Här är de nio bilder som fått flest likes under 2017 på mitt Instagram-konto @rockspindeln. Knappa in ditt användarnamn på Best nine för att enkelt få fram dina nio mest gillade bilder.
I januari testade jag att hashtagga järnet på den här bilden och det ledde till flest antal likes under hela året. Tror det handlar om just hashtags men även om tajmingen och ljuset. Positionen i sig hör ju till den minst ansträngande jag någonsin lagt upp. (Det HÄR är den mest ansträngande!)
På plats två dyker Bamse välförtjänt upp! Här ligger han i gräset på kolonin och drar in alla olika dofter med sin rosa nos. Under senare delen av året har vi varit lite oroliga för hans hälsa då han kissat och bajsat precis överallt. Det visade sig som tur vara ett missnöje med lavendeldoften på kattsanden så nu är den utbytt för gott. Från och med i höstas äter han medicin för sina något låga njurvärden men i övrigt märks det inte av att det var sjutton år sedan hans husse hämtade hem honom från katthemmet i Umeå.
Jag är så glad över att min mamma dyker upp på tredje plats! Det här inlägget gjorde jag på Fars dag, en dag jag tycker är hennes också med tanke på vilket ansvar hon tagit som ensam förälder. När jag växte upp var det vanligt att mammorna tog över ansvaret för barnen när papporna i princip försvann ur bilden. Det är sorgligt för alla inblandade, inte minst för papporna. Tänk så många barnlösa pappor det finns som inte har någon relation alls till sina barn! Och tänk på vilken roll det innebar för mammorna att ta för att kompensera. Därför vill jag tacka alla mammor för den tid, energi och kärlek ni lagt på oss barn, även som vuxna!
I somras åkte jag längst ut på Munsö till Väsby hage för att bada med kor. Det är en av årets absoluta höjdpunkter så det passar bra att den här bilden även hänger inramad på väggen i vardagsrummet. Djur och natur ligger mig så oerhört varmt om hjärtat, kanske därför jag haft sådan enorm klimatångest det här året? Det har varit fruktansvärt och jag vill knappt tänka på det.
På femte plats är det midsommar och jag poserar glatt i hatt och blommig klänning medan min kille fotar, fotar och fotar för att sen sätta ihop nio stycken bilder till en enda i PhotoShop.
Det är tack vare mitt stadiga köksbord som jag kan göra den här positionen! I inlägget som hamnade på sjätte plats pratar jag om allt jag gör för att inte påverka klimatet – och att det inte räcker. Det beror på att samhällets snitt plussas på mitt klimatavtryck, vilket gör det näst intill omöjligt att komma ner på 2 ton COe som är målet. Testa själv på klimatkontot.se!
Härligt att en badbild kom med på topp 10! Det här är årets första dopp den 19 maj och i ärlighetens namn blev det inte så mycket varmare i vattnet i Västerbotten där vi spenderade sommaren. Jag är övertygad om att detta dopp härdade mig för att palla 13 grader!
Det åttonde inlägget är något så ovanligt som ett videoklipp där jag gråter. Det bara brast. Jag har kämpat med skorpionen i flera år och så plötsligt kan jag lyfta huvudet från marken, något jag länge trott var omöjligt. Det är charmen med yoga!
Riot don’t diet! Året avrundades med julbord av olika de slag, bland annat den här jultallriken på Kafé 44. Jag är så tacksam över att den här platsen, som jag besökt av många olika anledningar genom åren, fortfarande finns kvar. För alltid i mitt hjärta.
Tack även för alla fina likes på mitt yogakonto @helenyogar!
Gott nytt år!
”Hey! Hur får man en sån där best of 2016 på Insta?” frågade en god vän mig häromdagen. Du behöver en länk till 2016 bestnine och ditt användarnamn, sen är det klart, svarade jag! Var aldrig rädd för att fråga!
Jag är lite tveksam till att summera året efter vad andra har gillat, eller vilka låtar jag råkat lyssna på mest, för det säger egentligen inte så mycket om vad jag tyckte mest om. Eller hur?
Vill du själv se över vilka bilder du lagt upp på Instagram och sortera dem som du vill? Då är Instaport verktyget för dig! Skriv in ditt användarnamn och välj vilka bilder du vill ladda ner på datorn (du hittar dem under Hämtade filer) så kan du leka med dem bäst du vill sen! Oavsett antal likes.
Jag har till och med börjat posta inlägg som inte har med yoga att göra! Kolla vad fint!
Jag funderar lite. Ska jag lägga upp en till bild på Bamse eller vet alla hur han ser ut vid det här laget? Ska jag försöka få till en ny vinkel på körsbärsträden i Kungsan i vår eller är jag nöjd med den jag tog för tre år sen?
Är jag nöjd? Mätt? Belåten?
Jag skaffade Instagram 2010 och älskade det från första stund. Men de senaste månaderna har jag tappat syftet. Det kreativa utloppet. Engagemanget som krävs. Jag har ett gäng favoritbilder och skulle säkert kunna ta ännu fler men varför det?
Jag har inte lust.
Saknas det en selfie, en gullig griskulting eller ett vykort från semestern i New York från de tusentals bilder jag redan lagt upp? Det känns närmast som en evighetsloop av repetition. Been there, done that.
Men det kanske bara är mitt liv?
Instagram anpassar sig mer och mer till sina annonsörer men har helt glömt bort att underhålla sina användare. Nya funktioner, statistik, filter, hur alla hänger ihop, kalender, vad de än må vara. Inget händer.
Precis som i en kärleksrelation kan det inte bara vara den ena parten som ger och ger. Då dör kärleken. Been there, done that.
Det märkliga är att vi alltid tror att det beror på oss själva. Så är det sällan. Det är verkligen inte jag Instagram, det är du.
Bilden jag lägger upp är något av en ekvation. Jag investerar tid och tankar, en personlig hälsning i bild och text, kanske till och med ett tips. Något som i grunden gör mig glad, som jag ser ett värde i, för andra men främst för mig. I utbyte bedöms jag gång på gång i antal likes och kommentarer. Hur ska jag tolka det? Vad är ett rimligt resultat efter sex år?
Ska jag vara nöjd? Mätt? Belåten?
Något som gör mig glad kan få någon att avfölja. Någon som knappt bryr sig kan ändå trycka like. Det påverkar både relationer och kreativitet. Förstår du hur jag menar? (Notera att jag inte pratar om andras bilder, jag pratar om mina. Eller tänker högt snarare.)
Kvadratiska bilder var länge hela mitt liv. Ett liv med jäkligt dålig upplösning, så här i efterhand. Det är klart att det är fint att få kika in i människors liv men hur länge kommer vi lägga ut bilder på våra katter, barn och frukostar? Ett år till? Tre år?
För mig är kommunikationen mellan raderna, relationen vi byggt upp, klart mer intressant att bevara. Att få tipsa, hälsa eller komma med råd. Bilderna har jag ju faktiskt, i stort sett, redan sett.
Här är han, igen. Om du mot all förmodan hade glömt.
När jag fick se mina nio populäraste bilder på Instagram under 2015 noterade jag snabbt att bilder på vad veganer äter, yoga och selfies, som jag tycker allra mest om att lägga upp, inte var med. De får visserligen också många likes men är inte riktigt lika populära som säg en svan eller det fina Stadsbiblioteket i Stockholm. Även om Lilla Berlins serie om vego som norm och nyheten om SVTs matlagningsprogram Vegorätt är viktiga inlägg så summerar de inte riktigt vad som var roligast med mitt år så jag skapade helt enkelt lite egna collage för att minnas året som gått!
Först och främst! Bamse borde egentligen ha ett eget konto vid det här laget? Han har de lurvigaste tassarna, de finaste ögonen och ett lejongap i miniformat. Bilden vid gardinen i fönstret är en av mina absoluta favoritbilder från förra året.
Maten är nästan viktigast för mig. Av de bilder jag själv strösslar likes över så ligger nog kategorin mat väldigt högt upp tack vare alla fina veganer jag följer. Kika gärna bland de jag följer om du vill ha inspiration eller klicka runt på taggen #vadveganeräter. Bilden med kronärtskockan och munkarna från Dun-Well Doughnuts tillhör några av årets favoriter. Och den lilla griseknoen såklart!
Sist men inte minst är det ju jag som har kontot, hej hej! Tänker att självporträtt är det som främst skiljer oss åt i sociala medier och jag uppskattar alltid när de jag följer lägger upp bilder på sig själva. Här är några av mina favoritbilder från 2015, från tillfällen jag minns lite extra. Ack, den som ändå var solkysst!
Funderar på att ta en paus från Instagram och bara skicka personliga budskap till mina nära och kära. Givetvis kan de hända att de bilderna dyker upp här på bloggen framöver, bara inte i sammanhanget att de bedöms efter antal likes. Det känns så 2015?
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑