Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Sida 216 av 452

Gissar att det här blir en av sommarens allra finaste dagar!

Så peppad på min nya gamla cykel! Plus pioner!

I dag bangar jag den årliga 5-kampen med Cattis, även känd som Gaytjej söker, för att hoppa på cykeln som tar mig till favoritklippan. Fick ta över mammas gamla vapendragare i går och planerar att kränga på en filt och en handduk på pakethållaren om c:a 5 minuter. Har fyllt en gammal Tofuline-glassask till brädden med jordgubbar och bigarråer och tar med Det förkrympta kvinnoidealet och The Imperfectionists som sällskap.

Skål för årets första dopp!

I går först tog jag årets första dopp och vilket dopp sen! Blev lite ifrågasatt, dels för att jag tog så lång tid på mig att gå i (måste ju låta kroppen vänja sig vid temperaturen) och dels för att jag råmatchade min älskade Esther Williams-baddräkt (från en butik på Bedford Avenue) med både läppstift och nagellack. Den känslan jag hade där i provhytten i Brooklyn förtjänade verkligen att äras för det finns inget mer magiskt än att ta de där första armtagen mot ett glittrande vatten och sen dyka ner under vågorna!

Nu ska jag bättra på brännan som sitter kvar sen strandhänget på Coney Island för nio veckor sen! Solskyddsfaktorn är PÅ!

Badar lite med @kjelleman och iPhonen.

Uppdatering: Klipphänget var helt underbart, läste ut Det förkrympta kvinnoidealet (rekommenderas!) och sen kom Kjell i sin lilla skuta och plockade upp mig medan cykeln snällt fick stå kvar. Ramlade i från båten så många gånger att han trodde att jag var full och njöt av det som utan tvekan var en av sommarens finaste dagar!

Stängslet är nog där av en anledning när jag tänker efter

Gick in i hagen för att bjuda på efterrätt...

Det blev en liten kvällsprommis till kossorna och det kändes så självklart att blommorna jag plockat på vägen dit skulle bjudas på. Tror aldrig någonsin att jag har sett en skara så nyfikna kor, de var kanske femton stycken inne i hagen vars stängsel inte alls innehöll någon el, och en efter en närmade de sig buketten. Och mig.

... vilket tjuren glatt smaskade i sig. Vänta nu ett tag! Tjuren!??!

Jösses vad snabbt tjuren trängde sig fram och nafsade åt sig hela rasket! Och sen undrade han vad fan jag gjorde där! Hjälp! Jag tog till flykten kan jag erkänna, mot stängslet, mot tryggheten i skogen! Och de följde efter, hela gänget! Det var inte läge att berätta om min långåriga kamp för deras rättigheter, om mitt beslut om att bli vegan för att de ska slippa lida, men oj, vad roligt det var med en liten adrenalinkick i soldnedgången!

Äntligen helg!

För evigt i mitt hjärta

#tillbakablickstorsdag Nytatuerad, "Mamma", Amazing Tattoos, 2002, min födelsedag, polaroidkamera.

Jag bokade precis en resa upp till Umeå och började remenissa sådär som jag gärna gör. Om hur fint veganutbudet var i kyldisken på ICA redan -98 (jag har bildbevis), om mina kära tatuerare Matti och Ingela som bor och jobbar där uppe, om hur jag nästan blev tatuerare en gång i tiden. Osv. Efter lite regelrätt googling hittade jag Ingelas blogg och snubblade över ett inlägg med en bild på Mattis handros som nästan tog luften ur mig.

Till saken hör att min mamma fick en tatuering i present av mig och min syrra när hon fyllde 50, trots att hon gråtit efter varenda en jag gjort. Hon hade precis sett serien Svarta änkan på teve och ville ha en svarta änkan-spindel på armen. Jag tyckte att det var obeskrivligt coolt! Men när vi kom till East street började hon bläddra i pärmarna där och fick upp ögonen för ett par rosor istället. Är de inte söta? frågade hon. Nej! Du skulle ju ha en cool spindel ju! utbrast jag. Då dyker Matti upp från ingenstans i sin blommiga skjorta, håller upp ena handen och säger Rosor är coola. Det avgjorde saken.

Inlägget ovan handlar om hur tatueringar åldras och det fick mig att plocka fram min rosa fotopärm från 2002 som är fylld av alla de polaroidbilder jag tog det året. Bilden ovan är från min födelsedag som jag firade genom att låta Ingela tatuera in ett hjärta som jag skrivit ”Mamma” i och det budskapet kommer aldrig någonsin att blekna.

När jag tänker på hur min mamma går runt och pysslar med blommorna på kolonin med sina rosor på armen tycker jag att hon är rätt cool ändå.

Cattis söker efter den stora kärleken #gaytjejsöker

Cattis

Det här är min vän Cattis! Hon är oerhört snäll,  hängiven, nyfiken och ambitiös. Du behöver inte titta länge på hennes bilder på Instagram för att förstå att hon gillar långa promenader, umgås med familjen och hitta på upptåg. Väldigt söt tjej, på alla sätt och vis!

Hon har modigt nog spelat in en video där hon berättar att hon söker efter en flickvän! Titta gärna på den och om du vet någon som skulle passa henne eller kanske är vän med henne på Facebook, sprid videon vidare! Om du har Twitter får du gärna RTa hennes tweets om videon så att dina följare ser! Glöm inte att tagga #gaytjejsöker!

Uppdatering! Kul att Aftonbladet och QX plockar upp det, kom igen nu tjejer!

Lite lagom svårflirtad

Gick all in på #kolonin: pioner, färskpotatis, dill, vitlök... Älskar den här tiden på året.

”Jag hatar män”, säger jag och radar upp de senaste exemplen jag kommer på för att beskriva vilka jävla idioter män är medan rösten darrar av ilska in i telefonluren. Det biter inte nämnvärt på honom. ”Jag hatar män med”, säger han.

”Jag vill inte bli ihop med någon för då kommer det att ta slut”, säger jag. ”Jag är lite inne på ditt spår där jag med”, säger han.

”Det finns inget som går upp mot friheten att resa själv, att göra precis vad jag vill, när jag vill det”, säger jag. ”Jag kommer aldrig att tränga mig på”, säger han.

Hur kan han ha alla svar när jag är så omöjlig att ha att göra med? Ingen kan väl någonsin ha mött en mer envis parmotståndare? Jag rodnar lite utan att han kan se det.

”Hade vi en dejt på fredag eller?” frågar han innan vi lägger på. ”Nej, vi har ingen jävla dejt”, svarar jag, ”men vi kanske råkar ses för att äta ihop, ta ett kvällsdopp och se på film.” ”Mm, men ligga kan du glömma”, säger han, ”det är sånt som par gör.”

« Äldre inlägg Nyare inlägg »

© 2018 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑