Vi hade en fin helg i Umeå förra helgen! Trots det var det skönt att komma hem igen för här har våren kommit lite längre. På mornarna visar termometern i köket ändå bara någon ynka grad så det är bara att klä sig efter väder och sen svida om väl framme på jobbet.

Det finns väldigt många saker som jag uppskattar med cyklingen (friheten, miljöaspekten, ekonomin, lyckan i nedförsbackar) men det jag kanske uppskattar allra mest är att det är ett uttryck för disciplin, för karaktär.

Sju km i snöblandat regn innan kvart i sju-yogan på onsdagar? Jajamen! Lullig av sömnbrist efter en festival i Umeå? Inga problem! En smocka av motvind i nyllet? Hit me!

Att jag tackar nej till kött, alkohol och cigg är nivå easy för mig. Att jag helt ändrar mina dagliga rutiner, på många sätt till det bättre, får mig att tänka att det kanske inte är så svårt det där som alla säger. Att göra andra val än de vi slentrianmässigt tar varje dag, även om vi kanske har gjort så hela livet.

Varför skulle vi vara klara?