Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Dennis Lyxzén (sida 1 av 2)

Just nu lyssnar jag på

Solange. Såklart.

Missa inte.

Under huden: Brita Zackari

Under huden med Brita Zackari var riktigt bra. Gillar även avsnittet med Joanna Rask.

Träningspodden

Träningspodden, varje fredag!

Styrkebyrån

Diggar även Styrkebyrån och

hemma-hos-strage

Hemma hos Strage med Dennis Lyxzén.

Plus de här ynka fyra låtarna som jag lyckats skrapa ihop i en höstlista på Spotify. Fler tips?

Re-fused!

Jag har fått hem Revolten, rörelsen, Refused från förlaget och är så peppad! Det känns verkligen att jag har riktigt fin läsning framför mig! När Peta2 intervjuar Dennis nämner han i förbigående att boken är på gång och nu i dag twittrade han om att han är klar med den.

 

Norra magasinet från 1995 om straight edge, veganism och Refused

Jag börjar gråta när jag ser det här klippet. Flera gånger. Den här övertygelsen om att förändring börjar med de val man själv gör. Det är som ljuv hardcoremusik för mina öron.

Bloggutmaning! 11 frågor från Distant Diying

Jag har fått en bloggutmaning av Distant Diying som går ut på att svara på 11 av deras frågor och sen skicka 11 nya frågor vidare till lika många personer. Beyond retro har också bjudit in mig till detta men jag ska inte bli tjatig så jag nöjer mig med frågorna nedan!

1. Vem har peppat dig mest genom livet? Hur?

Ok, det är nog Dennis Lyxzén, utan att han vet om det. Eftersom ingen jag känner är straight edge har det varit riktigt viktigt med en förebild och han har mot sitt vetande fungerat som en sådan.

2. Har du någon skämslåt? En låt du älskar men undviker att andra får reda på att du älskar? Vilken?

Jag skäms aldrig över smörsångslåtar men jag poängterar hellre hur gangsta och rock jag är. Däremot känns det lite jobbigt att jag tycker att Danny har några riktigt bra låtar. Vet inte varför det tar emot – han har ju det!

3. Hur ser ditt drömlivs-skiss ut?

När jag var liten ville jag och min bästa kompis Maria bli kläddesigners och bo på Mallis, det var det bästa vi kunde komma på. Min drömskiss nu är att kunna stänga av klockan och bara få vara i New York hur länge jag vill och göra precis vad jag vill, utan att ta hänsyn till något eller någon, ekonomiskt oberoende. Okej?

4. Hur sover du helst?

Nybadad i ett av mina spetsnattlinnen.

5. Vad gör du för att bli på bättre humör?

Det hjälper alltid att få prata av sig med en god vän och sen sätta på en bra låt, gärna den här.

6. Favoritbarnprogram? Varför?

Jag är uppvuxen med Candy, Starzinger, Thundercats, Drakar & Demoner, Sandybell, Rai grottpojken och skulle inte kunna välja ett program före någon av de serierna. Älskar alla, de har jag skrattat och gråtit åt många gånger. Senast förrförra helgen hade jag Starzinger-marathon.

7. Vilket inköp ångrar du mest? Varför?

Jag ångrar alltid tröjor som krymper i tvätten. Dumma dom!

8. Vad ångrar du att du inte köpte?

En rosa klänning på Beyond retro som fick mig att känna mig som en paljettprinsessa – bästa känslan!

9. Vad längtar du efter?

Millencolins 20-års jubileum med mycket musik och en skatetävling, så himla pepp! Av någon anledning ska jag på två festivaler i sommar och den här tänker jag på nästan varje dag.

10. Vilken insekt skulle beskriva dig bäst? Varför? (Alltså inte om insekten kunde prata utan om du var en ; )

En myra – jag är mycket starkare än jag ser ut!

11. Vem skulle du vilja överraska och varför?

Jag ser fram emot att överraska min vän Emanuel som jag köpt en present åt i New York och han vet inte vad det är…

Nu är det min tur! Här kommer 11 frågor som jag kommer utmana Therese, Sanna, Emilia, Lorraine, Emanuel, Emma, Tommie, Jennie, Joacim, Jenny och Oskar att svara på:

1. Berätta allt om din första kyss!
2. Vem får dig att rodna?
3. Vilken film kan du citera som ett rinnande vatten? (Eller nära inpå.)
4. Vad var ditt favoritämne i skolan och hur har du nytta av det nu?
5. Vilket är det bästa spelet som någonsin skapats och varför är det så bra? Nostalgi?
6. Tipsa om en app som du inte kan leva utan!
7. Vem skulle du vilja äta middag med? Som du inte har träffat än men gärna vill hänga med.
8. Vad skulle du vilja lära dig eller bli ännu bättre på?
9. Vilken låt har i princip förändrat ditt liv?
10. Vad hade du velat höra när du växte upp som du vet nu som vuxen?
11. Vilken bild är du extra stolt över och vad är du mest nöjd med?

Givetvis får du som läser detta också hugga tag i utmaningen! Ha så roligt!

Can I scream? Den hemliga spelningen med Refused på Debaser Medis.

Tack Refused, jag älskar er så mycket! Gårdagens hemliga spelning på Debaser var inte av den här världen, helt fantastisk! Mitt hardcorehjärta kan fortfarande inte fatta att det är sant, att Dennis, Jon, David och Kristoffer stod på scen tillsammans igen. Jag grät när de tog emot publikens jubel efteråt.

Och Debaser Medis var helt proppad med ansikten från förr, både vänner och bandmedlemmar. Helt surrealistiskt att se Erik, Mattias och Fredrik från Millencolin, Johan från Nine, halva Randy, The Hives… Pratade gamla minnen med Pelle och sa att även om jag ser fram emot deras spelning i dag slår nästan Refused det. Han höll med!

Vem man än pratade med, hittade bland annat en tjej som sålde inspelade konserter på VHS på 44:an när det begav sig, så delade vi minnen från slutet av 90-talet när hardcore var det bästa som fanns, när texterna var minst lika viktiga som musiken, när konserterna fylldes med kids som var där för att ge sitt allt och mellansnacket innehöll sanningar som håller än i dag.

Det var otroligt vackert att se en circle pit bildas när de körde min favoritlåt Circle pit. Underbart! Och alldeles för länge sedan. Bangade inte!

Låtvalet hade jag önskat skulle innehålla fler gamla dängor men det gjorde inget eftersom det var nödvändigt att pausa upp ibland, kroppen tog helt klart stryk av att röja som om den var 20 igen. Stod precis nedanför Dennis när de började och lyckades hålla mig fast i en fotograf när massan av människor började röra på sig. Det gick bra fram till Rather be Dead då folk divade som galna och jag drogs bort från Christine som stod någorlunda stadigt längst fram vid staketet hela konserten.

Håret och tröjan dränktes snabbt av svett, både mitt eget och andras, och jag sprang fram och tillbaka till baren för att få vätskepåfyllning. Det är så svårt att beskriva känslan men kärleken till musiken är så sann, jag var så i mitt rätta element, hela hardcorekulturen är en sån stor del av den jag är. Spelar ingen roll om jag sitter och jobbar i Excel hela dagarna, det här är den jag är. Och alltid kommer vara.

Spring för hjärtats skull, spring tills du ramlar omkull

 

Missa inte heller de fina bilderna som Elin Berge tog under Refuseds spelning på Scharinska!

Hardcore, veganer och straight edge

Jag snubblade över ett guldkorn till reportage i morse: Hardcore, veganer och straight edge – vad hände sen? Hann bara lyssna några minuter innan ett kort ljudklipp från MTV dök upp och tårarna började rinna nerför mina kinder.

1994 intervjuades en kille från Umeå som heter Tomas, då 16 år gammal, om hur det är att vara vegan. Jag minns det klippet med kärlek. Enorm kärlek! Jag var tvungen att stänga av radion för att söka efter klippet på YouTube och hittade det!

Det sammanfattar på några minuter allt som Umeå stod för i mina ögon då (och kanske fortfarande) och vem gillar inte en kille som använder hårspänne?

Nu har jag lyssnat igenom hela radiointervjun och uppskattar den verkligen! På hemsidan beskrivs samtalen som följande:

Varför uppstod  Umeå hardcore – den politiska musikrörelse som exploderade i början på 90-talet och som  fick en hel generation att spola kröken och sluta äta kött. Hur kunde den locka så många och framför allt- vad finns kvar idag? I studion: Peder Stenberg, sångare i popbandet Deportees och tillika forskare i kultur- och medievetenskap,  Karin Holmgren, arkivchef på folkrörelsearkivet i Västerbotten, Emma Swanström, sångare i punkbandet Epidemics och musikern Mattias Alkberg.

Riktigt bra! Jag uppfattade inte om Karin ska sätta ihop de fina hardcoreklippen som finns i Folkrörelsearkivet till en film men jag hoppas det! Får vem som helst rota i det? Fler sköna gamla ljudklipp från Umeå, Galaxen och Refused utlovas i intervjun så missa inte den!

De hade många troliga gissningar på varför veganrörelsen blev så stor just i Umeå och belyste hur mycket den tiden, mitten och slutet av 90-talet, har påverkat de som var med och att flera fortfarande håller på med musik på något sätt än i dag.

Som till exempel Dennis som jag ska se på Debaser på lördag! Ser verkligen fram emot det! Här är förresten en video från när jag såg Invasionen senast på Strand.

Invasionen träffar helt rätt

I torsdags övertog Umeå den finfina konsertlokalen Strand vid Hornstull för att bjuda på några av sina bästa band. Jag var där för att se Invasionen men gillade verkligen Trainspotters och Caotico också!

Min vän David som bor i björkarnas stad var DJ men tyvärr hann vi knappt prata någonting eftersom banden avlöste varandra. Jag vill gärna fortsätta där vi slutade en annan gång!

Invasionens nya skiva Saker som jag sagt till natten släpptes i onsdags och delades ut i dörren. Jag lusläste konvolutet på vägen hem – sorgliga och vackra texter.

Christin hade intervjuat Dennis tidigare på dan så hon stod på listan och la till mig som hennes plus en, snällt! Missa inte att lyssna på intervjun, den är riktigt bra även om man räknar bort att jag gillar allt som har med Dennis att göra.

Jag minns tydligt när han ställde sig solo på scen i Galaxen, under underbara Punkfest 2 i november 1998. Första framträdandet efter Refused vad jag vet. Jag gick och ställde mig längst fram nedanför scenen och glömde totalt bort pojkvännen längre bak i lokalen. Helt hänförd.

Invasionen är något av det finaste Dennis medverkat i vilket kanske låter lite otacksamt men jag menar bara att de är riktigt jävla bra och känns rätt på alla sätt och vis.

Jag såg Dennis i baren på Strand och lekte jag med tanken på att gå fram till honom och berätta hur mycket han har betytt för mig i alla år men lät bli. Vågar inte. Skulle troligtvis börja gråta.

Sanningsenligt är en av mina favoritlåtar på plattan, inte minst pga budskapet. Att det man trodde på som ung faktiskt gäller än i dag. Allt som vi sa var sant, sant sant sant. Sådan övertygelse har jag också.

Ett nyktert inlägg om IQ, straight edge och en hälsning till Jonna

I högstadiet bestämde jag mig för att inte dricka alkohol. Jag hade det som nyårslöfte ett år och sen fortsatte det av sig själv fram till i dag. Jag såg hur mina klasskamrater förändrades när de drack. De skrattade åt saker som inte var roliga och berättade saker som de inte fick säga till någon annan. De förklarade för mig hur äckligt alkoholen smakade och spydde sen i en buske eller på bussen när vi åkte hem.

Mamma sa att det var okej att dricka så länge jag och min syster tog oss hem, hon skulle betala taxi om det var nödvändigt, men om vi rökte skulle hon mörda oss. Konstigt nog lockade varken den märkliga alkoholen eller den illaluktande cigarettröken och jag kan för mitt liv inte förstå att inte fler avstår. Under min livstid har jag inte träffat på någon som inte testat alkohol, även om debuten dragit ut på tiden.

När jag fyllde 18 och började gå ut var det för att dansa och träffa killar. Fortfarande i dag får jag frågan om det inte är jobbigt när alla är fulla runt omkring mig. Ni skulle ha varit med på Monkey Bar när det begav sig säger jag bara! Nyss tonåriga killar som inte respekterar tjejers gränser på dansgolvet? Som supit sig snygga och går fram till ett stort tjejgäng och ba Varför sitter ni här ensamma? Och som jag sen fick se mina vänner hångla upp någon timme senare. Jag brukar säga att jag är van.

Tydligen svårt att avstå från att annonsera om alkohol också. Tack Uffe för bildtips!

När jag åkte på festivaler runt om i landet var det för att lyssna på musik vilket innebar att jag sov nykter bland tusentals berusade människor som traskade runt mitt i natten på olika åkrar och skämtade om vad de skulle göra med tälten. En natt minns jag att någon skulle försöka tända eld på ett. Bara sådär. Det är svårt att förklara hur det är att vara nykter på en festival för någon som aldrig varit det men jag slår vad om att den som känner igen sig skruvar lite besvärat på sig just nu bara av tanken. Det betyder inte att jag inte hade roligt! Om stämningen är god är det klart att den smittar av sig.

Musiken skulle komma att betyda mycket. Det var inte förrän i gymnasiet jag fick höra talas om straight edge men det passade in på mig. Ingen alkohol, inga beroenden. Tack Erik Strandh för det blandband du gav mig och för den veganska woken du serverade. Han gav mig ett kassettband med hardcore-låtar och hade skrivit straight X edge över hela, jag hade aldrig sett något vackrare. De grupperna kom att betyda allt för mig och jag har några av mina finaste minnen från deras konserter.

I Umeå var hardcore, veganrörelsen och straight edge stort i slutet av 90-talet och mitt hjärta bultade extra hårt för björkarnas stad. Refused och särskilt Dennis Lyxzén betydde oerhört mycket för mig och gör det fortfarande. Hans mellansnack är bland det bästa och mest inspirerande jag någonsin hört och det kommer påverka mig resten av livet. Jag orkade tacka nej om och om igen tack vare honom och jag är vegetarian för att han öppnade mina ögon. Som nykterist behöver man en stark förebild att se upp till för det är jävligt ensamt vill jag lova och man slutar aldrig bli ifrågasatt.

Jag läser i IQs senaste rapport om ungdomars alkoholvanor att kidsen övertalar varandra att dricka för att det inte är roligt om inte alla gör det och på ren svenska är de som inte gör det tråkiga. Det känner man ju igen (helt obefogad kritik för övrigt). Intressant nog är den största anledningen till att man dricker att de som är fulla upplevs som så jobbiga att vara med att man hellre dricker ikapp.

När Jonna och jag går ut är hon nykter för hon känner att hon inte behöver dricka när inte jag gör det, även om det med största sannolikhet blir en röd, tack eller två, och hon har vant sig vid att jag gärna är först upp på dansgolvet om det kommer en låt jag gillar. Med såna vänner behöver man inga förebilder! Grattis i efterskott finaste!

Dennis skriver en självbiografi om sin tid i Refused!

Det här är lite som en sanndröm jag inte ens visste att jag hade! Någon som vet när Dennis Lyxzéns bok ges ut? Berätta!

PS! En hel massa fina länkar om Dennis hittar du på PSL!

« Äldre inlägg

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑