Helen Alfvegren

Djur, yoga och jämställdhet

Månad: januari 2014 (sida 2 av 2)

Happy Hypocrite: en serie om kyckling, ägg och mjölk

Theresa har en till genialisk serie på sin blogg, faktiskt den som hon höll på att skapa när vi började prata första gången! Till alla Stockholmsvegetarianer out there!

Vegansk inspiration framöver!

I går när vi vaknade mellan frukost och lunch gjorde jag Vegotekets pannkakor med löjligt fluffig grädde och hallonsylt. Till middag blev det två av Pintos vegfavoriter från 2013: Blå bands pepparsås (som jag älskar!) och Anammas vegobullar (som jag inte smakat förrän nu men också älskar, wow!) tillsammans med potatismos och snabbkokt broccoli.

Jag har beslutat mig för att bli bättre på att söka inspiration på bloggar och annat det här året, det är ju så lätt att följa recept! Här kommer fem favoriter (även om två av dem siktar på vegetariskt snarare än veganskt men det går alltid att justera):

Sen hoppas jag att Vegankrubb har tid att uppdatera sin blogg snart för den är ju också så bra! Lägg till i din reader vetja! Observera att jag nu lagt till en Vegan-kategori som jag ska fylla på för att det ska bli lättare att hitta sådana inlägg och är sugen på att göra likadant med Feminism. Håll utkik!

Recension: Steglitsan av Donna Tartt

Den 12 oktober förra året när vi var på långpromenad såg vi den här lilla fågeln i buskarna. Fantastisk va? Inte visste jag då vad en steglits skulle betyda för mig i år men tio dagar senare släppte Donna Tartt The Goldfinch (Steglitsan på svenska) och i går lade jag ifrån mig de 782 sidorna efter ett rekordpass i badkaret och kände hur tårarna hotade att trilla ur ögonen av ren och skär saknad.

Det var efter att jag hade läst baksidestexten, något jag gör först när boken är klar.

Såhär står det: Den unga pojken Theo Decker överlever mirakulöst en explosion på ett konstmuseum i New York. Hans mamma klarar sig inte. Jag vill härmed erkänna att jag grät otröstligt efter att detta hade hänt.

Jag har nämligen varit på The Metropolitan Museum of Art med min mamma så det var något som klickade till i mig.

Jag var först inte riktigt säker på varför jag kände en sådan sorg men sen när jag började tänka efter kom jag på att jag nu är precis lika gammal som hon var när hennes mamma gick bort vilket smärtar mig enormt. Självklart kommer det påverka en när i livet ens mamma går bort. Och det tillsammans med Steglitsan (som i boken är en tavla snarare än en pippfågel i en buske) genomsyrar hela berättelsen.

Parantes! Vill du se The Goldfinch på riktigt får du bege dig till Mauritshuis i Haag i Holland. Den här tavlan är jag i min tur väldigt förälskad i och återkommer alltid till när jag är på The Met. Den är gigantisk!

Min mammas favorit är Monet så jag köper alltid hem en ny plansch till henne efter varje besök. Och det är någonting med konst och konstverk, ofta möbler, i den här boken som väcker ett oundvikligt intresse och en längtan efter att kunna lukta, känna och titta med Theos ögon. Och i andra stunder vara tacksam över att slippa just det. Slut på parantes.

Jag har sällan haft en sådan här läsupplevelse och det är verkligen mitt högsta betyg! Den bokstavligen slukade mig och har ständigt varit närvarande i allt jag har gjort de senaste dagarna. Var vänlig och visa respekt för Donna Tartt, jag kan inte medverka i några utomhusaktiviteter just precis nu, jag läser! Odräglig!

Det är ett sällan skådat äventyr där vi får följa Theo från barndomen fram till vuxen ålder och det kan jag lova dig är en resa där det inte går att sitta still. Personporträtten är så levande att de känns som att vi är gamla vänner och när Theo kastas mellan hopp och förtvivlan följer läsaren med. Den påminde mig mycket om hur jag kände när jag läste Godnatt Mr Tom första gången, min favorit Michelle Magorian har också den förmågan att hålla läsarens känslor i sitt grepp.

Om jag ska erkänna så var jag aldrig särskilt förtjust i Den hemliga historian men den här är makalös! Läs även Helenas kärleksbombande om du inte är övertygad! Jag uppdaterar sidan för Kulturhusets författarscen några gånger om dan för att kanske kanske få äran att lyssna till författaren själv i vår. Senast jag var på en sådan tillställning var det när Dennis Lehane var på besök och han fick mig först att skratta framför scen och sen bryta ihop i tårar på Plattan. Håll tummarna för att jag får göra det igen!

Mitt tvåtusentretton

Det har varit ett väldigt händelserikt år såhär i backspegeln!

Jag blev vegan efter ett och ett halvt år som varannan vegan. Det är mitt absolut bästa beslut och ett jag ser som väldigt långsiktigt. Det finns absolut inga ursäkter för att ta någons liv när det finns så otroligt mycket gott att äta helt utan djurdelar.

Min syster gjorde mig till moster i februari och det är fantastiskt att se hur glad Alexandra är jämt! Vilken lyx att ha dem så nära! Maria gjorde mig också stolt när hon levererade en minst lika smart flicka några månader senare. Plötsligt förstår jag hur det är möjligt att leva vidare när de jag älskat så länge så småningom kommer dö. Kärleken fylls på.

På tal om kärlek! Trots hårt motstånd blev jag flickvän i år. Jag är helt övertygad om att han och endast han kunde lyckas med det. Jag märker hur jag fortfarande är färgad av tidigare relationer men jag jobbar på att skaka av mig det. Han är inte som dem, helt tvärtom. Han är den bästa person jag någonsin lärt känna.

Under året har jag farit på biblioteksturné för att låna böcker om feminism och djurrätt på stans alla vackra bibliotek. I år har det temat uppdaterats till klassiker med fokus på kvinnliga författare. Böcker har alltid gjort mig lycklig men kanske lite extra under 2013. Och jag har nog inte läst en enda pocket, det är rekord!

Jag testade Airbnb i New York och tyckte det var så smidigt att jag gjorde om det i Paris. Åh, vad jag älskar att resa! Och min förälskelse till det stora äpplet är livslång, det känns varje gång jag landar på Newark. Hoppas verkligen kunna återvända i år!

Efter att ha besökt Ängavallen regelbundet i några år var jag där hela tre gånger under våren och sommaren, lika lycklig varje gång över upplevelsen och bemötandet. Jag kan verkligen rekommendera att besöka kor och grisar och andra djur som vi slentrianmässigt fått lära oss att äta. De är fantastiska, smarta, uppmärksamma, nyfikna, busiga, lekfulla, omtänksamma, tillgivna, sällskapliga och alldeles underbara. Glöm inte det när du ska handla mat, även om det är enklast så.

Ett eget inlägg om årets bästa låtar dyker upp inom kort!

Nyare inlägg »

© 2024 Helen Alfvegren

Tema av Anders NorenUpp ↑