Topp 10 stjärnmärkta favoritlåtar på Spotify i juni

Den här månaden har jag lyckats snubbla över några av årets bästa låtar, bland annat genom att nosa inne på Oskars Spotify-profil. The Hives har flera riktiga stänkare på nya skivan men jag fick sortera bort några eftersom det var så många andra låtar som ville ta plats, bland annat 2nd Round med Usher som trots ett ostigt intro bjuder på en riktig hit.

Yeasayer och Lorentz & Sakarias bjuder också på nytt och jag la med Twin Shadow för att alla tjatar ihjäl sig om honom. Själv ser jag fram emot att se Perfume Genius i morgon, missa inte det om du är i krokarna!

Read More

Om när hundra kollegor och jag åkte till Riga

I torsdags efter jobbet hoppade hela kåken där jag jobbar in i två bussar och styrde färden mot Frihamnen. Vi hade sällskap av våra lettiska kollegor som var på besök och tillsammans med kontoret i Göteborg var vi över hundra personer som steg på M/S Romantika med sikte på Riga.

Det var officiellt en konferensresa men under gårdagen passade vi på att ha sommarfest på tillbakavägen. Jag gissar att min chef, eller Snygg-Fredde som jag fick veta att han kallades för några år sedan, är lite nervös över vad jag ska blogga om men han kan vara lugn, vad som händer till havs stannar till havs. Det gäller även alla videosnuttar jag spelat in.

Det har varit ett härligt socialt experiment och jag har lärt känna mina kollegor på ett sätt som inte går att göra utan fri bar. Vi har haft det otroligt roligt ihop och jag är bara mer övertygad än innan om att jag har världens bästa kollegor.

Vi har legat i hytten och pratat om snoppar istället för Excel, sett Italien krossa Tyskland i semin, garvat, psykat och diskuterat med varandra, dansat hela nätterna, kramats och berömt, sjungit karaoke och delat hytt som inte luktar kräks. Framförallt har vi fått se Riga som är en helt fantastiskt vacker stad.

Jag åkte upp i kyrktornet på bilden ovan tillsammans med två kollegor och såg ut över stan, impades av zeppelinar-hangarerna, kände stämningen inne på Ockupationsmuseet, njöt av det fina vädret och applåderade med hela uteserveringen åt ett par som precis gift sig. Våra lettiska kollegor ropade ”bittert, bittert!” tills paret förgyllde vår närvaro med en söt puss, fint!

Jag var lite nervös innan men nu känns det som det perfekta avslutet på det här halvåret som runnit förbi i en rasande fart. Ser fram emot hösten då Snygg-Fredde och jag ska stå längst fram på Refused-konserten på Way Out West och det är dags att planera ännu mera. Först ska jag ha några veckors välförtjänt semester och om vädret inte håller i sig vet jag att solen skiner bara en båtresa bort.

Read More

Allt jag vet är att jag vill hångla i en evighet

Som singel har jag ärligt talat svårt att glädjas åt par som sitter och hånglar i en busskur i regnet. Kan inte riktigt unna någon annan att få hångla om jag inte vet att jag också kommer få göra det. Överlag är jag nog en ganska dålig singel. Jag vet helt enkelt inte hur man gör, kan inga sociala regler och förstår mig inte på tillfälliga förbindelser.

Från mina killkompisar kring 30-års strecket som är singlar får jag lära mig att 20-åringar är så bra för att de är kravlösa. Det är ett ord som alltid dyker upp när 20-åringar kommer på tal. Kravlösa. Jag har svårt att tro på det. Ingen människa är kravlös. Men jag har funderat på det och kanske innebär det att tösernas krav på dessa karlar är mindre än vad deras 30-åriga diton är. Han ska ha ett jobb. Någonstans att bo. Vilken kille!

Sen spelar det inte så stor roll att de inte har några gemensamma referensramar eller att hela den nya umgängeskretsen precis gått ut gymnasiet, det är ju bara tillfälligt. Kravlöst. Pratade om detta med Karin och Sara för ett tag sedan men det är först nu när jag hör det på fullt allvar som jag inser att jag lär mig något nytt om min generation. Det går till såhär.

Jag är inte 20 år och kommer aldrig mer att bli. Och jag har krav, särskilt på kommunikation. Kanske går det att finna lyckan genom att söka ungdomen i någon annan. Eller i att slippa ta beslut om att skaffa barn genom att bli ihop med ett barn. Men 20-åriga pojkar har jag ingen som helst lust att hångla med. Minns du inte VM 1994 så får det va.

Read More

Livet utan Facebook

I en podcast från Maktministeriet dyker mitt namn upp när Fredrik tar upp exempel på någon som sagt upp sitt Facebook-konto (runt 10:00 och framåt). Det är väl ingen hemlighet att jag nyligen gjorde det men såhär i efterhand är han nyfiken på hur det har gått och frågade i går på Twitter om en uppföljning så här kommer den!

Tack, det går bara bra! Jag slutade ju inte tvärt egentligen. Först flyttade jag appen på min iPhone så att jag inte skulle gå in slentrianmässigt av ren tristess, sen tog jag bort alla mina vänner och sen, slutligen, hela kontot. Under den här tiden har jag fått två inbjudningar till event mailade till mig från vänner som saknat mig (vilket låter rimligare än att få flera varje vecka som jag inte vill gå på). Annars tänker jag inte så mycket på det.

Eller jo, jag ser i statistiken på bloggen att jag har besökare från Facebook i Palo Alto, samma IP-nummer var inne både lördag och söndag, men det är ingen som plockat upp diskussionen med mig, även om jag träffade dem senast i går. Det är lite som elefanten i rummet. Så det är nog det jag saknar mest, en dialog. Jag är bara en av fem miljoner användare i Sverige men en av de som är mest aktiva i sociala medier och förespråkar det, vilket annat företag skulle inte ta den chansen? Vilket annat företag skulle ha råd att inte göra det.

Överlag tycker jag att det är intressant att leva utan Facebook, för det är så socialt accepterat att ingen tänker på de som inte har konto. Jag hade inte kunnat skaffa Spotify i dag, känn på den. Jag kan inte kommentera på Aftonbladet, Sveriges största sajt. Såna saker. Fnissar åt att jag återigen befinner mig i ett självvalt utanförskap pga mina principer (alkohol, veg osv) men samtidigt så hoppas jag att det får fler att tänka till.

Under de senaste åren har jag hört folk kritisera samlingsnamnet sociala medier. Jag har aldrig haft något problem med det ordet. Tvärtom älskar jag klyschan brinner för sociala medier för det gör jag verkligen och ingen som känner mig kan tvivla på det. Däremot har jag problem med att vi fortsätter kalla Facebook för ett socialt medium istället för att inse vad det egentligen är.

Read More

Lite om mig, lite om dig

Jag har fallit handlöst för den här låten. Känt magen åka upp och ner av den här filmen från New Yorks hemliga gömmor. Och önskar att alla ville läsa det här inlägget från PETA. Samtidigt som jag tittar på förlängningen mellan Italien och England.

Berätta något om dig i kommentarsfältet!

Read More

Jag tror jag tror på kärleken

När Emanuel ringde nyss grät jag. Hoppas att du också har vänner som du kan gråta inför utan att tänka på det. Som inte krånglar till det, som känner dig och vet att det är naturligt för dig. Den här gången berodde det dessutom på en alldeles fantastisk kärleksförklaring så det var inga konstigheter.

Jag har många vänner i min närhet som är kära nu. Nyförälskade med pirriga magar och förväntningar som snurrar runt, runt. Förra sommaren var jag precis likadan, kanske ännu värre drabbad. Aldrig någonsin har jag varit så påverkad av en annan person. Så fort vi snuddade vid varandra kändes det i hela kroppen. Minns att jag satt på en uteservering på Söder med Emanuel och berättade om den känslan. Han ville också känna så. Jag hoppas att du gör det nu.

Kärlek handlar till stor del om oförklarlig kemi men framförallt om kommunikation. Utan kommunikation fungerar inte kärleken. Jag kan inte komma på något värre än någon som stänger av den, som inte hör av sig, som låter den andra gissa vad som är fel. Gör aldrig någonsin så. Jag tror jag tror på kärleken men inte på att alla kan kommunicera den.

Men Anja. Hon kan när hon vill. Lyssna på hennes underbara sommarprat innan det försvinner från tablån, hennes vackra kärleksförklaring till sin flickvän och sin kommande roll som mamma. Så kommer du också tro på kärleken. Och kanske gråta just när dina vänner ringer.

Read More

Jordgubbstårta, pioner i håret och en bonnbränna värd namnet. En fin midsommar!

Midsommarafton började med en lätt lunch, småprat och jakten på den perfekta bonnbrännan. Jag la mig på baksidan av kolonistugan och njöt av den blå himlen och doften av jersmin med fin musik i lurarna medan de andra gästerna droppade in. Obs att skorna är djurfria.

När det var dags för jordgubbstårta var jag lagom stekt och fann min plats vid bordet för att surra med min syrra och mammas polare.

Vid fyrasnåret gick vi upp till dansbanan som ligger 50 meter från vår stuga och kollade midsommarstången, de finklädda firarna och tog lite lotter. Jag vann ett par trädgårdshandskar på första försöket och fnissade åt min mamma som trängde sig i kön till chokladhjulet.

Även om solen sken så var det ingen värme när kvällen närmade sig så jag la mig på sofflocket istället för att cykla och bada. Här med blomman jag köpt på Anthropologie i New York i håret…

… och här med en pion som sen blev två. Vi åt igen, såklart, och satt och lyssnade på damernas galna historier, de är verkligen helt tossiga när de är tillsammans. Och de sjöng högst av alla på hela koloniområdet men jag har lovat att inte sprida några filmer.

Strax innan åtta promenerade jag hem för att ta ett kvällsbad innan fotbollen började och passade på att läsa ut en riktigt bra bok. Så kravlös och fin midsommar, precis som jag önskade. Och pionerna fick sitta kvar länge.

När solnedgången försökte imponera som mest kände jag mig trött och gick och la mig. Orkade inte plocka sju sorters blommor men drömde om New York och det stämmer väl överens med kärleken jag känner. Nu tvättar jag för att kunna dölja den här bonnbrännan med noga utvalt plagg så regn passar fint i dag. Bio kanske?

Read More

Midsommarångesten som en krans runt huvudet

Egentligen skulle jag åka ut till Värmdö med Emanuel och Wille i dag men kroppen säger ifrån. Den protesterar mot att umgås och ha roligt med folk jag aldrig träffat, mot att behöva komma ihåg saker att ta med sig, mot att anpassa sig efter tider. En reaktion tydligt kopplad till att jag jobbar under sådana premisser hela dagarna. Istället lyxar jag till det och tar dagen som den kommer, bloggar lite och målar naglarna röda och rosa.

Min mamma har gjort en jordgubbstårta och från klockan ett serveras den och hennes goda ostpaj på kolonin. Jag kan ta en promenad genom området, kanske få tag på en famn blommor att knyta till en krans och ta några lotter vid dansbanan. Sen kan jag stanna kvar för att umgås eller gå hem om jag vill, beroende på vad jag känner för. Mitt enda mål i dag är att låna en cykel och cykla till min hemliga klippa för att doppa fötterna. Kanske tvinga mig mot den hala kanten klädd med sjögräs och glida ner i vattnet. Eller bara ligga och läsa en bok.

Det är väldigt fint att Emanuel försöker övertyga mig om att följa med sen jag sa att jag tvekar, för så gör vänner. Och jag kommer säkert ångra mig när jag ser bilderna på Instagram, på uppdukade bord, solnedgångar och skrattande vänner med blommor i håret. Precis som Emanuel skriver om i DN. Men jag hoppas att jag känner mig helt nöjd med mitt val. För jag tror på att lyssna på kroppen och göra som den vill. Även om det är hög tid för sommarens första dopp.

Read More