Eftersom snön inte gjort stan vit än är jag inte särskilt sugen på en gran i år, däremot vill jag gärna att det luktar gran. Såhär löste jag den ekvationen!
Helen Alfvegren
Djur, yoga och jämställdhet
Månad: december 2011 (sida 2 av 3)
I dag har det snöat regn utanför fönstret hela dagen så jag passade på att baka! Julstämningen är fortfarande nära nollan så jag slängde på lite Mariah Carey för att höja temperaturen. Klicka gärna Play innan du fortsätter läsa!
Jag är inte den som bakar egen deg utan tog bara fram pepparkaksdegen som låg i kylen och satte igång att kavla. Figurerna har blivit ett härligt gäng efter år av spontanköp.
Jag kan garantera att alla pepparkakor man äter blir enormt mycket godare med kristyr, non stop och silverkulor på!
Eventuellt försöker jag frakta över en elefant eller två till Axel och Jonas glöggmys i kväll men framförallt ska jag försöka lura hem Emanuel hit innan så att jag slipper äta upp alla själv.
Det färdiga resultatet! Givetvis får min kära mor en alldeles egen eftersom hon är min kära mor. Nedan en loopcam som jag valt att döpa till Pepparkakstorn!
God jul!
Häromdan satt Emanuel och Jack på en restaurang på söder och bad om hjälp med årsbästalistor på Twitter till Ajour. Vilka har varit årets bästa tweets till exempel? Jag har tyckt att många årsbästalistor har haft lite bråttom och helt missat december, en månad som bjudit på mycket fint även om det inte har varit i form av snö eller julstämning. Därför var det väldigt roligt att se att Jack, som den här veckan twittrar från kontot @sweden, helt sonika skapade några av årets bästa tweets, mitt i december!
Instant classic! RT @sweden: I AM SWEDEN AND I SAY NO! RT @bbelliss: @justinbieber sweden wants you #swedenwantjustinbieber
— Helen Alfvegren (@rockspindeln) December 16, 2011
Lite Justin Bieber-humor sådär som jag gillar! Påpekade genast detta för Emanuel i ett DM och ungefär samtidigt exploderade nyheten om att Sverige gör något helt unikt just nu av stora jättar som The Next Web, Time och Mashable mfl. Sverige är alltså det första landet i världen som låter sina invånare stå för innehållet på det officiella Twitter-kontot, det som Visit Sweden ligger bakom. Och Jack gör oss stolta!
Vilken byrå som ligger bakom den här briljanta idén var inte så svårt att lista ut när David Orlic från Volontaire stjärnmärkte alla mina tweets som hade med @sweden-kontot att göra.
Det var riktigt fint att se glädjen spridas bland mina smarta vänner Philip och Patrick som också jobbar på Volontaire (och som jag gärna träffar snart igen för att höra allt skvaller om den här kampanjen)! Uppdatering: Patrick berättar att det inte är en kampanj utan en långsiktig satsning, desto mer spännande!
Och Emanuel som jobbar med Jack visste inte till sig av glädje när nyheten fortsatte spridas och kunde till slut inte hålla sig från att intervjua honom på Ajour.
En väldigt snygg kampanj som det ska bli fortsatt roligt att följa! Grattis till alla inblandade för det fantastiskt fina mottagandet!
Min mamma har jobbat inom vården i hela sitt liv och vi har faktiskt gjort det tillsammans under en period på ett servicehus, något jag tyckte väldigt mycket om. De var så fint att se de gamla skina upp när de hörde att jag var hennes dotter och jag blev stolt över att hon var så omtyckt av alla. Det är en enorm erfarenhet att jobba med människor på det sättet och man får otroligt mycket tillbaka men när vi slutade jobba där lovade vi varandra att hon aldrig någonsin skulle behöva bo under sådana omständigheter.
I kväll när jag satt på tunnelbanan hem från jobbet ringde hon för att berätta om Richard Larsson, en man som hon träffade för 40 år sedan när hon precis börjat jobba inom vården. Han saknade egentligen utbildning men de jobbade ihop inom långvården där han agerade som ett stöd för de döende. Studio hade precis sänt ett reportage om äldrevården och där blev han intervjuad, nu 96 år gammal och det ville hon berätta om. Jag letade upp klippet så snart jag kom hem, lyssna gärna på det.
Efteråt får vi lyssnare veta att Richard Larsson nyligen avlidit men att hans familj ville att reportaget skulle sändas ändå. Monica Saarinen i studion är märkbart rörd över hur han har beskrivit situationen för de äldre och gråter så att hon knappt kan prata. Min mamma ville att jag skulle framföra en hälsning till Monica så det är därför jag skriver det här inlägget.
När hon på 70-talet jobbade med Richard Larsson bad hon honom om råd. Hur skulle hon bemöta de personer som frågade om de skulle dö? Vad svarar man? Han sa ”Vänd på det. Fråga vad de själva tror. Ofta känner de på sig hur det ligger till.” Det är något som hon har haft med sig i alla år och använt sig av. Hon ville att Monica skulle få veta det och samtidigt tacka för ett bra program!
De senaste dagarna har jag haft fullt upp med möten och besök till både Örebro och Uppsala och på måndag ska jag och en kollega en vända till Linköping men sen lugnar det äntligen ner sig! Jag har inget jullov att se fram emot utan jobbar fram till sista december och sen får vi se…
Jag vill passa på att tipsa om tre stycken böcker som kommer få dina ögon att stå ut som tefat och göra dig uppmärksam på hur samhället är uppbyggt. Fega inte utan köp alla på en gång, de är en riktigt smart investering och en perfekt julklapp till dig själv!
Att Duvchi hade med sig en sex kvinnor stark kör till Debaser i går skapade en helt otrolig stämning! Tidigare i veckan hade de körat bakom Paul McCartney och tillsammans med Jens röst imponerade de ordentligt! Jag fångade min favoritlåt på SoundCloud:
Fick med när jag vänder mig till Filip och säger ”Bästa låten! Bästa låten!” varpå han nickar nöjt, sådär som Filip gör. En väldigt trevlig kväll!
I tisdags efter jobbet stack jag över till Emanuel för att äta middag och surra lite. Efter ett trevligt restaurangbesök i närheten valde vi (jag, jag tar på mig ansvaret, det var bara jag) bort efterrätten i form av friterade bananer till fördel för Konsums utbud. Jag ville ha Dumlekolor, Emanuel ville ha glögg (och kanske framförallt få mig att dricka glögg eftersom jag sa att jag inte dricker det).
Två glöggflaskor åkte ner i den gröna korgen innan vi ens kom på att vi skulle ha julmustprovning också. Det blev en tung kasse som jag är glad att jag inte bar när Emanuel berättade om när han var biografmaskinist under Sagan om ringen – skrattade så oväntat mycket att de garanterat skulle ha åkt i backen!
Fnissar nu när jag får flashbacks från glöggprovningen där jag sitter och blundar i soffan medan han matar mig med varma matskedar glögg. Typiskt bästisar! Den alkoholfria var klart godast, succé! Av musten var COOPs otippat godast men vi hade inte alla sorter med och flera på Twitter och Instagram föreslog Zeunerts så jag ska hålla ögonen öppna efter den! Systemet?
När vi var klara började vi youtuba julvideos och kopplade datorn till teven så en syn av skönsång mötte Wille när han kom förbi. Givetvis började julmustprovningen om då och även om han hävdade att Apotekarnes var godast tror jag att han som jag har för starka band till det varumärket för att våga inse fakta. Snart övergick jullåtarna i gospel och vips var klockan sent och det var dags att bege sig hemåt.
Först på t-banan hem insåg jag att det var Lucia.
Finaste Arvid och Daniel erbjöd sig att göra mig till delvis animerad gif i utbyte mot att de skulle få öva på hur man gör samt sköta kameran. Varenda gång jag är i Örebro på kontoret där skämtar vi om att fota mig, väldigt internt, väldigt roligt, och i måndags hade vi äntligen en riktig anledning att göra det. Arvid filmade medan Daniel låg på golvet med en fläkt.
För att få till giffen fick jag stå och posa lite, något som jag är bekväm med att göra själv i spegeln i en provhytt men det är lite annorlunda att göra det på jobbet inför sina kollegor. Otroligt fnissigt! Och jag skrattar alldeles för mycket. Av någon anledning viskade jag och Arvid till varandra, även om det inte var någon kvar på kontoret.
Vi skulle ha lite AW ihop efter arbetsdagens slut och passade på att filma medan vi väntade på Sofia. Mitt i alltihopa dök hon upp och möttes av en något märklig men inte direkt otippad syn i konferensrummet, vilket vi lyckades få på film.
Typiskt så glad som jag är när jag får hänga med grabbarna grus! Såhär blev bilden till slut. Det finns knep att läsa här och här för den som vill försöka själv men i övrigt har jag ingen aning om hur Arvid gjorde, jag vet bara att jag är väldigt nöjd med resultatet!
Så länge jag kan minnas har jag dyrkat Dennis Lehane, Harlan Coben och Jeffrey Deaver och följaktligen slukat allt de skrivit. De tre herrarna har betytt oerhört mycket för mig, inte minst när jag fick träffa Dennis och bölade som ett Bieber-fan efteråt. Döm om min förvåning när nu trion otippat har fått konkurrens om förstaplatsen av den för mig okända Gillian Flynn!
Det är såklart Bia som har tipsat, inga konstigheter där. Jag beställde två böcker redan till semesterläsningen men har spenderat det senaste halvåret med att traggla mig igenom Coben och Deavers senaste (gör inte om det misstaget om du inte måste). Sen läste jag Sharp Objects pang bom på en helg under tågresan till och från Göteborg och kunde inte hålla mig från att kasta mig in i Dark places när jag kom hem! Så bra! Hur gör kvinnan?
Även om språket ofta är grovt och vulgärt låter hon karaktärerna vara sköra och utsatta på samma gång, en perfekt mix. Du kommer märka det, hon målar upp de mest otroliga personporträtten och jag kan inte sluta imponeras av hennes sinne för detaljer. Hon berättar historier jag aldrig läst tidigare och förvånar mig gång på gång på gång, precis som det ska vara. Böckerna handlar båda om bestialiska mord, så mycket kan jag avslöja, men hur illa de än berör mig kan jag omöjligen sluta läsa.
Av de böcker jag läst i år är de här absolut och överlägset bäst. Kommentera gärna om du har eller vill läsa henne!
[tweetherder]
Jag kan omöjligen sluta lyssna på Ane Bruns Du gråter så store tåra, troligtvis årets vackraste låt. Bon Iver är magiskt bra men Anes norska påverkar mig ännu mer.
Tack Hermine för tipset!
© 2024 Helen Alfvegren
Tema av Anders Noren — Upp ↑