Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Debaser

En liten hälsning till Malmö

Hejdå kungsängsliljorna, hej Malmö!

Ängavallen, Chez Madame, TjallaMalla på Kärleksgatan, Debaser, Folkets park, Green Mango, Möllan, Bastard, Slottsskogen, Turning torso, Boulangerie, Chokladfabriken, Rosies, biblioteket, Curry Hut på Bergsgatan, HM vid Gustaf Adolfs torg, Öresundsbron, KB, Falafel no1, Kungsgatans brunsch, Rörsjöstaden, SOLO, kanske Köpenhamn?

Vi ses!

Om kärleken till The Hives och hur Pelle fick Debaser Medis att sätta sig ner på golvet

The Hives är lätt det band jag sett flest gånger, jag gissar på 35 konserter. Första gången var på Debaser Medis 1998, även om det hette Medborgarhuset då, och de spelade med bland annat Refused, Liberator och nine. Jag har fortfarande kvar flyern. De avslutade den spelningen med A.K.A. I-D-I-O-T som jag hade hört på en Cheap Shots-samling och jag tyckte att de var helt fenomenala. Den sommaren såg jag dem tre gånger på en vecka, något jag tog mod till mig och gick fram och sa till Pelle på Arvikafestivalen. Han gav mig en kram och efter det hade jag en crush på honom i flera år.

Jag såg honom i baren innan Refused-konserten i lördags och han såg mig. Vi möttes halvvägs genom trängseln, kramades och pratade om hur ofta de spelade förr. Han sa att det hörde till att jag stod i publiken när de spelade och att han såg fram emot att se mig där igen vilket var väldigt fint att höra.
I slutet av 90-talet och början på 2000-talet spelade de riktigt flitigt på klubbar och festivaler så det är egentligen inga konstigheter att jag sett dem så ofta men deras snabba riff och kaxiga attityd smälte snart hjärtan världen över så när  de fick fler och fler fans gick det inte längre att skämta om att de var bäst – folk höll ju med! I den vevan slutade de nästan spela i Sverige och det var alldeles för länge sen jag såg dem på scen.

Därför var det extra kul att se dem i går! När Pelle fick syn på mig i publikhavet i går vinkade han till mig och jag vinkade tillbaka. Jag önskar innerligt att vi kunde ha en mer jämlik relation, inte som fan och rockstjärna, utan mer som gamla vänner. Om herrn i höga hatten läser det här så hör av dig så att vi kan ta en fika som normalt folk!
Gårdagens spelning kändes nästan lika overklig som Refuseds, det är väldigt märkligt att se sina idoler igen men de var lika roliga som vanligt! De körde många nya låtar från kommande skivan och även om jag saknade A.K.A I-D-I-O-T är The Hives alltid The Hives och de gör aldrig sin publik besvikna! Pelle fick alla att sätta sig ner (kika på klippet ovan, missade dock att stänga av innan jag la ner telefonen i väskan) och jag kan inte komma på något annat band som har sådan härlig kontakt med sin publik.

Ser verkligen fram emot att se dem igen i juni när Millencolin firar 20 år. Kan knappt tro att det är sant att de band jag älskade för nästan 15 år sen får mig att åka på festivaler igen, helt galet. Har börjat på en spellista här som du gärna får fylla i, jag har lagt dit mina favoritlåtar med Millencolin, Hives, nine och No Fun At All. Min möra kropp påminner mig om att boka ett hotellrum i Örebro med dusch och satinlakan men först ska tant ta en tupplur.

Can I scream? Den hemliga spelningen med Refused på Debaser Medis.

Tack Refused, jag älskar er så mycket! Gårdagens hemliga spelning på Debaser var inte av den här världen, helt fantastisk! Mitt hardcorehjärta kan fortfarande inte fatta att det är sant, att Dennis, Jon, David och Kristoffer stod på scen tillsammans igen. Jag grät när de tog emot publikens jubel efteråt.

Och Debaser Medis var helt proppad med ansikten från förr, både vänner och bandmedlemmar. Helt surrealistiskt att se Erik, Mattias och Fredrik från Millencolin, Johan från Nine, halva Randy, The Hives… Pratade gamla minnen med Pelle och sa att även om jag ser fram emot deras spelning i dag slår nästan Refused det. Han höll med!

Vem man än pratade med, hittade bland annat en tjej som sålde inspelade konserter på VHS på 44:an när det begav sig, så delade vi minnen från slutet av 90-talet när hardcore var det bästa som fanns, när texterna var minst lika viktiga som musiken, när konserterna fylldes med kids som var där för att ge sitt allt och mellansnacket innehöll sanningar som håller än i dag.

Det var otroligt vackert att se en circle pit bildas när de körde min favoritlåt Circle pit. Underbart! Och alldeles för länge sedan. Bangade inte!

Låtvalet hade jag önskat skulle innehålla fler gamla dängor men det gjorde inget eftersom det var nödvändigt att pausa upp ibland, kroppen tog helt klart stryk av att röja som om den var 20 igen. Stod precis nedanför Dennis när de började och lyckades hålla mig fast i en fotograf när massan av människor började röra på sig. Det gick bra fram till Rather be Dead då folk divade som galna och jag drogs bort från Christine som stod någorlunda stadigt längst fram vid staketet hela konserten.

Håret och tröjan dränktes snabbt av svett, både mitt eget och andras, och jag sprang fram och tillbaka till baren för att få vätskepåfyllning. Det är så svårt att beskriva känslan men kärleken till musiken är så sann, jag var så i mitt rätta element, hela hardcorekulturen är en sån stor del av den jag är. Spelar ingen roll om jag sitter och jobbar i Excel hela dagarna, det här är den jag är. Och alltid kommer vara.

Mäktigt magiskt Duvchi!

Att Duvchi hade med sig en sex kvinnor stark kör till Debaser i går skapade en helt otrolig stämning! Tidigare i veckan hade de körat bakom Paul McCartney och tillsammans med Jens röst imponerade de ordentligt! Jag fångade min favoritlåt på SoundCloud:

Fick med när jag vänder mig till Filip och säger ”Bästa låten! Bästa låten!” varpå han nickar nöjt, sådär som Filip gör. En väldigt trevlig kväll!

The Dress

Igår dansade jag mig svettig i den här skapelsen på Debaser i Malmö. Vilken underbar kreation, precis som en fluffig tårta! Och den har tyll i underkjolen! Lycka!

Vi träffade på Henkes polare Samuel som vi dansade lite med och min vän Zandra var på besök i Malmö hos några polare, en riktigt trevlig kväll!

Nu ska vi hem till svärmor i Halmstad, längtar!

Semester

Är i Malmö den här helgen och det är som att vara på semester utomlands. Vädret är underbart varmt, kvällarna långa och frukosten kommer från ett boulangerie och serveras på den franska balkongen.

Igår badade vi hela dan innan mat serverades på thaibåten och efter det tog vi en långpromenad innan det var dags att bada igen. Sara kom förbi på cykeln och hon och jag hoppade i från bryggan nere vid Västra hamnen, dit vi snart beger oss idag.

Vi avslutade kvällen med en öl på Möllan där vi mötte upp först Lina och Klara och sen Henke och Samuel. När vi gick hem var det varmt.

Ikväll blir det rockabilly på Debaser, ser fram emot att prova en för ändamålet passande klänning i värmen.

Nu har jag äntligen…

… beställt en Mac. Vilken skillnad mot min PC. Bara tyngden på det här vidundret har ju gjort mig halvt invalid vissa morgnar. Ser fram emot att få hem den, kommer gulla med den som en bebis.

Har varit på flera trevliga intervjuer i veckan vilket känns bra, det är alltid smickrande att få samtal om att ses. Jag gillar att träffa nya människor och det är alltid spännande att upptäcka att man klickar ihop.

Ikväll är det #hårdrocksaw, den hårdaste hittills. Mr. Death ska spela och jag ser fram emot att träffa alla som dyker upp på Debaser. Öronpropparna kommer vara PÅ.

Debaserff

I fredags spelade vi in en twitvidff på Debasers uteservering, enjoy!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑