sig själv fram till i dag. Jag såg hur mina klasskamrater förändrades när de drack. De skrattade åt saker som inte var roliga och berättade saker som de inte fick säga till någon annan. De förklarade för mig hur äckligt alkoholen smakade och spydde sen i en buske eller på bussen när vi åkte hem.

Mamma sa att det var okej att dricka så länge jag och min syster tog oss hem, hon skulle betala taxi om det var nödvändigt, men om vi rökte skulle hon mörda oss. Konstigt nog lockade varken den märkliga alkoholen eller den illaluktande cigarettröken och jag kan för mitt liv inte förstå att inte fler avstår. Under min livstid har jag inte träffat på någon som inte testat alkohol, även om debuten dragit ut på tiden.

När jag fyllde 18 och började gå ut var det för att dansa och träffa killar. Fortfarande i dag får jag frågan om det inte är jobbigt när alla är fulla runt omkring mig. Ni skulle ha varit med på Monkey Bar när det begav sig säger jag bara! Nyss tonåriga killar som inte respekterar tjejers gränser på dansgolvet? Som supit sig snygga och går fram till ett stort tjejgäng och ba Varför sitter ni här ensamma? Och som jag sen fick se mina vänner hångla upp någon timme senare. Jag brukar säga att jag är van.

Tydligen svårt att avstå från att annonsera om alkohol också. Tack Uffe för bildtips!

När jag åkte på festivaler runt om i landet var det för att lyssna på musik vilket innebar att jag sov nykter bland tusentals berusade människor som traskade runt mitt i natten på olika åkrar och skämtade om vad de skulle göra med tälten. En natt minns jag att någon skulle försöka tända eld på ett. Bara sådär. Det är svårt att förklara hur det är att vara nykter på en festival för någon som aldrig varit det men jag slår vad om att den som känner igen sig skruvar lite besvärat på sig just nu bara av tanken. Det betyder inte att jag inte hade roligt! Om stämningen är god är det klart att den smittar av sig.

Musiken skulle komma att betyda mycket. Det var inte förrän i gymnasiet jag fick höra talas om straight edge men det passade in på mig. Ingen alkohol, inga beroenden. Tack Erik Strandh för det blandband du gav mig och för den veganska woken du serverade. Han gav mig ett kassettband med hardcore-låtar och hade skrivit straight X edge över hela, jag hade aldrig sett något vackrare. De grupperna kom att betyda allt för mig och jag har några av mina finaste minnen från deras konserter.

I Umeå var hardcore, veganrörelsen och straight edge stort i slutet av 90-talet och mitt hjärta bultade extra hårt för björkarnas stad. Refused och särskilt Dennis Lyxzén betydde oerhört mycket för mig och gör det fortfarande. Hans mellansnack är bland det bästa och mest inspirerande jag någonsin hört och det kommer påverka mig resten av livet. Jag orkade tacka nej om och om igen tack vare honom och jag är vegetarian för att han öppnade mina ögon. Som nykterist behöver man en stark förebild att se upp till för det är jävligt ensamt vill jag lova och man slutar aldrig bli ifrågasatt.

Jag läser i IQs senaste rapport om ungdomars alkoholvanor att kidsen övertalar varandra att dricka för att det inte är roligt om inte alla gör det och på ren svenska är de som inte gör det tråkiga. Det känner man ju igen (helt obefogad kritik för övrigt). Intressant nog är den största anledningen till att man dricker att de som är fulla upplevs som så jobbiga att vara med att man hellre dricker ikapp.

När Jonna och jag går ut är hon nykter för hon känner att hon inte behöver dricka när inte jag gör det, även om det med största sannolikhet blir en röd, tack eller två, och hon har vant sig vid att jag gärna är först upp på dansgolvet om det kommer en låt jag gillar. Med såna vänner behöver man inga förebilder! Grattis i efterskott finaste!

Frågor och svar!

Häromdan hade jag frågestund på bloggen och här kommer svaren!

Hur ser din dröm-app ut? Eller finns det någon app du saknar?

/Maria Esaiasson

Jag fick en app-idé för inte så länge sen som jag genast berättade om för Popdevelop. Tydligen går den inte att genomföra på en iPhone men idéen är att man ska kunna spela in det som syns på skärmen.

Min tanke var att det är många som vill spela in när de spelar spel och sen lägga upp det på YouTube.  Jag vill ha en app som spelar in när jag slår rekord på Fruit Ninja, för att visa upp för andra hur jag spelar och dela med mig av diverse knep, men även för att kunna lära av andra.

Eventuellt går det att göra en sådan app till en Android, vi får se. Kom ihåg var du läste om den först!

Åh, jag vill ha dina bästa New York-tips! Planerar resa dit i slutet av augusti. Bra hotell, bra klänningsshopping, bra mat, bra dricka, you name it?

/Marthina

Du som gillar böcker får absolut inte missa den japanska bokhandeln Kinokinuya eller paradiset  The Strand Bookstore nere vid Wall Street. Jag har faktiskt samlat alla mina bästa New York-tips i en ABC-guide. (Den ligger alltid under Mina guider uppe till höger i menyn.) Kika på den!

Restaurangtips har jag bara ett och det är Red Bamboo! Jag kommer äta där varje dag när jag är i New York – åker dit så snart magnolian står i blom!

Give me a good reason om tatueringarna. På riktigt. Det måste finnas en förklaring. En djup önskan om att ha bläck på kroppen.

/Emanuel Karlsten

Dealen med tatueringarna är att de är minnen som aldrig kommer försvinna, bläck som påminner om vad jag har gjort och vem jag var.

De flesta har en betydelse för mig, så stora delar av min kropp berättar en historia, kanske inte läsbar för alla men för mig och det är viktigast.

Några exempel! Mina underarmar. Blommorna är inspirerade av mina vänners teckningar (bad att de skulle rita en blomma var) som min tatuerare Ingela sen satte ihop, den mexikanske sockerskallen är ett typiskt tatuerarmotiv som påminner mig om en särskild person och X:et står för Straight Edge, att jag varken röker eller dricker.

Känslan av att komma på ett motiv, bestämma sig för det, beställa tid och sen faktiskt göra den, och veta att den kommer sitta kvar under resten av livet, är faktiskt rätt härlig. Sen låter nålen riktigt mysigt också.

Vad ska vi göra på onsdag?

/Anna Arvidsson

Åh Anna, i kväll alltså! Då händer det grejer!

När du kommer förbi efter jobbet ska vi laga soppa med potatis, broccoli, morötter, kikärtor, linser och lök. Sen ska vi sitta och surra i evigheter så då kanske jag måste baka något gott eller köpa hem lite smarrig frukt. Johan är här så jag ser fram emot att ni får träffas!

Jag har ju faktiskt kvar ditt Super Nintendo sen förra vinter OS så det kanske vi plockar fram, man vet aldrig.

Det kommer gå vilt till i alla fall, det är ett som är säkert!

Nu händer det, nu ska det ske.
Jag ska gå till beyond Retro och shoppa klänning till ett bröllop nästa helg. Och om jag mot förmodan inte hittar något där, vart ska jag då gå Helen?
Och jag är lat, så det är söder eller stan som gäller.
Glömde jag säga att jag är dålig på att leta? Stora Emmaus går liksom bort.

/Eja

Jag skrev till dig på Facebook i lördags, såg du det? Beyond retro är ju utmärkt om du vill ha tag på en klänning, det vet du, annars skulle jag rekommendera H&M.

De har en serie med plagg som är helt fantastiska men jag inte vet vad den kallas. Du hittar den bland annat på H&M Götgatan (direkt till höger när du kommer ner för trappan) eller i den stora butiken på Drottninggatan. De har lite udda plagg i roliga mönster som känns extra fina. Dessutom har de ju kvällsöppet så att du kan gå dit efter jobbet om du inte redan har hittat något!

Åhléns har ju en mängd märken, MQ har en del fint och på PUB kan du säkert hitta något riktigt fräsigt. Lycka till!

Nyare inlägg »

© 2022 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑