Helt opartiskt är min systerdotter den sötaste tjejen som någonsin gjorts!
Och den gladaste!
Hör telefonen ringa och ser min syrras namn på displayen. Vet att hon inte skulle ringa om inte… Jo, det är sant, hon är på väg in för att bli igångsatt! Beräknat datum är i morgon och det verkar bli verklighet.
Tårarna bara rinner. Vad är det meningen att jag ska göra under tiden medan jag väntar på att bli moster? Tittar på bilden av oss ovan, min hand i hennes.
Jag kan inte fatta att hon snart är här. En liten, liten Alexandra. Jag ska lära henne allt jag kan.
I söndags var hela min familj här, plus mammas hund, så det kändes som julafton och inte första advent.
Att jag gick all in med storstädning och jullåtar hjälpte till!
Jag bakade en mjuk pepparkaka från Karolinas julbok, som ju är ovärderlig för veganer och andra nyfikna.
Jag fick även lära mig ett nytt ord: flygskam. En flygresa från Stockholm till Thailand och tillbaka släpper ut 4,8 ton koldioxidekvivalenter per person. För att vi ska kunna leva på och av den här jorden bör vi släppa ut max 2 ton COe per person och år. Än då länge känner jag nog mest flygskam å andras vägnar.
Även måndagen gick i klimatets tecken. 15 000 forskare från 184 länder varnar för att vi inte tar klimatförändringarna på tillräckligt stort allvar, särskilt med tanke på att de varnade för precis den här situationen redan för 25 år sedan. Samtidigt har stockholmarnas flygresor större klimatpåverkan än all biltrafik inom Stockholms kommun. Flygskam!
En trollsvans förstörde dagen för mina vänner på Pocket shop, det ryktades om norrsken i hela landet och Veganprat släppte ett nytt avsnitt om antropocentrism, tanken att människan är alltings centrum.
Jag har snart läst klart How to create a vegan world, som jag tycker har oändligt många bra poänger. Exempelvis att i diskussioner fokusera på HUR någon kan börja äta mer veganskt och inte VARFÖR. (Här har du 100 recept!) Dessutom kan jag varmt rekommendera chokladen med kokosfyllning!
Min kille köpte biljetter till Totalt Jävla Mörker, Teddybears och Annika Norlin, puh!
Jag fick lite tid över på morgonen och lockade håret!
Instagram gick ut med en varningstext när du klickar på en hashtag som uppenbart innebär lidande för vilda djur i samband med turism. Jag önskar att den texten även dök upp när vi lägger upp bilder på djuren vi äter och sandstränder mitt i vintern.
Nu började flera summera årets låtar på Spotify, något som jag kommer avvakta med tills nyår. Är säker på att jag kommer hinna tjejlyssna in flera favoriter om jag bara får några veckor på mig! Den här yogalistan har jag på repeat just nu.
Dagens första citat står Björn Ulvaeus för. ”Vi tar nu steget in i den postpatriarkala eran och det finns ingen väg tillbaka.” Perfekt uppslag för den som är sugen på en ny tatuering eller varför inte en bonad?
Dagens andra citat kommer från filmregissören James Cameron. ”Reconsidering how we eat offers us hope, and empowers us with choice over what our future planet will look like.”
Vetenskapsradion sätter ribban för onsdagen med uttalandet om att äta vegetariskt inte är en trend.
Som reaktion på att en undersökningen visade att 45% av svenska män tycker att Me too är överdrivet skriver ST-läkaren Jona Elings Knutsson om hur hon ”hör en nybliven pappa be mig sy ett extra stygn i den nyblivna mammans sargade underliv, “ett stygn för pappa med”, och jag tänker att vidden av kvinnors utsatthet för sexuellt våld och tvång griper in i varenda en av oss, i varenda cell av oss, i alla situationer.” Ingen lämnas oberörd, läs!
Inför morgondagens premiär av Köttets lustar med Henrik Schyffert intervjuas han i DN och har flera tänkvärda citat. Ingen länk eftersom så få kan läsa låsta artiklar men jag gillade särskilt Agnes-Lo Åkerlinds frågor till honom:
Tror du att kött påverkar miljön negativt?
Tror du att det finns etiska problem inom köttindustrin?
Tycker du att vi äter för mycket kött?
Äter du själv kött?
Time går ut med att årets person är de som vägrar vara tysta längre.
Älskar hur Jills veranda, med countryn som kuliss, så naturligt tar upp ämnen som feminism, rasism, kvinnohistoria, systerskapet, preventivmedel, patriarkatet, abortmotståndare, transpersoner och Trumps kopplingar till vit makt-rörelsen – i ett och samma avsnitt. Plus @kwidewitt!
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) December 6, 2017
Uppskattade verkligen avsnittet av Jills veranda med Lisa Nilsson!
Alliansen och SD röstar ner förslaget om ett ålfiskeförbud.
News anchor Sharon Reed responds on air to a viewer who calls her the N-word. This Atlanta Mayoral race has people fiesty tonight. pic.twitter.com/Vgri3oXnGN
— Billy Michael Honor (@BillyMHonor) December 6, 2017
Journalisten Sharon Reed får ett läsarmail där hon kallas för n-ordet och ger svar på tal rakt in i kameran.
JUST GIVE WOMEN EQUAL PAY FOR EQUAL WORK AND KEEP YOUR FILTHY PAWS OFF US. THAT’S A GOOD START!
— Bette Midler (@BetteMidler) December 6, 2017
Älskade Bette!
Jag såg äntligen första avsnittet av Köttets lustar och grät flera gånger. Exempelvis när Bo Algers berättar att djur är så mycket mer intelligenta än vad vi tror. Exempelvis när fakta om djur, som jag kan rabbla upp baklänges, läses upp med allvarlig berättarröst. Exempelvis när Henrik besöker de söta minigriskultingarna!
Jag insåg då hur mycket jag verkligen älskar grisar. Uppskattar verkligen att SVT tar upp ett så viktigt dilemma på bästa sändningstid: hur kan vi döda de djur vi älskar? Lite mer oförklarligt var varför en bonde och en vetenskapsjournalist fick uttala sig märkligt utan någon uppföljning? Två avsnitt kvar!
Enligt vetenskapsjournalisten @HenrikEnnart skulle det inte finnas några kor som betar om alla på jorden blev veganer. Tänk om vi skulle börja värdesätta biologisk mångfald och öppna landskap så pass mycket att vi slutade massproducera och döda de djur som tillför sådana värden?
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) December 7, 2017
Just det! Sen sa @EAWiderstrom att om vi släpper ut djuren skulle de inte överleva en vinter utan oss (bifogar medeltemp) samt att vi inte kan föda jordens befolkning om alla skulle bli veganer. Tänk lite till! Temperaturen stiger. Pga att köttindustrin är fullkomligt ohållbar. pic.twitter.com/z1W2EgqIKE
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) December 7, 2017
Med 93% säkerhet går vi mot en global uppvärmning på 4C innan seklet är slut, säger ledande forskare.
Började kolla på Avant Garde Vegans otroliga matlagningsvideos på YouTube och kan inte sluta dreggla.
Samtidigt släppte National Geographic en video på resultatet av klimatförändringarna: en döende isbjörn som förgäves letar efter mat. Det här sker NU.
Fredagen började med en glad nyhet om att svenskarnas köttätande minskar jämfört med förra året. Ändå granskar ingen Glenn Hyséns krönika där han, uppenbart livrädd för förändring, skriver att veganer äter gräs? Hur mår de här männen som förvandlas till barn så snart jorden snurrar lite snabbare än de själva hänger med?
Indiens största vegetariska restaurangkedja, Saravanaa Bhavan, har öppnat i Kista. Givetvis åkte vi dit! I princip bara indier där vilket är ett fint betyg för maten, och så två hungriga veganer som aldrig läst en så lång meny förut. Magiskt gott, jag blev till och med lite rörd.
Årets nobelkock avslöjar att det blir en vegetarisk förrätt på nobelmiddagen, heja!
Summera året på Instagram nu eller vänta några veckor!
Och vi började kolla på serien Vår tid är nu. Yes!
Yoga och funktionell styrka har mycket gemensamt! Kämpa!
Vi var på biovisning av filmen om Tomma burar, åt poké på Sveavägen (som inte slår Rebel Kitchen i Vällingby på långa vägar) och besökte Djurens rätts julmingel.
Hela den här veckan har 7-Eleven flörtat rejält med veganerna!
Länsade Bagarn i Hornstull på godsaker innan det var dags för årets veganska julbento på Helens sushi.
Ett axplock av min vecka! Snart måndag igen.
Jag började midsommar traditionsenligt, för nu är det tredje året på rad, med att springa en mil. Min kille, som springer den sträckan i princip dagligen, fick slå ner på takten och stå ut med att jag efter varje kilometer sträckte upp armarna i luften och skrek BARA SJU HÄRLIGA KVAR! Så glad för att min kropp bär mig när jag får sådana här infall.
När vi kom hem igen duschade vi på varsitt håll, bytte om och började mecka med smörgåstårtan. Älskar alla dagar som uppmuntrar till en så krämig och god lunch. Vi åt förresten resterna till middag också. (Se tidigare tårtor här och här!)
Skär kanterna av rostbröd, bre tre lager och dekorera med det du tycker om. Först tog jag Goodstores egna skagenröra som är fantastisk, sen ett lager Tartex blandat med bostongurka och lite mjukost och till sist samma mjukost, dvs Oatlys PåMackan. (Du kan även göra egen skagen med COOP xtras majonäs, Oatlys iFraiche, tofu, rödlök och röd tångkaviar typ.) Kreativiteten har inga gränser när det kommer till design så jag går bara all in. Dill på sidorna, citroner, Tofurky skinka, kokt sparris och tångkaviar, både svart och röd fick det bli den här gången. Öste på med en halv påse machésallad som låg i kylen. Odlar maché nu för det är så gott!
Jag hade på mig mascara för första gången i år, på ett år, när det nu var sist. Ville vara extra fin i den nya klänningen som jag beställde i veckan som jag sett på Janni. Har aldrig så urringade plagg annars men planen för dagen var att gå förbi kolonin och sen ta en promenad i Görvälns naturreservat så det funkade fint. Har så svårt att hitta klänningar jag gillar, något jag aldrig trodde att jag skulle säga. Eller så är jag bara snål slash har klimatångest? Den jag går och sneglar på nu är i alla fall från & Other Stories och är öppen i ryggen så då ryker BHn helt. Vi får se! Såg att Kristin också gillar den!
När vi kom till kolonin var alla vid dansbanan och tog lotter. Min systerdotter Alexandra följde med sin mormor till chokladhjulet och för första gången vann hon! En Toblerone modell större som min mamma ville ha minst halva av, gottegrisen.
Min svåger drog ett skämt om att de höll på att resa fallossymbolen men om du vänder på en midsommarstång är det uppenbart vilket kön den representerar. Jag hade som uppgift att binda en krans av blommorna som Sandra hade plockat så det var bara att sätta igång. Vanligtvis brukar jag ha pioner i kransen men de har inte riktigt knoppat klart än, och de som hade fick stå i små vaser på bordet. Hon tog två blomkvistar och ville att jag skulle fästa dem på öronen också men jag tyckte att det blev bäst när hon höll upp dem själv.
Jag och min kille fortsatte ut mot Järfälla där jag fick agera deltidsmodell i skogen, får lägga upp de bilderna vid tillfälle. Hoppas du hade en fin midsommar!
För några veckor sedan ställde jag en fråga på Instagram som löd Hur blev du vegan? Även om bara 10% av svenskarna äter vego är det väldigt lätt att hitta dessa i sociala medier och jag följer en hel drös så jag fick in en famn fina svar. Hoppas de kan inspirera någon!
rockspindeln Första gången jag blev vegan (-98) hade jag nyligen slutat äta kött och började dejta en kille som åt på McDonalds tre gånger i veckan. Då höll det i 3,5 år (hej kikärtsbiffarna på Chutney!) innan jag återgick till att vara vegetarian. Andra gången jag blev vegan var för två somrar sedan. Då hade jag ätit #varannanvegan i 1,5 års tid vilket gjorde att jag vande mig av vid vissa produkter och naturligt bytte ut andra mot likvärdiga. Jag gick från att köpa Hushållsost till ekologisk ost utan löpe till Jeezly. Valde Anammas och Astrid & aporna istället för Quorn och Hälsans kök (som än så länge innehåller ägg). Drack alla växtbaserade drycker och yogurtar som fanns och fick mina favoriter. Samma med choklad. Började laga mat efter recept istället för att slentrianhandla när jag var hungrig. De veganer jag följde, och fortfarande följer, i sociala medier fick det att se så lätt ut och samtidigt exploderade marknaden av nya produkter. När jag fick frågan ”Vad är det du äter som inte är veganskt?” klickade det till. Jag blev vegan där och då och den här gången kommer jag vara det livet ut. För att det är så lätt.
pinglanzeta Nu blire långt och brokigt. Jag blev först vego när jag var 11-12, sedan lite vegan i tonåren men aldrig helt hundra. Efter det hade jag en köttätarperiod och jobbade som köttmästare (!) på en Konsumdeli. Det förändrade mycket för jag fick en bra inblick i köttindustrin och den är enda anledningen till att jag inte äter kött för jag älskar kött och har i teorin inga problem med att äta vilt etc. Så då började jag först äta kött endast från gårdar jag visste var bra t ex men det kändes mer och mer skumt så det var egentligen bara en kort period och är nu 21 år sedan. Efter det åt jag veganskt ett tag när Aniara föddes men tyckte det blev för jäkla knepigt att äta på restaurang, det var liksom illa nog att inte äta fisk… Men sedan läste jag och en PS-kollega samma artikel om mejeriindustrin för typ 6-7 år sedan och bytte samma dag ut komjölken mot soja på jobbet och på den vägen är det! Som bonus dök dessutom stora kärleken upp för fem år sedan och är en helt grym vegankock.
pinglanzeta Men jag är fortfarande så att det är industrin jag vänder mig emot, inte att äta djur/mjölk/ägg per se så jag äter faktiskt ägg från min kompis höns när tillfälle ges. De pickar runt på gården och har ett prima hönsliv så för mig är det inte bekymmersamt etiskt även om det givetvis finns andra sätt att se på saken.
rockspindeln@pinglanzeta Att jobba på PS som vegetarian var så härligt! Aldrig sen dess har jag varit på en arbetsplats med så många vegohjärtan, det värmer. Blir så otroligt nyfiken på vilken artikel det var ni läste? Minns du?
pinglanzeta Håller med! Det är lyxigt att vego är norm på PS, vi är rentav två veganer på lilla HK. 🙂 Det var en notis i Metro med statistik på hur ofta mjölkkor kalvar och hur lång tid de får tillsammans.
rockspindeln@pinglanzeta Wohoo! Kul att en sån där artikel gör skillnad. Känner mig ibland som en trasig skiva som, liksom tidningarna, bara upprepar fakta men skam den som ger sig.
pinglanzeta Extra roligt att just den kollegan var en av de få köttätarna på PS. 🙂 Och fortsätt! Alltid bra att informera om hur verkligheten ser ut.
rockspindeln@pinglanzeta Du med!
annaasplund Jag klickade till slut mig in på Djurens rätts sida om kor och kalvar i mjölkproduktionen. Skäms att säga detta men trots att jag växte upp utan kött och trots att jag för längesen hade slutat med att då och då äta fiskar och kycklingar, och trots att jag tänkte så mkt på normerna kring mat – så fattade inte jag att mjölk är = lidande. Att mjölkindustrin är = köttindustrin. Att varje mjölkko måste kalva regelbundet (uhm så skämmigt men jag tänkte liksom att korna hade mjölk i många år pga att de mjölkades hela tin, visste inget om de nyfödda kalvarna som tas ifrån dem. Hade inte undersökt det pga fick min info fr ekobönder jag känner. De råkade glömma vissa ”detaljer”). Jag delade lgh med en vegan ett år 1998 (yes jag är 138 år), o han va superstrikt o vi pratade massor om filosofi men aldrig nåt om kalvarna. Bara liksom om människans rätt att använda djur. Jag tyckte ”åh fint tänkt”, men missade ju så jävla mkt. Dvs jag beundrade veganer men fattade inte att de principer jag trodde mig leva efter krävde just en vegansk livsstil. Sen hände ngt för några år sen. Slutade med skinn som jag varit äcklad av ett tag. Slutade köpa ny ull. Och så läste jag på om mjölken, sjönk ner till jordklotets botten av sorg och skam – och ah sen blev jag vegan. En tanke ledde till nästa; vad mer har jag missat. Hur är det egentligen med honung osv. Åt typ nån ostmacka och mitt livs sista semla med grädde (den smakade skuld) och när mjölken åkt ut så var det lätt att ta resten av stegen. Min sambo följde med, min syster var redan inne på vegangrejen, två av mina bästisar blev i princip veganer några månader efter och sen har det rullat på. Ps. Du är så bra! En av mina förebilder. 🙂
annaasplund Ps slutade med ägg långt innan mjölk. Inte för att det spelar ngn roll för trådens läsare men. Detta att leva i mjölknormen o samtidigt tjata om köttindustrins ondska, det är sååå vanligt. Därför fokuserar jag ofta på just kalvarna i mina försök att väcka tankar.
rockspindeln@annaasplund Jag är likadan. Mjölk var lugnt alldeles för länge för att jag köpte eko och försvarade det med att kalvarna fick vara ett par dagar längre med sin mamma. Att mjölk ÄR köttindustrin är en viktig koppling! Jag blev medlem i @djurensratt redan -96 så när beslutet om att bli vego väl togs så var det baserat på fakta som jag läst mig till i broschyrer, hört på seminarier och sett på filmer, ofta med dem som avsändare. Kalvar är ett utmärkt sätt att väcka tankar på.
bergvallcamilla En gymnasielärare provocerade mig till att bli vegetarian under en samhällslektion. Jag försvarade djurrättsaktivister (mest för att provocera jag också) så frågade läraren mig: ”jaha så du är vegetarian då?” Och för att inte bli anklagad för dubbelmoral (pinsamt ju!) så svarade jag: ”nä men jag ska bli det nu!”. Sen frågade läraren mug kontinuerligt hur det gick och jag är ganska envis. Sen gick det av bara farten, blev medlem i Djurens Rätt och insåg att jag höll med om allt. Sen pågick processen att bli vegan i ngt år innan jag var fullblodig
rockspindeln@bergvallcamilla Åh, jag vill bli gymnasielärare nu känner jag! Är det inte så att de flesta slutar äta kött i tonåren?
bergvallcamilla Kan tilläggas @rockspindeln att läraren själv inte var vego, utan gillade bara att testa våra åsikter och provocera oss till att tänka efter och ta ställning i saker. 🙂
rockspindeln@bergvallcamilla Sök upp honom på Facebook och utmana honom tillbaka! Bra inställning
alexandra_larsson Jag blev vegetarian när jag gick i sjuan, mest för att jag hade kompisar som var det och utan att egentligen ha några orsaker till det. Jag hade aldrig reflekterat över kött på det sättet. Jag slutade aldrig vara vegetarian innan jag blev vegan, utan det höll liksom i sig. När jag började gymnasiet fick jag upp ögonen för djurrätt och förstod att det fanns stora etiska skäl att avstå från kött. Jag involverade mig först i en lokal djurrättsgrupp som sedan blev en del av djurrättsalliansen när den startades några år senare. Att arbeta aktivt med djurrätt på det sättet fick mig att förestå att veganismen var det rätta och jag gick från vegetarian till vegan över en natt. Det var 2009 och jag skulle aldrig kunna tänka mig att återgå till en annan kosthållning. Så ja, 5-6 år där någonstans and still going strong
rockspindeln@alexandra_larsson Minns du vad det var som fick dig att få upp ögonen för djurrätt? Någon särskild händelse? Ju mer man läser desto mer övertygad blir man, ändå starkt att gå från vego till vegan. Inspirerande!
alexandra_larsson Jag träffade nya vänner som redan var involverade i djurrättsrörelsen, och man blir som man umgås brukar man ju säga. Haha. Minns inte exakt vad det var, men när man hela tiden omger sig med informationen så är det svårt att blunda för den. Och när man ser andra som äter veganskt och förstår hur lätt det är (inte lika lätt som nu, men ändå) så finns det inte så många ”undanflykter” kvar liksom. Och jag är nyutexaminerad gymnasielärare, hoppas jag kan bli en sån. Haha. @bergvallcamilla @rockspindeln
rockspindeln@alexandra_larsson Men ja, vilken dröm! @bergvallcamilla
someld Insåg hur sjukt det var att jag åt kött, när jag aldrig skulle kunna döda eller skada ett djur. Att jag avskydde kyckingklubbor och revbensspjäll, men köttfärs mm. (där man inte ser att det har kommit från ett djur) gick bra. Så otroligt motsägelsefullt. Det fanns absolut ingen anledning för mig att inte vara vegan, förutom att jag älskade smaken av kött och mjölkprodukter. Och så egoistisk vill jag aldrig vara. Önskar bara att det inte tog så många år för mig att inse detta. Att vara vegan värmer hjärtat ❤️
rockspindeln@someld Ja, verkligen! Det är viktigt att komma ihåg att nästan alla veganer ätit kött en gång och de har inte slutat med det för att det inte är gott. Att vara vegan är ingen smaksak, även om det är otroligt gott!
tovabryngelsson Jag blev vegetarian för ett och ett halvt år sedan, pga att jag alltid älskat djur. Va det när jag va yngre men det höll bara i ett år. Jag fick också en ätstörning på samma gång eftersom jag hörde och läste så mycket om att kolhydrater gör en tjock och vegetarisk mat innehöll mycket kolhydrater. Tänkte att jag minsann inte skulle bli tjock utan jag skulle gå ned i vikt fast jag va vegetarian. Åt 500-800 kalorier om dan och var väldigt undervikig och va livrädd för att råka gå upp något. Jag läste massa om olika dieter och sånt så då kom jag in på veganska dieter och bloggar där det stod mycket om hur djuren har det också. Då kändes det som att vegan va det enda rätta och på något sätt bytte jag ut reglerna för hur många kalorier jag skulle äta till vad jag skulle äta. Jag behövde begränsa mig på något sätt. Har fortfarande problem med maten och mycket beror på att det är svårt att hitta mat enkelt och att jag måste laga maten själv nästan hela tiden eftersom min familj inte vill laga vegansk mat. Blir stressad när jag måste bestämma själv vad jag ska i maten eftersom jag tycker att vissa ingredienser, typ det lilla sockret i buljong känns jobbig eftersom min hjärna har någon idé om att jag bara ska äta supernyttiga saker. Det hade varit skönare att äta samma mat som alla andra så man slapp tänka på vad det innehåller liksom. Men jag är ändå glad att jag är vegan och skulle aldrig få för mig att sluta.
rockspindeln@tovabryngelsson Det är alltid lättare när man är omgiven av personer som äter samma mat och peppar den. Förhoppningsvis har du det stödet i sociala medier? Jag läste ett citat senast i dag som handlade om att när vi pratar om djurrätt så sprider vi kunskap, inspiration och fakta men vi visar även andra veganer att de inte är ensamma. Det var lite därför jag skrev det här inlägget. Hojta om du behöver tips på recept eller annat som kan underlätta din stress. På min blogg har jag samlat 100 veganska recept från mina svenska favoritbloggar, det kanske kan vara något?
xmartenx Jag blev vegan i samma veva som väldigt många andra i Umeå blev det, sommaren ’95. Alla band jag lyssnade på och hela livsstilen kring hardcore(punk) propagerade stenhårt för djurrätt, så valet var ganska enkelt. När jag väl tog steget var jag väldigt övertygad om att veganism var det enda rätta och har sedan aldrig funderat över några andra alternativ.
rockspindeln@xmartenx Fanns inget coolare än hardcore, veganer och straight edge i min värld.
josefinehelen Tack vare dig, och Veganprat! ✨✊✨✨ Tack för det!!! Det bästa jag gjort.
rockspindeln@josefinehelen ❤️✨❤️✌
Det här är ju en av de finaste komplimangerna jag kan få och också en del av mitt nyårslöfte, att inspirera någon till att bli vegan!
<3
veganisera För 6 år sen blev jag vegan, jag var 18 år och började plötsligt förstå att jag genom att äta animalier som ost och komjölk bidrog till så otroligt mkt lidande genom att stödja en industri där djur inte är något mer varor för mänsklig konsumtion. Dessutom så hade jag en otrolig miljöångest som också bara pekade åt det håll som jag redan var påväg, att bli vegan. Och det är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv. Min familj var (och är fortfarande) väldigt skeptisk, och jag får (som de flesta veganer) fortfarande lika tradiga frågor och påståenden, mest om allt jag inte äter/får i mig, såklart. Men jag är så lycklig över att ha så många vänner som är veganer, och att veta att det finns personer som jag faktiskt inspirerat så pass att de valt att bli veganer med. Det är inget annat än häftigt.
rockspindeln@veganisera Det är så jäkla häftigt! Förhoppningen är att veganism normaliseras mer och mer, särskilt av media, så att ingen någonsin behöver vara skeptisk igen. Med kunskap inser dessutom fler och fler hur lätt det är. Jag älskar veganism, det är kopplat till så mycket positivt för mig! ✌
trulspetersen Earthlings.
rockspindeln@trulspetersen Word!
evergirl_ Vill faktiskt lyfta fram din (?) #varannanvegan tagg som jag tycker borde bli en kampanj från @djurensratt (ihop med#varannanvegetarian kanske) för den lyfte så bra detta med att man inte måste vara perfekt direkt utan även om man bara gör en del i början så är det bättre än att inte göra något. Jag har alltid känt att det varit ett stort steg att ta att äta veganskt och varit så rädd för att misslyckas att jag inte vågat mig på det. #varannanvegan ger en ju friheten att faktiskt bara vara noga varannan måltid och sen, hux-flux, blev det plötsligt alla måltider. Man kan göra omställningen gradvis och behöver inte göra hela ställningstagandet på en gång. Det tror jag ökar chansen för att man sedan håller fast vid det.
rockspindeln@evergirl_ För mig var det verkligen så. Många har svårt att släppa vissa saker, som en viss ost eller chokladsort. Varannan vegan var så smart för då kunde jag äta det varannan gång tills jag insåg att jag kunde leva utan det. I grunden är ju min smaksak det som avgör om ett djur lider och dör. Den insikten gör att jag kan avstå allt. När jag diskuterar djurrätt på Twitter får jag ofta höra att mitt ställningstagande är så svartvitt. Sån är ju jag som person. Men #varannanvegan är lagom grått för att passa alla.
sanfri87 Så intressant att läsa andras berättelser! Här kommer min. Jag började äta vegetariskt i skolan när jag började högstadiet. Det var en kompromiss med min mamma som inte ville att jag skulle sluta äta kött för hon var orolig att jag inte skulle få i mig allt. Jag kände avsky för kött för jag hade insett att det var döda djur. Jag tror att det gick upp för mig när jag i tioårsåldern fick gosa med grannens griskultingar på landet där vi hade sommarstuga, stadsunge som jag var. Jag fasade ut ett djur i taget och började laga min egen mat hemma och blev tillslut efter några år helt fri från kött. När jag träffade min stora kärlek, som var vegan, hade jag funderat mycket på att bli vegan men inte vågat. Ost var en stor del av min kost och jag trodde inte att jag kunde leva utan den. Vi pratade mycket om djurrätt och miljö och jag vågade äntligen läsa på om mjölkindustrin och insåg såklart att den är tätt sammankopplad med köttindustrin och jag kunde inte fortsätta äta mjölkprodukter med gott samvete. Nu 6 år senare har jag inte ångrat mig och jag kan inte tänka mig att jag någonsin kommer sluta vara vegan
rockspindeln@sanfri87 Fint! Jag slutade också med ett djur i taget som jag minns det. Kyckling var det jag trodde att jag skulle sakna mest men jag har inte saknat något. Minns hur jag grät när min mamma rensade den hela grillade kycklingen för att det så tydligt låg en individ där. Grät också över resterna efter köttfärssåsen i diskhon för där låg ju delar av flera individer. Mjölk kommer ofta i skymundan för vi har fått lära oss att mjölk behövs. Viktigt att våga läsa på och ifrågasätta! Varken bonden, ICA-handlaren eller ens vår egen familj kommer göra det åt oss.
themelodymaker Jag tror inte jag har coolaste historien men här kommer den! När jag först blev vegetarian kollade jag på Earthlings (jag tror du hade twittrat om det). Jag hade ingen aning hur mjölkkorna hade det innan dess. Jag blev inte vegan på en gång eftersom jag är inte en sån spontan person. Men jag bytte till växtbaserade mjölk och yoghurt. Sedan deltog jag i veganutmaningen men tro eller ej gick det inte så bra för mig – kanske för att jag är ingen teamplayer och istället fattar beslut på egen hand. Sedan en vacker dag inte så långt efter veganutmaningen hade jag bestämt mig att bli vegan. Det hände bara så där out of the blue. Jag måste påpeka både du och min kollega poeten Agnes G har inspirerat mig jättemycket!
rockspindeln@themelodymaker Härligt att höra! Earthlings är verkligen en suberbra film för de som är nyfikna. Det går ju att blunda när det är för läskigt – bara man bestämt sig för att lyssna.
mbackne Fattade aldrig vad min vän rockspindeln höll på med på 90 talet med straight edge då vi inte umgicks så mkt längre (varit bästisar sedan dagis) Senare i livet började jag med yoga vilket ledde till att jag blev vegetarian. Tyckte dock det var svårt pga dåligt utbud på lunch och folks åsikter så började äta fisk. Blev gravid och så otroligt sugen på köttbuljong (drack som te) och började äta kött. Blev otroligt uppskattat av min sambo och familj som tyckte det var så härligt att äntligen kunna bjuda på god mat. Nu är min dotter snart 2 år. Vill jag att hon skall äta kött? Ska inte hon få veta hur djuren vi äter behandlas? När rockspindeln tipsade om veganutmaningen i år såg jag det som min chans. Nu skulle jag få hjälp med recept och information. Jädrans vad det tog hus i helvete hemma. Min kille satte sig på tvären medan jag skrek och grät att jag måste väl få välja att äta (eller inte äta) vad jag vill. Visste inte själv att det faktiskt var så viktigt för mig. När han sa att -’ tom du var singel skulle du säkert vara vegan’ gick det upp ett ljus. Varför skall jag låta andra bestämma över vad jag äter för att de skall trivas. Nu är jag vegetarian (vegan hemma) och mår så otroligt bra. Det är fan det bästa jag gjort på länge. Min kille har ändrat sig och tycker nu det är rätt kul att pröva nya rätter. Min dotter får pröva ännu mer mat (havremjölk, tofu, bönor mm mm) och hon väljer oftast från min tallrik 🙂 stort tack till min fina rockspindel som jag tyckt varit lite knasig men som ju haft rätt hela tiden 🙂
rockspindeln@mbackne Vad härligt att läsa! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️❤️
felicianols Fint initiativ Helen! Jag blev vegan över en natt våren -14. Jag har sedan tonåren intresserat mig av en hälsosam kost och alltid tyckt om frukt och grönsaker. Slutade äta fläsk -09, egentligen för att det äcklade mig. Nöt något år efter. De senaste tre fyra åren innan jag blev vegan åt jag mestadels vegetariskt. Åt fisk och kyckling någon gång i månaden. Sista åren började även ägg äckla mig. Däremot åt jag mycket mejeriprodukter. En sommar levde jag i princip på yoghurt och melon pga en ätstörning jag led av. Keso/ruccola/gurka var en annan variant. Så att animaliska produkter äcklade mig visste jag inte om jag skulle tolka vara baserat på ätstörningen eller på att jag höll på att sakteliga anamma en vegansk livsstil. Jag hade länge velat prova veganlivet innan jag väl gjorde det, men att kämpa med att hålla en ätstörning i schack (prio ett var liksom: undgå viktuppgång) gav inte utrymme för den typen av förändringar. Men när jag väl tog steget ska jag erkänna att det var hälsoskälen främst som lockade mig – ”plantbased diet”. Jag hade också haft mycket problem med mig mage och även om jag åt laktosfritt så tänkte jag att jag ska prova mjölkfritt. Äh va fan jag provar veganskt! Så april -14 hade jag min ”vegan detox månad” och under den månaden kom jag över en del litteratur osv över hur djuren faktiskt har det. Tom mjölkindustrin… jag skäms nästan att säga det men jag hade verkligen ingen aning. Efter den månaden kunde jag inte gå tillbaka, jag var vegan och ville få fler att bli det! Helt ärligt är det ett av de bästa besluten i mitt liv!!! Det hjälpte mig bli av med min ätstörning för det första, men sedan kan jag ärligt säga att jag ser världen och mina medvarelser med nya ögon. Känner mig mer levande och en del i något större (yogan gör väl sitt här också). Det känns bara så självklart! Jag saknar inte livet innan ett dugg! KÄRLEK ✨
@rockspindeln @felicianols Vilken historia! Tack för att du delar med dig! Ja, yogan och veganism hör verkligen ihop, för hela kroppens välbefinnande. Jag tänker att det är upp till bonden och ICA-handlaren att informera ärligt om hur mjölkkorna har det. Att de inte gör det utan istället ritar teckningar på mjölkpaketen om hur djuren (inte) har det säger så mycket om den industrin. Namaste!
Resan tog fart i sena tonåren. Galna ko-sjukan bröt ut, kor i olika länder sprattlade otäckt i nyhetssändningarna och matsalen i min gymnasieskola började servera vegetarisk lunch varje dag till alla som ville undvika kött. Ingen lapp om specialkost behövdes. Jag gick över till en mer vegetarisk kosthållning, men fisk och fågel slank fortfarande ner. Jag minns inte vilka tankar som ledde till den här förändringen, särskilt rädd för kosjukan var jag nog inte. Men redan på högstadiet snuddade jag vid idén om att bli vegetarian, det fanns några stycken i min klass. Det första försöket föll dock pladask framför grillen på familjens veranda.
”Jo, jag är vegetarian” sa jag om någon frågade, ”fast jag äter fisk och fågel.” Och fisk och fågel-vegetarian var jag tills folkhögskolestudierna inleddes några år därpå. Den här gången var majoriteten av mina klasskamrater vegetarianer och inte en enda måltid behövde vi laga själva. Steget till att också välja bort fisk och fågel blev närmast omärkbart, jag slevade bara upp mat från de V-märkta kärlen i stället för de andra.
Och den sociala friktionen var under denna första vegotid minimal, de flesta omkring mig åt ju som jag och
ingen behövde förklara eller försvara valet av djurfri kost. Efter ett år var det dags att kliva ut ur folkhögskolebubblan. Jag grät en skvätt på kökssoffan hemma hos pappa där jag mellanlandat över sommaren. Grät för att jag just lämnat de människor som varit min vardag, men också för att jag insåg att de kloka och självklara värderingar som funnits i bubblan inte alls var självklara utanför den, i verkligheten. Som att inte äta kött till exempel. Fast nu visste jag att det fanns andra ideal än dem jag såg omkring mig, vänner som till och med var veganer. De var så vettiga, de där vännerna, och det blev mot deras ideal jag ställde mina egna. I den världen var vegetarianen på god väg, men det fanns ytterligare steg att ta och det gjorde jag med glädje.
Det blev snart tydligt hur stark påverkan den sociala omgivningen har på de egna vanorna, åt olika håll. Efter ett veganskt halvår blev jag ihop med en köttätare och tillvaron återgick till en vegetarisk med mjölk, ost och ägg i kylskåpet. Då och då damp medlemstidningen från djurrättsföreningen ner på hallmattan. Jag läste om livet som industrihöna, mejeriko, textilproducerande får och kanin och tårarna rann nerför kinderna. Inget av det där onödiga lidandet ville jag bidra till, egentligen. Jag kunde inte försvara varför jag la osten och gräddglassen i varukorgen. Det fanns inget annat alternativ än att leva veganskt, och så blev det, mer och mer för varje besök i matbutiken. Att jag nu hade börjat dela min vardag med en som ville åt samma håll var nog avgörande, men viljan att förändra och förändras fanns i grunden i mig själv, i insikterna jag fått genom åren.
Veganlivet är lätt och svårt. Lätt i praktiken; vi äter köttbullar och potatis med brunsås och lingonsylt, potatisplättar efter mormors recept, julbord, till och med pizza på pizzeria! Allt utan animaliska ingredienser. Den svårare biten är det som sker inombords; min allt större medvetenhet kring vad mänskligheten tar sig rätten att göra mot andra varelser har fått mig att förändra mina vardagliga vanor, men den innebär också en resa på ett annat plan, existentiellt skulle jag vilja påstå. Inte förrän jag kom fram till att nu är det nog, jag är inte med på det här sättet att konsumera och leva längre, och tog klivet, kunde jag riktigt se vilken surrealistisk och destruktiv värld jag befinner mig i. Hur onaturliga de gamla vanorna egentligen var, både för min och djurens del. Hur jag, en vuxen och hyfsat reflekterande person, under alla år till exempel konsumerat mjölk som egentligen var menad som spädbarnsmat, kalvens mat? I efterhand framstår det som ytterst underligt.
Det har varit ett väldigt händelserikt år såhär i backspegeln!
Jag blev vegan efter ett och ett halvt år som varannan vegan. Det är mitt absolut bästa beslut och ett jag ser som väldigt långsiktigt. Det finns absolut inga ursäkter för att ta någons liv när det finns så otroligt mycket gott att äta helt utan djurdelar.
Min syster gjorde mig till moster i februari och det är fantastiskt att se hur glad Alexandra är jämt! Vilken lyx att ha dem så nära! Maria gjorde mig också stolt när hon levererade en minst lika smart flicka några månader senare. Plötsligt förstår jag hur det är möjligt att leva vidare när de jag älskat så länge så småningom kommer dö. Kärleken fylls på.
På tal om kärlek! Trots hårt motstånd blev jag flickvän i år. Jag är helt övertygad om att han och endast han kunde lyckas med det. Jag märker hur jag fortfarande är färgad av tidigare relationer men jag jobbar på att skaka av mig det. Han är inte som dem, helt tvärtom. Han är den bästa person jag någonsin lärt känna.
Under året har jag farit på biblioteksturné för att låna böcker om feminism och djurrätt på stans alla vackra bibliotek. I år har det temat uppdaterats till klassiker med fokus på kvinnliga författare. Böcker har alltid gjort mig lycklig men kanske lite extra under 2013. Och jag har nog inte läst en enda pocket, det är rekord!
Jag testade Airbnb i New York och tyckte det var så smidigt att jag gjorde om det i Paris. Åh, vad jag älskar att resa! Och min förälskelse till det stora äpplet är livslång, det känns varje gång jag landar på Newark. Hoppas verkligen kunna återvända i år!
Efter att ha besökt Ängavallen regelbundet i några år var jag där hela tre gånger under våren och sommaren, lika lycklig varje gång över upplevelsen och bemötandet. Jag kan verkligen rekommendera att besöka kor och grisar och andra djur som vi slentrianmässigt fått lära oss att äta. De är fantastiska, smarta, uppmärksamma, nyfikna, busiga, lekfulla, omtänksamma, tillgivna, sällskapliga och alldeles underbara. Glöm inte det när du ska handla mat, även om det är enklast så.
Ett eget inlägg om årets bästa låtar dyker upp inom kort!
Min systerdotter Alexandra är och förblir den roligaste jag vet att se på bild!
I morgondagens bloggkalender är temat Det bästa beslutet jag tagit och varför. Den kommer bli lätt!
Bloggkalendern är nu inne på dag två! Det går bra att hoppa in när det passar dig!
Jag har väldigt många fina minnen från det här året! Resan till New York, de tre besöken på Ängavallen, alla mina biblioteksbesök och de böcker jag läst, beslutet om att bli vegan och när jag träffade min kille.
Men ingenting slår att vi nu har den här lilla tjejen i familjen! Hon är så älskad och alldeles, alldeles underbar! Jag är världens stoltaste moster!
Om du vill börja fila på tisdagens ämne redan nu kan du kika på vad det är här!
Nu ska jag gå och hälsa på den här plutten (som jag vanligtvis inte lägger upp bilder på för att internet inte ska drabbas av söthetsöverflöd) och sen sticker vi till Västerås för att testa Veggoköket och pizzeria Amore. Veganpizza är hett i flera städer men i Looptroops hemstad har de tzay på sin!
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑