Det var på tiden att feminismen fick höra att den inte gör tillräckligt!

På julfesten med jobbet för några veckor sedan fick jag höra av en kollega att feminister inte gör tillräckligt för könsstympade kvinnor i andra länder. Han tyckte att de behövde göra mer! Jag frågade vilka han tror det är som jobbar för dessa kvinnors rättigheter och, om han nu brinner för frågan, vad han själv gör för att hjälpa dessa kvinnor? 

Han berättade att han varit engagerad i den här frågan sedan tidigt 90-tal och under åren besökt flera av kvinnorna i de länder där dessa övergrepp fortfarande pågår och hört fasansfulla berättelser… nej, det är klart att han inte sa så. ”Vad jag gör?” Han valde en problemformulering som inte ligger honom tillräckligt nära hjärtat för att faktiskt bidra med en lösning som ett sätt att uttrycka att han som svensk vit man känner sig trött på att bli attackerad av feminismen.

För vi är väl jämställda nu? Sluta tjata!

Inför julfesten var det, traditionsenligt, flera tidningar som listade vad man bör undvika att säga och göra bland berusade kollegor, bland annat i tidningen Metro. Jag är osäker på om könsstympade kvinnor var ett av samtalsämnena som togs upp (tips, lägg till?) men i en krönika där i skriver Lisa Magnusson nu att ”ett av de största feministiska missförstånden är att det är glassigt att vara man, för det är det inte”.

Metro

Feminismen måste fatta att ”vita män” inte alltid har mer makt

Läs gärna!

Det finns statistik som både pekar på att mäns våld mot kvinnor och mäns löner jämfört med kvinnors är ett stort problem, liksom att ett högt antal självmord bland män och dåliga betyg hos pojkar är det. Läs exempelvis På tal om kvinnor och män, en lathund om jämställdhet (2016). Skolan och föräldrar har lika mycket ett ansvar att lära pojkar att plugga som att inte tafsa på tjejer och kalla dem för hora. 

Jag vågar påstå att det här är problem som feminismen redan belyser. 

Mängden statistik är det inget fel på. Det vi saknar är vilja. Och kanske mod. För lika säkert som att feminismen grundar sig på statistik, lika säkert bemöts potentiella lösningar ofta av hån. Särskilt när förslagen kommer från kvinnor som innebär att män, men egentligen alla, behöver tänka om, tänka nytt. Hörde jag feministisk snöskottning?

Självklart kan och ska feminismen inkludera alla så det vore intressant att höra vad männen själva vill börja någonstans. Förslagsvis med att erkänna feminismen, smiley! Närå! Kanske genom att prata? Genom att visa känslor. Genom att hjälpa andra. Genom att säga ifrån. Genom att lyssna. Genom att lyfta andra än vita män. För givetvis är det upp till feminismen att sopa rent och bädda skönt så att mannen känner sig välkommen in i kampen.

Kan vi ha högre krav på män än att de förväntas bli fascister om de inte känner sig inkluderade av feminismen? 

Jag minns första gången jag läste Under det rosa täcket. Klarade bara av två sidor för jag blev så oerhört provocerad av problemställningen. Eller den obefintliga problemställningen, i mina ögon. När jag några år senare plockade upp den igen, med feministglasögonen på, förstod jag precis vad Nina Björk menade. Men de glasögonen fick jag upp på näsan först när jag själv var redo. Viktigt att notera att feminister inte alltid håller med andra feminister, och att det är okej, samt att alla inte alltid är redo att bli, eller ens kalla sig, feminister.

Ett sätt att inkluderas i feminismen – för det är ju inte en grupp med kvinnor som ses regelbundet och stickar tillsammans vi pratar om – är att själv söka kunskap, om exempelvis problematiken med mansrollen. Vi feminister som är boknördar har mängder med tips redo, det är bara att fråga! Börja exempelvis med Med uppenbar känsla för stil : Ett reportage om manlighet och Det otäcka könet : en bok om manlighet

Senare under kvällen på julfesten stötte jag ihop med min kollega igen. Vi jobbar ihop i olika projekt och trivs väldigt bra tillsammans. Han sa att det var coolt att jag vågade stå upp för mina värderingar och säga ifrån. Och det är faktiskt inte en ovanlig reaktion. För jag var inte fientlig, jag diskuterade bara. Så här i efterhand känns det ändå skönt att han inte blev typ fascist!

Oavsett om vi har olika feministiska inriktningar kanske vi kan vara överens om att ha högre förväntningar på män än så? Det känns lite… ofeministiskt.

Read More

Den här av Göran Palm

Solnedgång helalf.se

Mannen har ordet

Du är övergiven, jag är ensam.

Du är mammabunden, jag är vuxen.

Du är svag och jag är känslig.

Du är förskrämd och jag är reserverad.

Du är gullig, jag är stilig.

Du är trånsjuk, jag är sprängkåt.

Du är villig, jag är varsam.

Du är ett rö, jag är din klippa.

 

Så du blir gift

Och jag går miste om min frihet!

Jag skaffar lägenhet, du sätter bo.

Jag har framgång, du har tur.

Jag är potent, du blir med barn.

Jag fostrar dem, du kramar dem.

Jag arbetar, du stannar hemma.

Så blir vi tupp och höna.

Jag är stressad, du är hispig.

Jag är bohemisk, du är slarvig.

Jag är retlig, du är mopsig.

En riktig liten näbbgädda!

 

Pratar du på så talar jag till punkt.

Är du manhaftig är jag bestämd.

Är du listig är jag intelligent.

Är du gnatig är jag envis.

Jag jobbar övertid för barnens skull.

Har du städmani är jag ordentlig.

Är du liknöjd är jag lugn.

Är du lustig har jag humor.

Är du sällskapssjuk är jag social.

En riktig sällskapsbroder!

 

När jag får mage

Mister du din dragningskraft.

När jag får pondus så tar du dig ton.

När jag blir distingerad blir du tantig.

När jag blir tankspridd blir du virrrig.

När jag är öppenhjärtig skvallrar du.

När jag argumenterar grälar du.

När jag blir ursinnig blir du hysterisk.

Inleder jag ett förhållande

faller du för förste bästa.

Slinka!

 

Du bara gråter, jag blir melankolisk.

Jag får ångest, du blir ängslig.

Du hamnar i klimakteriet,

Jag genomgår en livskris.

Nu är jag trött, du bara sitter.

Du är rynkig, jag är fårad.

Jag saknar arbetet, du saknar barnen.

Du är förgrämd, jag är besviken.

Jag ger mig av, du stannar kvar.

Spelet är slut!

Du är övergiven, jag är fri.

Tack Göran Palm!

Read More

Vårruset 2016

Vårruset 2016 helalf.se

Vi hade inte kunnat drömma om bättre väder! Trevligt sällskap, mycket folk, fina landsvägar, fantastiska kor, högljudd orkester och personbästa utan tidtagning. Det var inte så tokigt!

Min allra första löparmedalj någonsin tillägnar jag alla kvinnor som tack vare Stockholms BB-fiasko inte kommer kunna springa Vårruset utan sponsorn Tena.

Read More

Fritt fram

krossat fönster

Den här veckan spelade AIK match hemma på Friends Arena. Dagen efter upptäckte jag att någon sparkat sönder rutan vid hissen som jag cyklar in i varje dag. Det här är mina spontana tankar kring det.

Du vet hur man kan vakna upp och känna att något skaver? Något du sagt eller skrivit kanske. Som du ångrar dagen efter. Ångest!

Jag undrar hur de män som vaknar upp efter en vanlig match känner sig. Ångrar de att de störde andra personer, att de skrek fula ord, att de sparkade sönder en ruta? Eller tillhör de den sköna skara människor som har fritt fram, som helt slipper ta ansvar för vad som sker i samband med att de ser på sport?

När kvinnor blir överfallna utomhus av män uppmuntras de av polisen att inte springa med hörlurar på. När män går bärsärkagång över en hel stadsdel upprepas samma procedur som när de var små och drog tjejerna i håret. De slipper i princip konsekvenser, för boys will be boys. Är det redan då de lär sig det?

Visst grips ett fåtal men de flesta verkar lämnas med känslan av att det är fritt fram att göra om samma sak nästa gång.

I en satir jämförs fotbollsfans med kulturtanter, hur det skulle kunna se ut om rollerna var omvända. Helikoptrar som hovrar över Dramaten när teaterbiljetter släpps, ängsliga pappor med barnvagn som drar sig undan allt våld som uppstår mitt i stan. Det är menat att vara roligt men jag blir så oerhört sorgsen över liknelsen. För att vi utifrån våra kön och intressen behandlas så olika, för att vår trygghet spelar mindre roll (boll?) och för att män slipper vakna upp med känslan av att ha gjort något de inte borde.

För de har fritt fram.

I går när jag åkte ner med hissen mötte jag en småbarnsfamilj. Pappan kommenterade att oj, någon har sparkat sönder rutan. ”Men vi vann ju?” Som att det spelar roll för någon som helt slipper ta ansvar för sina handlingar.

Read More

Broderi? Systeri!

Broderi systeri helalf.se

Det är ingen idé att ens på skämt nämna att man vill brodera något när ens killes mamma är gammal syslöjdslärare. Se så fina färger hon plockade fram till mig i söndags när vi var i Umeå, som godis för ögonen. Helt omöjligt att motstå.

Broderi systeri helalf.se

Jag fick tydliga instruktioner om hur man broderar olika typer av stygn och fastnade för stjälkstygn. Minns att vi broderade i skolan men det var korsstygn, du vet, när tyget är som ett fint nät. Det är klart mycket roligare att sy på ett gammalt lakan istället, då behöver man inte förhålla sig till några rader.

Broderi systeri helalf.se

Det första jag broderade var cykeln. Jag googlade på ”cykel illustration” och skissade lite med blyerts direkt på tyget, sen satte jag igång.

Broderi systeri helalf.se

Ekrarna sydde jag efter tips från Christina med dubbel sytråd, det blev bra! Sen skissade jag cykelcitatet Efter uppför kommer nerför men oops, det fick inte plats! Bokstäverna jag ritat upp var lite för små för att hänga med i kurvorna så att säga så jag kortade ner det lite.

Min kille säger att eftersom cykeln är där håller citatet ändå, i annat fall betyder det ju raka motsatsen mot vad jag egentligen vill säga.

Broderi systeri helalf.se

Satt i går kväll och broderade ett paraply och en sol och i kväll blir det lite fler saker. Det är alltså inte klart än men åh, så roligt det är!

Jag som trodde att cykel var min nya grej och så var det egentligen cykelbroderi. Eller systeri som jag tycker är ett passande namn på denna aktivitet.

Read More

Feminismen är numera en mansfråga

Stå i bredd

Först av allt. Tack! Tack alla kvinnor, så här på kvinnodagen den 8 mars! Ni gör mig tårögd av stolthet.

I morse blev jag så glad när jag läste i Metro att feminismen inte längre behövs då Sverige är världens mest jämställda land. Hurra!

Visserligen stämmer inte den bilden, på något sätt, vi har väl halkat ner till en fjärdeplats (?), men tjejen som sa det är nog övertygad om att det verkligen är så. Kanske för att hon har lärt sig att förtränga allt det våld, lidande och orättvisor som kvinnor dagligen utsätts för? Eller kanske för att hon menar att kvinnorna har gjort sitt jobb i kvinnofrågan?

Feminismen har gått och blivit en mansfråga!

Kvinnor har under det senaste, säg århundradet, gjort ett gediget förarbete, belyst problematiken och pekat med hela handen för att synliggöra vad som inte är jämställt. Nu är det upp till er män att fullfölja, utföra och förverkliga.

Ni, inte vi, kan (och behöver) börja tänka genusmedvetet i alla tänkbara situationer, hjälpa till hemma, ta pappaledigt, anställa kvinnliga chefer, forska om kvinnosjukdomar, höja kvinnors löner, rösta feministiskt, använda kondom, jobba med barn och sluta bete er sexistiskt. Använd inte vårt kön som en svordom, det är till för att hyllas. Och det här är extra viktigt. Sluta våldta, sluta mörda och sluta hota journalister.

Ni, inte vi, har möjlighet att förändra världen vi lever i tillsammans. Majoriteten av det våld, lidande och orättvisor vi dagligen läser om i Metro utförs nämligen av er män. Inte alla män. Men alla kvinnor påverkas. Nu är det upp till er att förhindra att historien upprepar sig. Kampen fortsätter, förtrycket ska krossas!

Varsågoda! (Lämnar över, knuten näve-emoji)

Read More

Inte er kvinna

Helen helalf.se

Efter helgens nazistiska och rasistiska lynchmobb i Stockholm har jag funderat mycket på det här med våld. Främst över hur ofta det utförs av en aktiv part och drabbar en passiv part. Som i krig mot civila. Som i djurindustrin mot djur. Som i relationer mot kvinnor. Som i familjer mot barn. Varifrån kommer behovet av att använda våld, mot de som inget motstånd ger? Att så självklart lösa konflikter helt utan kommunikation?

Den aktiva parten verkar dessutom känna att han har rätten på sin sida, att våldet är befogat, att resultatet väger upp handlingen. Vem har övertygat honom om det?

”Med uppenbar känsla för stil” och ”Det otäcka könet – en bok om manlighet” tar upp just våld och manlighet och jag har med stort intresse läst de böckerna för att försöka förstå tidigare situationer som uppstått i samhället. Jag rekommenderar dem varmt båda två! Våldet upphör tyvärr aldrig att vara aktuellt.

Vi har så länge jag kan minnas försökt förstå det våld som utfördes av nazisterna under Andra världskriget. Jag ägnade exempelvis mitt examensarbete i gymnasiet åt just den frågan och träffade då Hédi Fried, ett möte jag för alltid kommer hålla kärt. Men det verkar inte spela någon roll hur många spaltmeter som skrivs, hur många filmer som tar upp ämnet. Vissa ser inte ondskan utan dras istället till den. Varför?

Kanske för att det inte krävs någon som helst insats för att känna sig mer värd än någon?

Att nazister är aktiva så här 70 år senare går knappt att ta in. Om möjligt ännu mer omöjligt är det att förstå varför de här personerna tror att de slår ner barn i mitt namn? I våra namn? Det största hotet mot den vita mannen handlar om hans självkänsla, hans självbild, hans världsbild. Prata om det istället för att slåss. Läs för att lära för livet.

Börja med #inteerkvinna.

Read More

Mens the Musical

Mens - the musical

Min kollega Mia passade på att testa om jag hade fyllt kulturtant i år när hon bjöd med mig på Mens the Musical på Dramaten och dra på trissor. Det har jag!

Fy farao vad bra det var!

Igenkänning, lycka, glädje, stolthet, skam, känslorna bara forsade över en och vid ett tillfälle, när tre ur ensemblen står utklädda till djur, skrattar jag så okontrollerat att jag känner tårarna börja rinna. Kan endast med ojämna mellanrum kvida fram ett aj då och då för att hästen är så otroligt rolig med tungan hängandes ur munnen.

Mens the Musical, foto Sören Vilks

Informativ, viktig, humoristisk, stämningsfull, det går inte att beskriva hur bra det var. Fantastiskt att se så mångfacetterade kvinnor på scen! En tanke, och önskan, som dök upp mitt i föreställningen var att jag önskade att teater var det uttryck som unga kvinnor fick intryck av i tonåren.

Fatta min potential. Fatta vidden av mig. 456 ägg under en livstid! Tack för en så fin kväll!

Read More

Indiens dotter speglar samhället

Indiens dotter Indiens dotter

”När jag för tio år sedan arbetade med boken En riktig våldtäktsman intervjuade jag unga, dömda våldtäktsmän på ett ungdomshem utanför Uppsala. Jag minns hur jag åkte dit med en tanke om att jag skulle möta Monster. Som att det skulle gå att se på utsidan vilka as de var. Och jag reste hem med insikten att den kanske obehagligaste känslan var just att de ändå var som vem som helst – att de var en produkt av det samhälle vi alla lever i.

I den internationellt uppmärksammade dokumentären Indiens dotter, om den fasansfulla gruppvåldtäkten och mordet på Jyoti Singh, är detta filmaren Leslee Udwins budskap också. Det är inte de andra – de är en spegling av ett samhälle där kvinnan är värderad som en sämre varelse. Det är tveklöst värre i Indien än på många håll – men attityderna är de samma. Jag mötte också gärningsmän, vanliga svenska killar, som sa att tjejer inte ska vara fulla och klä sig hur som helst.”

Katarina Wennstams kommentar på Instagram är så oerhört viktig för att vi ska påminnas om hur allt hänger ihop. Har du inte sett Indiens dotter så gör det. Nu på en gång. Och läs alla böcker du kan få tag på av Katarina.

Read More