Skip to main content

En familj av vänner

Bästis

När jag var sju år insåg jag att min mamma skulle dö en dag. Det tog några nätter av att sova i hennes säng och hennes typiskt lugnande ord (”Så lätt blir du inte av med mig!”) innan den rädslan försvann.

Nu har den tyvärr kommit tillbaka.

För jag tänkte aldrig på att min mammas bästa vänner, som jag och min syster vuxit upp med, som en extra familj av kvinnor, också ska dö en dag. Hur de plötsligt, eller alldeles för långsamt, lämnar min mamma kvar. Hennes fina vänner, vars skratt inte kommer ljuda över kolonin igen. Det gör det så smärtsamt tydligt att hon står på tur. Inte än, men en dag. Precis som jag insåg när jag var sju.

Bästis

Så jag tänker att vänner är det viktigaste vi har, att de borde räknas som vår familj. Här är hon jag har känt sen lågstadiet, hon som jag alltid kan vända mig till, hon som aldrig får lämna mig. För då dör jag.

Behåll den där känslan, håll fast den, hårt

Kvällsdopp!

Det är något speciellt med den första veckan tillbaka på jobbet efter semestern. När känslan av frihet och ledighet dröjer sig kvar, något som man gör vad som helst för att förlänga. Jag rekommenderar varmt ett kvällsdopp eller två! Tänkte även gå och se Fireside på onsdag och Min granne Totoro på utomhusbion i Rålis på torsdag.

Sen är det ju faktiskt ledigt igen i två hela dagar. Man kan äta riktigt mycket glass då, särskilt om man får finfrämmande från Umeå som förlänger sommaren lite till.

Djurtransport med svensk kyckling

Djurtransport

Igår råkade vi av en slump få se en lastbil märkt DJURTRANSPORT ta färjan över från Munsö till Adelsö där vi var på utflykt för dagen. Föraren hade tillfälligt dragit isär sidorna så att kycklingarna som var packade till bristningsgränsen i plastlådor skulle få luft i värmen. Med 23 grader i skuggan var det nog desto varmare i bilarna, särskilt med tanke på att vi själva använder fåglars dun för att värma oss på vintern.

Djurtransport

Det här är inte en ovanlig syn för mig då jag har sett mängder av liknande bilder och videoklipp genom åren men det var faktiskt första gången jag såg det live. Tror jag blev lite chockad? Ska jag gå och prata med chauffören, som parkerat lite högre upp i backen för att dra igen sidorna innan han körde vidare, och i såna fall om vad? Det här är ju lagligt. Det här är ju vårt stolta svenska djurskydd. Den här oömma behandlingen som leder till att 180 000 individer dör varje år, på väg till slakt.

Och som det luktade!

Djurtransport

I Sverige dödades 99 293 000 kycklingar förra året. Hundra miljoner. Att jämföra med 2,5 miljoner grisar och 400 000 nötdjur. Kycklingarna får leva i ungefär fem veckor och hinner på den tiden växa så snabbt att de får ont. Om du fortfarande äter kyckling för att det är så gott att du inte kan sluta, för att det anses klimatsmart eller använder hashtaggar som eat clean, läs gärna på om hur vi behandlar dessa smarta djur.

Det här är inte värdigt varken djur eller människor.

Problemet med småskaliga bönder

Lunch på Ulriksdals trädgårdscafé

– Du som tycker att det är så himla viktigt med klimatet – varför äter du egentligen kött?
Frågan kommer när jag postar en bild på instagram med nyskördade grönsaker och en grillad köttbit. Ja, varför äter jag kött egentligen?
– Jo, svarar jag, därför att det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian.

Jag är inne på Underbara Claras Instagram för att försöka hitta bilden med kommentaren men misslyckas. Har hon raderat den? Oavsett tycker jag att frågan är relevant. Hur resonerar någon som vill äta miljömedvetet kring kött? Svaret ges i krönikan Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv via blogginlägget Problemet med att vara vegetarian. Problemet? Att vegetarianer är naiva som tror att de räddar djur. Det kan jag ju hålla med om, då de stödjer både ägg, mjölk- och köttindustrin, men inget av detta nämns i krönikan. Låt oss se vad det står istället!

Kommentaren jag får väcker irritation hos mig. För det är inte första gången ifrågasättandet kommer. Alltid från vegetarianer som slentrianmässigt hävdar att deras val än bättre än köttätares.

Det är korrekt att många, särskilt nyblivna, vegetarianer (och veganer) saknar kunskap och istället hänvisar till att de sett Cowspiracy. Det är alltid lika viktigt med källor och då finns det ingen bättre än Djurens rätt som alltid har en tydlig källhänvisning, oavsett djur. Sen är ju forskarna överens om att en växtbaserad kost är bästa valet för miljön, där saknar jag tyvärr källa till påståendet ovan – kanske för att Clara väl egentligen inte hänvisar till ”köttätare” i stort utan främst till sin egen kost och familjens jordbruk. Det intressanta är att irritationen uppstår just pga att personen är vegetarian varpå svaret säkerligen skiljer sig åt än om frågan hade ställs av en köttätare som, troligtvis inspirerad av Clara, går i sådana tankar. Det inlägget hade jag velat läsa!

Utöver att odla grönsaker brukar vi hålla höns och grisar – och funderar på att skaffa får. Djur för kött och mejeriprodukter behövs. Det är nämligen svårt att genom odling framställa protein och fett i någon hög utsträckning i Norrland.

När jag scrollar igenom sommarens bilder hittar jag mest vegetariska matbilder samt några med räkor och lax i, som jag gissar inte odlats i någon hög utsträckning i Norrland innan de inhandlades i en helt vanlig butik. Självklart är vissa saker svårare att odla, och framställa, i Norrland – Bästerbotten om jag får be – men det blir nästan lite löjligt när man i vissa sammanhang (arg krönika) inte säger sig kunna hitta protein (?!) och fett för att de inte går att odla lokalt men i andra sammanhang (lax och räkor i recepten på Instagram och bloggen) handlar på COOP som alla andra. ”I Västerbottens kärva klimat är ett rejält växthus en stor tillgång” läser jag på Marstorps mat, som för övrigt enbart säljer olika grönsaker – som alla innehåller protein.

Men jag kan inte släppa den naivitet och okunnighet som ofta följer med vegetarianism. Väldigt få har koll på verkligheten för en bonde. I dagsläget krävs det djurgödsel för att odla ekologiskt.

Det kretsloppet tror jag faktiskt att många vegetarianer är medvetna om. Men gödsel, dvs bajs, kommer naturligt från djuren dagligen och slutar komma först när djuret dödas. Vegetarianer bidrar inte aktivt till att djuren ska dödas, endast till att gödslet kommer till användning. Att djurbajs används gör ju inte en grönsak ovegetarisk. Just nu dödar vi djuren, i framtiden kanske vi enbart håller dem för de värden de sägs erbjuda och låter dem leva för att bli gamla, inte för att de smakar på ett visst sätt.

Ängavallen våren 2014

Den fina, närodlade och köttfria kosten vegetarianer kan äta – äter de för att någon annan är beredd att hålla djur.
– Ja men det besvarar fortfarande inte frågan, säger vegetarianen. Varför äter du upp hönsen, korna och fåren? Låt dem leva, beta och gödsla era odlingar i stället!
Ja, varför låter vi inte alla kycklingar i hönsgården leva? Jo, för att det kostar på.

Svaret på frågan som först ställdes är alltså inte att ”det är bättre för både klimatet och djuren än om jag skulle välja att vara vegetarian”, utan för att vissa djur anses ekonomiskt olönsamma även i småskaliga ekologiska jordbruk, precis som i djurindustrin. Vänd på det. Grönsakerna skulle gödslas även om ingen var vegetarian, det är vi konsumenter som gemensamt står för den efterfrågan. Vegetarianer, och främst veganer, minskar helt enkelt efterfrågan att döda djuren, vilket är hela poängen med att ta ett sådant steg.

I teorin är det enkelt att hoppa över grisslakten och låta suggan leva. Ha kvar henne för markberedning och sällskap. Men en fullvuxen gris äter lika mycket mat som en hel familj.

Precis. Så då får man ta ett beslut om de värden man som bonde brinner för, som öppna landskap och biologisk mångfald, tillsammans med gödslet, är värt det. Lägg till att grisar passar utmärkt för att äta upp det vi människor av olika anledningar slänger bort, vilket raderar familjens svinn. Hur många måltider är det värt?

Vegetarianer räddar inte nödvändigtvis fler djurliv än en köttätare. För vilka djur ska räddas? Vilka ska vi bry oss om? Ja, man kanske sparar livet på en gris genom att inte äta kött. Men vad ersätter man köttet med? Närodlade ekologiska grönsaker? I sådana fall är de gödslade med djurkiss och bajs.

Jag får inte riktigt ihop det här, men förslagsvis är det djuren vi äter som är i fokus här. Det handlar inte om att som vegetarian, eller vegan, hävda att man räddar ett visst antal djur – det handlar om att stödja det man tror är bäst för djuren, och för många även naturen. Igen, inget djur behöver dö för att producera kiss och bajs, tvärtom. Ekologiska jordbruk kanske borde ha djur enbart för de värden de ger naturen och grödorna?

Tänk inte bara på kor och grisar. Tänk på pollinerande insekter som trivs i småskaliga jordbruk. Med varierande växtlighet och utrymme för häckande fåglar. Småskaliga jordbruk är bra för den biologiska mångfalden. Kanske räddar du en gris från döden. Men vilka andra djur har dött för att din köttfria mat ska framställas och fraktas hit? Och för att du ska kunna fördöma köttätare slentrianmässigt? Sanningen är att vare sig du äter kött eller inte bidrar du till att djur dödas. Att låtsas om något annat är självbedrägeri.

Insekter och fåglar trivs även i småskaliga jordbruk som enbart odlar grönsaker, rätta mig om jag har fel. De trivs säkert också bra i andra länders jordbruk som odlar den mat som blir till köttfria alternativ, vilket klimatmässigt trumfar rött kött oavsett transportsträcka. Jag tror att väldigt få tar beslut om att bli vegetarianer eller veganer för att de har sett två grisar gyttjebrottas i ett småskaligt jordbruk. Här jämställs köttätare, dvs köttindustrin, med de få småskaliga jordbruken som finns. Krönikan skulle vinna på att hålla sig till det ena eller det andra. Genom att välja vego protesterar man mot djurindustrin som inte bara dödar djuren de föder upp utan även utrotar djur, läs mer om Holocene extinction. Djur dör oavsett kost men poängen är ju att aktivt välja den som leder till minst lidande. (Veganskt!)

Det finns platser i världen där en helvegetarisk kost är lämplig och enkel att framställa. Där både fett och protein är lätt att odla. Men en av de platserna är tyvärr inte norra Sverige.

Nej, men även norra Sverige har ett brett sortiment i de flesta butiker. Och exempelvis på Öland och ganska långt upp i Sverige går det utmärkt att odla bönor – säkert så nära Västerbotten att marknadsföringsknepet ”närodlat” räknas in – och efterfrågan på fler bönder som vill ställa om är just nu rekordhög. Stöd dessa bönder!

Jag kommer fortsätta äta kött från vår gård med gott samvete. Och för frälsta vegetarianer som fördömer det kommer jag fortsätta hävda att mitt val som småskalig jordbrukare är bättre än deras.

Få personer står så långt ifrån varandra som veganer och frälsta småskaliga bönder som klappar sina djur innan de dödar dem. Majoriteten av svenskarna äter kött för att de tycker att det är gott. Den slentrianmässiga nivån kritiseras sällan i den här typen av upprörda inlägg, inte ens när det konstant rapporteras om klimatförändringar. Det är synd att till och med Clara, som äter mycket vegetariskt OCH odlar mycket vegetariskt själv, känner behovet att markera på det här sättet. DET om något är ett problem, då vi alla snabbt måste ställa om till att både odla och äta mer växter för jordens skull (vilket hon även gör, vilket förvirrar). Avrundningen är dock stark!

Men du köttätare som tror att den här krönikan är din fribiljett till mer dansk fläskfilé utan dåligt samvete – du får tänka om. Du behöver äta betydligt mindre kött, välja närproducerat och ekologiskt. Och betala mer för det du väl äter. Det är det enda rimliga valet. Gör du inte det är det hundra gånger bättre att vara vegetarian.

Så vad var problemet med att vara vegetarian nu igen? Egentligen.

”Detta är tydligt: jag kräver minst när jag mår som bäst” och andra citat från Bitterfittan 2

Pilgatans bokkafé

Så fort jag började läsa Bitterfittan 2, som jag spontant köpte på Pilgatans bokkafé, kom jag ihåg hur bra Maria Sveland skriver. Hur kunde jag ha glömt bort det? Det här är en bok som hyllar kvinnlig vänskap, Kerstin Thorvall och den frihetskänsla som, gudförbjude, infinner sig varannan vecka. Boken sammanfattar precis allt det innebär att vara kvinna i en relation och bjuder på så många citat att jag knappt vågar citera alla utan att hamna i en copyrightfejd. Sätt den i handen på någon du tycker bör hitta sig själv igen. Nu kör vi!

”Jag och Johan hade varit tillsammans i en evighet. Träffats när vi var för unga. Blivit vuxna, vuxit ihop. Ett med tiden invecklat trassel, en historisk oändlighet som gjorde att jag inte längre visste var jag började och han slutade. Nedkladdade av emotionella skitfläckar.”

”Du gifter dig med en person men skiljer dig från en helt annan.”

”Det kommer alltid vara en sorg jag (Rillke, som är gay) får bära att det här samhället förvägrade mig rätten att skaffa barn under den tid jag kunde. Jag tror att jag hade blivit en bra mamma. Nu är det för sent.”

”Och glöm inte att mitt mansförakt inte på något sätt överträffar den här världens kvinnohat! Det är för i helvete inte kvinnor som går runt och våldtar, misshandlar eller dödar folk i kriminella uppgörelser. Startar krig, bygger storföretag som spyr ut miljöförstörande gifter. Jag kan fortsätta räkna upp exempel i oändlighet. Att jag sitter här med er och raljerar om sinnesslöa, socialt inkompetenta män är ingenting i jämförelse med mäns kvinnohat!”

”Att ha en åsikt hade blivit nätets svar på en kort kjol – du fick skylla dig själv som uttryckte dig provocerande. Ibland tänkte jag att det helt enkelt handlade om att kvinnor betedde sig som om de hade rätt att ta plats, i utrymmen som tidigare i historien varit förbehållna män.”

”Den här jorden skulle må fint om inga människor fanns. Om det vara vara djuren skulle det inte finnas några miljöproblem. Vad har vi någonsin bidragit med mer än skit och elände? Vi plågar varandra, vi plågar djuren, vi plågar jorden. Åt helvete är vad det är!”

”Vi har fått lära oss att känna skuld så fort vi gör något för oss själva. Att skilja sig och bara ha barnen varannan vecka ger kvinnor tid och frihet som saknar motstycke i historien.”

”Kärleken är ett enda stort självbedrägeri, man skulle aldrig stå ut med at leva med en annan människa i flera år om man inte bortsåg från de mindre fördelaktiga sidorna.”

”Han var en god lyssnare och antagligen kände han till det urgamla knepet att få någon annan att må bra; var intresserad och ställde nyfikna frågor. Det som så många kvinnor praktiserat genom århundradena, som fått männen att känna sig som kungar, i centrum för allt och allas uppmärksamhet.”

”Detta är tydligt: jag kräver minst när jag mår som bäst. När jag däremot mår dåligt behöver jag extra allt.”

”Ett oroligt sorl spred sig tills Sara Lidman räddade situationen genom att gå upp på scenen, omfamna Kerstin (Thorvall) och säga: Ja, Kerstin, du är en katastrof. Är vi inte alla katastrofer, då och då i livet? Och är det inte alldeles fantastiskt och mänskligt att vi vågar visa varandra också de sidorna? Du vågar visa oss alla hur vi står inför kärleken. Vi står absolut hjälplösa. Du ger den mest katastrofala sidan av mig själv en röst. Att du vågar. Jag älskar dig, Kerstin, för ditt mod.”