Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Gillian Flynn

Recension av Gone Girl av den fantastiska Gillian Flynn

Amy är försvunnen.

Som vanligt är det väl maken, Nick, som ligger bakom. Eller? De upptorkade blodspåren i köket och de omkullvälta möblerna i vardagsrummet talar sitt tydliga språk. Det har varit ett bråk. På deras femte bröllopsdag till råge på allt. Amy som sin vana trogen redan hunnit gömma ledtrådarna till presenten, innan hon själv försvinner spårlöst.

Precis som i One Day får vi följa paret vartannat kapitel. Nick beskriver polisutredningen som tar fart medan Amys ord är i dagboksform och utspelar sig upp till dagen hon försvann.

Nick, den arbetslösa författaren med den sårade stoltheten, som tvingat Amy att lämna New York för att bo i hålan där han växte upp. För att vara nära sin älskade mamma innan hon gick bort i cancer och på köpet den kvinnohatande pappan.

Amy, som böckerna om Amazing Amy baseras på, hennes föräldrars version av den perfekta dottern som de ägnat sitt liv åt. Så vacker att ingen någonsin säger emot henne.

Tillsammans med sin syster Go (Margo) har Nick baren The Bar som de köpt med pengar från Amys arv. Pengar som snabbt håller på att ta slut nu när böckerna inte säljer lika bra längre.

Efter några hundra sidor börjar läsaren få ett grepp om läget. Det är inget lyckligt förhållande det handlar om. Amy har berättat en del saker som får Nick att verka förmögen till nästan vad som helst och han ljuger konstant; för polisen, för sin syster, för pressen som följer hans minsta steg. Vem är det egentligen som ringer på hans andra mobil hela tiden och varför vägrar han svara? Amy har sen hon blev arbetslös mest stannat hemma hela dagarna så vem är kvinnan som påstår att hon är Amys bästa kompis? Och vart leder hennes ledtrådar? Vad har hon lämnat för present till Nick?

Då. Mitt i allt vänder Gillian, denna fantastiska kvinna, upp och ner på allt. Ingenting är längre vad det verkade vara. Hennes detaljarbete så långt får belöning och det fortsätter sen lika sömfritt i två hundra sidor till. Jag har sådan enorm respekt för hur hon lyckas hålla kvar osäkerheten hos läsaren, det här nästan lite obehagliga, och samtidigt, en efter en, lägger ihop alla pusselbitar som hon strött ut från dag ett. Enligt Bia vet hon inte själv i förväg hur hennes böcker ska sluta och som läsare uppskattar jag enormt att bli förvånad.

Gone Girl kommer ut först i maj så läs den då men missa för allt i världen inte hennes två tidigare böcker! Det här är en författare att hylla, dagligen!

Gillian Flynn är min nya hjältinna!

Gillian Flynn... Blir inte så mycket bättre! Tips!

Så länge jag kan minnas har jag dyrkat Dennis Lehane, Harlan Coben och Jeffrey Deaver och följaktligen slukat allt de skrivit. De tre herrarna har betytt oerhört mycket för mig, inte minst när jag fick träffa Dennis och bölade som ett Bieber-fan efteråt. Döm om min förvåning när nu trion otippat har fått konkurrens om förstaplatsen av den för mig okända Gillian Flynn!

Det är såklart Bia som har tipsat, inga konstigheter där. Jag beställde två böcker redan till semesterläsningen men har spenderat det senaste halvåret med att traggla mig igenom Coben och Deavers senaste (gör inte om det misstaget om du inte måste). Sen läste jag Sharp Objects pang bom på en helg under tågresan till och från Göteborg och kunde inte hålla mig från att kasta mig in i Dark places när jag kom hem! Så bra! Hur gör kvinnan?

Även om språket ofta är grovt och vulgärt låter hon karaktärerna vara sköra och utsatta på samma gång, en perfekt mix. Du kommer märka det, hon målar upp de mest otroliga personporträtten och jag kan inte sluta imponeras av hennes sinne för detaljer. Hon berättar historier jag aldrig läst tidigare och förvånar mig gång på gång på gång, precis som det ska vara. Böckerna handlar båda om bestialiska mord, så mycket kan jag avslöja, men hur illa de än berör mig kan jag omöjligen sluta läsa.

Av de böcker jag läst i år är de här absolut och överlägset bäst. Kommentera gärna om du har eller vill läsa henne!

[tweetherder]

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑