Du sökte efter varannan vegan

Sökresultat: ”varannan vegan” (sida 1 av 3)

Om hur busenkelt det är att äta varannan vegan

Det här året som varannan vegan har varit högst framgångsrikt! Rent konkret innebär det att jag ätit mer veganskt än på flera år och mitt ömma hjärta känner sig väldigt belåten med det. Vad innebär det? Att jag regelbundet har uteslutet mjölk- och äggprodukter från min redan vegetariska kost eftersom djuren som producerar det inte mår bra. Punkt.

Hur äter man mer veganskt undrar du då? Jo, det ska jag be att få berätta, det är nämligen busenkelt!

Frukost

Den milda vaniljyougurten jag vanligtvis lapar i mig är utbytt mot Alpros naturella variant och i den har jag jordgubbar, banan, äppelmos, mandlar eller müsli. Den vande jag mig vid direkt och äter nästan varje dag. Perfekt som mellanmål.

Istället för mjölk, som jag dricker slentrianmässigt utan eftertanke, har jag testat havremjölk, sojamjölk och mandelmjölk. Tyvärr är det ingen som riktigt faller mig i smaken, om jag inte vispar det till varm choklad. Därför dricker jag istället juice, kostar på mig ekologisk allt som oftast och njuter av smaker som mango, blodapelsin eller vanlig apelsin. Äppeljuice har heller inte varit någon främling.

De flest smörgåsar är bakade utan animaliska produkter så som smör och ägg så med ett mjölkfritt margarin är man nästan hemma. Vegpastej med smörgåsgrurka och jordnötssmör är favoritpålägg och riktiga klassiker.

Vegetarisk kommentar: När jag köpt ost på sistone har jag enbart valt Västans ekologiska variant, den som innehåller 10% fett, för att det är den enda hårdosten jag snubblat över som inte innehåller kalvlöpe. Löpe är ett ämne som tas från kalvmagen och som vegohjärta kommer jag nästa år utöka min vego life style till att utesluta just det. Jag har bett både Arla och Skånemejerier om fler alternativ, hoppas på det! Jag tror på att alltid ställa krav på tillverkare, gör det du med!

Gelatin är också ett ämne som jag undviker helt och hållet, det kommer antingen från grisar eller kor och du hittar det ofta i godis om du läser på innehållsförteckningen.

Lunch

I mitt jobb har jag ofta lunchmöten med säljare runt Stureplan vilket innebär att ett vegetariskt alternativ är tillräckligt svårt att få tag på men så fort tillfälle ges ser jag till att plocka bort den beståndsdel som kan tänkas ställa till det för att få rätten vegansk.

De asiatiska köken är överlägset bäst på detta men om man går till ett deli kan man enkelt plocka på sig det man vill ha och komponera sin egen rätt. Lao Wai har ständigt en vegansk Dagens, Malaysia har i princip alltid det, Kokyo kör köttfri måndag och då har man en hel buffé att välja från men de har såklart veganska alternativ alla dagar i veckan, på sushihaken ber man att få avstå omeletten (samt misosoppan som alltid innehåller fiskbuljong), en mezetallrik går att få vegansk, O Mamma Mia serverar vegansk pizza, Vurma erbjuder en falafelsallad som inte står på menyn (fråga vad såserna innehåller!), Saturnus brukar ha soppa som funkar fint och närmaste indier bjuder på spenat- och linsrätter som lägger sig varma i kistan.

På Söder är det inga som helst problem att hitta veganskt, många hak, som LouieLouie och Chutney, skriver ut vilka alternativ som är veg eller veganska på menyerna. Svarta lådan som finns både i Skrapan och i närheten av Norrmalmstorg är otroligt smarta som inte bara erbjuder ett urval av protein och kolhydrater (välj till exempel bönbiffar till couscous), de har olika stora portioner också.

Middag

Kokyo är ju ett himmelrike även kvällstid eftersom de gör egen tofu (missa inte nr 18 vad du än gör!) och Chutney har de godaste tzayspetten med sötpotatis på sin kvällsmeny. På Vapiano (Gamla stan, Kungsbron och Humlan) väljer jag alltid Pasta pesto med campanelle och extra körsbärstomater, be att få avstå parmesanosten. Waga mama vid Klarabergsviadukten har en oerhört smarrig pad thai men missa inte att be att få avstå ägget, det står lurigt nog inte med på menyn (och glöm inte att beställa edamamebönor, finns inget godare!).

Lagar du mat hemma finns det en mängd recept att hitta på www, testa även att fråga om tips på Twitter. Jag brukar göra en soppa på potatis, morötter, broccoli, linser och kikärtor, steka på någon av Astrid & apornas fantastiska korvar (finns på Daglivs eller Goodstore i Stockholm) eller göra en tofu stroganoff. Lasagne och wok (med cashew såklart) är heta tips liksom egna bönbiffar och pastarätter. Tzay, som är det godaste jag vet, går att köpa i välsorterade livsmedelsbutiker liksom tofu. Missa inte heller att det finns frysta edamamebönor och sojabönor i butik nu, de är goda som godis!

Det är en enorm sorg att så få orkar bry sig om att välja vegetariskt så jag har en särskild plats i mitt hjärta för de som gör det. Årets finaste vegohjältar är Luger som gjorde Way Out West vegetariskt, Pressbyrån som började sälja vegankorv och Daglivs som tog in Astrid & apornas sortiment när jag bad om det.

Jag diskuterade med en twittrare som också är veg häromdan om vi skulle kunna tänka oss att dejta någon som äter kött och jag sa att de jag träffar oftast blir det efter ett tag även om de äter kött från början. Det här året har jag dock lyckats med att enbart hångla upp vegohjärtan och är väldigt nöjd med det. Slump? Säg det.

Om varför jag är vegetarian och varannan vegan

juni 2, 2012 / Helen / 1 kommentar

Under hela mitt liv har jag älskat djur men det dröjde länge innan jag förstod hur det går till när djur går från att vara vid liv till att bli mat. Framförallt hade jag ingen aning om vilken typ av liv de levt eftersom jag växt upp med bilden av bökande grisar på bondgårdar och skrattade kor på ostpaketen.

I gymnasiet fångades mitt hjärta av hardcore-kulturen och då fick jag en inblick i den industri som producerar djur på löpande band som produkter snarare än individer. Jag blundade inte när jag såg de slaktade kossornas ofödda barn slängas i en slask efter att de ryckts ur kroppen eller grisarnas sprattlande när de snittades från hals till mage så att blodet sprutade. Däremot grät jag.

Djuren ska vara bedövade när de slaktas. Men det är de inte alltid. Magnus Lintons bok Veganerna – en bok om dom som stör beskriver väldigt sakligt hur det går till på ett slakteri. Det kapitlet påverkade mig enormt, läs det. Till slut grät jag när mamma rensade en kyckling eller när jag såg rester från köttfärssåsen i diskhon. På väg hem från det som skulle visa sig bli min sista konsert med Refused på väldigt länge bestämde jag mig. Jag skulle bli vegetarian.

Det här var innan det fanns mängder av alternativ hos livsmedelskedjorna men jag hade tur för jag träffade en kille i samma veva som hade pluggat till kock och även om han åt hamburgare flera gånger i veckan lyssnade han på mina argument och blev snabbt vegan. Givetvis var jag inte sen att haka på det beslutet. Han lagade grönsakssoppor, bönbiffar, lasagne med broccoli och kikärtor, tofupizza, sojafärs med spaghetti, ugnsrostade grönsaker och potatis med hummos och det kändes rätt på alla sätt att anpassa sig till den nya kosten.

Samtidigt var det väldigt krångligt att få i sig något när man var ute på stan, våra vänner sa högt att det var jobbigt att bjuda oss på middag och besöken till matbutiken liknade mer och mer ett detektivarbete för att hålla koll på vilka produkter som innehöll vad eftersom det ändrades hela tiden. Som vegan äter man ju ingenting som kommer från djurriket och jag var väldigt hård på den punkten. Efter tre år började han äta mjölkprodukter igen men jag var lite mer envis och höll ut ett halvår till. Vid det här laget bodde vi ihop och blev vegetarianer istället vilket var busenkelt.

Nu för tiden är förutsättningarna för att vara vegan mycket bättre, det finns mer att välja på och fler ställen att gå till för att mätta hungern. Sen årsskiftet försöker jag att äta varannan vegan. Frukosten brukar nästan alltid vara vegansk, lunchen då och då och sen anpassar jag själv hur jag lägger upp det på kvällen. Jag väljer alltid veganskt i första hand om det finns att tillgå, som när ett café har det tydligt utskrivet på menyn, på flyget till New York eller när en vän frågar om han ska laga vegetariskt eller veganskt till middag.

För mig räcker det inte att bara vara vegetarian. Ägg- och mjölkprodukter orsakar sådant enormt lidande. Som konsument har jag makt att ställa krav, att säga ifrån, att be om alternativ. Glöm aldrig det när du handlar, dina val påverkar så otroligt många individer. I mitt jobb äter jag ofta lunch ute med nya människor och får nästan dagligen frågan om varför jag är vegetarian. Det här inlägget sammanfattar det svaret. I fortsättningen ska jag svara ”För att det är gott.”

Varannan vegan #varannanvegan

december 29, 2011 / Helen / 14 kommentarer

Jag fick låna boken Matens pris av Axel och det är otroligt häftigt att inse hur mycket makt konsumenterna har. Om djuren lider under hela sin förkortade livstid och naturen förgiftas för att snabba på leveranser så är det i slutändan ett resultat av det låga pris som konsumenterna är villiga att betala. Slutsatserna i boken gör att jag helt måste tänka om när jag handlar.

När jag läser att regnskogen skövlas för att ge plats åt sojaodlingarna, som sen besprutas så att arbetarna förgiftas, mår jag dåligt men det finns val jag kan göra för att förbättra deras villkor. Som vegetarian är jag beroende av soja men 9 av 10 sojabönor går till djurfoder som föder upp kor och kycklingar vars produkter jag äter. Där kan jag börja.

Många verkar känna att det handlar om allt eller inget men jag vill visa på att det handlar om små förändringar som i slutändan leder till något större om alla bara gör något. För att minska antalet ägg- och mjölkprodukter jag får i mig ska jag framöver testa att välja varannan vegan. Havremjölk istället för komjölk. Vegetarisk pastej med smörgåsgurka istället för ost som pålägg. Veganskt istället för vegetariskt när jag äter lunch eller middag ute. Haka gärna på #varannanvegan på Twitter och Instagram.

Uppoffringen är minimal eftersom jag vet att jag nästa gång kommer få köpa den produkt jag är van och fäst vid. Om jag äter paranötter framför teven ena kvällen kan jag äta choklad den nästa. Jag tänker även börja be om veganska alternativ där de inte erbjuds för att kanske hitta det alternativet nästa gång jag är där. Annars frågar jag igen.

Här är fem av mina favoritställen i Stockholm dit jag gärna går om och om igen för att äta något av det bästa staden har att erbjuda:

Chutney Tzayspett med sötpotatis kvällstid är en dröm!
Kokyo Välj nummer 18 – som en Miyazaki-film! Bild ovan. De gör egen tofu, mums!
Svarta lådan Så smart med olika storlekar på portionerna så att man slänger mindre. Dessutom alltid oerhört gott och nyttigt.
Ho’s Deras tofu med svarta bönor är en stor del av mitt liv, skulle inte kunna leva utan!
Lao Wai är ett himmelrike för vegetarianer och veganer!

Missa inte heller Vurma som har sallader och mackor i fantastiska kombinationer för alla som tröttnat på ciabatta med mozzarella och tomat.

Äta djur och Matens pris som jag nämnde ovan är enormt viktiga böcker så läs så snart som möjligt! När de kommer som pocket kommer jag köpa på mig och ge bort men du kan låna dem på ett bibliotek redan i dag. Börja där. Och läs Julia Svenssons utmärkta Hjort är gjort nu på en gång.

”Kött kräver flera gånger mer energi än vegetabiliska livsmedel. I Sverige har köttkonsumtionen ökat med 50 procent på 20 år och genomsnittssvensken äter 70 procent mer protein är han eller hon behöver. Slutade alla slentrianäta kött och animalieprodukter skulle man, förutom minskad fetma och färre hjärt- och kärlsjukdomar, kunna uppnå en övergripande förändring av hela jordens växtodling.”

Tänk efter en extra gång innan du handlar. Även om kött ”är gott” är det en krydda i sig att veta att inget djur har behövt lida för att jag ska bli mätt och belåten.

Varannan väljer vego främst av miljö- och klimatskäl

november 7, 2017 / Helen / Inga kommentarer

Sveriges utsläpp är dubbelt så stora än de som redovisas

Idag släppte Naturskyddsföreningen en rapport som visar att våra utsläpp i samband med konsumtion och resor är dubbelt så stora än vad som redovisas, för att statistiken inte tar hänsyn till de utsläpp vi orsakar i andra länder. Detta innebär att vi inte tar rätt politiska beslut för att minska utsläppen.

Johanna Sandahl, ordförande i Naturskyddsföreningen, och miljöminister Karolina Skog samtalade om detta i TV4s Nyhetsmorgon, några minuter jag verkligen rekommenderar. Summerade Johannas förslag nedan:

Vi behöver prissignaler när vi konsumerar som visar hur mycket vi sabbar för klimatet här och på andra sidan jorden. https://t.co/sB0Z7dEbyP

— Helen Alfvegren (@rockspindeln) November 7, 2017

Jag tycker att det vore väldigt intressant med en riktig prislapp för exempelvis en flygresa, en hamburgare eller den nya iPhonen, där alla kostnader för klimatet tydligt står med.

Dubbelt så många kvinnor som män är vegetarianer

Axfoods årliga undersökning visar att antalet vegetarianer inte ökar i Sverige utan står stadigt på 6%, däremot säger de som äter vegetariskt ibland att de gör det oftare, 2-3 gånger i veckan nu jämfört med en gång i veckan förra året. Dessutom säger nästan var fjärde tillfrågad att de planerar att minska sitt köttätande under 2018. Varannan väljer vego främst av miljö- och klimatskäl.

Dubbelt så många kvinnor som män är vegetarianer.

Willys och Hemköps försäljning av vegetariska produkter har under året ökat med cirka 30% jämfört med förra året. COOP, som i början av året släppte fem vegetariska frysprodukter under eget märke, ligger 20-80% över årsprognosen. Starkast har utvecklingen varit för deras gröna ärtbiffar, som är veganska.

I boken jag läser just nu finns ett diagram över köttätare, flexitarianer (reducetarian), vegetarianer och veganer. Det fick mig att få upp ögonen för hur viktig målgruppen flexitarianer är för produktutvecklingen – och i förlängningen för djuren. Många gånger tror vi veganer att det är vår förtjänst när företag äntligen ställer om, då vi ofta kommunicerar med företag och butiker, men sanningen är nog att det är allätare som äter allt mer vego som får företagen att agera.

Hatten av för er!

Hur blev du vegan?

augusti 20, 2015 / Helen / 2 kommentarer

För några veckor sedan ställde jag en fråga på Instagram som löd Hur blev du vegan? Även om bara 10% av svenskarna äter vego är det väldigt lätt att hitta dessa i sociala medier och jag följer en hel drös så jag fick in en famn fina svar. Hoppas de kan inspirera någon!

Helen

rockspindeln Första gången jag blev vegan (-98) hade jag nyligen slutat äta kött och började dejta en kille som åt på McDonalds tre gånger i veckan. Då höll det i 3,5 år (hej kikärtsbiffarna på Chutney!) innan jag återgick till att vara vegetarian. Andra gången jag blev vegan var för två somrar sedan. Då hade jag ätit #varannanvegan i 1,5 års tid vilket gjorde att jag vande mig av vid vissa produkter och naturligt bytte ut andra mot likvärdiga. Jag gick från att köpa Hushållsost till ekologisk ost utan löpe till Jeezly. Valde Anammas och Astrid & aporna istället för Quorn och Hälsans kök (som än så länge innehåller ägg). Drack alla växtbaserade drycker och yogurtar som fanns och fick mina favoriter. Samma med choklad. Började laga mat efter recept istället för att slentrianhandla när jag var hungrig. De veganer jag följde, och fortfarande följer, i sociala medier fick det att se så lätt ut och samtidigt exploderade marknaden av nya produkter. När jag fick frågan ”Vad är det du äter som inte är veganskt?” klickade det till. Jag blev vegan där och då och den här gången kommer jag vara det livet ut. För att det är så lätt.

Zandra

pinglanzeta Nu blire långt och brokigt. Jag blev först vego när jag var 11-12, sedan lite vegan i tonåren men aldrig helt hundra. Efter det hade jag en köttätarperiod och jobbade som köttmästare (!) på en Konsumdeli. Det förändrade mycket för jag fick en bra inblick i köttindustrin och den är enda anledningen till att jag inte äter kött för jag älskar kött och har i teorin inga problem med att äta vilt etc. Så då började jag först äta kött endast från gårdar jag visste var bra t ex men det kändes mer och mer skumt så det var egentligen bara en kort period och är nu 21 år sedan. Efter det åt jag veganskt ett tag när Aniara föddes men tyckte det blev för jäkla knepigt att äta på restaurang, det var liksom illa nog att inte äta fisk… Men sedan läste jag och en PS-kollega samma artikel om mejeriindustrin för typ 6-7 år sedan och bytte samma dag ut komjölken mot soja på jobbet och på den vägen är det! Som bonus dök dessutom stora kärleken upp för fem år sedan och är en helt grym vegankock.

pinglanzeta Men jag är fortfarande så att det är industrin jag vänder mig emot, inte att äta djur/mjölk/ägg per se så jag äter faktiskt ägg från min kompis höns när tillfälle ges. De pickar runt på gården och har ett prima hönsliv så för mig är det inte bekymmersamt etiskt även om det givetvis finns andra sätt att se på saken.

rockspindeln@pinglanzeta Att jobba på PS som vegetarian var så härligt! Aldrig sen dess har jag varit på en arbetsplats med så många vegohjärtan, det värmer. Blir så otroligt nyfiken på vilken artikel det var ni läste? Minns du?

pinglanzeta Håller med! Det är lyxigt att vego är norm på PS, vi är rentav två veganer på lilla HK. 🙂 Det var en notis i Metro med statistik på hur ofta mjölkkor kalvar och hur lång tid de får tillsammans.

rockspindeln@pinglanzeta Wohoo! Kul att en sån där artikel gör skillnad. Känner mig ibland som en trasig skiva som, liksom tidningarna, bara upprepar fakta men skam den som ger sig.

pinglanzeta Extra roligt att just den kollegan var en av de få köttätarna på PS. 🙂 Och fortsätt! Alltid bra att informera om hur verkligheten ser ut.

rockspindeln@pinglanzeta Du med!

Anna

annaasplund Jag klickade till slut mig in på Djurens rätts sida om kor och kalvar i mjölkproduktionen. Skäms att säga detta men trots att jag växte upp utan kött och trots att jag för längesen hade slutat med att då och då äta fiskar och kycklingar, och trots att jag tänkte så mkt på normerna kring mat – så fattade inte jag att mjölk är = lidande. Att mjölkindustrin är = köttindustrin. Att varje mjölkko måste kalva regelbundet (uhm så skämmigt men jag tänkte liksom att korna hade mjölk i många år pga att de mjölkades hela tin, visste inget om de nyfödda kalvarna som tas ifrån dem. Hade inte undersökt det pga fick min info fr ekobönder jag känner. De råkade glömma vissa ”detaljer”). Jag delade lgh med en vegan ett år 1998 (yes jag är 138 år), o han va superstrikt o vi pratade massor om filosofi men aldrig nåt om kalvarna. Bara liksom om människans rätt att använda djur. Jag tyckte ”åh fint tänkt”, men missade ju så jävla mkt. Dvs jag beundrade veganer men fattade inte att de principer jag trodde mig leva efter krävde just en vegansk livsstil. Sen hände ngt för några år sen. Slutade med skinn som jag varit äcklad av ett tag. Slutade köpa ny ull. Och så läste jag på om mjölken, sjönk ner till jordklotets botten av sorg och skam – och ah sen blev jag vegan. En tanke ledde till nästa; vad mer har jag missat. Hur är det egentligen med honung osv. Åt typ nån ostmacka och mitt livs sista semla med grädde (den smakade skuld) och när mjölken åkt ut så var det lätt att ta resten av stegen. Min sambo följde med, min syster var redan inne på vegangrejen, två av mina bästisar blev i princip veganer några månader efter och sen har det rullat på. Ps. Du är så bra! En av mina förebilder. 🙂

annaasplund Ps slutade med ägg långt innan mjölk. Inte för att det spelar ngn roll för trådens läsare men. Detta att leva i mjölknormen o samtidigt tjata om köttindustrins ondska, det är sååå vanligt. Därför fokuserar jag ofta på just kalvarna i mina försök att väcka tankar.

rockspindeln@annaasplund Jag är likadan. Mjölk var lugnt alldeles för länge för att jag köpte eko och försvarade det med att kalvarna fick vara ett par dagar längre med sin mamma. Att mjölk ÄR köttindustrin är en viktig koppling! Jag blev medlem i @djurensratt redan -96 så när beslutet om att bli vego väl togs så var det baserat på fakta som jag läst mig till i broschyrer, hört på seminarier och sett på filmer, ofta med dem som avsändare. Kalvar är ett utmärkt sätt att väcka tankar på.

Camilla

bergvallcamilla En gymnasielärare provocerade mig till att bli vegetarian under en samhällslektion. Jag försvarade djurrättsaktivister (mest för att provocera jag också) så frågade läraren mig: ”jaha så du är vegetarian då?” Och för att inte bli anklagad för dubbelmoral (pinsamt ju!) så svarade jag: ”nä men jag ska bli det nu!”. Sen frågade läraren mug kontinuerligt hur det gick och jag är ganska envis. Sen gick det av bara farten, blev medlem i Djurens Rätt och insåg att jag höll med om allt. Sen pågick processen att bli vegan i ngt år innan jag var fullblodig

rockspindeln@bergvallcamilla Åh, jag vill bli gymnasielärare nu känner jag! Är det inte så att de flesta slutar äta kött i tonåren?

bergvallcamilla Kan tilläggas @rockspindeln att läraren själv inte var vego, utan gillade bara att testa våra åsikter och provocera oss till att tänka efter och ta ställning i saker. 🙂

rockspindeln@bergvallcamilla Sök upp honom på Facebook och utmana honom tillbaka! Bra inställning

Alexandra

alexandra_larsson Jag blev vegetarian när jag gick i sjuan, mest för att jag hade kompisar som var det och utan att egentligen ha några orsaker till det. Jag hade aldrig reflekterat över kött på det sättet. Jag slutade aldrig vara vegetarian innan jag blev vegan, utan det höll liksom i sig. När jag började gymnasiet fick jag upp ögonen för djurrätt och förstod att det fanns stora etiska skäl att avstå från kött. Jag involverade mig först i en lokal djurrättsgrupp som sedan blev en del av djurrättsalliansen när den startades några år senare. Att arbeta aktivt med djurrätt på det sättet fick mig att förestå att veganismen var det rätta och jag gick från vegetarian till vegan över en natt. Det var 2009 och jag skulle aldrig kunna tänka mig att återgå till en annan kosthållning. Så ja, 5-6 år där någonstans and still going strong

rockspindeln@alexandra_larsson Minns du vad det var som fick dig att få upp ögonen för djurrätt? Någon särskild händelse? Ju mer man läser desto mer övertygad blir man, ändå starkt att gå från vego till vegan. Inspirerande!

alexandra_larsson Jag träffade nya vänner som redan var involverade i djurrättsrörelsen, och man blir som man umgås brukar man ju säga. Haha. Minns inte exakt vad det var, men när man hela tiden omger sig med informationen så är det svårt att blunda för den. Och när man ser andra som äter veganskt och förstår hur lätt det är (inte lika lätt som nu, men ändå) så finns det inte så många ”undanflykter” kvar liksom. Och jag är nyutexaminerad gymnasielärare, hoppas jag kan bli en sån. Haha. @bergvallcamilla @rockspindeln

rockspindeln@alexandra_larsson Men ja, vilken dröm! @bergvallcamilla

Jenny

someld Insåg hur sjukt det var att jag åt kött, när jag aldrig skulle kunna döda eller skada ett djur. Att jag avskydde kyckingklubbor och revbensspjäll, men köttfärs mm. (där man inte ser att det har kommit från ett djur) gick bra. Så otroligt motsägelsefullt. Det fanns absolut ingen anledning för mig att inte vara vegan, förutom att jag älskade smaken av kött och mjölkprodukter. Och så egoistisk vill jag aldrig vara. Önskar bara att det inte tog så många år för mig att inse detta. Att vara vegan värmer hjärtat ❤️

rockspindeln@someld Ja, verkligen! Det är viktigt att komma ihåg att nästan alla veganer ätit kött en gång och de har inte slutat med det för att det inte är gott. Att vara vegan är ingen smaksak, även om det är otroligt gott!

Tova

tovabryngelsson Jag blev vegetarian för ett och ett halvt år sedan, pga att jag alltid älskat djur. Va det när jag va yngre men det höll bara i ett år. Jag fick också en ätstörning på samma gång eftersom jag hörde och läste så mycket om att kolhydrater gör en tjock och vegetarisk mat innehöll mycket kolhydrater. Tänkte att jag minsann inte skulle bli tjock utan jag skulle gå ned i vikt fast jag va vegetarian. Åt 500-800 kalorier om dan och var väldigt undervikig och va livrädd för att råka gå upp något. Jag läste massa om olika dieter och sånt så då kom jag in på veganska dieter och bloggar där det stod mycket om hur djuren har det också. Då kändes det som att vegan va det enda rätta och på något sätt bytte jag ut reglerna för hur många kalorier jag skulle äta till vad jag skulle äta. Jag behövde begränsa mig på något sätt. Har fortfarande problem med maten och mycket beror på att det är svårt att hitta mat enkelt och att jag måste laga maten själv nästan hela tiden eftersom min familj inte vill laga vegansk mat. Blir stressad när jag måste bestämma själv vad jag ska i maten eftersom jag tycker att vissa ingredienser, typ det lilla sockret i buljong känns jobbig eftersom min hjärna har någon idé om att jag bara ska äta supernyttiga saker. Det hade varit skönare att äta samma mat som alla andra så man slapp tänka på vad det innehåller liksom. Men jag är ändå glad att jag är vegan och skulle aldrig få för mig att sluta.

rockspindeln@tovabryngelsson Det är alltid lättare när man är omgiven av personer som äter samma mat och peppar den. Förhoppningsvis har du det stödet i sociala medier? Jag läste ett citat senast i dag som handlade om att när vi pratar om djurrätt så sprider vi kunskap, inspiration och fakta men vi visar även andra veganer att de inte är ensamma. Det var lite därför jag skrev det här inlägget. Hojta om du behöver tips på recept eller annat som kan underlätta din stress. På min blogg har jag samlat 100 veganska recept från mina svenska favoritbloggar, det kanske kan vara något?

Mårten

xmartenx Jag blev vegan i samma veva som väldigt många andra i Umeå blev det, sommaren ’95. Alla band jag lyssnade på och hela livsstilen kring hardcore(punk) propagerade stenhårt för djurrätt, så valet var ganska enkelt. När jag väl tog steget var jag väldigt övertygad om att veganism var det enda rätta och har sedan aldrig funderat över några andra alternativ.

rockspindeln@xmartenx Fanns inget coolare än hardcore, veganer och straight edge i min värld.

Josefin

josefinehelen Tack vare dig, och Veganprat! ✨✊✨✨ Tack för det!!! Det bästa jag gjort.

rockspindeln@josefinehelen ❤️✨‍❤️‍✌

Det här är ju en av de finaste komplimangerna jag kan få och också en del av mitt nyårslöfte, att inspirera någon till att bli vegan!

Johanna

veganisera För 6 år sen blev jag vegan, jag var 18 år och började plötsligt förstå att jag genom att äta animalier som ost och komjölk bidrog till så otroligt mkt lidande genom att stödja en industri där djur inte är något mer varor för mänsklig konsumtion. Dessutom så hade jag en otrolig miljöångest som också bara pekade åt det håll som jag redan var påväg, att bli vegan. Och det är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Min familj var (och är fortfarande) väldigt skeptisk, och jag får (som de flesta veganer) fortfarande lika tradiga frågor och påståenden, mest om allt jag inte äter/får i mig, såklart. Men jag är så lycklig över att ha så många vänner som är veganer, och att veta att det finns personer som jag faktiskt inspirerat så pass att de valt att bli veganer med. Det är inget annat än häftigt.

rockspindeln@veganisera Det är så jäkla häftigt! Förhoppningen är att veganism normaliseras mer och mer, särskilt av media, så att ingen någonsin behöver vara skeptisk igen. Med kunskap inser dessutom fler och fler hur lätt det är. Jag älskar veganism, det är kopplat till så mycket positivt för mig! ✌

Truls

trulspetersen Earthlings.

rockspindeln@trulspetersen Word!

Marie

evergirl_ Vill faktiskt lyfta fram din (?) #varannanvegan tagg som jag tycker borde bli en kampanj från @djurensratt (ihop med#varannanvegetarian kanske) för den lyfte så bra detta med att man inte måste vara perfekt direkt utan även om man bara gör en del i början så är det bättre än att inte göra något. Jag har alltid känt att det varit ett stort steg att ta att äta veganskt och varit så rädd för att misslyckas att jag inte vågat mig på det. #varannanvegan ger en ju friheten att faktiskt bara vara noga varannan måltid och sen, hux-flux, blev det plötsligt alla måltider. Man kan göra omställningen gradvis och behöver inte göra hela ställningstagandet på en gång. Det tror jag ökar chansen för att man sedan håller fast vid det.

rockspindeln@evergirl_ För mig var det verkligen så. Många har svårt att släppa vissa saker, som en viss ost eller chokladsort. Varannan vegan var så smart för då kunde jag äta det varannan gång tills jag insåg att jag kunde leva utan det. I grunden är ju min smaksak det som avgör om ett djur lider och dör. Den insikten gör att jag kan avstå allt. När jag diskuterar djurrätt på Twitter får jag ofta höra att mitt ställningstagande är så svartvitt. Sån är ju jag som person. Men #varannanvegan är lagom grått för att passa alla.

Sanna

sanfri87 Så intressant att läsa andras berättelser! Här kommer min. Jag började äta vegetariskt i skolan när jag började högstadiet. Det var en kompromiss med min mamma som inte ville att jag skulle sluta äta kött för hon var orolig att jag inte skulle få i mig allt. Jag kände avsky för kött för jag hade insett att det var döda djur. Jag tror att det gick upp för mig när jag i tioårsåldern fick gosa med grannens griskultingar på landet där vi hade sommarstuga, stadsunge som jag var. Jag fasade ut ett djur i taget och började laga min egen mat hemma och blev tillslut efter några år helt fri från kött. När jag träffade min stora kärlek, som var vegan, hade jag funderat mycket på att bli vegan men inte vågat. Ost var en stor del av min kost och jag trodde inte att jag kunde leva utan den. Vi pratade mycket om djurrätt och miljö och jag vågade äntligen läsa på om mjölkindustrin och insåg såklart att den är tätt sammankopplad med köttindustrin och jag kunde inte fortsätta äta mjölkprodukter med gott samvete. Nu 6 år senare har jag inte ångrat mig och jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer sluta vara vegan

rockspindeln@sanfri87 Fint! Jag slutade också med ett djur i taget som jag minns det. Kyckling var det jag trodde att jag skulle sakna mest men jag har inte saknat något. Minns hur jag grät när min mamma rensade den hela grillade kycklingen för att det så tydligt låg en individ där. Grät också över resterna efter köttfärssåsen i diskhon för där låg ju delar av flera individer. Mjölk kommer ofta i skymundan för vi har fått lära oss att mjölk behövs. Viktigt att våga läsa på och ifrågasätta! Varken bonden, ICA-handlaren eller ens vår egen familj kommer göra det åt oss.

Gözde

themelodymaker Jag tror inte jag har coolaste historien men här kommer den! När jag först blev vegetarian kollade jag på Earthlings (jag tror du hade twittrat om det). Jag hade ingen aning hur mjölkkorna hade det innan dess. Jag blev inte vegan på en gång eftersom jag är inte en sån spontan person. Men jag bytte till växtbaserade mjölk och yoghurt. Sedan deltog jag i veganutmaningen men tro eller ej gick det inte så bra för mig – kanske för att jag är ingen teamplayer och istället fattar beslut på egen hand. Sedan en vacker dag inte så långt efter veganutmaningen hade jag bestämt mig att bli vegan. Det hände bara så där out of the blue. Jag måste påpeka både du och min kollega poeten Agnes G har inspirerat mig jättemycket!

rockspindeln@themelodymaker Härligt att höra! Earthlings är verkligen en suberbra film för de som är nyfikna. Det går ju att blunda när det är för läskigt – bara man bestämt sig för att lyssna.

Maria

mbackne Fattade aldrig vad min vän rockspindeln höll på med på 90 talet med straight edge då vi inte umgicks så mkt längre (varit bästisar sedan dagis) Senare i livet började jag med yoga vilket ledde till att jag blev vegetarian. Tyckte dock det var svårt pga dåligt utbud på lunch och folks åsikter så började äta fisk. Blev gravid och så otroligt sugen på köttbuljong (drack som te) och började äta kött. Blev otroligt uppskattat av min sambo och familj som tyckte det var så härligt att äntligen kunna bjuda på god mat. Nu är min dotter snart 2 år. Vill jag att hon skall äta kött? Ska inte hon få veta hur djuren vi äter behandlas? När rockspindeln tipsade om veganutmaningen i år såg jag det som min chans. Nu skulle jag få hjälp med recept och information. Jädrans vad det tog hus i helvete hemma. Min kille satte sig på tvären medan jag skrek och grät att jag måste väl få välja att äta (eller inte äta) vad jag vill. Visste inte själv att det faktiskt var så viktigt för mig. När han sa att -’ tom du var singel skulle du säkert vara vegan’ gick det upp ett ljus. Varför skall jag låta andra bestämma över vad jag äter för att de skall trivas. Nu är jag vegetarian (vegan hemma) och mår så otroligt bra. Det är fan det bästa jag gjort på länge. Min kille har ändrat sig och tycker nu det är rätt kul att pröva nya rätter. Min dotter får pröva ännu mer mat (havremjölk, tofu, bönor mm mm) och hon väljer oftast från min tallrik 🙂 stort tack till min fina rockspindel som jag tyckt varit lite knasig men som ju haft rätt hela tiden 🙂

rockspindeln@mbackne Vad härligt att läsa! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Felicia

felicianols Fint initiativ Helen! Jag blev vegan över en natt våren -14. Jag har sedan tonåren intresserat mig av en hälsosam kost och alltid tyckt om frukt och grönsaker. Slutade äta fläsk -09, egentligen för att det äcklade mig. Nöt något år efter. De senaste tre fyra åren innan jag blev vegan åt jag mestadels vegetariskt. Åt fisk och kyckling någon gång i månaden. Sista åren började även ägg äckla mig. Däremot åt jag mycket mejeriprodukter. En sommar levde jag i princip på yoghurt och melon pga en ätstörning jag led av. Keso/ruccola/gurka var en annan variant. Så att animaliska produkter äcklade mig visste jag inte om jag skulle tolka vara baserat på ätstörningen eller på att jag höll på att sakteliga anamma en vegansk livsstil. Jag hade länge velat prova veganlivet innan jag väl gjorde det, men att kämpa med att hålla en ätstörning i schack (prio ett var liksom: undgå viktuppgång) gav inte utrymme för den typen av förändringar. Men när jag väl tog steget ska jag erkänna att det var hälsoskälen främst som lockade mig – ”plantbased diet”. Jag hade också haft mycket problem med mig mage och även om jag åt laktosfritt så tänkte jag att jag ska prova mjölkfritt. Äh va fan jag provar veganskt! Så april -14 hade jag min ”vegan detox månad” och under den månaden kom jag över en del litteratur osv över hur djuren faktiskt har det. Tom mjölkindustrin… jag skäms nästan att säga det men jag hade verkligen ingen aning. Efter den månaden kunde jag inte gå tillbaka, jag var vegan och ville få fler att bli det! Helt ärligt är det ett av de bästa besluten i mitt liv!!! Det hjälpte mig bli av med min ätstörning för det första, men sedan kan jag ärligt säga att jag ser världen och mina medvarelser med nya ögon. Känner mig mer levande och en del i något större (yogan gör väl sitt här också). Det känns bara så självklart! Jag saknar inte livet innan ett dugg! KÄRLEK ✨

@rockspindeln @felicianols Vilken historia! Tack för att du delar med dig! Ja, yogan och veganism hör verkligen ihop, för hela kroppens välbefinnande. Jag tänker att det är upp till bonden och ICA-handlaren att informera ärligt om hur mjölkkorna har det. Att de inte gör det utan istället ritar teckningar på mjölkpaketen om hur djuren (inte) har det säger så mycket om den industrin. Namaste!

Elin

Resan tog fart i sena tonåren. Galna ko-sjukan bröt ut, kor i olika länder sprattlade otäckt i nyhetssändningarna och matsalen i min gymnasieskola började servera vegetarisk lunch varje dag till alla som ville undvika kött. Ingen lapp om specialkost behövdes. Jag gick över till en mer vegetarisk kosthållning, men fisk och fågel slank fortfarande ner. Jag minns inte vilka tankar som ledde till den här förändringen, särskilt rädd för kosjukan var jag nog inte. Men redan på högstadiet snuddade jag vid idén om att bli vegetarian, det fanns några stycken i min klass. Det första försöket föll dock pladask framför grillen på familjens veranda.

”Jo, jag är vegetarian” sa jag om någon frågade, ”fast jag äter fisk och fågel.” Och fisk och fågel-vegetarian var jag tills folkhögskolestudierna inleddes några år därpå. Den här gången var majoriteten av mina klasskamrater vegetarianer och inte en enda måltid behövde vi laga själva. Steget till att också välja bort fisk och fågel blev närmast omärkbart, jag slevade bara upp mat från de V-märkta kärlen i stället för de andra.

Och den sociala friktionen var under denna första vegotid minimal, de flesta omkring mig åt ju som jag och
ingen behövde förklara eller försvara valet av djurfri kost. Efter ett år var det dags att kliva ut ur folkhögskolebubblan. Jag grät en skvätt på kökssoffan hemma hos pappa där jag mellanlandat över sommaren. Grät för att jag just lämnat de människor som varit min vardag, men också för att jag insåg att de kloka och självklara värderingar som funnits i bubblan inte alls var självklara utanför den, i verkligheten. Som att inte äta kött till exempel. Fast nu visste jag att det fanns andra ideal än dem jag såg omkring mig, vänner som till och med var veganer. De var så vettiga, de där vännerna, och det blev mot deras ideal jag ställde mina egna. I den världen var vegetarianen på god väg, men det fanns ytterligare steg att ta och det gjorde jag med glädje.

Det blev snart tydligt hur stark påverkan den sociala omgivningen har på de egna vanorna, åt olika håll. Efter ett veganskt halvår blev jag ihop med en köttätare och tillvaron återgick till en vegetarisk med mjölk, ost och ägg i kylskåpet. Då och då damp medlemstidningen från djurrättsföreningen ner på hallmattan. Jag läste om livet som industrihöna, mejeriko, textilproducerande får och kanin och tårarna rann nerför kinderna. Inget av det där onödiga lidandet ville jag bidra till, egentligen. Jag kunde inte försvara varför jag la osten och gräddglassen i varukorgen. Det fanns inget annat alternativ än att leva veganskt, och så blev det, mer och mer för varje besök i matbutiken. Att jag nu hade börjat dela min vardag med en som ville åt samma håll var nog avgörande, men viljan att förändra och förändras fanns i grunden i mig själv, i insikterna jag fått genom åren.

Veganlivet är lätt och svårt. Lätt i praktiken; vi äter köttbullar och potatis med brunsås och lingonsylt, potatisplättar efter mormors recept, julbord, till och med pizza på pizzeria! Allt utan animaliska ingredienser. Den svårare biten är det som sker inombords; min allt större medvetenhet kring vad mänskligheten tar sig rätten att göra mot andra varelser har fått mig att förändra mina vardagliga vanor, men den innebär också en resa på ett annat plan, existentiellt skulle jag vilja påstå. Inte förrän jag kom fram till att nu är det nog, jag är inte med på det här sättet att konsumera och leva längre, och tog klivet, kunde jag riktigt se vilken surrealistisk och destruktiv värld jag befinner mig i. Hur onaturliga de gamla vanorna egentligen var, både för min och djurens del. Hur jag, en vuxen och hyfsat reflekterande person, under alla år till exempel konsumerat mjölk som egentligen var menad som spädbarnsmat, kalvens mat? I efterhand framstår det som ytterst underligt.

Vegansk kost är allra bäst för klimatet

april 1, 2015 / Helen / 1 kommentar

Veganbaserad kost mest klimatvänlig

Det råder inga tvivel om vilken kost som är mest vänlig för klimatet! Ändå tipsar forskaren i Chalmers rapport om att protein från ägg och fågel ”är ett smart och billigt sätt att minska vår klimatpåverkan” på. Här skulle jag vilja påstå att de som bryr sig om miljön också bryr sig om djuren men det är inte så självklart. De flesta bryr sig först och främst om sig själva när det kommer till mat, även de gröna. Se bara på Miljöpartiet som helt saknar en vegoprofil. Jag kan inte komma på en enda miljöpartist som är vegan. Det är egentligen väldigt märkligt, med tanke på hur tydlig kopplingen mellan miljö och kost är och har varit länge.

Hur är det då med äggen och kycklingarna?

Kycklingindustrin är den värsta av alla djurindustrier. Varannan kyckling dödas direkt efter födseln enbart för att de är pojkar. 150 000 fåglar dör varje år på väg till slakten av skador de haft länge eller fått i samband med den oömma behandlingen vid uppsamlingen. Många kvävs även till döds i de trånga lådorna inne i slaktbilen eftersom de packas så hårt. Som människa kan du inte besöka en uppfödare utan att bära mask medan fåglarna, som får sår på fötterna av att gå runt i sin egen avföring, andas in den fräna lukten av ammoniak varje dag utan möjlighet till utevistelse.

Någon annan miljövän som reagerar på att kyckling skulle vara ett bra alternativ?Förhoppningsvis är det ett april-skämt.

Frågor och svar om att vara vegan

november 22, 2013 / Helen / 1 kommentar

Jag fick en fråga i kommentarsfältet från Emma, som går i gymnasiet och ska skriva en uppsats om subkulturer, som undrade om jag kunde svara på hennes frågor om hur det är att vara vegan. Självklart! Här kommer hennes frågor och mina svar!

Umgås du med andra människor som också är veganer?

Min kille är vegan vilket är otroligt skönt! Det underlättar jämt och känns så oerhört naturligt. På Twitter har jag kompisar som är veganer och de blir bara fler och fler men om jag ser tillbaka på alla de år jag inte ätit kött så är det bara en handfull vänner som har varit det.

Sociala medier är väldigt bra för att hitta andra veganer, få tips, råd och recept!

I så fall, vilka trivs du bäst att umgås med?

Min kille! Vi har även vänner som är veganer men jag umgås ju allra mest med honom.

Hur kommer det sig att du blev vegan?

Jag blev vegan första gången 1999 (då höll det i 3,5 år) och nu är jag det igen efter att ha ätit ”varannan vegan” i nästan två år. Den här gången känns det som att jag kommer vara det livet ut.

Då fanns det inte alls samma utbud som nu och både min familj och mina vänner gjorde det klart och tydligt att det var socialt obekvämt att jag inte ens ville äta ost och mjölk, vilket jag struntade i. Som tur var lyssnade killen som jag blev ihop med på varför jag blivit vegetarian och tillsammans blev vi veganer. Men beslutet för mig formades långt innan det.

På Hultsfred 1996 såg jag Refused för första gången och blev helt tagen. Jag började lyssna på hardcoremusik, fick lära mig om något som kallas Straight edge och som innebär att du varken dricker alkohol, röker eller tar droger (vilket passade väldigt bra in på mig som aldrig druckit innan) och jag blundade aldrig för den info jag kom över i samband med det som handlade om djurrätt. Allt blod, alla skrik, allt lidande. Jag såg det och kände att jag inte ville bidra till det.

Om du är vegan beror det ofta på att du tar till dig den fakta som finns tillgänglig om djurindustrin och protesterar mot den genom att inte vara en del av den. För mig är det helt klart för djurens skull.

Har ditt val av att vara vegan fått en negativ konsekvens i någon situation?
Nä, inte mer än att någon serverat en skål med sallad som lunch för att de flesta kockar saknar kunskap om vegansk matlagning men det kan jag leva med. Tvärtom är jag så oerhört stolt över att vara vegan och det leder alltid till spännande möten, som när jag fick besöka aphuset på Astrid Fagraeus (där de gör djurförsök) eller när jag besöker min favoritbondgård för att pussa på deras grisar. Jag går regelbundet och testar mig och har väldigt bra värden. Dessutom är maten enormt god!

Tycker du att alla människor borde vara veganer?

Jag tycker inte att det finns några bra argument för att inte vara det, däremot finns det en mängd argument för att vara det. Som Way Out West listade förra året: för djuren, miljön, hälsan och människornas skull. Om vi åt den mat som planterades istället för att ge den till djuren skulle fler magar bli mätta, över hela jorden. Många delar av världen har redan en plantbaserad kost och 80% är laktosintolleranta, dvs äter och dricker inte mjölkprodukter, vilket gör att bara en väldigt liten del av människorna står för väldigt mycket död och miljöförstöring. Börja med vegetariskt. Jobba dig vidare till veganskt. Vi måste nästan det.

Känner du samhörighet med andra människor som också är veganer?

Åh ja! Jag känner en enorm kärlek till andra veganer och tycker att vi borde ha ett eget gängtecken! Det är så fint med veganer för att jag vet att de sätter djuren framför sin egen bekvämlighet precis som jag och de lyssnar inte på andra utan går sin egen väg. Det har jag stor respekt för.

Har man som vegan särskilda normer, de vill säga oskrivna regler?

Nja, alla veganer tillhör ju trots allt inte ett gäng. Det är väldigt individuellt att vara vegan, det är jag som gör det för min och för djurens skull. Jag var på Vegoforum som anordnades i somras och ifrågasatte då de som tog upp hur vi skulle ställa oss till gelatin i läkemedel eller att trampa på myror och sa att vi inte kan lägga oss på den nivån. De som vill får jaga e-nummer, undvika honung och ull men det måste vara upp till den personen hur hon vill göra. Det är mycket bättre om alla veganer känner att de får lägga sig på sin nivå istället för att jämföra sig med andra. Framförallt ska inte veganer säga åt andra veganer hur de bör leva och äta när de delar samma grundvärderingar.

Känner du att du blir behandlad på ett annorlunda sätt bara för att du är vegan?

Mer att folk är nyfikna. För att det är så ovanligt. Det finns ingen som inte frågar varför jag är det och jag berättar gladeligen varför!

V som i vegan

juni 7, 2013 / Helen / 16 kommentarer

Jag spenderade eftermiddagen i går med Mårten och när vi testade ett veganhak på söder undrade han, igen, vad det är som gör mig till vegetarian. Alltså, rent praktiskt, vad är det jag äter som innehåller ägg och mjölk-produkter. Bra fråga!

På jobbet får vi ofta fylla i om vi har speciella önskemål om maten och då väljer jag alltid vegan. De flesta säljare som bjuder på frukost under våra möten vet om att jag helst vill ha juice eller en mjölkfri smoothie och det uppskattas verkligen att de anstränger sig men jag skulle kunna skippa ostmackan eller byta ut den mot något annat. (I dag sa jag till min chef och vår receptionist att jag kommer bli vegan för övrigt för att skynda på processen!)

Min egen frukost är alltid vegansk (juice, macka med mjölkfritt margarin och mandelsmör, sojayoghurt med färska bär) och lunchen ser jag till att den allt som oftast är vegansk (skulle kunna bli 100% där utan problem) så det är egentligen middagen hemma som är boven i dramat.

Jag äter mycket halvfabrikat som vegokorv, vegobollar eller vegschnitzel från Hälsans kök och olika quornvarianter som alla innehåller ägg. Och så choklad förstås. Som innehåller mjölk. Men det är ju faktiskt inget som jag inte klarar av att leva utan. Det äter jag helt enkelt för att min lill-ICA inte har de veganska alternativen men det är ju inte så svårt att ta en tur till Goodstore då och då och köpa på sig, särskilt inte när Urban Deli nästan ligger vägg i vägg!

Under Vegoforum som var för några helger sedan hölls det en paneldebatt då en tjej i publiken som var nybliven vegan frågade vad de andra tyckte om gelatin som billig utfyllnad i livsnödvändig medicin och en annan tjej som frågade om panelen tyckte att myror har samma värde som till exempel en ko. Panelen svarade väldigt sakligt på frågorna medan jag ilsknade till och räckte upp handen.

Vi kan inte ägna tid åt den här typen av hårklyverier, invände jag. Alla som hade samlats i ABF-huset istället för att njuta av den soliga dagen var ju där av samma anledning – med hjärtat på rätt ställe. Kanske är det så att vi inte behöver ställa så höga krav på oss själva eller för all del, på varandra? Det är nog därför varannan vegan har känts så jävla skönt för mig. Lite detektivarbete, visst, men inte som en polis – som en som vill väl. Var vegan på ditt sätt, som känns bra för dig. Och det sa jag till ena tjejen som kom fram för att prata efteråt.

Jag var även inne på att det behövs fler förebilder i media, som visar att det går utmärkt att vara vegan och att det är gott. Jag tror många är rädda för att det inte ska smaka bra eller ännu värre, inte smaka någonting. Mårten och jag konstaterade även att vegohak har lite problem med sin image. Se på Chez Madame i Malmö, där kan jag identifiera mig med inredningen och personalen plus att allt smakar suveränt. Min högsta önskan är att det ska vara busenkelt och roligt att vara vegan. Även om det behövs en knuff för att komma dit. Tack för den!

Pst! Tagga gärna dina matbilder på instagram med #vadveganeräter!

Varannan vegetarian månne?

juli 11, 2012 / Helen / 3 kommentarer

För den som är sugen på att äta varannan vegetarian så har du alla tips som behövs ovan! Börja med att byta ut kyckling mot quorn, köttfärs mot quornfärs, osv. Tzay är ju bland det godaste man kan äta så det är ett hett tips och dessutom helt vegan!

Skärmdumpen kommer från Djurens Rätts folder Vego på menyn som riktar sig till restauranger och är helt fenomenal! Och det säger jag som stolt medlem sen 1996. Bläddra i den även om du inte har ett eget fik, den är fullproppad med tips för alla som är nyfikna. Tipstack till SykoVrål.

Jag vill slå ett slag till för Antons mandelfrikadeller som nu Joacim på Matkoma testat och älskar! Börja där!

5 saker du kan göra som djurvän

december 31, 2015 / Helen / Inga kommentarer

Bli vegan

Det absolut viktigaste du kan göra om du älskar djur är att välja veganskt. Om du inte tror att du kan bli vegan på en gång – vilket du kommer få perspektiv på senare – börja med att äta varannan vegan. Eller välj veganskt så ofta du får tillfälle, passa på när du beställer lunch eller middag. Särskilt enkelt är det när någon annan lagar maten!

Jag lovar att skillnaden känns i hjärtat.

Fyll på med kunskap

Läs på! Det finns mängder av böcker och artiklar som ger en helt annan bild än reklambyråernas. Rekommenderar Peter Singer Djurens befrielse, Lisa Gålmarks Skönheter och odjur samt Jonathan Safran Foer Äta djur. Följ även bloggar, djurrättsorganisationer och andra veganer i sociala medier.

Dela, gilla och kommentera på Instagram, Facebook, Twitter, bloggen och irl! Bjud familj, vänner och kollegor på lunch. Byt matlådor med varandra!

Kom i stämning med taggen #vadveganeräter.

Stöd organisationer och företag som är en röst för djuren

Bli medlem i Djurens rätt, bli djurfadder eller adoptera ett djur som inte har något hem.

Produkter och maträtter från Oatly, Anamma, Oumph!, Quorn, SJ, IKEA, Maria Nila, BTW, Vego, Vegourmet och Veggoköket med flera underlättar vardagen enormt för dig som vegan, särskilt i början då det är enkelt att byta ut det alternativ man är van vid mot ett växtbaserat sådant.

Stöd de som medvetet tar ställning.

Bjud på perspektiv

Få perspektiv genom att läsa en serie. Jag avgudar Skool of Vegan, Skelettmuffins och Vegan Sidekick! Få perspektiv genom att fundera över vad dina kläder och möbler är gjorda av. Få perspektiv genom att ifrågasätta hur reklam och företag visar upp djurens liv. Få perspektiv genom att öppna ögonen för vad som är norm i samhället och vad som är slentriant beteende.

Det kan inte finnas någon djurägare som tvivlar på att djur tydligt uttrycker när de är glada, rädda, arga, sjuka, ledsna, har ont, är trötta, vill mysa, behöver springa av sig, är hungriga, vill sova eller gå på toa och att de gör det med hjälp av ljud, ögonkontakt och kroppsrörelser.

Givetvis gäller det fler än bara våra husdjur.

Ställ krav

Be din lokala handlare ta in veganska produkter genom att skicka ett mail eller ta med en lapp med förslag nästa gång du handlar. Det underlättar inte bara för dig utan även för andra som bor i området. Föreslå en vegansk fika eller lunch på jobbet / i skolan. Det kan inspirera andra! Be om bättring om du serveras mat du inte är nöjd med när du äter ute. Nöj dig inte med en hög kokta grönsaker.

Det handlar inte om att vegansk mat är mindre god, mindre spännande eller mindre smakrik, det handlar om att fler behöver skaffa sig kunskap om maten som lagas. Dela med dig av dina bästa tips!

Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet