Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: dagbok

Kära dagbok

Dagböcker

11 mars 2018

Kära dagbok!

De senaste dagarna har jag återupplevt mellanstadiet till första ring i gymnasiet, mitt första riktiga jobb och de första jobbiga och härliga åren med mitt ex. Mina vänner och jag har pratat om, spanat på och skrivit om killar, vi har dansat, hånglat och spelat black jack, vi har ringt varandra i timtals och väntat i timmar på att någon ska ringa, vi har varit på konserter och festivaler, haft videokvällar och brevväxlat, spelat tevespel och skrivit prov, sett på Nilecity och Tre kronor. Vi har växt ihop och vi har vuxit ifrån varandra.

Det är en känslomässig bergochdalbana att återuppleva de här åren in i minsta detalj. Visst minns jag mycket men oj, vad jag har varit duktig på att dokumentera vissa år, ner till minsta telefonsamtal. Jag vet när min bästis fick sin mens, när min syster flyttade hemifrån och vilka jag varit kär i. Till saken hör att jag ”bara” har läst fem och en halv dagbok än så länge och det har gett så otroligt mycket att jag kommer fortsätta beta av dem. Det är och har alltid varit oerhört värdefullt och väldigt lärorikt för mig att skriva dagbok. Jag har lärt mig mycket om mig själv och andra. Några tips och råd på vägen!

Flytta hemifrån själv. Det ska vara lätt att göra slut när någon sviker. Sätt alltid dina vänner först. Killar kommer och går. Prata alltid med varandra om något känns dåligt. Vare sig det är en vän eller en pojkvän. Våga prata med den du är intresserad av. Även om dagdrömma och brevväxla är rätt fint det med. Lita på dina instinkter. Du har rätt. Lägg dina förväntningar på en rimlig nivå. Ingen vän/pojkvän är perfekt. Lyssna på din mamma. Underlätta hennes vardag. Om något känns omöjligt att lösa så är det nog det. Gå vidare.

Varför rann den vänskapen ut i sanden? Ja, just det! Varför stannade jag inte kvar på det där jobbet? Ja, just det! Dagböckerna är ett slags facit till stora delar av mitt liv, även om jag under de senare åren mest dokumenterat via sociala medier vilket inte är i närheten av en dagbok, där jag känner att jag kan skriva av mig precis allt. Det blir nästan löjligt att jämföra. Jag fångar det som händer med kameran på mobilen och det jag känner på sidorna i en dagbok. Eller sjutton dagböcker. Minst!

Helen

Dagböcker för kärlek och hat

Dagböcker för hat och kärlek.

Liksom många andra håller jag de riktiga känslorna borta från sociala medier där jag aktivt skriver varje dag. Vi är personliga men inte privata. Det är egentligen en märklig uppdelning men den fungerar allra mest friktionsfritt när allt vi delar med oss av lämnar små digitala fotspår efter sig.

Därför har jag i år bestämt mig för att börja skriva dagbok igen, något jag gjort så länge jag kan minnas, innan bloggandet. Där är tanken att allt ska få plats. Precis hela livet. Ingen oro över vad någon ska tycka, bara menat för mina ögon.

Med det sagt vill jag uppmuntra fler att våga frångå de vanliga uppdateringarna och blotta känslorna. I regel blir det ju fantastiskt bra när vi gör just det. Bara läs Helena och Moa berätta om hur de påverkats av att deras förhållanden tagit slut. Så rakt och naket, rätt in i hjärtat.

Under en av mitt livs absolut värsta PMS-trippar nyligen fick jag för mig att min kille ville göra slut med mig efter att vi (läs: jag) bråkat. Sådan skam, sådan saknad, på samma gång. Kunde inte tänka logiskt, kunde absolut inte sova. Har aldrig varit med om ett sådant stormande känslohaveri, så dåligt tajmat i det omöjliga tillståndet mellan sömn och verklighet.

Som tur var gick vi inte sönder.

Förhoppningen är att aldrig någonsin behöva skriva om att vi gjort slut, vare sig här eller i min dagbok. Han är den bästa personen jag någonsin haft nöjet att lära känna och hans kärlek går banne mig inte av för hackor. Det är värt att notera!

Några utdrag ur Läslusens dagbok från 90/91

Jag läser i Läslusens dagbok från 1990 att min sämsta egenskap var maskinskrivning och tänker att det gick rätt så bra ändå. Mina bästa egenskaper var jumpa, längdhopp (3,59) höjdhopp (1,26 i 6:an). Minns utan hjälp att jag i nian hoppade 1,45 och vann guld, vill bara skjuta in det eftersom vi just det året inte hade medaljutdelning i skolan.

Saker jag önskar mig: piratbyxor, Ankie Bagger band, pengar, Nintendo eller Game Boy, en bläckfisk och en hamburgaretelefon, en kaninunge. Mer pengar. Jeansskjorta. Som en tidsmaskin utan dess like! Favoritgruppen behöver jag knappast presentera närmare va? New Kids On The Block. Såklart.

Det viktigaste i boken är ändå beslutet att inte dricka alkohol som togs på nyårsdagen 1991, ett löfte som jag har hållt sen dess. Det episka ögonblicket summeras såhär: I dag har jag inte gjort annat än tittat på TV + video. Natten var ganska kort. I Nyårslöfte lovade jag att aldrig dricka (provsmaka) på vin. God natt. Kallt. 

Det får nästan plats i en tweet.

© 2018 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑