Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Etikett: Candy Candy

Mina barndomsminnen finns inte på VHS för alltid

Jag blev förkrossad i går när videobandet ilsket tjöt inne i videon och vägrade visa filmen jag älskar på tjockteven. Candy Candy, del 3. ”Festen”. Jag grät fem gånger till del 1. I det här avsnittet ska Candy äntligen få träffa sin älskade Anthony och mitt hjärta nästan stannar av förväntning när jag trycker på play. Iiiiiiiiiiiih, tjuter bandet.

Det fick mig att tänka på att jag kommer ha svårigheter att återuppleva sådana här minnen om femton, tjugo år när inga av de format vi använder i dag kommer finnas tillgängliga. Mina VHS-band sjunger på sista versen, jag hör det, och i den här digitala tidsåldern kan vi ju erkänna att plast, kassettejp och repiga disketter inte är framtidsmaterial att räkna med. Men vem uppdaterar dem?

Nu kanske jag ska påminna om att jag inte laddar hem varken musik eller film vilket innebär att jag är helt i händerna på upphovsmakarna. De som sitter och håller på rättigheterna. Som borde underlätta för såna som mig som faktiskt vill betala.

När jag söker på nätet efter Candy Candy lyser boxen med sin frånvaro och de hemsidor jag hittar är inte skapade för det här årtusendet. Ingen av de stora kedjorna har den här typen av anime i sitt utbud så vad är det meningen att jag ska göra? Glömma festen? Jag önskar mina barndomsminnen en längre livslängd än ett VHS-band.

Watashi wa Candy

Jag växte upp framför animerade filmer som Starzinger, Ray grottpojken, Silver fang, Galaxyexpressen 999, Sandybell mfl och älskade alla men Candy var min absoluta favorit. Hon växte upp föräldralös på Ponnyhemmet där hon blev bästis med Annie, den sötaste flickan jag någonsin sett, och senare kär i Anthony som döpte en vit ros efter henne. Candice White.

Candy var en riktig pojkflicka, kunde kasta lasso och var aldrig rädd för någonting. Hon vågade säga ifrån, testa sig fram och försvara sina vänner. Jag kan inte tänka mig en bättre förebild.

Det var ganska givet att jag skulle tatuera henne och sen 10 år tillbaka pryder hon min högerarm. Haha, det händer att jag pussar på henne ibland men det kanske jag inte borde erkänna? Hon har betytt oerhört mycket för mig.

Jag ville gärna tatuera prinsessan Aurora från Starzinger också för att hon är så otroligt vacker och passar utmärkt som motiv men hon har inte inspirerat mig hälften så mycket. Både Annie och Aurora må vara söta som socker men för att få hamna under mitt skin krävs det lite mer jävlar anamma!

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑