Härom dagen fick jag en kommentar som gjorde mig så glad: ”Gud vad jag ÄLSKAR din blogg.” Ser du versalerna? Så fina versaler!
I går fyllde faktiskt bloggen 5 år och det känns fortfarande så skönt att ha den när jag behöver skriva av mig. Hurra för den! Har du lust att langa iväg en födelsedagshälsning så gör gärna det!
Här är 10 böcker som jag har läst men inte äger och vill ha i en särskild bokhylla här hemma i fall jag skulle bli sugen!
Alla rekommenderas varmt inför sträckläsningshögtiden i sommar!
Vi var ute på en blöt promenad i skogen innan lunch och då passade jag på att plocka lite luktviol som passar fint som dekoration på till exempel glasyrprydda bakverk. Jag rekommenderar verkligen att prenumerera på Dags att plockas nyhetsbrev och följa henne på Instagram också, det ger så mysig inspiration!
På tal om mys så somnade Bamse på mitt ryggslut medan jag vilade i min killes famn efter lunchen. Helt underbart!
Jag har börjat ta stark hostmedicin och känner att min månadslånga förkylning äntligen är på väg bort, längtar efter att få sticka ut och springa så fort solen tittar fram igen!
I går kom Sara hem till mig med lite nya produkter från Oatly som hon fått med sig från en matmässa som hon besökt under dagen. Båda dracks upp i morse, en päron och äpple-dryck och en vaniljdryck, och sen blev de till fina krukor för min dill!
Jag har så mycket dill nu!
Pinto rapporterar om att både citronyoghurt från Alpro och Singoalla med rabarber och jordgubbssmak är på väg ut i butik och i Malmö testar de Beyond Meat. Det är så vackert att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Hörde jag vegansk revolution?
Love Vegan är en fin kampanj från The Vegan Society vars budskap är att du inte behöver vara vegan för att äta veganskt. Det gillar jag! Testa till exempel Alpros vispgrädde, Vego-chokladen eller Anammas vegobullar, jag slår vad om att du kommer bli nöjd!
Och du, missa inte den här oemotståndliga guiden till veganhak i New York! Vi ska testa ALLT!
Vid Hötorget ligger det en riktigt bra asiatisk livsmedelsbutik som inspirerar mig enormt! I dag gick jag därifrån med två sorters tofu, enokisvampar och pak choi plus salladslök som var den egentliga anledningen till att jag gick dit. Jag ville nämligen göra yakiniku! Snor receptet från Matmagasinet Vego – igen!
Fyra portioner:
Yakiniku – i den stora stekpannan
Stek tillsammans så att de får färg. Koka upp ris under tiden och börja med såsen.
Rör ihop och häll över strimlorna så att de tar färg. Stek några minuter till.
Strö salladslöken över yakinikun när den serveras.
Pak choi – i andra stekpannan
Bryt isär bladen på pak choien. Fräs dem i olja tillsammans med vitlöken och ingefäran. Kålen ska bli mjuk men fortfarande vara spänstig.
Häll över sesamoljan och sojan. Låt de blandas lite… klart! Bonus:
Stek på svampen i samma panna som pak choien, det går på några få minuter. Sen är allt klart att servera! Puh!
Jag måste ta tag i mitt drömprojekt om att borra upp en bokhylla som enbart innehåller mina absoluta favoritböcker snart! Tänk Kvinnorummet, Fördjupade studier i katastroffysik, Shutter Island, Å alla kära systrar… deckare blandat med feministlitteratur och lite fakta!
Var inne på Pocket shop i går kväll för att hämta upp ett recensionsex av Jeffrey Deavers senaste bok The Skin Collector som Bia lämnat där till mig och såg så många böcker som jag skulle vilja ställa i hyllan! Steglitsan, pepp på Donna Tartt om ett par veckor, Lena Nymans, Kanada, en hel hög med härligheter!
Många av de böcker jag har läst och älskar äger jag tyvärr inte eftersom jag har lånat så mycket på bibblan men jag ska ta tag i att sätta ihop en dream team-lista och hålla utkik efter en stringhylla på Blocket! Återkommer med mina favoriter!
Att vara vegan är lite som att vara förälskad. Glädjen i de vardagliga små tingen. Lyckan i att upptäcka nya saker och smaker, att resa och finna, dokumentera fina minnen. Pirret i magen för att allt känns så rätt. Nöjet i att slita sönder namnet, det vackraste som finns! Vegan. Lite kokobäng blir en allt.
Att dessutom vara kär i en annan vegan är fantastiskt! Jag beundrar hans värderingar, hans syn på livet och hans ödmjukhet. Det norrländska lugnet. Alla vardagliga bestyr blir extra mysiga med honom bredvid mig och jag stormtrivs med att vara särbo. Hans katt Bamse är ett bekant ansikte men hela hans familj är precis lika fina. Jag ser fram emot att utforska New York ihop på jakt efter mjukglass och munkar!
Inför påsk sände Vetenskapens värld en riktigt bra intervju från ett av Sveriges största kläckerier där reportern reagerade starkt på vad han såg. Eftersom klippet fick så stor spridning spelades därför ett program om djur och etik in och det i sin tur är något av det bästa jag hört! Kycklingen och etiken går givetvis att applicera på alla djur vi äter, lyssna gärna på det! Jag applåderade och hurrade högt i en busskur när jag hörde på det.
Har du någonsin hört en hundägare prata med sin hund? Eller en kattägare prata om sin katt? I de situationerna är det självklart att djuren förstår och nästan ges mänskliga egenskaper, medan de djur vi äter förnekas dem, nästan som ett slags försvar. Grisar anses vara smutsiga och dumma (lortgris, här ser ut som en svinstia) medan en hund anses vara lyhörd och smart.
Egentligen är de precis lika uppmärksamma och trogna – grisar är dessutom väldigt renliga djur – men bara en av dem slaktas utan ramaskri i det här landet. Vi verkar inte nämnvärt intresserade av att en gång för alla erkänna dem dessa gemensamma egenskaper eller ens att de alla känner smärta. Jämför med fiskar som inte skriker när de kvävs eller skärs sönder, dessa djur håller vi stolt upp i luften medan de sprattlande kämpar för sina liv. Även då, vid ett av få tillfällen då människan tar ett djurs liv med sina egna händer, väljer hon att förneka att blodet är blod.
Tecknade påskkycklingar, grisar på väg till slakt i SCAN-reklamen och korna i Bregottfabriken får representera bondgårdens lyckliga djur, även om väldigt få sådana existerar. Nästan alla har en farmor eller en släkting som hade en gård när de växte upp men det minnet måste tyvärr uppdateras så att vi pratar om samma sak. Reklambyråerna jobbar hårt för att försöka förlänga minnet av den där bondgården och snuttifierar därmed bilden av hur djuren egentligen har det. Den lyckliga kon på ostpaketet står instängd och fastbunden större delen av livet men det behöver konsumenten aldrig erkänna för sig själva.
Enligt intervjuerna i Vetenskapens värld är det inte etiskt försvarbart att äta djur, hur de än vrider och vänder på det. Jag tror tyvärr att många väljer att tro på den lyckliga historien som reklambyråerna målar upp (läs kommentarerna på Bregottfabrikens Instagrambilder där korna legat i gröngräset hela vintern) även fast de vet att den inte är sann. Det är ju därför företag lägger sådana enorma summor pengar på reklam. Finns det någon mjukgörande creme som magiskt nog hindrar vår hud från att åldras? Har djuren i köttfärstråget av plast haft ett bra liv trots allt? Vi vet svaren.
Vi har lämnat världens finaste katt hemma hos min kille för att testa den veganska foodtrucken Vegan Soul Train som står utanför Goodstore på Skånegatan i dag. Otroligt gott, allt på menyn!
Jag har inte lyckats skaka av mig förkylningen som jag fick för nästan tre veckor sedan men äta bör man, annars dör man! Vi handlade lite inne på Goodstore eftersom det är tomt i kylen och stack sen hem till mig för att vila lite. Sömn är min bästa medicin, måste bara blogga av mig detta först!
Jag funderar mycket på skillnaden i engagemang mellan genomtänkta, smarta, långa blogginlägg från hjärtat och gulliga, oemotståndliga kattbilder på Instagram. Kanske kan de två kombineras för att få bästa genomslag? Jag pratar ju ofta djurrätt när jag lägger upp bilder på grisar och kor, varför inte passa på att säga något viktigt till alla bilder som jag vet kommer få många likes?
Bamse har i alla fall blivit väldigt politisk på sistone och kommer så förbli! En kommunikatör från Fatta-kampanjen hörde av sig och vill använda bilden på Bamse med Fatta-halsbandet i deras kommunikation och eventuellt som merch. Det skulle vara en ära! Hans husse tycker också det.
Jag gillar verkligen tanken på att det jag betalar för i form av väskor eller kläder har ett budskap eller går till någonting bra. I dag på Urban Deli hade jag ett så fint ögonblick tillsammans med tjejen i kassan som också ska rösta på F! pga att hon såg min tygväska.
I morgon funderar jag på att sticka till Vintagebloppisen och supporta för att alla intäkter går till organisationen Kvinna till kvinna. Varför stödja produkter som inte gör något gott? Egentligen.
I mina sociala medier är det bara F!-väljare som syns och är stolta inför valet. Varför är inte alla lika öppna med vilka de kommer rösta på? Och varför är de rödgröna så måna om att trycka ner ett feministiskt inititativ som bara kommer stärka deras egna frågor? Politik ska vara kul och engagera! Det fattar ju vilken katt som helst.
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑