Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: december 2017 (sida 1 av 2)

Mina favoritlåtar 2017

Jag är väldigt imponerad över att både Jon Secada och Jessica Simpson kommer in på min årsbästalista! Eller bästa och bästa, de låtar som spelats flest gånger från mitt Spotify-konto. Du kan hitta din egen topp 100-lista här och kom ihåg – den som inte erkänner att Despacito är årets låt ljuger.

Mina mest gillade bilder på Instagram 2017

Här är de nio bilder som fått flest likes under 2017 på mitt Instagram-konto @rockspindeln. Knappa in ditt användarnamn på Best nine för att enkelt få fram dina nio mest gillade bilder.

1

I januari testade jag att hashtagga järnet på den här bilden och det ledde till flest antal likes under hela året. Tror det handlar om just hashtags men även om tajmingen och ljuset. Positionen i sig hör ju till den minst ansträngande jag någonsin lagt upp. (Det HÄR är den mest ansträngande!)

2

På plats två dyker Bamse välförtjänt upp! Här ligger han i gräset på kolonin och drar in alla olika dofter med sin rosa nos. Under senare delen av året har vi varit lite oroliga för hans hälsa då han kissat och bajsat precis överallt. Det visade sig som tur vara ett missnöje med lavendeldoften på kattsanden så nu är den utbytt för gott. Från och med i höstas äter han medicin för sina något låga njurvärden men i övrigt märks det inte av att det var sjutton år sedan hans husse hämtade hem honom från katthemmet i Umeå.

3

Jag är så glad över att min mamma dyker upp på tredje plats! Det här inlägget gjorde jag på Fars dag, en dag jag tycker är hennes också med tanke på vilket ansvar hon tagit som ensam förälder. När jag växte upp var det vanligt att mammorna tog över ansvaret för barnen när papporna i princip försvann ur bilden. Det är sorgligt för alla inblandade, inte minst för papporna. Tänk så många barnlösa pappor det finns som inte har någon relation alls till sina barn! Och tänk på vilken roll det innebar för mammorna att ta för att kompensera. Därför vill jag tacka alla mammor för den tid, energi och kärlek ni lagt på oss barn, även som vuxna!

4

I somras åkte jag längst ut på Munsö till Väsby hage för att bada med kor. Det är en av årets absoluta höjdpunkter så det passar bra att den här bilden även hänger inramad på väggen i vardagsrummet. Djur och natur ligger mig så oerhört varmt om hjärtat, kanske därför jag haft sådan enorm klimatångest det här året? Det har varit fruktansvärt och jag vill knappt tänka på det.

5

På femte plats är det midsommar och jag poserar glatt i hatt och blommig klänning medan min kille fotar, fotar och fotar för att sen sätta ihop nio stycken bilder till en enda i PhotoShop.

6

Det är tack vare mitt stadiga köksbord som jag kan göra den här positionen! I inlägget som hamnade på sjätte plats pratar jag om allt jag gör för att inte påverka klimatet – och att det inte räcker. Det beror på att samhällets snitt plussas på mitt klimatavtryck, vilket gör det näst intill omöjligt att komma ner på 2 ton COe som är målet. Testa själv på klimatkontot.se!

7

Härligt att en badbild kom med på topp 10! Det här är årets första dopp den 19 maj och i ärlighetens namn blev det inte så mycket varmare i vattnet i Västerbotten där vi spenderade sommaren. Jag är övertygad om att detta dopp härdade mig för att palla 13 grader!

8

Det åttonde inlägget är något så ovanligt som ett videoklipp där jag gråter. Det bara brast. Jag har kämpat med skorpionen i flera år och så plötsligt kan jag lyfta huvudet från marken, något jag länge trott var omöjligt. Det är charmen med yoga!

9

Riot don’t diet! Året avrundades med julbord av olika de slag, bland annat den här jultallriken på Kafé 44. Jag är så tacksam över att den här platsen, som jag besökt av många olika anledningar genom åren, fortfarande finns kvar. För alltid i mitt hjärta.

Best nine @helenyogar

Tack även för alla fina likes på mitt yogakonto @helenyogar!

Gott nytt år!

Veganisera januari – Veganuari!

Redan för tre år sedan föreslog jag att verbet veganisera skulle in i ordlistan. I år har det så äntligen fått plats i Språkrådets och Språktidningens årliga lista över nyord!

Veganisera

att göra en vegansk version av en maträtt som traditionellt innehåller animaliska produkter

Exempel: Men nu till att veganisera den svenska pannkakan! Mjölken är det första vi byter ut och jag föredrar osötad sojamjölk, men det är en smaksak. (Hembakat, 24 augusti 2017)

Veganuari

Det tajmar fint med att Djurens rätt nu tar Veganuary till Sverige, dvs en veganiserad version av januari där du skriver upp dig på en lista och löpande får veckomenyer, erbjudanden och inspiration direkt i din inkorg. Perfekt för dig som vill testa att äta veganskt men inte riktigt vet hur.

Här kan du anta utmaningen och skriva upp dig för att delta i Veganuari! Ha så kul!

Jag älskar min blogg

Så här i slutet av 2017 vill jag snabbt skriva en kärleksförklaring till min blogg!

Jag kan förstå personer som säger att bloggen är död, för det är så mycket enklare med 280 tecken eller ett rörligt filmklipp som ligger uppe i 24 timmar, och det går på några sekunder att lägga upp. Men för mig, personligen, finns det ett enormt värde i att kunna plita ner mina tankar på en plattform som bara är min.

Här skriver jag hur långt eller kort jag vill, om precis det ämne jag känner för just då. WordPress, som jag använt sen 2009, byter inte villkor flera gånger om året utan vi har en stadig relation med jämna uppdateringar som enbart förbättrar. Om jag vill ändra utseendet på bloggen så gör jag det och på nätet finns det tusentals teman att välja på helt gratis.

Ibland får jag kommentarer om att kollegor eller vänner snubblat över min blogg när de sökt på en guide till New York eller ett recept vilket gör mig glad. När någon tar sig tid att kommentera blir jag extra glad men det är faktiskt inte därför jag skriver. Jag gör det för att jag har ett behov. För att det jag tycker och tänker måste ut, så som jag tänker mig att en journalist eller musiker också känner. Då är den här platsen på internet världens bästa för mig.

Jag älskar dig, bloggen!

Alla kan lära sig att äta mer veganskt

Badande kor, Väsby hage

Min förhoppning är att vi under 2018 slutar ställa frågan ”Behöver alla bli veganer?” och istället ärligt besvarar frågan ”Behöver alla lära sig att äta veganskt?” med ett rungande ja. Jag vet inte hur många gånger jag har läst artiklar om klimatet och vår köttkonsumtions påverkan som slutar med just den frågeställningen. Varenda en svarar snabbt nej.

Att uppmana någon att bli vegan, vilket ju är det absolut bästa valet för klimatet, anses tyvärr fortfarande för extremt. Precis som frågeställningar om vad som skulle hända om alla blir veganer är för extrem. Varför envisas vi med att dra det så långt åt vardera håll? Så länge vi håller oss till orimliga scenarion som ”Om du var fast på en öde ö med en gris, skulle du äta den då eller svälta ihjäl?” så kommer vi ingen vart i våra diskussioner.

Svaret på den frågan finns förresten här.

Så behöver alla bli veganer? Omformulera dig, sa jag ju! Behöver alla äta mer veganskt? Ja, naturligtvis! Hur gör jag för att äta mer veganskt? blir då den absolut viktigaste frågan att besvara. Det svaret saknar jag ofta i klimatdebatten, något som media lätt skulle kunna haka på med tips, recept och inspiration. Annars finns ju alltid Google!

10 tips för att börja äta mer vego

Min önskelista till Netflix 2018

Hej Netflix!

Var är alla åttiotalsrullar? Om ni har planer på att lägga upp några under nästa år bifogar jag mina favoriter från 80- och 90-talet.

Tack på förhand!

Vänligen,
Helen

Tjejen som föll överbord (1987)

Par i damer (1987)

Agentpolare (1988)

Troop Beverly Hills (1989)

Två systrar för mycket (1988)

License to drive (1988)

Running on Empty (1988)

Rollerboys (1990)

Lovligt byte (1990)

Föräldraskap (1989)

Casual sex (1988)

Hans vilda hjärta (1993)

Pump up the Volume (1990)

The Craft (1996)

Empire Records (1995)

Köttets lustar förtjänar bästa sändningstid

OBS! Detta inlägg innehåller nästan enbart spoilers om Köttets lustar på SVT. Kolla på det först och läs sen! OBS!

Köttets lustar i ditt kylskåp

Om jag tolkar Henrik Schyfferts inlägg på Instagram rätt så hade produktionen av Köttets lustar ingenting att göra med att Vickans och Maddes liv slutade som julskinkor. Efter ett så engagerande program så är det symboliskt. Det innebär ju att några familjer, någonstans i Sverige, som kanske har följt de tre avsnitten och själva diskuterat sin konsumtion, har kvar resterna av de två systrarna i sina kylskåp  idag – men det är omöjligt att veta i exakt vilka kylskåp. Kanske är de hemma hos dig?

Vilken knorr!

Minimera efterfrågan, minimera lidandet

Även om de andra 566 000 grisarna som blev till julskinka i år inte har bott i en lägenhet i Vasastan – eller fått vara utomhus under sitt korta liv (knappt 2% av grisköttet som säljs under året är ekologiskt vilket ger rätt till utevistelse) – så har de precis som Vickan och Madde dödats med hjälp av samma ångestframkallande koldioxid som visas i programmet. Henrik använde till slut inte sitt coola jägarvapen för att sätta en kula i dem men han drog, liksom alla andra, sitt VISA-kort i julhandeln – så som de flesta djur dödas idag.

Tack vare efterfrågan.

Alla grisar är Madde och Vickan

Utan att ta Henrik i försvar, för hans lösning gränsar till feghet när han serverar andra grisar i programmets slutminuter – Je suis Madde! – tror jag på riktigt att programmet har förändrat honom. Det här kommer göra skillnad för djuren. Jag vill dock fokusera på de första två timmarna och femtio minuterna av Köttets lustar. För de är så värdefulla, informativa och viktiga. Jag har gråtit av alla tänkbara anledningar när jag har följt det, du får verkligen inte missa detta!

Grät exempelvis när jag hörde det här

Vi tänker väl ofta att djur är intelligenta om vi kan lära dem att göra saker. Grisar kan lägga pussel eller är bra på att spela dataspel. Kor kan öppna grindar, pumpa vatten för att dricka, så att, de är väldigt intelligenta på det sättet som många tänker sig att de kan lära sig saker. Men egentligen är de mycket mer intelligenta än så. De har ett självmedvetande, det har forskningen visat. Man har gjort försök med speglar och med tevemonitorer och så för att se om djur kan uppfatta en bild av sig själva och det kan de. De har alla möjliga sorters känslor. De känner smärta, de känner ångest, de känner skräck, de känner frustration men vi vet också att de har positiva känslor. Glädje, tillfredsställelse, den typen av känslor. Om man med intelligens menar att man är rikt utrustad med ett känsloliv så är djur väldigt intelligenta.

Bo Algers, professor emeritus och min idol.

Lyssna och lär

I programmet får vi träffa forskare, läkare, veganer, slaktare, lantbruksjournalister, bönder och Gris-Eva som är utsökt utvalda för att förändra Henrik och tittarnas sätt att se på djuren vi dödar. För det kommer jag vara produktionen evigt tacksam. Och Henriks son Limpan, vars idé det sägs vara från början, är precis den nyktra röst vi behöver höra just nu. Det vi får lära oss är utbildande, upplysande och upprörande – en enastående kombination som jag tror kommer få många att tänka till.

Varna ditt barn

När svenska folket vanligtvis får se grisar på SVT är det på nyheterna när känsliga tittare behöver varnas för att se smygtagna bilder från stallarna där rutinmässigt självdöda och skadade djur visas upp. Läs igen: vi varnas för att se hur maten vi äter behandlas. Detsamma gäller för det andra avsnittet som handlar om just slakt – det är enligt texten på SVT Play inte lämpat för barn att se. Så exakt när anses det lägligt att berätta för dem hur mat blir till?

Särskilt med tanke på Limpans uppenbara kärlek till djur (och natur) tänker jag, ett drag han delar med många unga idag. Barnen är vår och djurens framtid.

Unika intervjuer

Vid det här laget vet du som följer mig att 18% av alla kultingar som föds i Sverige dör innan de ens kommer iväg till slakt. Det är fakta som lätt går att kolla upp. Ändå är jag så van vid fake news från köttbranschen att jag håller på att trilla ur tevesoffan när Henrik träffar en grisbonde som ärligt erkänner att djur är en produkt som ska gå ihop ekonomiskt. Vågar jag påstå att det klippet är unikt? Ja, det gör jag! Detsamma gäller för slaktaren som intervjuas på lunchrasten när Henrik praoar på ett slakteri. Vilket värdefullt perspektiv de ger! Tyvärr kan jag inte säga detsamma om bonden och matforskaren som deltog i programmet men man kan inte få allt!

Världens starkaste vegan

Personligen så kan jag inte sluta hylla det här programmet – jag uppskattar till och med hur Henrik tappar all energi och går ner i vikt när han testar att vara vegan i tredje avsnittet. För så påverkas vi människor när vi bara äter bröd och guacamole – eller tar en Heineken och chips till frukost. När Patrik Baboumian, en av världens starkaste män och tillika vegan, synar alla nybörjarfel Henrik gör hjälper han samtidigt alla nyfikna tittare att få svar på sina frågor. Dramaturgiskt är det ett genidrag i mängden.

Här vill jag ta tillfället i akt och återge deras diskussion på ett veganskt lunchcafé i Berlin:

Henrik: Det här kan låta fånigt… Jag är rädd att det inte är manligt nog att vara vegan. Vad säger du om det?

Patrik: Jag förstår precis vad du menar. Du pratar om en kulturell grej. I vår kultur är det alltid männen som står vid grillen och sköter köttet. Och det är de som jagar. Såna sysslor anses manliga. Men verklig manlighet är att ta ansvar, enligt mig. En riktig man är en sån som tar ansvar. Med tanke på hur vår köttkonsumtion påverkar miljön… Om man ser intellektuellt på saken kan man inte göra något manligare än att bli vegan. 

Etik, miljö eller hälsa?

Med tanke på att Henrik tillhörde de 2% i världen som äter mest kött och nu kommer gå ner till 75 gram om dagen så tycker jag att det här är en seger för djuren. Han minskar sin köttkonsumtion med 100 gram om dagen för klimatets skull – trots att han är citat kall, ond och känslomässigt störd. Under programmets gång utforskar han tillsammans med tittarna även etiska anledningar och eventuella hälsoskäl – vi måste alla hitta vår egen anledning till att äta mer grönt. Och mer och mer och mer.

Hur mycket minskar du själv din köttkonsumtion med efter att ha sett programmet? PS, mat är gott, DS.

Lästips

 

The Last Fight

Igår hade vi det sista boxningspasset på jobbet för i år, och imorse det sista yogapasset. Jag och Philippa ska ses nästa vecka och yoga på centret där vår instruktör huserar i vanliga fall, det ser jag fram emot. Är sugen på att testa yinyoga igen, den där du ligger länge, länge i samma position tills kroppen långsamt slappnar av. Kan ju passa fint efter julen!

Knuffa mig i rätt riktning

Precis som produkter tydligt märks upp om de är glutenfria eller miljövänliga borde det vara lika lätt att se om de är veganska. För det är nämligen 100% lättare att hitta en vegansk produkt om den är 100% märkt. Dessutom kan fler få upp ögonen för hur många produkter som redan är veganska (Hej O’Boy!) vilket filar ner tröskeln till att ta ett beslut som gynnar… alla? Jag tror att det kommer bli avgörande för klimatet att vi knuffas i rätt riktning, dvs teorin om nudge.

Ta plastpåsar som exempel. Sen de stora kedjorna i somras gick ut med att de av miljöskäl kommer ta mer betalt för plastpåsar har många kedjor minskat sin försäljning av plastpåsar med 50% – och  jag personligen med nära nog 80%. Jag har ett flertal tygpåsar från IKEA som jag älskar och alltid har med mig, plus en ganska nyinköpt från COOP. De kostar 10-15 kronor och får plats i väskan eller fickan så att jag enkelt kan fiska upp en när jag har handlat. Det är ju endast en vanesak att jag köpt så många platspåsar tidigare!

100% veganskt

Redan idag har Djurens rätt en märkning som heter just 100% veganskt dit fler och fler företag ansluter sig. Tänk om Orkla, Nestlé, Unilever och Mars skulle ta ett gemensamt beslut om att införa en sådan märkning för sina respektive sortiment? Hur mycket närmare skulle vi knuffa konsumenter att nå våra klimatmål då?

”Har du köpt några julklappar?”

Julkort

Jag fick en önskelista från min systerdotter inför jul, via hennes mamma. ”Du tror inte hon vill ha filtar från UNHCR?” kontrade jag. Det trodde min syster inte.

När jag berättade för min mamma att jag inte riktigt är bekväm med att köpa en plastdocka för 300 spänn till ett barn som har allt hon kan önska sig sa min mamma att det är viktigt att barn får vara barn. ”Och jag har inte köpt något i plast, jag har köpt två klänningar”. Får de ens plats i hennes överfulla garderob?

Ska vi fortsätta inbilla våra barn att det viktigaste som finns på julen är hur många julklappar de får, att vår kärlek sitter i antalet? Eller ska vi ta ett beslut om att låta julen bli tillfället då vi samlas för att fira det vi redan har och prata om vilken skillnad vi kan göra för andra?

God jul!

Äldre inlägg

© 2018 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑