När jag drog igång Avatarveckan på Twitter för några år sedan visste vi knappt hur de vi följde såg ut. Jag minns att Emil länge var väldigt skeptisk till att ta kort på sig själv och för Maria, som liksom många andra har problem med ansiktsigenkänning, var det på riktigt jobbigt att de hon vant sig vid bytte vinkel. Det var ungefär tre, tre och ett halvt år sedan? Jag skulle vilja påstå att mycket har förändrats väldigt snabbt sen dess.
Nu är det inte längre någon hemlighet hur vi ser ut och den utlösande faktorn stavas nog Instagram snarare än Twitpic. Uttrycket selfie har fått spridning och skrivs ofta om som något negativt, som något en bör skämmas för (vilket ursäktande kommentarer ofta förstärker) så jag vill härmed reda ut hur jag ser på så kallade ego pics och titta på mig-bilder.
Jag älskar dem! Det är en av de allra käraste delarna av det innehåll jag dagligen scrollar igenom och jag kan tvärtemot tycka att de som aldrig någonsin delar med sig av bilder på sig själva bör bättra sig! Jag vill se er! Dela med er! Putande läppar eller ej.
Rookie mag har rett ut vilka olika varianter det finns så kika in där! Jag brukar personligen försöka undvika att råka ta bilder på mig själv när jag sover men annars kan jag nog pricka av de flesta!
Jag var ju nyss och handlade den polkagrisrandiga kjolen och vita söta blusen som jag älskar på American Apparel, trots att Sara skakade på huvudet åt deras marknadsföring, och torsdagsnatten spenderades på Café Operas dansgolv med att snurra runt i min blåklintsblå kjol som också kommer därifrån.
Det är egentligen väldigt märkligt att jag inte ryggar tillbaka för deras kvinnosyn. Jag vet mycket väl hur reklamen brukar se ut. Den borde göra mig fly förbannad. När den rutiga skjortan med en påklädd man och en (bokstavligt) avklädd kvinna dök upp i veckan skrev jag inte en enda kommentar om det på Twitter, RTade inte de inlägg jag läste om det och tog inte upp det här på bloggen.
Däremot tycker jag att den här artikeln om Ryan Holiday på SvD är riktigt intressant och blev väldigt nyfiken på att läsa hans bok ”Trust Me, I’m Lying: Confessions of a Media Manipulator”. Är det för uppenbart att reklamen är gjord för att jag ska bli irriterad? Att det därför jag inte känner någonting? Alternativt kan det ju vara så att jag är för upptagen med att dansa.
För att ära min 50 000:e tweet har jag samlat ihop lite bilder på mina tweeps och tänkte skriva några rader men kommer säkert behöva uppdatera med länkar och annat framöver – det kan mycket väl vara så att jag glömmer någon eller något viktigt! Kommentera gärna!
Jag började twittra hösten 2008 och när nostalgin nu sköljer över mig känns det verkligen hur oerhört mycket Twitter har betytt för mig, i allt från vänskap och kärlek till jobb och nätverkande. Eller bara som en paus i vardagen. Det är det första jag gör när jag vaknar och det sista jag gör innan jag somnar.
På Twitter har jag alltid följt så många att jag hinner med att läsa allt som skrivs vilket är runt 130 stycken men under åren har de personerna såklart bytts ut. Några har faktiskt hängt med ända från början och minns kanske med mig hur fina fredagarna brukade vara när kärleken på riktigt var kännbar bland följa fredag-tipsen, när olika teman spreds för att sprida glädje, när det kändes som att vi var ett enda stort gäng som samlades i samma vardagsrum på kvällarna. Det är lite annorlunda nu men det gör ingenting när de minnena finns.
De första jag följde gick i min klass, som min bästa vän Filip såklart, och så Johanna, Sanna, Jenny, Daniel och Lo, men jag la även till personer som jag inte alls kände då, som jag började prata med eller som började prata med mig och som nu är några av mina allra bästa vänner. Som jag håller koll på varje dag, som jag ringer till ibland, som jag gärna träffar när tillfälle uppstår, som jag reser till i andra städer för att bo hos eller som jag får ett sms av på julafton eller nyår.
Genom Twitter har jag fått jobb, pojkvän, vänner, föresläsningar i Gällivare och Luleå, radiouppdrag i P3 Populär och P3 Browser, fåtöljplats i Sweet Sunday Web Crunch, guider publicerade i Metro, GP och DN, tips och råd, intressanta texter och roliga bilder men framförallt ett helt tröskelfritt sätt att ta kontakt med andra människor. För det här är ju inte osociala medier, det är sjukt socialt!
Johanna och jag gick i samma skola men i olika klasser under en utbildning 2008-2010, där var även Mona med på ett hörn, men via Twitter fattade vi tycke för varandra och brukade vinka till varandra i klassrummen när den andra gick förbi. När Tommie började följa mig blev jag väldigt rädd för jag tyckte att han var lite väl snygg på sin avatar och jag förstod inte alls vem den där killen från Karlstad var.
Nu vet jag att det finns få med sådant hjärta och värme och det är så fint att följa honom och hans Helen i Karlstad (vi brukar ses på somrarna när jag kommer på besök, alltid lika roligt att kunna koppla en dialekt till en tweet). Vi var ett gäng som brukade höras regelbundet på kvällarna under den perioden (2009-2010?) då Kjell sa till mig att jag måste twittra mindre - vilket jag kan se folk göra nu med – men det är som en första förälskelse, en kan inte riktigt få nog av allt det fina! Låt dem vara, det går över. Minskar i alla fall.
Det var via Twitter jag träffade och blev förälskad i Johan (även om vi snart tog konversationen vidare till Google Wave, msn, WhatsApp, Skype och sms innan vi slutligen sågs). Han var och förblir den roligaste twittraren jag vet. Under alla mina resor till Malmö under de två år vi var tillsammans blev jag enormt förälskad i staden och den kärleken håller i sig och har mycket med människorna där att göra. Jag är så glad över att ha Sara, som jag hängt med i New York två år i rad nu, som jag hörs med nästan varje dag, som sover hos mig när hon vill och jag hos henne.
I Malmö bor numera Kixet som jag fick ha i Stockholm ett tag, som Johan träffade när hon intervjuade honom om Hipstamatic och som nu jobbar med Malmös finaste gäng: Magnus Thure, Sara och Martin på Media Evolution. Martin som även har en fot i Flattr, Sara som lägger upp så fina bilder på Instagram.
Minns när Magnus Thures skägg var som störst och jag var som allra räddast för honom – hur tuff får en och samma person vara – då ringde han upp mig från ingenstans och erbjöd mig ett jobb. Nu vet jag att han är precis lika smart och insiktsfull som han är stilig, och jag har sådan respekt för honom.
Via Johan träffade jag även Sofie och hennes mamma Monika, som jobbade på Gate38 då, men sen Sofie flyttade hit till Stockholm har jag knappt hunnit träffa henne, tror senast vi sågs var när vi såg Duvchis första spelning någonsin på Kulturhustaket med Filip, Maja och Tindra.
Sofie var med och startade upp #twittboll och hade en sån fin vänskapsrelation med Oskar som jag är så ofantligt glad över att ha fått lära känna jag med eftersom han är en av de bästa människor jag vet. När jag scrollar igenom gamla tweets ser jag att det var han som tipsade mig om Ängavallen en gång i tiden och det kommer jag vara för evigt tacksam för.
En annan Oskar, Oskar Dahlbom och jag, började prata om Astrid & aporna under en tid då jag minns att jag imponerades mycket av hurväldokumenterat han och Js liv var med Gusten, via bloggar, Flickr, osv. När Julie Rut kom, har du någonsin hört ett så fint namn, flyttade de från Lund till Visby där jag hälsat på flera gånger. Vi sågs i Lund medan jag pluggade och väntade på Johan när han jobbade där och åh vad jag älskar Lund, Filips hemstad. Det var Oskar som presenterad mig för Animoto som senare användes varje #twitvidff, ett ffse-tema jag skapade genom att spela in en video.
Första starka minnet jag har från Jesper handlade om en vanlig morgon i hans liv då han skulle ha iväg alla fem barnen till dagis och skolan. Jag fick inte ihop hur den unga serietecknaren med mössan på sne kunde ha fem ungar men följde fascinerat deras kapplöpning mot tiden. Vi har så otroligt bra samtal när vi ses och jag tycker så mycket om att höra om hans familj. Nu är han lyckligt gift med Hanna och jag var bjuden på bröllopet men kunde tyvärr inte gå.
Joacim är min homie och har varit det så länge jag kan minnas. Vi passar så bra ihop som twittrare och som vänner. Hans vänskap betyder oerhört och när det dyker upp mms på julen eller en låt i inboxen på Spotify blir jag så oerhört glad. Jag har följt hans och Karros söta tvillingar sen de föddes för tidigt och det är ett nöje att se dem växa upp. När jag kommer på besök i Göteborg bjuds det på hembakat veganskt och jag är ett stort fan av deras matblogg Matkoma. Fina familjen!
Robin och jag har något speciellt, det går inte riktigt att sätta fingret på vad men vi kommer alltid hänga ihop. Det är så stort att tänka på hur bådas våra liv har förändrats sen vi blev vänner och jag påminde honom nyss om den gången då jag ringde honom efter att han skämtat om sin dialekt flera gånger. Han har ett sinnesjukt intresse för snabbmat men även en känsla för humor och plockar alltid upp senaste nytt i sina skämt. Mikael är också sån, alltid ett nöje att läsa hans skämt men jag uppskattar även den seriösa sidan, allt är bra!
När jag såg Tony spela skivor på Story hotel, minns särskilt SWV, kom jag på det självklara – jag ska bara gå dit han är DJ. När jag googlade honom hittade jag en hemsida och till min stora förtjusning ett Twitter-konto. Jag la till honom och de kvällar jag, Lo, Jonna, Sanna och de andra spenderade på hans dansgolv på Berns är några av de bästa jag varit med om. Jag letar ofta upp honom bara för att få byta ett par ord. Vi diskuterar alltid djurrätt och jämställdhet – en tillfälle skedde det i New York när vi av en slump bodde på samma hotell så att jag bara kunde ta hissen till hans rum. Han tyckte tidigt att jag skulle byta nick till hiphopkobran.
Bia och Emma jobbade jag med på Pocket shop och lyckades lura att börja twittra för att jag saknade dem – Jonna med om jag inte minns fel som jobbade på Piratförlaget när vi träffades och fattade tycke för varandra. Det sa bara klick! Jonas kom med på ett hörn för när jag gillar någon tvingar jag dem att twittra utan att de märker det. När sen Jonas syster började twittra tyckte jag att hon var så himla bra och skrev så kloka saker så nu har jag liksom bytt favoritsyskon. Men det vet han.
När vi träffades första gången på Millencolins 20-års kalas förra sommaren, fick jag även träffa hennes man Nikola (som följde mig utan att jag visste det) och när jag knappt höll på att komma in på festivalen för att jag var så hög över att få se alla bra band att jag hade glömt att ta med biljetten till Örebro försökte min nya Twitter-kompis Christoffer hjälpa mig. Precis i det ögonblicket dyker Marie upp och säger hej, hon har precis börjat följa mig efter att ha läst mitt inlägg om Refused-spelningen på Debaser och då visste vi inte att vi skulle spendera några av de bästa veckorna tillsammans senare under året (och under en roadtrip sover jag över hos henne och katterna i Karlstad).
Det är som att ha hittat någon som levt mitt liv men i en annan stad, så mycket gemensamt! Efter sista Refused-spelningen i Umeå, på efterfesten, vågade jag äntligen, i skydd av Christoffer, gå fram och hälsa på Richard. Behövde samma skydd för att hälsa på Dennis. Det kändes tryggt och fint. Och jag kommer aldrig glömma Chredd som lät mig bo hemma hos honom, T och katterna, trots att vi aldrig träffats förut. Nu bor han också i Stockholm så vi måste vi ta en till lunch snart!
Jag har sökt jobb två gånger via Twitter och bloggen och faktiskt lyckats gå från arbetssökande till anställd på två veckor båda gångerna. Ena gången var det tack vare Roger som jobbade på en reklambyrå och gav mig en roll som digital planner. Via jobbet lärde jag känna väldigt fina människor och när jag slutade var jag väldigt ledsen över att inte ha någon kontakt mer med bland annat Dale så jag låg på honom flera gånger om att twittra mera och se, nu är han fast! NPP gav mig även Arvid som då bodde och jobbade i Örebro men i dag bor och jobbar i Stockholm och är en av mina bästa vänner.
På tal om bästa vänner så var det via en kampanj för SL på Twitter som jag träffade Anton. Vi sågs första gången på SSWC då han skulle överlämna ett åkkort till mig och efter det höll vi kontakten. Jag träffade nämligen en annan kille det året som kom fram efter ett session och sa ”Jag måste ju hälsa på rockspindeln!” Det var Emanuel och även om vi inte visste det då skulle vi bli varandras bästa vänner.
Vi har haft så fina stunder ihop, kommer aldrig någonsin glömma vår roadtrip, bästa känslan att hoppa in i en bil och ha en lös plan om att hitta vattenkvarnar i sommarsverige! På ön träffade jag även Micke och Ullis och när vi kom hem till Stockholm hade vi Facebookluncher under några månader då vi sågs och pratade sociala medier, mycket trevligt. Via Emanuel lärde jag känna Axel, Per-Ola, Gunnar, Patrik och Wille, så fint, och via Anton Philip, Patrick och Viktor, bara bra folk!
Den första tweetup jag var på drog jag ihop med Johanna då vi var sjukt peppade på att träffa Mathias och Joakim. Hårdrocksaw kallade vi den och sågs på Peppar. Angela hakade på och det var så typiskt Twitter på den tiden, vi sågs ofta ett gäng och satt och snackade. Samma sak när Hans hade glöggmingel och jag och Johan gick dit, bara sådär avslappnat som det ska vara, för att säga hej och äta lite russin och mandlar. Vegotweetup var även en favorit även om Malcolm aldrig bjuder in till en till? Ingela och jag hade för övrigt väldigt roligt på IDGs fest för några år sen (Mathias var också med på ett hörn) då jag även stötte på Andreas och hälsade på direktör Leijon.
När Cattis ramlade i sjön utanför Gröna lund så var det kanske symboliskt för vår vänskap i dag går väldigt mycket ut på att tagga upp oss inför 5-kampen på Grönan. I år blir tredje gången i rad som jag vinner, vänta bara! Spelar ingen roll att hon skickade ett vykort från Egypten där det står att hon ligger i hårdträning. Cattis är min finaste #gaytjej, jag skapade den taggen till henne bara för det. Vi har gått på Pridefester, dansat oss svettiga och haft långa samtal om relationer och livet. Sådär som vänner gör. Vi ses tillsammans med Åsa och Karin och lunchar då och då, Sex and the City-style.
Det är ju så många! Johan Hedbergs bak, Lorraines franska, hip hop i ladan med Anna, Peters New York-uppdateringar, Nathalies trummor, Hampus som namndroppade mig på förra Twittercensus, Esbens frieri, Copygram-killarna, Marcin, Judith, Ted, Therese, Peter, Paulina, Evelina, Gabbi, Björn… Jag har ju fått min frisör och vän Vicci att älska Twitter, det är så härligt att se henne förstå storheten med det! För ett par år sedan skrev jag en guide till Twitter för jag vill ärligt talat att alla ska få uppleva det jag fått uppleva och jag hjälper gärna till på traven. Det funkar ju inte riktigt så men min kärlek till Twitter brukar skina igenom när jag börjar prata så ingen kan egentligen motstå att i alla fall testa. Gör det du med!
Jag fick svar från telecomföretaget angående den vidriga googlingen och det var väl väntat att de inte lämnar ut några uppgifter, var mest nyfiken på om de skulle använda sig av något annat än ett standardsvar. (De hade en mall.) Men jag släpper inte det där med IP-nummer. Varför vet annonsörer mer om oss via vårt IP-nummer än vi själva gör och varför är det inte officiellt vårt ID-nummer på www?
Det ses inte som konstigt att Hitta, Eniro och Birthday har mitt namn, min adress, mitt personnummer och min mail (om jag fyller i den) – Ratsit har till och med min inkomst – men just IP-nummer anses vara så personligt. Om du ringer mig ser jag ditt nummer. Om du besöker min blogg ser jag ditt IP-nummer. Företagen kan berätta mängder om dig, vad du har för kön, var du bor, vad du har för intressen osv genom att följa ditt IP-nummer, men det är inte en information som du kontrollerar, äger och delar ut. Du ger bara bort den varje gång du använder internet.
Visst finns det sajter och plugins som gör att du kan surfa under radarn men för mig, som är väldigt nyfiken på vad min internetnärvaro säger om mig, skulle jag dels vilja ha en sammanfattning om vilka uppgifter vilka företag fått in om mig i slutet av månaden (i utbyte mot en utbetalning?) och dels samla in statistik om mina surfvanor.
Det var länge tal om att Twitter skulle komma med ett statistikverktyg men än så länge tillgodoser andra sajter med det. Instagram har flera olika sajter, som Statigram, där du kan se din statistik. Pinterest har säkert flera sajter, jag använder en av dem. Min blogg använder Statigram. LinkedIn har börjat med lite stats. Spotify delar inte med sig av så mycket längre, förut kunde jag i alla fall se vilka låtar jag spelade alldeles för ofta. För att inte tala om alla andra sajter jag besöker (som min mail till exempel).
Tänk om mitt IP var mitt ID och att jag via det samlade in all denna statistik för den ultimata insighten? Om mig själv. Den mest personliga överblicken någonsin över vad jag läser, lyssnar på och delar med mig av. Är det inte först då vi kan börja prata om en valuta? Och säga Hej företaget, jag stämmer in på din målgrupp! Vill du rikta din reklam mot mig? Och betala för det. Är jag helt ute och cyklar?
Mitt livs bästa vän Maria fyller år i dag och det gjorde mig lite ledsen att jag inte kan plocka vitsippor till henne som vanligt eftersom hon numera bor i Göteborg. Hade gärna klappat på hennes mage också eftersom det gömmer sig en liten bebis där inne. Istället skickade jag ett blombud för första gången och det verkar ha gjort henne glad. ”Jag älskar dig med!”
På tal om att fylla år så funderar jag på att lägga en löjlig summa pengar på en ögonring till mig själv när jag fyller år. Alternativt leva på svältgränsen de kommande månaderna så att jag kan spara ihop pengar och åka till New York på min födelsedag. Fortsätter fundera!
Lägenhetssökandet i Paris går långsamt framåt och jag har uppdaterat min lista med tips på Airbnb-lyor som jag ska kontakta inom kort. Är väldigt peppad på att åka ut till Versailles och gå i Monets trädgård så att jag kan fota mycket till mamma och visa när jag kommer hem. Vet inte riktigt hur den vegetariska maten är kring turistfällorna men jag tänker att jag tar en baguette under armen och håller tummarna för fint väder så löser sig det mesta!
Har helt missat att köpa biljett till SSWC men minns mycket väl hur jag tänkte efter förra årets helg: glöm inte hur otroligt roligt det här är och åk igen nästa sommar! Måste kolla upp biljetter!
Kjell har fått i uppdrag från Digidel att hitta Sveriges modernaste pensionär, det är en sådan fin tanke! Jag har tyvärr ingen pensionär i mitt liv (och jag älskar pensionärer likt jag älskar djur och barn) men Anna-Carin har en fantastisk mormor som jag alltid blir glad av att se på Instagram, henne skulle jag vilja hedersnominera, för vad som helst!
Mitt ex åker till New York i morgon och vi byter minnen från när vi var där tillsammans. Funderar på om jag ska be honom köpa hem ett Stila-läppstift till men är lite osäker på vilken färg jag ska välja. Det jag har nu matchar så oerhört fint till min Esther Williams-baddräkt som jag längtar efter att få använda (ungefär tre gånger totalt i sommar om jag känner sommaren rätt).
På tal om ex så filar jag på ett inlägg om just dem. Får se hur det kommer sluta. Jag läste precis ut This is how you lose her av Junot Díaz som jag hittade på The Strand med en skylt där det stod Mandatory och eftersom Gillian Flynn och Eating Animals låg på samma bord tänkte jag ge den en chans. I dagens DN står det att den kan uppfattas som antingen sexistisk eller feministisk. Jag förstår inte den senare tolkningen alls och uppskattade inte den tidigare.
Jag närmar mig 50 000 tweets på Twitter och får inte glömma att skriva några väl valda ord om det. 100 tweets kvar, sen dyker det upp något på bloggen om vad det betytt för mig. Choke!
Många trillar in på min blogg för att de undrar om det går att se vem som har besökt deras Twitter eller Instagram-profil. Nyfikna i en strut! Så vitt jag vet är det endast LinkedIn som erbjuder den servicen i dagsläget (om vi räknar bort olika statistikverktyg på bloggar) och jag har precis lagt till det. Spännande! Jag misstänker att intresset för den här typen av tjänster är enormt men vi får inte glömma hur viktigt det är för internet att folk får stalka i lugn och ro!
Andra fördelar med LinkedIn:
Du kan nu skriva ett mention i dina uppdateringar för att uppmärksamma någon av dina kontakter om något.
Du kan även välja att posta detta direkt till både Twitter och LinkedIn.
Titt som tätt dyker det upp jobberbjudanden i inboxen så se till att profilen hålls uppdaterad även om du själv sällan är inne!
Glöm inte bort vitsen med LinkedIn – du ska ha något gemensamt med den du skickar en kontaktförfrågan till! Allra helst ska ju personen i fråga kunna gå i god för dig för något ni gjort tillsammans eller lyfta dig genom en recension eller en skill. Om hen inte ens vet vem du är går den poängen förlorad. Alternativt går det att skriva ett kort meddelande om varför du finner personen intressant och ljuv musik kanske uppstår?
Är vi inte vänner än? Lägg till mig om vi har träffats eller följer varandra på www!
I fredags morse köpte jag med mig frukost och tog tunnelbanan upp till Hunter College, dvs 68:e gatan och promenerade in i Central Park. Jag valde ut en bänk med en mysig utsikt, höga träd och en typisk tunnel, och åt och bläddrade lite i min nya bok innan jag började min promenad söderut.
Det doftade av nyklippt gräs och fåglarna kvittrade ikapp med taxibilarna. Tanken var att ta mig hem till lägenheten igen lagom till två då jag skulle lämna över nycklarna och ta mig till flygplatsen. Tre timmar kändes lagom för 55 gator, särskilt som jag ville säga hejdå också.
Jag stannade till vid de Starbucks jag passerade och postade bilderna på Instagram. Det kan vara ett tips, att stjärnmärka kaffekedjan för att enkelt hitta närmaste toalett och wifi när nöden inte längre har någon lag! Syns det förresten att det är Beyoncé på billboarden här på Times Square (42:a gatan)? Hon är ju inte bara H&Ms affischnamn just nu utan även Pepsis.
Nere vid Bryant Park, också på 42:a gatan, välkomnar träden en, det är en fantastisk syn! Parken i sig är oemotståndlig, har en riktigt tjusig karusell och flera fik där det går att handla något att dricka och äta på.
Missa inte heller den japanska bokhandeln Kinokinuya som ligger till höger om den här bilden! Höll i en Spirited Away-bok eftersom jag alltid försöker handla hem något från Studio Ghibli, men bangade eftersom min packning oroade mig. Det visade sig vara rätt tänkt för väskan vägde otroliga 45 kilo. Vem vare som shoppa?!
Nere vid Herald Square på 34:e gatan snoppade jag av Empire State Building och höll mig från att gå in på Victoria’s Secret.
Vid Flatiron Building på 23:e gatan var det en matmarknad sponsrad av Marimekko i full gång så det osade rejält när jag gick förbi de blommiga parasollerna. Tittade lite efter eventuella lunchalternativ men det var långa köer och dåligt med vegetariskt.
Här ligger det också en fantastisk park, en oas, Madison Square Park, som inte bör missas! Perfekt ställe att vila fötterna på för den som inte har en tid att passa!
Slutligen kom jag ner till Union Suare på 14:e gatan runt ett och kunde i lugn och ro strosa omkring på marknaden och leta efter något att äta.
Mycket av det som erbjuds är både ekologiskt och närodlat, håll ögonen öppna efter de stånd som har bakat veganskt! Jag fick tag på en sötpotatispaj med lök och kikärtor i som jag förnöjt gick och åt på sista biten hem till lägenheten. Så nöjd med avslutningen på resan, så fin promenad!
I går var jag lite nere på kvällen, helt enkelt för att jag vara hemma igen. Tog en promenad över Västerbron och försökte vänja mig vid Stockholms skyline. Den är ju inte som Manhattans men den får duga.
Nu ska jag egentligen borsta tänderna men sitter och äter hipsterchoklad från Brooklyn istället. Tids nog landar jag.
I går morse svängde jag in på Starbucks och tog mig ner till Brooklyn Bridge vid sjutiden för att äta frukosten där.
Älskar tanken på att äta frukost på olika ställen varje morgon, funderar på att åka över till Bedford Avenue i dag.
Stan vaknade till liv medan jag tog mig fram till rätt linje.
Satte sikte på Coney Island! Säkerställ att du hoppar på ett expresståg så tar inte resan fullt så lång tid.
Många av restaurangerna längs boardwalken har en hundraårig historia som de gärna spelar på, oerhört charmigt. Jag la mig på stranden med en fruktsallad och slumrade en timme (vilket såklart resulterade i en bonnbränna a la semestersvenne).
Parken öppnade vid tolv och karusellerna drog igång medan jag satt och tuggade på några handgjorda french fries och tittade på människorna.
Inne på damtoan hörde jag en liten tjej berätta att det kändes som att hennes ögon ville komma ut ur ögonhålorna så behovet av att åka något var inte direkt akut.
På eftermiddagen, efter en sparrisrisotto på risotterian vid Bleeker Street, mötte jag upp Sara i Brooklyn och gick till utomhusloppmarknaden i Williamsburg med utsikt över Manhattans skyline. Vi blev intervjuade av några svenska killar om upplevelsen där men gjorde dem besvikna när vi sa att kläderna var dyra och utbudet skralt. Mycket broscher!
Vi tog oss vidare och hittade en annan marknad i närheten och de här klänningarna i taket är så fantastiska att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen. (När jag scrollade igenom feeden i morse och såg att en delad avocado fått fler likes kände jag ett starkt behov av att skapa ett ord för den känslan.)
Efter loppandet började magen kurra och när vi kom på att vi ville äta indiskt insåg vi snabbt att det hittar vi bäst i East Village så vi hoppade på tåget och en station senare var vi hemma i våra hoods.
Köpte med mig saltad mandelchoklad från Mast Brothers och skateboardtuggummi från -78, för att de innehåller helt förtjusande stickers.
Kvällen avslutades med ett besök på en kvällsöppen butik där det handlades vatten och färsk frukt som ska få komma till användning nu och så en salty pimp från Big Gay Ice Cream Shoppå det. Ännu en fin dag i det stora äpplet!
Halv åtta på morgonen öppnar Whole Foods, en av New Yorks bästa (om inte den bästa) livsmedelsbutiken. Jag gick över gatan vid Union Square precis när de slog upp dörrarna för dagen.
Där inne har de mycket ekologiskt och närproducerat, ett helt otroligt sortiment som förtjänar minst en halvtimmes strosande. Det fina är att de veganska alternativen har så bra platser i butiken, de lyfts upp (eller så är jag bara van vid att det göms undan) så att ingen kan missa det, lätt att hitta, lätt att inspireras. Så som alla borde ha det.
Jag köpte med mig vegansk scones, tranbärsbröd, en bunke med blåbär, jordgubbar och kiwi, svartvinbärsdrycka och en vegansk chokladkaka till senare upp till Central Park. När jag passerade Park Avenue och de andra avenyerna fick jag syn på The Plaza några kvarter bort, så vacker i soluppgången. Vill smita in där någon gång!
Jag tog mig nog upp en 20 kvarter innan jag hittade den plats jag ville sitta på. Insåg i samma ögonblick att jag ätit frukost där innan, även om jag kom från ett helt annat håll den gången. Ett bra val med andra ord!
Just det, en sojayoghurt fick jag också med mig, riktigt god!
Magnolian stod i blom, en av mina absoluta favoritblommor.
Spegelblankt.
Jag la mig och solade under ett träd i en timme efter frukosten, så skönt! Solen värmde så gott och jag tror att jag fick lite fräknar!
Sen gick jag till The Met och såg på utställningen om impressionisterna och mode. Så roligt att gå omkring och höra på alla språk som talas, extra fint att höra de franska konstnärerna uttalas korrekt på franska. Överlag väldigt många fransmän i den här stan just nu! Och utställningen var riktigt vacker, rekommenderas!
Köpte lunch på Dean & Deluca som jag intog på en trappa i SoHo innan det var dags för lite shopping. Här ovan testar jag en ärmlös blus på American Apparel. Funderar lite på det, den ser inte lika genomskinlig ut som den är utan Instagram-filter.
SoHo.
Hittade ett par fräsiga Converse på David Z så det var bara att slå till!
Så roligt att de spelade Ace of Base inne på Urban Outfitters! Annars är det väldigt mycket gammal soul och rnb här, som LL Cool J, Aaliyah och Mariah Carey. Fint som snus! Köpte den ärmlösa blusen ovan.
På Broadway strax innan Union Square ligger The Strand Bookstore och jag vill verkligen tipsa alla att gå dit. Ska gå tillbaka igen och handla när jag inte är så kissnödig.
Testade blus och kjol inne på AA men var alldeles för trött för att ta något beslut så jag uppsökte ett Starbucks innan jag stack till Red Bamboo för att hämta med lite mat hem. Är helt slut efter dagens strapatser men fortsatt hög av att vara här! I morgon blir det Brooklyn Bridge och 5 Pointz innan jag ska möta upp Sara. Ser fram emot några äventyr med henne!
Ett år var jag och min dåvarande kille i New York tre gånger, dvs en månads vistelse totalt under året. Snacka om att vara nyförälskad! I staden alltså. Precis samma känsla infann sig tidigare i dag när jag landade, blickade ut mot Manhattans skyline och nöp mig själv i armen. Äntligen tillbaka!
Allt flöt på bra med resan, även om den tog en evighet, och jag mötte upp min hyresvärdinnas flickvän som visade mig vad jag behövde veta (wifi) strax efter tre lokal tid. Hann kasta en blick på körsbärsblommorna vid Union Square på väg dit.
Jag bor i en liten lya med brandstege i East Village. Närmaste t-bana är L-tåget så det kan jag ta till Bedford Avenue en morgon och äta frukost där. I morgon kommer jag sikta på Central Park.
Så sjukt nöjd! Vilade lite innan jag gav mig i väg ner till Red Bamboo för att äta lunchmiddag.
I Washington Square Park blommade precis allt och det var människor överallt, en bild jag inte sett på så länge att jag på riktigt hade glömt bort att det är så vi umgås på sommaren. Under ett blommande träd. I en park. Underbart såklart!
Jag beställde in tre olika förrätter, kunde inte välja. ”Kyckling”spettet till vänster, som doppas i jordnötssås, smälter i munnen, jag har aldrig sett något liknande fuskkött innan. Tror att det är seitan men är inte säker! Det till höger är Creole Soul Chicken, Red Bamboos specialitet!
Jag får frågan vem jag åker med. Det är med mig själv. Sara är här men i Boston just nu så vi ses först på söndag, det är precis lagom för mig. Jag får även frågan om vad jag ska göra. Bland annat av tulltjänstemannen. ”Walk around”, sa jag. ”Walk around?” sa han strängt. Okej, semester då. Även om en reklamköpare aldrig helt kopplar bort jobbet!
Det här ska jag till exempel göra men det visste jag ju inte förrän jag såg det. Jag gör precis det som faller mig in, det är det som är charmen med att resa själv.
Jag ska lukta på blommorna.
Det är så enormt befriande och glädjefyllt att vara här, har nog inte riktigt fattat att det är på riktigt än.
Efter maten åkte jag upp till 34:e gatan som är en bra shoppinggata kvällstid. Trendspaning? Ändå rätt söta! Sofia skriver på Instagram att de är för barn. Vi får väl se!
Jag pallade inte Macy’s men öppettiderna är generösa och perfekta för den som behöver lite sista-minuten-shopping. Istället gick jag till Victoria’s Secret och kände på lite underkläder (får lov att återkomma när jag kollat vilken storlek jag har men orkade inte vända och vrida på den jag har på mig) och smet sen in på Sephora.
Hittade ett veganskt lidandefritt läppstift som jag tror att Marie har tipsat mig om och köpte ett blodrött sådant som jag tänkte ha i morgon. Köpte även ett läppgloss på DuaneReade från Burt’s Bees i färgen Summer Twilight. Rosigt rött ungefär.
Nu ska jag sova och vakna lagom till att Whole Foods öppnar vid 7:30 för vidare färd upp till hundägarna i Central Park. Sov gott!
Jag älskar nya tjänster! Vanligtvis är jag inte sen att haka på dem heller. Instagram älskade jag från första stund, Pinterestlikaså, och The New Hive är ett annat hjärtebarn. För jag tycker att det mesta som dyker upp är spännande och roligt och testar mer än gärna det jag snubblar över.
Men Vine. Det har aldrig ens varit aktuellt att ladda hem appen för tjänsten funkar inte. Så enkelt är det. Och det är lika bra att jag säger det rätt ut.
Att spela in 6 sekunders videosnuttar täcker inget behov jag hade – eller inte visste att jag hade – så som nya tjänster bör fungera. Det är inte njutbart att beskåda och lyssna på en loop, om och om igen, särskilt inte en som hackar till och börjar om innan den ens kommit någon vart. Användarna har därmed svårigheter att skapa innehåll som är tillräckligt intressant för någon annan än just användaren själv.Kort sagt, det här är inte en tjänst som bör hajpas.
Alls.
”Men jag vet en person som skapar jätteroligt och intressant innehåll!” säger du då och börjar scrolla i mobilen. Ja, svarar jag tålmodigt, men en person som gett sig fan på att skriva manus för att få appen att funka representerar varken dina polare eller mina. Jämför med Instagram som får dig att känna dig som en fotograf med inramningen och filtren. Easy!
Vinen ovan är den enda jag sett som jag tycker är rolig. För på den nivån är dem, vinen. Så sjukt interna att det bara är ungefär en person som uppskattar dem. Och då älskar jag ändå cinemagraphs och använder Loopcam regelbundet sedan några år tillbaka. Men Vine? Den får gärna klättra tillbaka där den kom ifrån och stanna där.
Den här videon sammanfattar New York för mig, kanske för att jag har gjort den! Jag har mitt hjärta där och när jag landar och ser Manhattans skyline svämmar ofta känslorna över. Det är verkligen en kärlekshistoria och jag går omkring i flera dagar och känner mig förälskad, vilket är världens bästa känsla. Jag har tidigare skrivit en ABC-guide men här kommer mina allra mest personliga och bästa tips!
Åk hur du vill men jag tar alltid direktflyg till Newark, SAS har en bra rutt som tar 8-8,5 timmar. När jag har landat köper jag en tur- och retur-biljett hos Newark Airport Express som tar mig med buss in till midtown (41a eller 42a gatan beroende på var jag går av). Därifrån är det enkelt att ta sig till hotellet eller lägenheten.
Tips! –> Studera gärna hur staden är uppbyggd med avenyer och gator innan du åker så underlättar du för ditt lokalsinne!
Notera att du behöver ha fyllt i en ESTA-ansökan via nätet i god tid innan du åker, annars kommer du inte in i landet! Den gäller sen i ett par år så det är mycket möjligt att du inte behöver förnya den nästa gång du åker.
Jag brukar växla in pengar i Sverige, 3000 kr brukar räcka gott för en vecka. De flesta ställen tar kort men det är ju roligare att betala med presidenter!
De flesta som pratar om New York menar Manhattan men det finns ju fler fler stadsdelar att upptäcka! Varför inte lyssna på Gospel i Harlem, beundra 5 Pointz-graffiti i Queens (bildgoogla så kommer du förstå), glo på hipsters i Brooklyn (Bedford Avenue är ett måste, ta L-tåget från Union Square), kolla in okapis, detta makalösa djur, på The Bronx Zoo (de har en jättefin linbana tvärs över parken, missa inte den!) eller ta färjan över till Staten Island?
Min mamma får illustrera det sistnämnda ovan!
Du kommer långt med ett MTA-kort som du köper och fyller på i tunnelbanan. Det tar dig kors och tvärs över stan och även om det finns kartor att få brukar jag ta kort på det område jag ska åka till och sen zoomar jag in i mobilen för att se var jag ska. Väldigt smidigt och dessutom kommer det fram turister till mig istället för tvärtom eftersom jag inte har en blinkande pil ovanför mig som skvallrar om att jag inte hör hemma där. Vilket jag ju gör!
Taxi är billigt och bra om du snabbt måste ta dig från en stadsdel till en annan men jag vill sällan missa något så jag promenerar helst! Se till att du har bra skor med dig, även om de flesta märken kostar halva priset over there. Saucony är ett av mina favoritmärken och jag kommer alltid hem med 2-3 par Converse – se till att du inte betalar mer än $45-50 (de kostar 700 kr här hemma).
Turistbussen som går med olika turer kan jag varmt rekommendera om vädret är bra, passa på att ta bilder om du ser ett område som du gillar och återvänd dit senare. Det är det bästa med New York, att alla hittar ett område som de blir förälskade i. Det finns även mer nischade turer för många av de serier som spelas in i staden, jag har självklart åkt Sex and the City touren.
På tal om väder så var beredd på allt men det går ju även att köpa en regnjacka eller tjocktröja när du väl är där.
Tänk på att priserna som anges inte inkluderar skatt och att du alltid ger dricks till servicepersonalen utan undantag. Toalettbesök kan bli akuta, håll utkik efter caféer, bokaffärer eller varuhus och passa på om tillfälle presenterar sig. Behöver du ange ett postnummer av någon anledning så använd 10001, det funkar fint!
Jag skulle kunna satsa pengar på att du har med dig en smartphone? Tänk på att stänga av all datatrafik och roaming när du reser. Har du Viber, Skype eller annan teleteknik går det troligtvis utmärkt att ringa hem när du är på hotellet för där brukar det finnas gratis wifi. Ta med dig din dator om du som jag gärna vill ladda upp bilder och blogga om upplevelsen!
Starbucks brukar ha free wifi så gå in och ta en kaffe eller stå utanför och koppla upp dig så att du kan instagramma lite mitt på dagen också. Betaltelefonerna förstår jag mig ärligt talat inte på!
Smågodis, dricka och annat gott finns överallt. Passa på att köpa på dig lite glossiga magasin också, de är riktigt prisvärda!
Många nämner hotellfrukosten som ett alternativ för att det ingår i priset men det förstår inte jag. Vaknar du tidigt har Stabucks öppet från 5 och deras banana walnut bread är en perfekt start på dagen! Jag har ett Whole Foods i närheten av där jag ska bo (bokade boende via Airbnb) och kommer köpa med mig nybakat bröd, lokalproducerad juice och färsk frukt till antingen Central Park eller Brooklyn Bridge för att se på när staden vaknar. En bagel kan du enkelt få tag på varsomhelst!
Red Bamboo Vegetarian Soul Cafe(140 W 4th St) är det första stället jag besöker när jag lämnat av mina saker på hotellet och det sista jag besöker innan jag hoppar på flygbussen hem. Har du vegohjärta går du dit, det är mitt överlägset bästa tips.
Washington Sqaure Park ligger precis i närheten, köp med dig en pistagesojashake och gå dit och titta på alla människor!
När jag strosar runt i SoHo tar jag gärna en omväg för att gå in på Dean & Deluca och ta en sushi, färsk frukt och juice. Så fräscht och fint, jag vill alltid ha alla kakor, frukt, blommor och grönsaker med mig hem.
Tar du en promenad i Soho så missa inte Anthropologie som är en systerbutik till Urban Outfitters (också värt ett besök eller två!). Kläder, inredning och smycken i en väldigt mysig och öppen lokal.
Runt hörnan ligger MarieBelle där du kan äta riktigt fin choklad och även köpa med hem som present. De har fantastiskt vackra chokladkakor, missa inte! Och står personalen utanför Sabon och försöker lura in dig för att tvätta och smörja händerna så att de doftar fantastiskt, låt dem! Deras hudcreme är smått fantastisk!
Empire State Building eller Rockefeller center? På dagen eller kvällen? Fundera över vilket, båda är riktigt bra och ett måste såklart! När en lutar sig över räcket och ser de pyttesmå taxibilarna kittlar det skönt i kistan!
High line Park är ett fantastiskt promenadstråk högt över vägen, börja vid 22:e gatan och promenera uppåt. Se till att ha med dig något att äta, kanske lunch om det är fint väder? Det finns bänkar att sitta på längs vägen.
Där brukar jag sitta och äta frukost.
Det är hur mysigt som helst i Brooklyn och deras botaniska trädgård går inte av för hackor! Jag försöker ju tajma min resa med körsbärsblomningen, det går att följa utvecklingen och jag tror att jag kommer lyckas på håret! Håll tummarna! Precis samtidigt blommar pionerna så det är bara att tacka och ta emot! Deras kafé har både vegetariskt och veganskt så passa på att fylla på energi!
Jag har drömt om att åka till Coney Island ändå sedan jag såg The Warriors för första gången och när den drömmen väl slog in var det allt jag hade kunnat önska mig! Underbart väder, härlig boardwalk med små stånd med grillad majs och frukt att ta med ner till stranden och såklart själva nöjesfältet. Jag vågade bara åka Wonder Wheel men det räckte gott och väl!
Skyskraporna och lyxbutikerna på Femte Avenyn är en syn du inte bör missa! Tiffany’s, Trump Tower, Louis Vuitton, alla de stora samlas där, även om det mest är roligt att fönstershoppa.
Jag fastnar inte riktigt för varken Little Italy eller Chinatown men deras Ice Cream Factory är väl värt ett besök för alla galna smaker och det är ju klart intressanta områden!
Min favoritgata i hela New York? Elizabeth Street i Nolita. Så oändligt mysig!
Om du som jag älskar böcker så kliv in på närmaste Barnes and Noble, ta en fika, bläddra i tidningar och köp lite böcker eller ta dig till The Strand Bookstore och leta bland deras nya och begagnade ex. Plocka med dig en tygkasse hem också, de är jättefina! Vilar du benen i Bryant Park så missa inte den japanska bokhandeln Kinokinuya som ligger alldeles intill. Där har de japanska författare översatta till engelska, manga, leksaker och det senaste från studio Ghibli.
Agent Provocateur är svindyrt, runt 1200 kr för en BH, men så värt det! Och vilka trevliga expediter! Väg upp den pengen med ett besök till Victoria’s secret som inte kommer lämna dig tomhänt, vare sig du är ute efter underkläder, mjukiskläder eller badkläder.
Tveka inte att besöka American Apparel också, priserna är mycket humanare än i Sverige och de har jättefina kjolar, underkläder och toppar. American Eagle är också bra om du är på jakt efter linnen, sandaler eller somriga klänningar, även om de har en väldigt ung målgrupp.
Besök världens största varuhus Macy’s också, tänk Åhléns gånger tio, de har alla märken du kan tänka dig och öppet sent på kvällarna. På 34:e gatan är det lätt att handla för mycket eftersom VS, Macy’s, Sephora, Old Navy och diverse skobutiker ligger tätt. Hett tips om du är shoppingsugen! De största varuhusen, som Bloomingdale’s, erbjuder de största märkena så passa på om det är rea!
Supreme är och förblir ett av de fetaste märkena i New York, gå förbi deras butik på Lafayette, då kan du även passa på att smita in på Brooklyn Industries där de har väskor, kläder och accessoarer. Där köpte jag min Refused-klänning! En personlig favorit är Dave’s Quality Meat dit jag kommer gå för att köpa en keps och Ssur var i alla fall sjukt kreddigt för 10 år sen.
Är du orolig över att hitta ett par Converse så ta ett chill pill, de finns överallt. Sikta på Yellow Rat Bastard om du ändå blir nervös. En av de bästa shoppinggatorna är faktiskt Broadway, börja vid Union Square och gå uppåt. På Blades hittar du märken som Obey, Mishka och Anti-Hero, Urban Outfitters dyker upp med en stor och fin butik och American Apparel kommer tätt därefter.
Jag sminkar mig inte så mycket så när jag besöker Sephora är det framförallt för att köpa något från Philosophy som bland annat erbjuder duschcremer i de mest fantastiska dofterna. Jag är svag för allt som doftar som att det smakar choklad…
Känner du inte redan till Os Gêmeoskan det vara dags att googla lite!
Det var så roligt när jag mötte upp Sara i Brooklyn förra året och snubblade över den här väggmålningen med Rrobots, ett märke som jag stötte på första gången 2004 i en Triple 5 Soul-butik flertalet stationer därifrån. Ett kärt återseende! Stan är så oerhört färgglad på sina håll, jag uppskattar verkligen att de har några lagliga väggar!
Så fint!
Magnolia bakery ligger en bra promenad bort på Bleeker Street men på vägen hittar du antikvariat, risotto-restauranger och Marc Jacobs butik så det är inga problem! Bered dig på kö om det är kring helgen och välj den mest färgrika du kan hitta! PS, runt hörnan bor Carrie i SATC (även om huset officiellt ligger högre upp i serien) och enligt ryktena bor SJP där i närheten.
Dylan’s Candy Bar tar godis på allvar. Du hittar precis allt och lite till. Jag kunde inte lämna butiken utan att köpa med mig choklad-PEZ och en Ken-chokladkaka men ärligt talat är Marabous varianter godare. Låt inte det hindra köpglädjen!
DuaneReade ser inte mycket ut för världen utifrån men där inne kan du köpa nästan allt du behöver och de har dessutom öppet dygnet runt! Chips i alla smaker, färsk frukt, vatten, läsk, juice, Ben & Jerrys-bunkar att ta med hem till hotellrummet, bagels, huvudvärkstabletter – det mesta med andra ord!
Missa inte att deras sminkavdelning bjuder på bästa märket: Burt’s Bees! Jag kan inte leva utan deras läppbalsam!
På helgerna är det Farmers market på Union Square och jag är så nöjd över att bo där i närheten så att jag kan köpa hem sparris och färska blommor till min lånade lägenhet!
Hur många gånger du än har sett Central Park på film så görs den inte rättvisa, denna oerhört vackra park som inbjuder till picknick bland allt fågelkvitter. Gå på zoo, ta en tur med roddbåten, kolla på en basebollmatch eller en konsert, åk häst med vagn eller bara njut av utsikten. På morgonen är det mysigt att sätta sig på en bänk som är döpt efter tidigare besökare och se på när newyorkarna rastar sina hundar.
Har du ont om tid så glöm inte att museumshoppar är bland de bästa presentbutikerna i världen!
I nedre högra hörnan av Central Park hittar du FAO Schwartz, en av världens största leksaksbutiker, känd från filmen Big. Behöver du köpa en present till någon liten som väntar hemma så gör det här! De har även en replika av pianot som det dansas på i filmen, ställ dig i kö om du blir sugen! Precis bredvid hittar du Apple-butiken, jag har själv aldrig varit där.
Bryant Park är ett perfekt ställe att hämta andan, vila fötterna och ta något kallt att dricka. Skyskraporna där är extra höga och träden extra gröna, en väldigt vacker kombination. Notera manikyren!
Jag brukar faktiskt försöka att inte vända på dygnet så det brukar inte bli några sena utekvällar. Det kanske är synd men å andra sidan är jag helt slut efter att ha gått och upplevt så mycket under dagen! På kvällarna vill jag helst ta ett bad, krypa ner under täcket och se på skräpteve.
Tack för att du har läst såhär långt! Om du gillar min New York-guide får du gärna kommentera och sprida den vidare! Trevlig resa!
Jag har tidigare berättat att jag använder ett statistikverktyg här på bloggen som heter StatCounter. Det innebär bland annat att jag kan se vilka sökord som har använts för att komma hit (och till vilka inlägg), hur högt vissa inlägg dyker upp i Googles sökresultat och ibland, med hjälp av lite detektivarbete, lägga ihop ett och ett, som ort och tidpunkt, för att identifiera en viss besökare och namnge den.
Notera att du lämnar digitala fotspår överallt på nätet och att säkert varje sida mäter dig på något sätt.
I söndags var det en herre som kvart i 8 på morgonen googlade ”nakna tonårsbröst” från sin jobbdator. Enligt verktyget kunde jag då se var i Sverige han jobbar och vad hans arbetsgivare heter eftersom bredbandet är döpt efter arbetsplatsen. Så jag mailade helt enkelt till dem och förklarade att jag tycker att tonåringar är barn och att det var olämpligt. Han kom till det här inlägget, stor humor!
Framförallt är jag väldigt nyfiken på vilka som läser bloggen så hör gärna av dig! Och hojta om det är svårt att kommentera, det borde finnas bra med alternativ för att logga in! Vilket är lite meta att be om om du redan tycker att det är krångligt att kommentera men då finns jag ju på Twitter och Instagram.
Bara så att du vet! Om du jobbar på en bilfirma i Jönköping och är inne varje timme under hela din arbetsdag, vecka ut och vecka in, då ser jag det. Om du ilsket har kommenterat på SCUM manifestet-recensionen och ivrigt väntar på min kommentar genom att maniskt gå in om och om igen, då ser jag det. Om du har varit min vän men av oklar anledning inte är det längre, då ser jag att du inte helt kan släppa taget.
I går avföljde jag en kille på Instagram för att han återigen stoltserade med en bit kött som en fucking trofé. Har avföljt en annan kille av precis samma anledning. Nej, två andra. ”Det får det vara värt” svarade han och avföljde tillbaka.
Jag hoppas att det inte är några konstigheter om varför jag gör det men för säkerhets skull la jag upp en bild på grisen ovan för att förtydliga att för mig är det barn som ligger där. Ingen manlighetssymbol.
Grisbilden är min mest gillade någonsin. Hoppas budskapet gick in.
För några veckor sen frågade Linus på Twitter efter en expert på Instagram och Sofia tipsade honom om mig, tack! Linus och jag hade ett jättetrevligt samtal som blev till en intervju som slutligen hamnade i dagens DN Lördag.
Extra fint eftersom hela delen är en Instagram-special så för första gången är alla bilder i tidninden från Insta. Eftersom webbversionen inte är uppe (än?) tänkte jag återge den här. Värt att nämna är att jag alltid kallar mig själv för användare, aldrig expert, det är ett begrepp som tidningar gillar.
I Sverige tros det finnas över 600 000 användare, enligt medieplaneraren och experten på sociala medier Helen Alfvegren.
- Facebook vill varken bekräfta eller dementera 600 000 stycken, en siffra som dök upp i höstas, så jag skulle chansa på att vi närmar oss en miljon under det här året.
Helen Alfvegren (@rockspindeln) tror att Instagrams framgångar beror på att allt fler har smartphones, att det är en reklamfri miljö och att tjänsten är ytterst lätt att använda.
- Det är ett enkelt sätt att kommunicera och få en snabb inblick i människors liv. Att man också med ett knapptryck kan dela med sig av bilderna till t.ex. Facebook och Twitter gör det till ett starkt komplement för den som använder andra sociala medier.
Hon ser också psykologiska orsaker till fototjänstens popularitet.
- Att fota med mobilen är inget nytt, men att med Instagram kunna ta en bra bild och sen lägga på ett snyggt filter räcker för att få användaren att känna sig som en proffsfotograf. Följarna bekräftar sen det med hjärtan och kommentarer.
En enkel förklaring till att många användare tar bilder på liknande motiv är enligt Helen Alfvegren att det handlar om vardagshändelser som upprepas.
- Det finns inte så mycket variation i vår vardag. Vi har liknande rutiner. Detsamma gäller lustigt nog när vi är på semester, därav alla bilder av ”fot mot solnedgång”.
- Jag tror att vi vill samlas kring gemensamma ämnen. Alla kan relatera till en katt eller en kall öl. När vi får respons på det så fortsätter vi.
Helen Alfvegren tror att Instagram kommer att växa i popularitet och hoppas att tjänsten inte förändras.
- Instagram har väldigt engagerade och lojala följare. Addera gärna tillval, men uppdatera inte i onödan. Typiska trender är att folk reinstar bilder, alltså tar skärmdumpar på kompisars bilder och postar på nytt i sin feed – det skulle Instagram kunna förenkla. Jag är även sugen på att kunna ta bort de filter jag aldrig använder och lägga till nya.
- Men samtidigt är frågan hur de ska tjäna pengar på tjänsten. Att det kommer dyka upp reklam inom en snar framtid skulle inte förvåna mig. Facebook började ju med att vara en samlingsplats för kompisar från förr och är nu en renodlad reklamyta för företag där alla ens vänner råkar befinna sig.
Nu ska jag iväg och instagramma en fika med en gammal kollega!
Looptroop och Spiderdogs framför Aldrig bland plintar och ribbstolar, så jäkla bra! ”Kanske var det för att slippa tjatet men fick hela familjen att bli vegetarianer.” (03:02) Min crush på CosM.I.C kommer aldrig någonsin att sina, believe that!
På tal om Västerås! När kommer egentligen Frank Ocean till Sverige?! Jag youtubar sönder Lana del Rey inför konserten på måndag så länge.
Halebops nya reklamfilm går rätt in i hjärtat. Jag har varit ett stort fan av deras manér sen jag jobbade hos största konkurrenten och grämde mig så för att de inte gjorde i närheten så bra filmer. Halebops känsla för målgruppen saknar motstycke, stråhatten av för reklambyrån!
Även om The Knifes senaste kanske inte riktigt är min melodi så uppskattar jag verkligen Liv Strömquists serie på deras hemsida!
Lena Dunham (favoritbild här) har gjort en reklamfilm för klädmärket/kompisen Rachel Antonoff, gissningsvis släkt med hennes pojkvän Jack som hon pratar om med Miranda July i InterView Magazine. Hennes syrra spelar en av huvudrollerna och Adam, Adam, har fått äran att agera speaker med brittisk dialekt. Sött!
Gillar att Priddyboy Duvchi är nöjesguide den här veckan, hans humor speglas fint i intervjun som bjuder på godbitar om spolarvätskeläsk, konstgräsklubbar och vackra karttavlor. Ser fram emot att se honom i Globen!
Sällan har jag väl så ofta i mitt liv diskuterat relationer som något ohållbart. Tvåsamhet för många över de trettio ses helt enkelt inte som naturligt. Känslor för andra kan uppstå och de ska få finnas, inte förtryckas. Personligen ser jag relationer som något tillfälligt: en väldigt spännande början, en mysig mellanväg där en får anpassa sig efter den andra och så ett sorgligt slut där de starka banden som byggts upp tvärt klipps av för att aldrig kunna lappas ihop igen. Det låter ju inte så lockande.
Samtidigt finns nu våra relationer för evigt sparade i sociala medier och tillgängliga för den som vill backtracka vem som varit ihop med vem. Lite märkligt är det allt när en börjar scrolla och vanemänniskor som vi är gör vi ju ungefär samma saker om och om igen (fast med olika personer). Jag har slutat med det. Det finns inga killar bland mina bilder på Instagram. Ingen har dykt upp här på bloggen på sistonde. Det är inte bara det att jag har slutat tro på relationer, jag har slutat tro på att dokumentera dem också.
Sagor om prinsar och prinsessor som lever lyckliga i alla sina dagar utan att vilja något mer känns som stoft för tjugoåringar. Själv tycker jag att det är väldigt spännande att se var de här nya konstellationerna kommer ta vägen. Visst, de flesta tror fortfarande att mammapappabarn är vägen att gå men andra söker nya vägar. Jag är sjukt nyfiken på att se var de hamnar. Framförallt tror jag att det är nyttigt att inte hålla fast vid något eller någon bara för att vi har fått lära oss att det ska vara så.
Stockholmare till trots så trivs jag som fisken i vattnet på landet. På luncherna kring Stureplan börjar jag spontant prata om Ängavallen säkert ett par gånger i veckan, hur lyckliga djuren är där och hur bra värderingar familjen Nordström har.
Därför ville jag absolut inte missa ett besök nu när jag är i Malmö så jag gick upp tidigt i lördags, stoppade in det nytvättade håret under kepsen och köpte med mig lite frukostbröd från Boulangerie innan jag hoppade på 146:ans buss från Centralen som stannar till vid Håslöv. Det skånska landskapet där är ju en upplevelse i sig.
När jag kom fram gick jag direkt till receptionen, oanmäld som jag var, och sa hej till Niclas som jag stött på i alla möjliga sociala medier de senaste åren. Han ringde genast efter sin bror Mathias som dök upp i kostym och bad att få fem minuter för att gå och byta om.
Jag vet inte riktigt hur samtalen om mig går där hemma men mitt hjärta mjuknar av att de släpper allt för att ge mig en rundtur. Vi pratade om besöket i somras, årets höjdpunkt för mig, och började med att gå in till fårena som hade lunchrast.
Mathias plockade upp både ett och två lamm som jag fick ha i famnen. Så oändligt mysigt! De vägde mindre än min systerdotter som jag blivit rätt van vid att bära runt på, som små ulliga moln. Jag lyssnade på Jag äter inte mina vänner på bussen och precis så är det ju för mig.
Gårdens kissekatt ville följa med överallt, även fast hon blev utjagad från fårhagen och hängde med när vi klättrade in till grisarna, det jag tycker allra bäst om.
Så kelig!
Alltså!
Nöff nöff! En sån nyfiken nos!
Det var kallt i luften och snöflingorna singlade ner så när de stora suggorna flyttade på sig satte vi oss i deras bo för där fanns det lite värme. Smart va?
Komsi komsi!
Aj! Som jag konstaterade efter förra besöket så är de som små hundar, så busiga! De älskar att gnaga på Converse, rota i fickor och pussas med ögonen stängda. Bildbevis kommer lite längre ner i inlägget.
Tjaba!
Hur kär är inte bilden ovan? Det känns som att den sammanfattar hela mitt besök.
Har du någonsin sett en sådan lycklig gris?
Jag försökte få tillstånd att klia henne på magen men hon vågade inte närma sig, däremot slängde hon sig och gjorde sig till precis där jag satt så lite tycke uppstod nog!
Tripp, trapp, trull, rumpa!
Ju fler desto mysigare!
Såhär satt vi nog i en timme. Det fanns liksom ingen anledning att fira påsken på något annat sätt.
Kom då!
För att hålla värmen försökte jag klappa så många som möjligt!
De var mer intresserade av att gnaga på gummisulor!
Mina Converse är rätt grisiga nu, precis som jag vill ha dem. Kom på mig själv med att lukta på mina vantar sent i går kväll utanför Belle Epoque. Magnus Thure undrade vad jag pysslade med så jag sa som det var, jag ville känna grisdoften. Likadant när han försökte borsta bort en fläck på min jacka. Behövs inte. Den ska vara där.
Grisarna som var modigast fick kli på magen och föll ihop i en hög av mys och bara njöt.
Hej sötis!
Hjälp!
De är så otroligt starka! När de bökade runt omkring mig kändes det som att de kunde ha lyft bort mig, och de är bara fyra veckor.
Grismyset avslutades med att jag fick en puss och sen frågade Mathias om jag ville tvätta ostar och det ville jag såklart! Så fint att få en inblick i hur de har det på gården. Djurindustrin i sig är ju otroligt stängd för allmänheten, fundera gärna på varför, medan Ängavallen välkomnar mig med öppna armar.
Efter att vi tvättat osten (tog kort på mig själv i rymddräkt och hårnät men den bilden kommer aldrig dyka upp på internet) gick vi in till korna, så otroligt vackra djur. Jag tänker ofta på att den ost, mjölk och yougurt som finns på ICA inte kommer från Ängavallen så då är det inte värt det, varken för djuren eller mig. Mathias sa att han skulle vara vegetarian om han inte åt deras eget kött. Känn på den.
Tuff blandras! Jag tror att mycket av besöken och lyckan handlar om att få träffa personer som vill samma sak som jag, att djuren ska må bra och få leva naturligt på alla sätt och vis så länge det bara är möjligt. Det ger mig hopp samtidigt som det är sorgligt att så många inte bryr sig om vad de stoppar i sig.
Jag skulle rekommendera ett besök på Ängavallen å det allra varmaste, vad du än vill göra där. När jag berättar för folk att jag har vegohjärta undrar de ofta om jag skulle äta kött om det kom från djur som har haft det bra. Svaret är nej, det finns ingen anledning för mig att göra det. Men om du nu äter kött så tänk på var det kommer ifrån och var lite mer nyfiken! Ställ frågor, ställ krav.
”Det blev en lång rundtur!” sa Niclas när vi kom tillbaka. Fårena, grisarna, ostarna, kossorna, det är klart, det tog nog ett tag. Tusen tack från botten av mitt hjärta! När vi sa hejdå sa vi ”Ses i sommar!” och på bussen tillbaka till Malmö riktigt längtade jag tillbaka. Som alltid.
Jag sitter och redigerar en intervju om Instagram som dyker upp i en av morgontidningarna nästa helg och funderar på det jag gillar allra mest med den dära appen. Hur någon kommunicerar med mig genom att hjärta en 122 veckor gammal bild. Hur fint det är att följa någon en känt på avstånd halva livet och bli så enormt glad av varenda inblick i hens liv. Hur roligt det är att upptäcka hur olika personer visar sig hänga ihop (så att jag fullständigt tappar hakan).
Det verkar som att de flesta har ett växande behov av att kunna Reinsta bilder? Själv börjar jag känna ett behov av att kunna ta bort de filter jag aldrig använder och lägga till nya – helt okej om det skulle innebära att jag betalar en slant. Sen är jag nyfiken på varför det inte finns någon utbredd svensk Follow Friday-tradition på Insta? Det skulle jag gilla. Funderar nästan på att börja blogga tips.
Jag har nog aldrig kommit över den här tyllklänningen som H&M gjorde i samarbete med Lanvin. Vägrade lämna provhytten, satt där i evigheter, bara njöt av hur vacker den var. Men köpte den inte.
Nu kommer H&M med en ny medveten exklusiv kollektiondär en tyllklänning återigen har fångat mitt hjärta, grön som ärgat koppartak. Och jag mår dåligt bara av tanken på att inte ens få chansen att prova den om jag inte hinner få tag på en den 4 april.
Som tur är snubblade jag över Sanias blogg på Damernas värld där hon lottar ut en till den som taggar en galalik bild på Instagram med #HMConsciousGreen. Så det har jag gjort nu, flera gånger om. Och håller tummarna.
Såg förresten att Beyoncé är H&Ms modell inför sommaren, det blir fint det! Missa inte att följa henne på Instagram!
Det har varit en helt fantastiskt rolig helg! Jag vet inte vad jurymedlemmar vanligtvis ägnar sig åt men vi skämtade med varandra från första stund och har haft väldigt bra diskussioner och samtal ihop.
Travelhack är alltså ett 24-timmars hack som är menat att förbättra upplevelsen för tåg- och bussresenärer. Det var totalt 21 bidrag så det tog flera timmar att prata med alla men det var samtidigt riktigt lyxigt att få höra deras tankar och idéer. Tusen tack för det!
Per hade med sig en heliumfylld, radiostyrd haj som jag genast döpte till Travelhaj som han använde för att tipsa deltagarna om presentationsteknik. Den var helt förtjusande att köra runt med uppe i vindsvåningen på Färgfabriken.
Vi ägnade dagen i dag åt att utse tre kategorivinnare och en grand master flash-vinnare. Andreas skämtade om att vi inte hade kommit fram till någon vinnare när klockan närmade sig ett och att juryn helt orelaterat skulle åka till Disrupt i San Fransisco som var förstapriset.
Min favorit från dag ett, alltså i går, är Guide My Day som är en tjänst som låter användarna skapa turer i alla möjliga kategorier till varandra och andra som vill upptäcka staden de besöker. Allt är så snyggt och smart att jag smäller av. Kartan, Instagram- och Foursquare-bilderna, gränssnittet, typsnittet, utskriften, Twitter-kontot och kopplingen till lokaltrafiken.
Framförallt blir jag väldigt sugen på att sätta igång och skapa en lista men det går ju inte eftersom jag inte har något Facebook-konto… Hör av er om ni kommer godkänna Twitter-login också!
Jag gillade verkligen det Hampus sa på Twittercensus om att vi måste sluta prata om Twitter som en kanal, har tänkt på det länge. Twitter är en högst personlig upplevelse och när vi pratar om ”Twitter” så pratar vi alltid om helt olika saker. Du följer inte de jag följer, pratar inte med de jag pratar, läser inte det jag läser. Men vi glömmer ofta bort det.
I Sverige finns det 475 000 konton, 220 000 av dem är aktiva varje månad men endast 80 000 är aktiva varje dag. Är du nyfiken på vilket kluster du tillhör så kika på grafen, jag är med min gröna färg nästan hip hop.
På tal om grönt hade jag helt missat den här fina poängen från Gustav Fridolin: ”Det går inte att ens diskutera demokrati eller de frågor politiken ska handskas med om man inte ser de strukturella skillnaderna – i makt, i pengar och attityder – som råder mellan kvinnor och män. Det är tydligt i klimatpolitiken – i vilka som drabbas hårdast av klimatkatastrofen, och i vilka som genererar mest utsläpp. Det är tydligt i jobbpolitiken – i den starkt könssegregerade arbetsmarknaden som är Sveriges. Och det är kanske allra tydligast i den del av Sverige som varit och är mitt yrkesmässiga hem – i skolan.”
Fram för fler genusutbildade lärare!
Ingen kan dock ha missat Jonas Hassan Khemiris öppna brev till Beatrice Ask som slog alla delningsrekord i går. Däremot vill jag gärna lyfta upp Anders Mildners försök att förklara hur en text kan få en sådan spridning på nätet. Missa inte Internetlogiken och Khemiri!
Kort kommentar om Vine: Nej. Ditt innehåll är inte tillräckligt intressant för att sprida vidare.
Något av det mest intressanta jag läst på sistonde är tanken på att sociala plattformar låter användarna äga sitt innehåll och även ta det med sig vidare till andra plattformar om de så önskar. Forbes skribent tar sin journalistkollega Douglas Rushkoff som exempel (Rushkoff skrev nyligen på CNN om varför han lämnat Facebook i protest).
”Imagine the inconvenience that Rushkoff now faces having unbundled from Facebook. He cannot take his social graph of all his friends and followers with him. He cannot use Facebook as a defacto web passport to authenticate his identity on other sites. He cannot move the content he created on Facebook elsewhere. And he cannot know how what he leaves behind will be used in his absence.”
Det är så otroligt intressant att fundera på hur det kommer se ut framöver. Jag satt på ett mediemöte i går där vi pratade om CTV, Connected TVs, alltså uppkopplade teveapparater.
”Vem av alla inblandade aktörer, teveleverantörer, apptillverkare, kanalbolag osv, kommer få ta del av annonspengarna nu när medielandskapet ändras?” frågade säljaren.
”Glöm inte de som sitter på allt värde”, sa jag. ”Användarna.”
Många hamnar på min blogg för att de sökt efter en app med hjärtan och även om jag tipsat om både appar och hjärtan ett flertal gånger så finns det helt enkelt inget svar att finna. Förrän nu! Testa PhotoJus så kan du förgylla bilderna med lite <3.
I går kväll firade vi Helena genom att kalasa på minimandelfrikadellburgare och minimilkshakes samt sjunga hemmakaraeoke och dansa oss svettiga! Fler bilder på Instagram! När jag kom hem från födelsedagsfirandet satte jag genast på första avsnittet av Girls på SVT Play och blev riktigt förtjust!
Om jag varken laddar ner eller vill investera i en box, hur kan jag då se fler avsnitt på en gång?
Jag fick lite tips i dag på Twitter och Instagram om hur jag får läppstiftet att sitta som berget. Jag vill helst att det ska se ut som det gör precis när jag har applicerat det men då fastnar det till slut på tänderna så jag biter av det på en bit papper för att det inte ska kleta. (Just nu använder jag helst färgen china red matt från MUS.)
Tusen tack för alla tips!
Grunda med läppenna på hela läppen innan du applicerar läppstiftet och pudra med transparent puder efterpå.
Jag brukar köra läppenna på hela läppen, sen läppstift bita av på papper, rouge på, läppstift igen, bita av, rouge på, läppstift igen osv. Får för mig att det håller bättre i alla fall.
Köp ett torrt läppstift så sitter det som berget!
Grunda alltid med concealer. Använd pensel när du sätter på läppstiftet.
Velvet matte lip pencil från Nars. Sitter lätt en hel kväll utan att du behöver fylla i. Rekommenderar färgen Dragon Girl.
Grunda med läppenna och använd bara dyra läppstift typ.
En av mina vänner berättade häromkvällen om en händelse som utspelat sig på hans jobb tidigare under dagen och som gjorde mig så glad.
Två av hans kollegor, en av dem företagets nya copy (som dessutom jobbar på Copygr.am) och den andra kollegan en gravid kvinna, började prata om Instagram och den sistnämnda ber copy-kollegan om råd om vilka hon ska följa. Först och främst rockspindeln, svarar copy-kollegan tvärsäkert medan min vän spetsar öronen utan att säga något. (Vilken ära!)
Den gravida kollegan går in på mitt Instagram-konto och börjar scrolla igenom och kommentera bilderna. Åh, är hon också gravid? frågar hon copyn varpå min kompis inte kan hålla sig längre utan vänder sig om och säger Nej, det är hennes syster. Innan de hinner reagera får han ett viktigt samtal som han måste ta så de får gott vänta tills han är klar innan förklaringen kommer (och de hittar en bild på honom i min feed).
Sådana små historier känns som en puss från en gosig blandrasjycke!
Jag är inte bara domare i KTHs instagramtävling, jag sitter även i juryn som ska utse vinnaren av årets Travelhack! Bidragen ska skickas in innan fredag så skynda dig om du tänkt vara med!
Travelhack är ett hackathon som inspirerar Sveriges utvecklare att ta fram appar och tjänster som gör kollektivt resande mer attraktivt. Finalen är i Stockholm den 16-17 mars då de 20 bästa lagen tävlar mot varandra. Jag kan inte hjälpa att dra paralleler till när Popdevelop vann Codemocracy, det var en riktigt fin helg!
Bilden ovan är tagen från ett YouTube-klipp när Arvid filmade mig för att göra en cinemagraph, så kär video! Jag gillar att jag ser bossy ut, det kan komma att behövas!
Den här veckan är jag domare i KTHs instagramtävling som görs i samarbete med Tekniska museet. Gå in på taggen #ingenjörskonst och kolla! Jag gillar det kreativa upplägget, det finurliga i att ha olika domare varje vecka och att foto står i fokus.
Ersättningen i form av ett presentkort har jag förhandlat så att det automagiskt går till Stockholms stadsmission istället, gissar att de har bråda dagar i den här kylan. Har du några slantar kvar efter att räkningarna är betalda finns det flera olika sätt som du kan stödja dem på.
Senaste kommentarerna