Under min planlösa vandring genom New York i går snubblade jag över en riktigt härlig vintage butik som heter Family Jewels och som ligger på 23:e gatan. Kisar man ordentligt kan man se den piffiga transan som gick in precis när jag tog kortet.
De bjöd på mängder av kläder, skor, väskor, smycken och hattar i den lilla källarlokalen och priserna varierade kraftigt så det gick att fynda.
Det var så mycket att titta och klämma på att jag knappt visste var jag skulle börja men sen hittade jag en klädställning med riktigt vackra vintage klänningar.
Sådär Beyond retro-fina som jag är bortskämd med. Tog med mig en rejäl famn in i provhytten för att testa!
Jag hittade ingen som satt som den skulle men var sugen på att slå till på ett brunt spetsnattlinne som satt perfekt innan jag kom på att jag redan har köpt ett…
New York handlar inte så mycket om shoppingen för mig som om att hitta de här små smultronställena och jag är väldigt nyfiken på vad dagen har att erbjuda!
I morse köpte vi med oss frukost från Starbucks och åkte längst ner på Manhattan, till färjeterminalen.
Vi tog färjan över till Staten Island och vände, bara för att få se Manhattan på håll.
Dimman låg som en slöja över vattnet, nästan som på film, som det så ofta känns här i New York. Manhattan skymtar i mitten.
Håret blev alldeles rufsigt av vinden, skön känsla.
Vi hängde med mammas vänner men skiljdes åt efter färjeturen så att jag fick gå själv. Jag kan inte komma på något som gör mig som lycklig som att umgås med New York. Det skulle vara att se Refused spela i New York kanske?
Åkte nästan direkt till High Line Park som går längs med 10:a Avenyn. Klev på vid 22:a gatan och stormtrivdes i solen som sken och värmde mina bleka ben.
Köpte med mig en smarrig lunch från Whole Foods Market som är oslagbara på picknickmat. Så enkelt och så gott. Sen råkade jag ta expresståget upp till Harlem men det gjorde inget, ingenting alls. Är så kär i den här stan. Återkommer med ett vintage-tips!
Vi började dagen med att äta frukost på Brooklyn Bridge.
Ju högre solen steg desto bättre värmde den våra bleka ben.
Vi promenerade genom Prospect Park i Brooklyn, ovan syns båthuset där, till Brooklyn Botanical Garden i solskenet.
Körsbärsträden stod i blom och hängde i stora klasar mot marken.
Pionerna gjorde mamma glad.
Mig med.
I morgon ska vi ta oss en titt på High Line Park och Central Park, jag tror att vi låter grönskan bestämma helt enkelt. Beställde precis biljetter till Refuseds konsert på måndag, kan inte tro att något av det som händer just nu är sant. Nyp mig!
I går landade jag och mamma i mitt hjärtas stad New York. Efter färden var vi så trötta att vi knappt orkade shoppa men jag köpte symboliskt ett par Saucony-skor som jag ska ha på mig i dag när vi åker över till botaniska trädgården i Brooklyn för att kolla körsbärsträden.
Vi tog oss ner till Red bamboo för att äta en underbar middag men orkade knappt tugga den, så trötta var vi. Eftersom det är första gången mamma är här är det extra kul att visa henne runt men vi bestämde oss för att återvända till hotellet och sussa lite. Vi bor på 34:e våningen och bilden ovan visar utsikten genom fönstret. Den var rätt fin både i natt när jag vaknade till och nu på morgonen när solen sakta stiger över stan kan jag lova!
Just nu svävar min mage i ovisshet om den ska släppa in fjärilarna eller inte. Längtan till New York är enorm men jag håller tillbaka så att jag kan agera normalt. Funderar på att strunta i det och omfamna resfebern istället!
Under tiden scrollar jag igenom min New York-guide och testar Pinerly som är ett statistikverktyg till Pinterest i betastadiet. Om du också vill testa kan du maila och be om en invite, ta kontakt med Pinerly på Twitter. Jag ska testa att pinna bilden ovan, länka till det här inlägget och läsa av statistiken. Uppföljning kommer!
Kom gärna med tips på vad jag inte får missa i NY!
En av världens bästa vegetariska restauranger heter Red Bamboo och ligger ett stenkast från Washington Square Park (140 West 4th Street).
Deras meny får det att vattnas i munnen bara jag tänker på den och det är det första stället vi kommer besöka efter vi checkat in på hotellet, mamma vet bara inte om det än.
De erbjuder även veganska alternativ och vanligtvis äter jag där varje dag när jag är i New York. Det kanske inte kommer bli lika ofta den här gången men några luncher och middagar kommer jag försöka få till!
I veckans program av P3 Browser pratar vi om kärlek på www och Karin, Gabriel och jag både skrattade och fick en tår i ögat av det fina inslaget om Twitter-paret som sänds i början, missa inte det!
Sen får jag tips av en expert på hur jag ska tänka när jag skriver en profil på valfri dejtingsajt baserat på en telefonintervju som vi gjorde förra veckan. Det är absolut inget jag har funderat på att någonsin göra men jag ställde gärna upp som försökskanin. Sen fick jag förstås sitta där med skämskudden på så att Karin tyckte synd om mig men det blev rätt bra…särskilt eftersom jag verkligen tycker att det är mysigt att titta på rådjur som betar utanför fönstret och står för det.
Av någon anledning kom vi in på att jag är väldigt nöjd med mig själv och trivs väldigt bra med mig själv, något som låter väldigt knasigt när man säger det högt. Men det är verkligen så och jag tror att det har med åldern att göra, att äntligen vara bekväm med sig själv och inte vilja ändra på något. Jag får en kommentar om det, att det är dumt att vara översjälvständig när man söker efter en partner, men det är ju faktiskt inte det jag gör. Jag söker inte efter någon, tvärtom vill jag vänja mig vid att var singel. Men som min vän Maria sa, om jag någon gång vill söka efter en partner kan det ju vara fint att få nämna det i radio.
Kommentera gärna på Twitter med #P3Browser eller skriv direkt till @P3Browser! Givetvis finns vi även på Facebook. Om bara några minuter, kl 18:03, kör vi igång. Lyssna då!
Strax efter midnatt för exakt 100 år sedan körde Titanic in i isberget. The History Press som har en hel del böcker om ämnet uppmärksammar detta genom att under de senaste dagarna twittra live om vad som hände ombord. Vi får följa kaptenen, besättningen, tredjeklass, förstaklass, bandet, osv genom 140-teckens uppdateringar och det hela är det oerhört mäktigt.
#firstclass My darling, the band are still playing, there is plenty of time for me to get on another lifeboat.
Jag har sparat några av de viktigaste tweetsen i en Storify(det är rätt många) eftersom jag tycker att det här är ett riktigt bra exempel på hur man kan använda sociala medier. BBC har även en film som beskriver hela händelseförloppet och jag kan inte låta bli att titta, trots att jag vet vad som kommer hända.
Jag tycker att Tumblr är oförsvarbart svårt att fastna för med tanke på hur smart och enkelt det är, när man väl lärt känna det vill säga. Eftersom de roligaste bloggarna alltid är Tumblrs är det ändå bra att hålla ett öga på det så jag tänkte dra lite kort hur man gör för den som är nyfiken!
Du skapar ett konto, följer de bloggar du gillar och rebloggar, gillar eller kommenterar de bilder du tycker extra mycket om. Är du inne på någons Tumblr se till att leta upp en textlänk vid bilden, klicka på den så att du kommer in på det inlägget och leta uppe i högra hörnet efter Hjärta, Reblog eller Follow.
Under Dashboard (notera markeringen högst upp) har jag en feed med de jag följer och mina egna inlägg. Jag kan lägga in ett textinlägg (med foto och länkar om jag vill), foto, citat, länk, chat, ljud eller video. Klicka på de olika ikonerna för att komma rätt och glöm inte att tagga inlägget med relevanta sökord.
Under bloggens namn, i det här fallet rockspindeln (notera markeringen högst upp), har jag min feed, kan hålla koll på följare, meddelanden osv. Det finns två Settings-knappar, en för mitt konto och en för min profil. Klicka på Customize theme för att hitta ett tema du gillar, det finns en mängd olika roliga att välja mellan!
Några exempel på bloggar som jag följer:
Old loveUnderbara bilder på kändisar man inte haft en aning om att de har haft ihop det.
Swedish ProblemsSveriges bästa Tumblr för den klockrena igenkänningen.
Just little thingsSöta citat om saker som gör en glad, bjuder ofta på ett leende.
From Me To You Snyggaste Tumblrn jag vet. Jaime är fotograf, lever ett suktbart liv i New York och gör makalösa cinemagraphs.
Pinstamaticär en tjänst som låter dig pinna bilder, texter, kartor, låtar, tweets, hemsidor, ja allt möjligt till Pinterest. Detta gör att du enklare kan skapa eget innehåll men framförallt berätta något om dig själv eller ditt företag genom att samla allt detta i ett board med en tydlig titel (About me/us t.ex). Jag har testat att pinna min Twitter-guide och den är vid närmare eftertanke superlång! Se fler exempel nedan och klicka dig gärna vidare, Roy’s hitlåt leder faktiskt till Spotify så småningom.
Företag som vill inspireras till att använda sin Timeline på Facebook med en nypa storytelling kan gå in och se vad det nystartade kontot för SL och inte allra minst Spotify har gjort för att förgylla sin feed. Backa bakåt i deras historia och fundera på vad ert företag har att berätta.
Enligt Facebook har nu Spotify 17,5 miljoner användare världen över och DI.se har nyligen gjort en intervju med grundaren Daniel Ek om att de går back trots det eftersom de har en så hög uppstartskostnad. Gissar att de ser fram emot lanseringen av företagsappar som nu är på väg att rulla ut, något som kommer garantera en viss investering från de aktiva företagen för att synas ännu mer. AT&T, McDonalds, Intel och Reebok är först ut, ska se om jag kan snoka reda på när det kommer till Sverige.
Nya siffror skvallrar om att vi nu är över 300 000 svenskar som twittrar, en siffra som fortfarande är för låg om du frågar mig. Om du vill ha koll på hur dina tweets sprider sig rekommenderar jag varmt ReTweet, se bara här hur mitt tips om Naturskyddsföreningens lista med ekologisk tänk fick fart. Gillar även Twitoaster, en sida som jag är knuten till lite halvhjärtat och som inte är aktiv längre men det är det ändå fint att gå in och bläddra där när det gäller gamla tweets. Om man vill bädda in en ser det ut såhär trevligt:
.
Så hur går det nu för mig och mitt beslut att fimpa nästan alla mina Facebook-vänner? Tack, bara bra! Jag hänger inte där längre bara för att utan går in främst för att se vad Inga-Lisa har gillat, kika i RSS-flödet av spännande företag och snabbt hitta de viktigaste länkarna. Just nu är jag riktigt nyfiken på när Facebook Offers kommer till Sverige, får kolla upp det med.
Min kollega Rasmus (som snart har skaffat sig skägg trots sin ringa ålder) tipsade om ett företag som heter The Blue Uniform. De känns väldigt driftiga, kreativa och Stockholm. Kika på deras fina film som presenterar vilka de är och om du går i webbshoppartankar finns det en riktigt bra guide till hur du knyter ihop WordPress med PayPal.
I början av 70-talet åkte Hayao Miyazaki tillsammans med sin kollega Isao Takahata till Gotland för att med egna ögon se platsen där filmerna om Pippi Långstrump spelats in. Det var första gången Hayao reste utomlands. De var där för att få inspiration till den animerade film de ville göra och som var tänkt att heta ”Pippi – den starkaste flickan i världen”.
Jag läser mig till att de träffade Astrid Lindgren och fick berätta om sin idé men att hon av någon anledning tackade nej. I klippet ovan kan man ändå beundra de vattenfärgsmålningar som Hayao gjorde med Gotland som förebild. Även om filmen inte blev verklighet fortsatte Hayao att vara inspirerad av Pippi och hon dyker upp i olika skepnader i många av hans filmer. Fint som bara den tycker jag.
Just nu står körsbärsträden i blom i Brooklyn Botanical Garden och om en vecka är mamma och jag där för att beundra det. Man kan följa utvecklingen på kartan ovan och jag tror att vi kommer hinna njuta av prakten. Om inte så står pionerna på tur och de var helt makalösa förra året.
I dag lanserade Spotify sin Play button. Så snyggt och lätt som en plätt att få på plats!
Gå till Spotify för att välja en låt eller spellista, högerklicka och välj Copy Spotify URL, klistra in koden här och välj sen Customize Embed Options för att anpassa den efter dina önskemål. Jag valde lista istället för omslag eftersom det är så roligt att man kan scrolla! Klicka på låten du vill lyssna på så spelas den upp på Spotify.
Jag har så många olika anledningar till att tömma mitt Facebook-konto på vänner att jag knappt kan räkna upp alla men bara uttrycket Ta bort som vän summerar det bra. Vad vill de att jag ska känna när jag trycker på den knappen? Att vänskapen jag har med mina vänner är mindre värd om vi inte är Vänner på Facebook? Är vi så vana vid Facebook att vi inte kan hålla liv i våra relationer utan det? Jag vägrar tro det.
Hade jag istället valt att helt ta bort mitt konto hade det dykt upp bilder på mina vänner med samma budskap. Som vill få mig att må dåligt. Vill jag verkligen säga upp den dagliga kontakten med några av mina bästa vänner? Nej. Det har inte med det att göra. Jag säger upp vänskapen med Facebook, ingen annan. Jag kommer som vanligt hänga på Twitter, det går att lägga till mig på LinkedIn och tills jag hittar en ersättare kommer jag uppdatera mina bilder på Instagram. Och så är jag här, på bloggen. Än är jag inte helt vänfri och kanske behåller jag en handfull men tanken är att flytta mina relationer utanför Facebooks gränssnitt.
Framöver kommer jag använda Facebook enbart som ett arbetsredskap. Min feed består av över 500 Sidor som jag kan lära mig något av i mitt arbete. Jag kan se annonser, kampanjer, tävlingar, erbjudanden, länkar, videos och bilder men jag kommer inte få några inbjudningar till event, inga påminnelser om när mina vänner fyller år och inte se några bilder från semesterresor, BB-besök eller högtidsdagar.
Förhoppningsvis får jag höra om det när vi ses istället.
Vidare läsning: Paul Friyes skriver intressant om Facebook i DN och Emanuel utvecklar det ytterligare i sin krönika.
I veckans P3 Browser ska vi prata om relationer på nätet. I ett svagt ögonblick tackade jag ha till att bli intervjuad inför programmet så att en coach kan ta fram en profil på mig och komma med tips på vad jag bör lyfta upp om mig själv om jag nätdejtar. Det är inget jag planerar att göra men lyssna 18:03 på söndag om du vill höra resultatet! (Bilden ovan är från förra programmet när vi pratade om slacktivism, det går att lyssna på närsomhelst.)
Jag kan absolut ingenting om dejtingsajter och har aldrig någonsin fått ett skamligt förslag via DM på Twitter men däremot hittade jag en gång kärleken i en Google Wave och det är det inte många som kan skryta med. Det har hänt att jag har fått mail från herrar som tagit mod till sig och förklarat en viss typ av uppskattning men då känns det viktigt att snabbt ta den konversationen vidare på riktigt om det någonsin ska kunna bli något. Vi pratade i helgen om att nu när tröskeln är så låg för att ta kontakt på nätet gäller det att kunna backa upp den fasad man målat upp om sig själv på www när man så småningom ses på riktigt.
Just nu känner jag mig helt lost som singel så jag bad om raggningstips på Twitter och fick många goda råd men det som fastnade var ett från Anton. Det löd kort och gott att man skulle gå fram till den man är intresserad av och säga ”Vad fin du är!” Jag vet inte om jag någonsin kommer våga göra det men jag gillar rakheten och det enkla budskapet. Borde funka på nätet också?
Facebook har köpt Instagram för en miljard dollar och jag kan omöjligen vara glad för Instagram-gängets skull. Sen 2010 har jag älskat deras app och så sent som i går publicerade Ajour en guide jag skrivit om varför Android-användarna bör ta appen till sitt hjärta. Nu är jag inte lika säker längre.
Anledningen är att jag älskar sociala medier. Som i plural. Inte ett socialt medium, som att Facebook äger alla andra medier. När Facebook gifte sig med Spotify kunde man inte längre skapa ett konto utan att ha ett Facebook-login. Samma sak verkar Pinterest råka ut för. Efter att Facebook köpt upp Gowalla lades den tjänsten ner. Även om de säger att inget kommer ändras är det självklart att det kommer göra det.
Något av det jag gillar allra mest med tatueringar är att de berättar en historia även om den historien egentligen aldrig berättas högt. Nästan alla mina motiv har en personlig betydelse som jag trivs väldigt bra med att bära resten av livet. Det kan vara ett bandnamn, ett hjärta eller en blomma som av någon anledning betyder lite extra och som gör mig glad, nästan varje dag.
Nu funderar jag på att blogga om betydelsen bakom tre av mina tatueringar, ovan syns fyra av totalt tretton, men det vore ju tråkigt om jag skulle välja själv så jag behöver förslag från dig som läser. Det går som vanligt bra att skriva en rad till mig på Twitter, Instagram eller i kommentarsfältet så samlar jag ihop det till ett inlägg sen.
2002 hade jag ingen blogg men jag har dokumenterat mitt liv sen barnsben. Jag har fyllt mängder av dagböcker och tagit fler bilder än vad som är hälsosamt som ett sätt för mig att minnas. Det går hand i hand med att jag är så nostalgiskt lagd och det är sällan jag inte har koll på datum, ställen eller händelser. Ovan syns en sida i mitt fotoalbum för polaroidbilder som jag bläddrade igenom nu på morgonen.
Det har stört mig något enormt att jag inte kunnat komma ihåg var i Örebro jag såg Millencolin när jag var där sist men när jag fick syn på ett datum gick det snabbt att googla fram. Den 8 juni 2002 spelade de på Järntorget men eftersom jag kom ihåg den här bilden ovan (där jag har satt fast ett blad på näsan om man kikar noga) så har jag alltid trott att det var i en park. Jag får tillbaka en mängd minnen nu när jag har det klart för mig, det ena öppnar upp för de andra.
Döm om min förvåning när jag noterar att det är samma datum som för sommarens festival. Tack för att ni gör det så lätt att komma ihåg!
Snart åker vi! Jag ser fram emot att visa dig runt i Central Park, körsbärsträden i Brooklyn Botanical Garden, den japanska bokhandeln Kinokinuya, Femte Avenyn, Empire State Building, SoHo, Broadway, Harlem, allt! Älskade New York! Hoppas du får en fin födelsedag!
Den här månaden har jag hämtat en hel del inspiration från jobbet. Hilda tipsade mig om Ansiktet och Niklas gav mig ett helt gäng spellistor med hiphop över chatten. Några av de låtarna fastnade och stjärnmärktes, bland annat Fattarus grymma Min Klocka Går Efter, missa inte den! Eftersom Niklas låter som Moneybrother-Anders började jag lyssna på dem och de är ju så löjligt bra! Blood Panic är för evigt en helt enastående skiva, sätt på den direkt!
Jocke tipsade mig om Estelle, Micke avslöjade att Lionel gjort en countryskiva och jag misstänker att Wild Nothing är ett av Oskars tips så de fick alla vara med. Så funkar det nämligen, jag får tips om max 10 låtar och sen lyssnar jag sönder dem under en månad. Behöver därför påfyllning bums så hit me! Här är länken till min lista!
The Hives är lätt det band jag sett flest gånger, jag gissar på 35 konserter. Första gången var på Debaser Medis 1998, även om det hette Medborgarhuset då, och de spelade med bland annat Refused, Liberator och nine. Jag har fortfarande kvar flyern. De avslutade den spelningen med A.K.A. I-D-I-O-T som jag hade hört på en Cheap Shots-samling och jag tyckte att de var helt fenomenala. Den sommaren såg jag dem tre gånger på en vecka, något jag tog mod till mig och gick fram och sa till Pelle på Arvikafestivalen. Han gav mig en kram och efter det hade jag en crush på honom i flera år.
Jag såg honom i baren innan Refused-konserten i lördags och han såg mig. Vi möttes halvvägs genom trängseln, kramades och pratade om hur ofta de spelade förr. Han sa att det hörde till att jag stod i publiken när de spelade och att han såg fram emot att se mig där igen vilket var väldigt fint att höra.
I slutet av 90-talet och början på 2000-talet spelade de riktigt flitigt på klubbar och festivaler så det är egentligen inga konstigheter att jag sett dem så ofta men deras snabba riff och kaxiga attityd smälte snart hjärtan världen över så när de fick fler och fler fans gick det inte längre att skämta om att de var bäst – folk höll ju med! I den vevan slutade de nästan spela i Sverige och det var alldeles för länge sen jag såg dem på scen.
Därför var det extra kul att se dem i går! När Pelle fick syn på mig i publikhavet i går vinkade han till mig och jag vinkade tillbaka. Jag önskar innerligt att vi kunde ha en mer jämlik relation, inte som fan och rockstjärna, utan mer som gamla vänner. Om herrn i höga hatten läser det här så hör av dig så att vi kan ta en fika som normalt folk!
Gårdagens spelning kändes nästan lika overklig som Refuseds, det är väldigt märkligt att se sina idoler igen men de var lika roliga som vanligt! De körde många nya låtar från kommande skivan och även om jag saknade A.K.A I-D-I-O-T är The Hives alltid The Hives och de gör aldrig sin publik besvikna! Pelle fick alla att sätta sig ner (kika på klippet ovan, missade dock att stänga av innan jag la ner telefonen i väskan) och jag kan inte komma på något annat band som har sådan härlig kontakt med sin publik.
Ser verkligen fram emot att se dem igen i juni när Millencolin firar 20 år. Kan knappt tro att det är sant att de band jag älskade för nästan 15 år sen får mig att åka på festivaler igen, helt galet. Har börjat på en spellista här som du gärna får fylla i, jag har lagt dit mina favoritlåtar med Millencolin, Hives, nine och No Fun At All. Min möra kropp påminner mig om att boka ett hotellrum i Örebro med dusch och satinlakan men först ska tant ta en tupplur.
Från och med i morgon ska jag vara med i radio som panelmedlem i P3 Browser, ett program som kommer handla om internet. Programledare är Angelica Norgren och de 10 programmen kommer bandas i förväg varje vecka och sen sändas på söndagar med start den 8:e april.
Emanuel, Karin Adelsköld och Gabriel Sundqvist är också med och vi fyra kommer turas om att sitta med i studion och diskutera www. På hemsidan har de redan outat ämnen som Vad kan man skriva om sin arbetsgivare på nätet och hur kan man använda sociala medier för att söka jobb? Kan man kontrollera hur man syns på nätet och hur flörtar man på Twitter? men vi får även komma med egna förslag om det är något vi brinner lite extra för.
Det känns extra roligt att göra en sådan här sak tillsammans med Emanuel eftersom vi är så bra kompisar och hade så roligt ihop när han gästade oss i Sweet Sunday Web Crunch. Lyssna gärna på programmet när det kommit igång och delta i diskussionerna på Twitter och Facebook!
Tack Refused, jag älskar er så mycket! Gårdagens hemliga spelning på Debaser var inte av den här världen, helt fantastisk! Mitt hardcorehjärta kan fortfarande inte fatta att det är sant, att Dennis, Jon, David och Kristoffer stod på scen tillsammans igen. Jag grät när de tog emot publikens jubel efteråt.
Och Debaser Medis var helt proppad med ansikten från förr, både vänner och bandmedlemmar. Helt surrealistiskt att se Erik, Mattias och Fredrik från Millencolin, Johan från Nine, halva Randy, The Hives… Pratade gamla minnen med Pelle och sa att även om jag ser fram emot deras spelning i dag slår nästan Refused det. Han höll med!
Vem man än pratade med, hittade bland annat en tjej som sålde inspelade konserter på VHS på 44:an när det begav sig, så delade vi minnen från slutet av 90-talet när hardcore var det bästa som fanns, när texterna var minst lika viktiga som musiken, när konserterna fylldes med kids som var där för att ge sitt allt och mellansnacket innehöll sanningar som håller än i dag.
Det var otroligt vackert att se en circle pit bildas när de körde min favoritlåt Circle pit. Underbart! Och alldeles för länge sedan. Bangade inte!
Låtvalet hade jag önskat skulle innehålla fler gamla dängor men det gjorde inget eftersom det var nödvändigt att pausa upp ibland, kroppen tog helt klart stryk av att röja som om den var 20 igen. Stod precis nedanför Dennis när de började och lyckades hålla mig fast i en fotograf när massan av människor började röra på sig. Det gick bra fram till Rather be Dead då folk divade som galna och jag drogs bort från Christine som stod någorlunda stadigt längst fram vid staketet hela konserten.
Håret och tröjan dränktes snabbt av svett, både mitt eget och andras, och jag sprang fram och tillbaka till baren för att få vätskepåfyllning. Det är så svårt att beskriva känslan men kärleken till musiken är så sann, jag var så i mitt rätta element, hela hardcorekulturen är en sån stor del av den jag är. Spelar ingen roll om jag sitter och jobbar i Excel hela dagarna, det här är den jag är. Och alltid kommer vara.
Jag kan för mitt liv inte komma över hur många kvinnor som ska behöva straffknullas innan männen reagerar och säger ifrån? Lisa, Margret och Hanna vittnar alla om en fasansfull kvinnosyn men jag har inte sett någon man ställa sig upp för att protestera – även om jag är säker på att de flesta reagerar på något sätt. Hur? Länka gärna till de som säger ifrån!
Vi behöver inget kylskåpsknull, vi behöver män som tillsammans med oss bemöter det här kvinnohatet i kommentarsfälten, som vågar kalla sig feminister och som hörs och tar mer plats än de som hotar och hatar. Om du missat vad jag menar så klicka på alla länkarna, de är där av en anledning.
Förra veckan när jag satt i ett möte och pratade om årets kommande biofilmer fick jag tillfälle att förklara charmen med Twilight-serien för två manliga säljare. Visst ger det en extra krydda att huvudrollerna spelas av vargar och vampyrer men, för mig i alla fall, är det de känslosamma kärleksförklaringarna, löftet om att älska någon för evigt och kanske främst det härliga pirret av nyförälskelse i magen som är hela grejen. Tältscenen!
Fifty Shades of Grey har enligt New York Times jämförts med Twilight och visst kan jag se vissa likheter men framförallt har E L James skruvat upp pirret till max, något som verkligen uppskattas. Hajpen kring Fifty Shades, som är den första delen i en trilogi, jämförs med Da Vinci Koden, Flyga drake och Eat, Pray, Love och vi som jobbade i bokaffär de åren förstår att det här kan bli riktigt stort.
Böcker av den här kalibern har för vana att kategoriseras som tantsnusk, ett ord som låter sorgligt i mina öron och inte så lite nedvärderande. Lite skämmigt snarare vilket är vanvettigt med tanke på hur positivt vi påverkas av det – pirr borde snarare uppmuntras och spridas vidare. Enligt artikeln ger det tydligen resultat i sovrummen på andra sidan Atlanten.
Som jag förstår det behöver killar få det visuella serverat på ett fat vilket gör att de ledande rollerna i porrgenren får så överdrivna drag att kropparna blir helt omöjliga att relatera till. Jag kan inte tala för alla tjejer men många av oss behöver inte den övertydligheten, vi vill fantisera och fylla i luckorna själva. Där passar böcker väldigt bra in och när jag läser lyckas författarinnan locka fram alla möjliga mysiga känslor.
Det är inte riktigt klokt att vi växer upp i en värld där tjejer från en tidig ålder uppmuntras att inte ta på sig själva, där namnet på vårt kön oftare används som svordom av det motsatta könet än vi själva tar det i mun och att vår kåthet sällan representeras av alldagliga svenssons. Det är vedertaget att alla killar vill ligga men om tjejer inte signalerar det *här är mina bröst i ditt ansikte* glöms det bort och tyvärr bildar det en klyfta mellan kåta tjejer och tjejer som… vadå? Inte är kåta? Eller? Fifty Shades of Grey verkar, liksom Sex and the City på sin tid, få kvinnor att prata om det här pirret med sina väninnor och det om något är ett gott betyg i sig.
Många tänker inte på att nästan alla djur är barn när de dör, även om det hörs på namnet. Kalv, lamm och kyckling är namnet på djurens ungar och de slaktas vanligtvis när de levt i ett halvår. Om vi backar bandet vid påsk när många äter lammungar innebär detta att djuren föddes i höstas och att de aldrig någonsin kommer få springa ute och känna gräset under fötterna. Den tanken är för mig helt överväldigande sorglig.
Jag är övertygad om att många väljer att blockera sådana tankar. Att man inte alls tänker på hur djuren har haft det under vintern eller bara utgår från att det ska finnas extra många lamm och ägg precis lagom till påsk. Men om jag ber dig, kan du inte kommentera nedan, på Twitter eller Facebook om hur du tänker, eller inte tänker, kring detta? Jag är enormt nyfiken!
Nu har Pinterest 17,8 miljoner användare. I intervjun med grundaren Ben Silbermann erkänner bland annat en av investerarna att han inte fattade grejen med Pinterest, en väldigt rolig och vanlig reaktion från killar. Jag körde en kort presentation för en kund härom dan och den enda i sällskapet som inte förstod grejen var, just det, killen. Jag kan avslöja att det är myset vi gillar!
”When you open Pinterest, it should feel like someone has hand-made a book for you,” säger Ben. ”Every item should feel like it’s handpicked for you by a person you care about.” Ibland så!
Senaste kommentarerna