Det är med brustet hjärta jag ser årets film om svenska grisar. Tårarna spränger bakom ögonlocken. Ilskan är ändlös. Ilskan är nästan värst för det finns ingen person att rikta den mot.
Den är riktad mot en hel bransch, en hjärtlös industri, och ett samhälle där kött är norm, där det är tradition att äta lidande, utan att någonsin ta ansvar för det.
Den här filmen är till er. Svälj den hel.
Instagram är uppbyggt av selfies och solnedgångar, regnbågar och resor. Skulle du sortera alla användares bilder i kategorier skulle de gissningsvis till största delen bestå av mat och djur. Den perfekta kanalen att prata om maten vi äter och djuren bakom bilderna med andra ord? Nä, inte precis. Men det är just det som gör det extra intressant, tycker jag.
Sociala medier anklagas ofta för att bygga upp en verklighet som inte existerar, mycket i likhet med reklam förskönar vi våra liv och presenterar det i utvalda bilder. Ibland uppstår tillfällen då vi trots allt det vill visa upp den riktiga människan bakom bilden. Då lägger vi till taggar som #nomakeup eller #nofilter för att markera att nu får följaren se verkligheten.
Liknande villkor gäller inte för djur.
Internet i stort älskar djur. De gör oss så oerhört glada! Särskilt när de är söta eller serveras på en tallrik.
Grisar görs medvetslösa med hjälp av koldioxid som skapar obehag och stress. Det kan ta upp till en minut innan de svimmar av. Denna metod används för att hjärtat inte ska stanna, så att blodet flödar fritt ur kroppen när slaktaren skär av halspulsådern och öppnar upp kroppen med en kniv för plocka ut inälvor, lever, njurar, hjärta och tarmar. Slaktare är en gammal yrkesroll vars lön vi konsumenter fortfarande betalar. Bara för grisar i Sverige upprepas denna procedur 2 500 000 gånger varje år, utan att någon ens tänker på eller pratar om det.
Det är provocerande.
Anledningen till att jag inte äter djur är jag har sett den här typen av bilder hundratals gånger. Det är därför jag tycker att det är så viktigt att väga in döden när folk pratar om att djuren haft ett bra liv. Slakt är inte rosaskimrande. Slakt är blodrött. Det är så nära djurens verklighet vi kommer. #nomakeup. #nofilter.
Något som däremot provocerar mig enormt är när folk taggar sina måltider med #kött eller #meat. Om de lägger till en gris- eller koemoji till bilden är jag fan nära att avfölja.
Riktigt intressant program i Filosofiska rummet om att äta djur! Älskar den här typen av långa samtal som ger alla utrymme och tid att argumentera till punkt. Kul också att ”båda sidor” får komma till tals.
I första kapitlet av Magnus Lintons utmärkta ”Veganerna” får läsaren följa med in i svenska slakterier. Det måste ha gått nästan 15 år sedan jag läste den första gången men jag minns hur känslomässigt påverkad jag blev av maskinen som drar av huden på kon ”som om det var en pyjamas”.
I fotoserien Walls of glass som finns att beskåda på www.wallsofglass.se illustreras det kapitlet kan man säga. Erik Lindegrens bilder från svenska slakterier är råa och ärliga, i stark kontrast mot reklamens blommande sommarängar. Det är fortfarande norm att äta kött, mjölk och ägg och döden är en naturlig del av det. Så varför blundar vi så ofta för det vi betalar för?
I helgen visas fotoutställningen Walls of glass på Timmermansgården (Timmermansgatan 46-48). Jag var där i går i samband med att Djurens rätt höll en föreläsning om svenska grisars liv och död. Det var en oerhört intressant tillställning med en engagerad publik som fyllde i allt som sades så att vi utan ansträngning drog över tiden. På Instagram har jag summerat mycket av det som sas och mina tankar om det – vilket innebär att jag tappar typ 10 följare om dagen – men jag vill summera det här på bloggen också.
I Sverige finns det 2 500 000 grisar. Ungefär en miljon färre kor. En tiondel så många hästar. Så varför ser vi inga grisar utomhus? Svaret är förstås att de står instängda hela livet. De får komma ut först på väg till slakten, en tur som får ta upp till åtta timmar. För att de inte ska må dåligt och kräkas under färden får de ofta ingen mat innan. Om de exporteras får de enligt lag transporteras i 24 timmar.
50% av alla grisar i Sverige utvecklar magsår av att spendera livet i trängseln på betonggolvet, utan stimulans, utan möjlighet att böka. Jämför med en hund. Hur skulle den må av att aldrig få rastas och tvingas kissa på samma plats som den sover på? De känner instinktivt att det är fel. Var femte gris har dessutom luftvägsproblem. Många har navelbråck (då organen hänger ut) vilket bildar en böld på magen. Särskilt suggorna, som spenderar hela sina liv med att antingen vara dräktiga eller dia sina barn, har liggsår. Även ledproblem är vanligt.
Först i mars nästa år är det lag på att kastrera kultingar med bedövning. Det sägs innebära en större påfrestning för (barnen) om de först måste få en spruta som bedövar. Ett smärtfriare alternativ är vaccinering men det används i princip aldrig. Nästan 20% av alla kultingar dör innan de hinner skickas till slakt, av svält, sjukdomar och klämskador som uppstår i det trånga utrymmet. Svenska grisar har mindre än en kvadratmeter att röra sig på.
Det är helt lagligt att behandla djuren så här.
Du vet att djur lider. Trots att du ofta blundar förstår du det. Ser det, precis som jag, som fakta. Så du vill ändra på dig, för djurens skull. Du väljer ekologiskt. Närodlat. Svenskt. Det känns bra att betala lite extra. Du är trygg i att köttindustrin håller vad den lovar. Att djuren haft det bra. Då har jag en liten fundering – för jag är nyfiken som en gris! I relation till ett par månaders extra utevistelse och kanske ett annorlunda foder, hur drar du slutsatsen att djuret förtjänar att dö? Jag lyckas inte hur jag än försöker.
För fler och fler köttätare handlar köttätandet om att försäkra sig om att djuret haft ett bra liv. Vad många inte tar med i beräkningen är att det är döden, inte livet, som är den största skillnaden för djuret och för oss som valt bort att äta djur. Är det inte en icke-fråga att djuren vi föder upp har haft det bra när vi gång på gång hävdar att vi har världens bästa djurskydd? Här saknar jag ett verkligt ställningstagande.
Alla bilder ursprungligen från Erik Lindegren.
Jag blev så glad när jag läste att temat för årets nyss avslutade Musikhjälpen var Ingen ska behöva fly undan klimatet. Så fort jag såg det önskade jag samtal om veganism på Twitter och fick snabbt svar att de hade pratat om det tidigare på morgonen men förtydligade samtidigt att fokus i år låg på att öka medvetenhet kring klimatförändringar och katastrof-förebyggande på plats.
I couldn’t help but wonder. Hjälper det att samla in pengar till människor på andra sidan jorden utan att på något sätt ändra sina vanor här? Det är klimatfrågan för mig men min bästa vän tyckte att båda punkterna var viktiga, och det har hon ju helt rätt i.
Det visade sig vara fler än jag som lyssnade på det inslaget. LRF puttade fram köttböndernas representant Peter Borring för så att säga ”nyansera klimatdebatten”. Det hade ju trots allt nämnts i media att kött är sämre för klimatet än växtbaserad kost och då måste ju något sägas. Givetvis tas i sann LRF-anda enbart köttets parti.
Det intressanta här är inte det pinsamma i Borrings argument, för han har inga, utan att upprördheten i flera inlägg och kommentarer riktas mot ”veganerna”. Låt mig bara kommentera det snabbt.
Under 2015 har jag läst ordet vegan nästan dagligen i olika medier på ett sätt som jag aldrig någonsin sett förut. (Det bekräftar även en sökning på Google trends, ovan syns tabellen för Sverige.) Jag skulle inte påstå att många av de artiklarna och reportagen, varken svenska eller utländska, handlar om djurs lidande, dvs det som fick mig att bli vegan. Istället handlar de om djurens effekter på klimatet som i slutändan drabbar människan, med andra ord, ett väldigt aktuellt ämne för Musikhjälpen att ta upp.
Upprepa efter mig. Det är inte veganerna som säger åt människor att sluta äta kött för klimatets skull. Det gjorde Johan Kuylenstierna som är chef för Stockholm Environment Institute, adjungerad professor vid Stockholms universitet och utnämnd till mäktigast i miljösverige. Det gör även FN så bra. Liksom forskare på Chalmers. Och så vidare och så vidare i all evighet.
Ändå toppen att Borrings bunch samlade in pengar till klimatdrabbade områden! Det var de kanske skyldiga.
Jag är så nöjd efter Vegomässan som utöver en massa godis bjöd på tänkvärda föreläsningar och fantastiskt fängslande historier från Johanna och Martin i Tomma burar, Peter Hammarstedt från Sea Shepherd och fotografen Jo-Anne McArthur (som bland annat ligger bakom suveräna filmen The Ghosts in Our Machine och bilderna på grisarna i Djurens rätts kampanj som syns på stan nu).
Spana in Jo-Annes bok We animals, alla historier hon läste upp fick mig att börja gråta!
Jag passade på att prata veganism och djurrätt med mina favoritpoddare i Veganprat (bild snodd från Djurrättsalliansen) och deras syster Kaisa som ligger bakom Vegandesign. (Givetvis har de redan snickrat ihop ett avsnitt som summerar mässan. Så glad för hälsningen 23 minuter in!) Egentligen skulle jag vara med och berätta om när jag blev vegan men när jag tog det utanför inspelningen blev det så långt och drog iväg åt en massa olika håll att jag nöjde mig med att bara ha öst ur mig lite veganfrustration. Exempelvis över att diskussioner om lidande djur ofta fastnar i att de fasansfulla bilderna har tagits olagligt istället för att fokusera på det lagliga lidande som djuren utsätts för.
Min kille köpte Jo-Annes bok så vi fick prata lite med henne vilket var skönt. När jag nämnde min frustration ovan föreslog hon att uppfödarna kunde bjuda in fotograferna. ”Det vill de inte”, teaterviskade hon och hon om någon borde veta efter alla besök i Sverige de senaste åren. (Det var så oerhört pinsamt när hon visade upp bilder från svenska minkfarmar under sin föreläsning, jag skämdes ihjäl över att vi inte har förbjudit det än.) Berättade att jag verkligen uppskattar introt till The Ghosts In Our Machine då hon filmar alla de djur omkring oss som ingen verkar se. Uppstoppade djur, inburade djur, djur på zoo, osv. De spelar en stor roll i hennes bilder. Människan saknar ofta djurens perspektiv (tänk en tjurfäktningsarena med en tjur i mitten och publik runt om som bara ser på) vilket hon verkligen sätter fingret på.
Personligen tyckte jag att det var extra fint att som hastigast få träffa på den person som i gymnasiet bjöd mig på veganmat för första gången och spelade in ett sxe-blandband som betytt oerhört mycket genom åren men överlag tror jag att alla 4 400 personer som var på plats på mässan tyckte att det var en riktigt trevlig tillställning som vi gärna går på igen! Synd bara att jag missade Gözde, Raquel och Josefine! Nästa gång?
I reklam för mascara används rutinmässigt lösögonfransar. I reklam för rynkcreme används rutinmässigt PhotoShop. I reklam för kött, mjölk och ägg används rutinmässigt bilder på glada djur. Även om vi vet att den bilden inte speglar verkligheten väljer nästan alla att tro på reklamen, vare sig det gäller längre fransar eller glada grisar.
I helgen kommer jag gå och se fotoutställningen Walls of Glass som bygger på bilder från svenska slakterier, tagna av fotografen Erik Lindegren. Jag uppskattar verkligen råheten i bilderna. Den nakna ärligheten. Att de är så rakt motsatta bilderna i reklamen. Det kommer i samband med utställningen hållas en föreläsning om grisarna i svensk köttindustri vilket jag ser fram emot. Så tacksam över att det förs ett samtal om det rutinmässiga lidandet, trots att så många blundar.
Lokal: Timmermansgatan 46-48 (Timmermansgården)
Fotograf: Erik Lindegren
Öppettider 18-20 december: Fredag 14-17, lördag 12-17, söndag 12-17
Föreläsning: lördag 14-15.
Fri entré
Vi kanske ses där?
På midsommar sprang jag milen för första gången och jag minns det extra väl för det var 12 grader och regn. På andra advent när vi, liksom så många andra, bakade pepparkakor var det 12 grader och regn. Det kommer jag inte heller glömma i första taget.
2100 beräknas jordens temperatur ha stigit med 4 grader enligt forskare. Trots att jorden inte klarar mer än högst 2 grader utan att få katastrofala följder. En framtida julklapp till våra barnbarn?
Köttkonsumtionen i Sverige har, trots larm om lidande och sjukdomar, ökat med 40% sen 1990. Djurindustrin globalt står för ett större utsläpp än den samlade transportindustrin inklusive bilar, båtar, lastbilar och flyg. Det räcker inte att nöja sig med att äta svenska djur – de täcker dessutom inte den enorma efterfrågan. Vill du äta miljövänligt så ät veganskt. Vill du uppmuntra till att äta svenska djur så uppmuntra samtidigt till att äta mer veganskt. Läs på, skaffa inspiration, testa! Det är ett nöje!
Vi är många som flyger jorden runt någon gång om året (jag älskar dig, New York!) men det är de dagliga valen som vi verkligen kan påverka. Flera gånger om dagen. Mat. Kommunikation. Svinn. Källsortering. Vattenförbrukning. Och kanske framförallt, vilka företag vi ger våra pengar till och vilka krav vi som konsumenter ställer på de företagen
Alla kan göra något, alla kan bättra sig. Börja med att ge ett nyårslöfte? Rikta det till våra barnbarn.
”Det är ett rätt pyssligt jobb!” sa jag uppmuntrande när sköterskan klistrade etiketter på de tre rör hon precis fyllt med mitt kiss för att skicka till KS. Jag lyckas aldrig hålla mig från att dra ett skämt vid fel tillfälle men som tur var fnissade hon och höll med.
Efter att ha jobbat som konsult i ett halvår har jag nu blivit anställd tillsvidare vilket känns otroligt roligt! Som en del av det har jag i dag varit på en rejäl hälsoundersökning. Jag har testat hörseln, cyklat på motionscykel, lämnat urinprov för att kolla alkohol och droger, mätt och vägt mig för att räkna ut BMI, tagit två blodprover, fyllt i frågor om min livssituation och kostvanor samt mätt pulsen och blodrycket. Puh!
Som vegan är detta extra spännande, tycker jag. Dels för att fördomarna är så utbredda – dels för att det är så roligt att motbevisa fördomar! Här kommer de resultat jag fick med mig hem:
(Mäta och väga)
Referensintervall: 18,5 – 24,9 räknas som normalvikt.
Mitt resultat: jag ligger prick i mitten på 21,6.
(Här fick jag cykla på en motionscykel)
Referensintervall:
< 28 Stor risk för ohälsa
28 – 34 Risk för ohälsa
35 – 44 Godkänd nivå ur ett kortare hälsoperspektiv
45 – 53 Önskvärd nivå ur ett längre hälsoperspektiv
54 > Mycket hög nivå
Mitt resultat på 44 ml/kg/(kg*min) är ett snäpp från Önskvärd nivå ur ett längre hälsoperspektiv, yeah!
(Blodprov)
Förhöjt kolesterol kan medföra åderförfettning och risk för hjärt- och kärlsjukdomar. Ett högt kolesterolvärde är ofta en samlad effekt av fysisk inaktivitet, stress och högt fettintag. (Jag läser innantill från lappen jag fick.)
Referensintervall: 3,3 – 6,9
Mitt resultat: 4,0
(Blodprov)
Blodsocker kallas även för glukos. Förhöjda blodsockernivåer kan tyda på diabetes eller en risk för denna sjukdom. Värdet påverkas i hög grad av kost- och motionsvanor.
Rekommenderat: Mindre än 8,7.
Mitt resultat: 4,6.
(Blodprov)
I de röda blodpropparna finns det järnhaltiga äggviteämnet hemoglobin, Hb. Hb binder syre som transporteras ut i kroppen. Blodets syrekapacitet bestäms både av antalet röda blodkroppar och mängden blod. Brist på Hb brukar kallas lågt blodvärde eller blodbrist. Blodvärdet påverkas av blödning och infektioner samt av mat och dryck.
Referensintervall: 117 – 153
Mitt resultat: 140.
Även hörseltestet gick bra. Nu är det bara att invänta om de hittar någon substans som inte är straight edge.
PS. Om du inte känner någon vegan får du gärna ha mig som referens. DS.
Jag har en tid varit på jakt efter ljus utan stearin (som innehåller animaliskt fett) så att jag kunde få köpa den här fina adventsljusstaken i grön marmor som jag spanat in. Lagom till första advent snokade jag rätt på att Lagerhaus har paraffinljus så de fick det bli, även om de liksom värmeljus inte är särskilt miljövänliga.
Till det första ljuset serverades nybakade lussekatter och varm choklad. Trodde verkligen att snön skulle lockas fram av det.
© 2026 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑