Johan har en sprillans ny iMac så vi lekte lite med den imorse. Tanken var att vi sen skulle ta en promenad ner till Västra hamnen men vi sitter fortfarande och nördar oss. Jag har haft DropBox ett tag, jag har bara inte använt det. Får låtar från Oskar den vägen men nu ska jag bli ännu bättre på att skicka saker, det är ju trots allt ett perfekt verktyg.
Den här dagen har spenderats i Malmö tillsammans med Johan. Vi har shoppat lite kläder och rött läppstift (mitt andra läppstift någonsin, värt att notera) och träffat upp Sara för att se på Sydsvenskans valdebatt på Stortorget.
Jag fick äntligen se Ilmar som imponerat så mycket på mig, han är en av anledningarna till att jag älskar Malmö så mycket, och han sa bara vettiga saker (även om Folkpartiet menade på att han inte hade presterat något bra på 16 år. 16 år. 16 år. 16 år. Det var väldigt viktigt för henne att påpeka att han inte gjort något bra på så lång tid. Fångades även på filmen!)
Efter att ha ätit grym tofu på Green mango och tagit bussen fram och tillbaka till IKEA åkte vi hem och stupade i säng och vaknade till de fina nyheterna nedan runt 21-tiden. Nu ska vi försöka slita oss från datorerna (jag, min blogg – Johan, kollektivt.se) för att se vad Malmö har för kontinental middag att bjuda på, förutom Stippes.
Eftersom Peter vet att jag älskar New York och jag har bett honom filma när han är där dyker det ibland upp sådana här guldkorn i min feed med en hälsning till mig. Bästa!
Körde en något festligare bild idag eftersom det är fredag! På #avatarveckans femte dag kan man börja konstatera hur fin veckan har varit, hur fina alla är, och hur glada (de flesta är) av att avatarveckan dyker upp titt som tätt.
Jag är lite sne för att det inte går att spara ett tema, jag vill ju kunna se och jämföra hur det har gått den här gången jämfört med i april och januari. Nu är det lite sent men Johan ska hjälpa mig att bygga en sida som sparar teman och tar fram statistik, saknar en sådan nu.
Det man kan göra är ju att söka på #avatarveckan och se hur den sprider sig likt ringar på vattnet. Förutom mina BFFs är det ett flertal twittrare som jag aldrig sett nicket på innan som har hängt på (och de som inte vill vara med vill i alla fall nämna det..). Kolla här så får ni se!
Floras nya förpackning gör mig så otroligt glad och hemsidan minskar inte precis den känslan! Det är Lars Wallin i samarbete med Acne som har designat paketet nu när smöret åter lanseras på marknaden och det är en kär gammal favorit som kommer tillbaka.
(Tänk ut ett skämt om att den kommer gå åt som smör i solsken här.)
Jag skulle gärna ha den där byttan framme jämt men jag tror inte att det skulle vara så smart. Om inte lill-ICA får in den här varianten inom kort kommer jag åka långväga för att köpa den hos den butiken som har.
Snacka om en produkt som är så fin att man bara vill äta upp den!
Igår var jag förbi SEB vid Fridhemsplan för första gången sedan i april. Eftersom deras öppettider sträcker sig till generösa 10-15 fick jag helt enkelt passa på när jag var sjuk.
I mars gick min legitimation ut och efter att ha haft en av de mest otrevliga kundupplevelserna någonsin inne på nämnda bank, för att ordna ett nytt, har jag knappt velat gå tillbaka. Jag kan inte påstå att deras öppettider har underlättat särskilt för mig som kund heller.
Ett nytt leg kostar 450 kr och tar flera veckor att tillverka men man får ingen notering om när det är klart eller en avi hem för att kunna hämta ut den. Istället ligger den snällt på banken och väntar och väntar. Och väntar. Ungefär på den nivån ligger SEB sevicemässigt mot sina kunder, något jag fick flera bevis på igår.
När man går in på banken möts man av två tunga dörrar efter varandra som går att öppna om man håller in den stora vita dörröppnaren i fyra sekunder. Jag har aldrig varit med om att det ska ta så lång tid att få upp en dörr innan men det sitter en vit lapp vid varje dörr som berättar det. Man måste alltså hålla in en knapp för varje dörr man passerar. Med tanke på att banken måste ha en stor andel pensionärer som kunder baserat på öpptettiderna förvånar det mig. Jag kunde inte ens få upp dörren när jag testade, hur ska de kunna lyckas?
Mycket riktigt fick jag det bekräftat när jag kom in på bankkontoret. Längs fönstret som vetter ut mot gatan satt det flera äldre i röda soffor så jag tog två olika nummerlappar (eftersom jag inte var säker på till vilken mitt ärende hörde, kassa eller kundtjänst) och slog jag mig ner i den tredje soffan längst bort för att förhoppningsvis inte smitta någon.
Mittemot sofforna breder kassalinjen ut sig. Under lunchtid, när de flesta har tid att utföra sina ärenden, som att gå på banken, tar SEB också lunch så vi hade ett bankbiträde att titta på. Jag dubbelkollade mina nummer och sökte med blicken efter en nummertavla bakom henne men hittade ingen. Jag gick då runt pelaren som står mitt i rummet och försökte tyda siffrorna som sitter uppe på en tavla där men drog slutsatsen att de bara visade kön till den ena kassan och jag hade ju nummerlappar till båda. En inte helt enkel tavla att läsa av kan jag meddela.
Då vände jag mig mot sofforna och döm om min förvåning när nummertavlan sitter gömd högt ovanför fönstren, bakom sofforna. Inte en enda person som sitter och väntar har en chans att se den tavlan. Jag slog mig ner närmast dörren den här gången för att försöka hänga med men fick genast resa mig upp när en äldre kvinna med käpp förgäves försökte hålla dörröppnaren intryckt i fyra sekunder för att kunna komma in. Jag öppnade den tunga dörren åt henne och fick ett tack för hjälpen och slog mig sen ner igen, bredvid min soffgranne, en äldre herre med rullator.
Han måste ha varit närmare 90 så när hans nummer dök upp och kvinnan bakom disken ropade ut det, hörde han det först inte men insåg sen att han stod på tur och fick brått att ta sig upp ur den röda soffan. Det visade sig vara omöjligt. Kanske med tanke på att den är så låg och inte har några armstöd, kanske pga hans höga ålder, men jag ryckte återigen in och hjälpte till.
Efter att ha satt mig ner hörde jag någon ropa 630 bakom hörnan och tittade på min andra nummerlapp och såg att numret stämde. Jag gick fram till kvinnan som stod där och förklarade mitt ärende. Hon höll med om att min legitimation borde vara klar och gick för att leta rätt på den medan jag funderade över hur märkligt det är att de inte hör av sig, jag har ju både mail, telefon och brevlåda? Vad kan det bero på annat än dålig service? Givetvis hittade hon den, den har ju legat och väntat på mig sen i maj.
Samtidigt var den äldre herren klar med sitt ärende och försökte ta sig ut genom de tunga dörrarna men hade inte en chans, trots att han höll knappen intryckt så länge han bara orkade. I övrigt verkade han pigg och kry så att behöva känna sig beroende av andra för att gå in och ut på banken kan inte kännas roligt. Jag lämnade SEB Fridhemsplan och deras ogenomtänkta inredning och bristande service missnöjd, än en gång.
Nu på morgonen läser jag att SEB satsar på sociala medier och omvärldsbevakning så vi får se om de hittar hit. Förhoppningsvis dyker det upp några förklarande meningar i kommentarsfältet för förbättringar behövs, det är tydligt. Jag hoppas att jag på det här sättet kan hjälpa den 90-åriga farbrorn igen, inte med att ställa sig upp utan med att klara sig själv.
Nu har jag precis laddat upp lite nya bilder på Flickr. Det sköna med Apple är att när jag har överfört bilderna från min iPhone till min Mac (nej, det går inte att böja på något av de orden) kan jag flagga de bilder jag gillar bäst i fotoprogrammet och sen välja den mappen när jag laddar upp på Flickr. Smidigt.
Kommentera gärna bilderna! Hösten är här men det finns gott om färger än och jag älskar doften av äpplen.
Idag firar jag #avatarveckan med en bild från Chokladfabriken. Inte fy skam! På riktigt är jag helt sänkt, fick gå hem från jobbet, hyrde film, handlade ostbågar och champis och… somnade.
Vi skulle ha haft en utbildning i sociala medier idag men den blev flyttad till på måndag. Ser mycket fram emot vad den kommer att bjuda på så jag ska se till att vila mycket i helgen och återkomma på måndag med nya krafter!
Jag känner mig lite lurig som har den här bilden som avatar idag när jag egentligen känner mig sjuk och snorig. Vill inte gräva ner mig i förkylningen (mjukisbyxor, snorpapper överallt, halvfulla dricksglas över hela vardagsrumsbordet) så jag kammade mig och la upp en dagens där jag försökte lura sjukdomen att jag var frisk. Fick mycket riktigt höra att jag såg pigg ut men jag kände mig inte bättre för det.
Valde då en ny taktik, att äta mig frisk, men popcorn lyckades inte heller impa på bacillerna. Eller choklad för den delen. (Tydligt tecken på att jag verkligen är sjuk.)
Jag ger mig nu på det välbeprövade knepet att vila mycket så ska vi nog se att den här förkylningen snart ger med sig.
© 2026 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑
